tisdag 20 december 2016

Förenklade kåldolmar

Alla som gjort kåldolmar vet hur grinig man är när man står där med ett jättekålhuvud som skvimpar runt i kokande vatten. Man bränner sig och det tar en evighet.

Det finns en lösning på detta som är så rasande enkel att man inte tror på det först. Frys kålhuvudet!

Jajamen, frys kålhuvudet någon vecka/veckor före, ta upp det och låt det tina. Då har ni ett perfekt "förvällt" kålhuvud rakt igenom.

Då blir kåldolmarna faktiskt nästan snabbmat!

Annan snabb mat är kåldolmar som gryta. Fräs strimlad kål tills den får färg, ha i en rejäl skvätt ljus sirap. Fräs fläskfärsen bland kålen. När kål och färs har fräst färdigt så dra på grädde och liiite vatten om det blir för tjockt. Lite kalvfond, salt och vitpeppar så har ni en ljuvligt god flytande kåldomegryta!

onsdag 14 december 2016

Värmande sallad

Visst låter det spännande? Så här års är det ju annars "värmande soppa" som brukar vara norm. Jag tycker att vi behöver slå ett slag för salladen och då gärna den varma.

Jag tycker att Zeta har tagit fram en fantastisk produkt, olika grynblandningar med samma koktid. Där har man en bra bas. Koka dem och blanda ned annat gott i de varma grynen så får man en ljummen sallad på 15 minuter! Koka grynen i buljong för mera smak.

Jag brukar tillsätta hackad babyspenat, ruccola eller annat bladgrönt. Örter funkar perfekt. En stor näve hackad persilja gör gott i hela kroppen så här års.

Fintärnade morötter, lök, majs, tomater, ja, det mesta går att ha ned i grynen.

Ta med något lite tuggigt. Rostade hasselnötter, pumpafrön eller solrosfrön. Ja, alla nötter och frön. Inte bara vansinnigt gott utan nyttigt också.

Frukt! Torkad frukt kan gärna stekas. Russin eller aprikoser ger fin sötma till en sallad.

Så här års finns ju kål! Koka med hackad grönkål någon minut på slutet ihop med grynen så får ni en finfin vitaminkick.

Eller stek grejer! Slunga bönor i pannan med smör och ned med en massa godsaker.

Stek brysselkål rå på hög temp och ha i hackade och rostade hasselnötter. Riv över lite citronskal och njut bums.

Ja, bara gå loss på värmande sallader helt enkelt. Glöm inte att det kan vara fantastiskt att smula över en bit ost på slutet. Getost, mögelost och fetaost...

måndag 12 december 2016

Rackarns gott mos

Häromdagen gjorde jag potatismos. Gjorde moset precis som vanligt men på slutet hade jag i lite saffran och ett par rejäla nävar prästost.

Jag använde ost- och saffransmoset till att spritsa runt kanten av en form och göra fiskgratäng. Men jag är ganska säker på att man kan äta moset precis som det är till en bit stekt fisk eller grillad kycklingfilé om man så vill.

Gott mos helt enkelt!

torsdag 1 december 2016

Mindre kött är bra för mig

Mindre kött men bra kött. Gärna fisk och kyckling. Vegetarisk mat för att jag har lust. Jag funderade en stund på vad detta egentligen betyder för mig. Jag insåg ganska snabbt att det betyder att jag mår bra! Visst är det gott med en grillad köttbit någon gång då och då men den köttbiten bör vara ganska liten.

I förrgår så hade jag ett litet kravmärkt lamminnanlår på bänken. Köpt lokalt, uppfött lokalt. Jag vände köttbiten i en kryddblandning med choklad i som jag köpt på Österlenchoklad och så brynte jag hastigt runt om på högsta värmen. Efteråt så satte jag kött-termometern på 60 grader och ugnen på 120 grader. Härifrån tar det en stund fram till färdig köttbit. Men låt det ta tid för resultatet är fantastiskt. Räkna med minst 20-25 minuter i ugnen och så tio minuter för köttet att vila under folie efteråt. Allt beror förstås på om köttet var rumstempererat eller kylskåpskallt när ni började steka. Och hur stor biten var! Min bit vägde några gram under 300. Når köttet nått rätt temp och fått vila så väntar en genomrosa och mör köttbit. Bland det godaste jag har ätit faktiskt. Tillbehören måste ju matcha att man äter mindre kött. Jag valde att koka lite färsk broccoli lätt, göra en tsatziki med både fetaost och gurka i samt fritera sötpotatispommes. Min sötpotatispommes skär jag rå i ganska grova stavar och sedan lägger jag stavarna i en påse, tillsätter lite potatismjöl och skakar runt. Sedan friterar jag dem bara rakt av. Det är bara så himla gott.

torsdag 24 november 2016

Grönkålen, inte brara en julsak

När jag som späd 16-åring fick anpassad studiegång i köket på Vimmerby stadshotell så var grönkålen mest något vi petade in under grishuvudet för att snygga till halsbrottet. Eller något som laxen kunde vila på. Jag tror inte att någon satt där under de trevliga julborden och knaprade grönkål som snapstilltugg inte.

Numera tillber jag grönkålen. Och den ännu läckrare svartkålen... Faktiskt kål i alla former. Den som inte låtit ett halvt spetskålhuvud sakta bakas med smör, salt och sirap i ugnen på 120 grader en eftermiddag har liksom inte levat på riktigt.

I går kväll serverade jag grönkålen i en pastasås.

Bryn bitar av kycklingfilé, gul lök och grönkål. Se till att ha lite fart i pannan så att kycklingbitarna får färg. Tillsätt creme fraische, en skvätt vatten och buljongtärning efter smak (jag hade grönsakstärning men höns eller kyckling hade funkat lika bra). Lite grädde avrundar det hela. Jag smaksatte med lite salt, massor av svartpeppar och så en matsked ljus sirap. Grönkålen och sirapen = ljuv musik. Från frysen tog jag sedan (ha alla nötter och frön i frysen, då härsknar de inte) två nävar valnötter och kramade sönder över grytan. Så gott! Jag hade god tagiatelle till, sån blandad grön och vit som Barilla har. Den är finfin.

onsdag 23 november 2016

Mumsig röra till det mesta

I går kväll så behövde jag en röra. Jag tog lite majjo, en vitlöksklyfta, några kvistar basilika och lite pinjenötter och mixade. Smaksatte med salt, en nypa socker och svartpeppar. Resultatet blev en supergod pestomajjo! Dippa, ha den till kyckling eller till halloumi!

tisdag 22 november 2016

Vintermörker

När mörkret sänker sig inträffar ett annat sorts liv. Själv skulle jag helst leva med ljuset som man gjorde förr. Ljusa sommarkvällar kan jag hålla mig vaken och sysselsatt länge. Då är det okej att somna sent och vakna tidigt när solen klättrar på byrån i hallen. Nu vill jag få fram middagen och sedan kura i soffan en stund före läggdags. Jag liksom sätter kroppen i stand by-läge under de mörka månaderna. Jag är ju en hängiven anhängare till säsongsbundet ätande och en kall sallad lockar mig verkligen inte nu. Långbakat kött i ugnen eller gräddiga gratänger ska det vara. Sånt som man håller värmen av inifrån och ut.

Ett riktigt fantastiskt tips är att ta fram stekgrytan. Bryn kött och grönsaker på lunchen, häll på vätska och goa kryddor. Dra på locket och ställ in hela kalaset i ugnen på 120 grader. När ni kommer hem så väntar en gudomlig gryta på er!

måndag 21 november 2016

Aldrig slänga, alltid äta

Detta med att gå från tre i hushållet till mestadels två, då och då en  och så varva upp till tre de flesta helger har fått mitt flexibla sinne att spetsas lite. Vara på tå liksom. Det gäller fortfarande att handla storpack men jag väljer att se till att det mesta är styckfruset sedan. Och jag har en hel del små byttor med frusna enportionare att ta till när någon är ensam hemma och jobbar länge. Det är uppskattade små lådor för den hårt arbetande sonen också. Att ta med till jobblunchen.

När kylskåpet är fullt så känner jag mig lite rik faktiskt. Det ska finnas lite av allt men inte för mycket av något. Rester är verkligen en gåva...ät dem, frys dem eller gör om dem till något nytt!

tisdag 15 november 2016

Bästa smuldegen

I helgen upptäckte minsann rådjuren min kulturspenat! En gammal sort med lite fetare blad och ljuvligt snygga ätliga blommor på. Jodå, mums mums så var den borta. Finsmakar-rådjur. De missade tack och lov den vanliga spenaten som dolts av snön. Den ska jag passa på att äta själv så snart snön har smält idag!

Annars vill jag ge ett supertips! I helgen gjorde jag blåbärspaj. En helt vanlig smulpaj där vanligt vitt socker ersattes med lite karamelligt rårörsocker och så det bästa - i smuldegen så tog jag bort hälften av mjölet och ersatte det med krossade digestivekex! Wow så gott med det sötsalta och crunchiga.

tisdag 1 november 2016

Bristvaror i jultid

Okej, så i år riskerar vi att smöret tar slut till jul. Förra året så var det ansjovisen. Faktum är att då gick jag så långt att jag hamstrade vid denna tiden. Jodå. Jag frågade personalen i min butik som bekräftade att de kunde se problem med tillgång på ansjovis till jul.

Så jag hastade till silldisken och tog fyra burkar för säkerhets skull.

Med ansjovisbristskräcken i starkt minne så sneglade jag på hyllan igen strax före jul. Skulle den vara tom? Skulle jag med mina fyra burkar säkrade kunna hjälpa några desperata janssons-sugna som inte fått någon burk?

Men hyllan gapade ingalunda tom...jag däremot, jag hade ett litet lager minsann. Ansjovis går ju alltid åt. Förr eller senare.

Rapport från grönsakslandet....jag skördar fortfarande morötter, machesallad och vanlig spenat. Väldigt bra gröda den där sena salladen.

tisdag 18 oktober 2016

Gnocci, bara för att det är så gott

Sedan jag upptäckte gnoccins goda sidor så har livet blivit lättare. Förmodligen inte runt midjan men livet består ju av mera än ett midjemått, eller hur? Nyttig mat kan vara sånt man mår bra av i själen också.

Gnocci är en liten potatis- och mjölkudde som går att göra massor av roligheter med. Grunden består av pressad eller mosad kokt potatis, ägg, mjöl och salt som bearbetas till en hanterbar deg. Rulla till centimetertjocka rullar och kapa av i små lämpliga bitar. Kokas i saltat vatten 4-6 min.

Vill man sedan så kan man ha i hackade örter i degen. Spenat. Parmesanost. Soltorkade tomater. Eller rubbet på en gång. Ja, ni fattar. Man smaksätter och man tager vad man haver.

Jag har till och med gjort grundgnoccisarna och lagt upp på fat och toppat med stekt bacon, lök och kryddpeppar. Servera med lingonsylt och ovispad grädde. Ofyllda kroppkakor ju...

Allra bäst lämpar sig ändå gnoccin till en gräddig sås. Ikväll blir det champinjoner, lök och kyckling. Stek alltid champinjonerna ganska hett först i smör. Sänk sedan värmen och stek dem länge. Blir godare så.

Blir det gnocci över så går de utmärkt att frysa ned. Då kan man ta upp dem och steka dem sedan. Uppstekt gnocci är fenomenalt gott tillbehör till det mesta faktiskt.

onsdag 12 oktober 2016

Den kära knölen

Potatisen är förvisso en knöl  men icke desto mindre en bra knöl.

Igår stekte jag laxfjärilar. Till det hade jag varm potatissallad som är för gudomlig för att undanhålla er.

Ta potatis av en god och fast sort, gärna små, jag tog Cherie. (8-10 st)
Skala och koka.
Bryn ca 50 gr smör.
Ta ett par nävar spenat (snåla inte!) och en knippa dill. Hacka dillen.
När potatisen är färdigkokt och avhälld så lägg på spenat och dill. Flingsalt. Häll över det brynta smöret. Och nu till det riktigt viktiga - en matsked äppelcidervinäger. Rör om allt och så bara ät.
Om ni är tveksamma till vinägern, var inte det! Med vinäger och smör uppstår ljuv matmagi.
Prova!

torsdag 6 oktober 2016

Mindre kött men bra kött

Hemma blir det mindre och mindre kött. När vi äter kött så blir det nästan uteslutande bra kött som inte åkt för långt. Tyvärr upplever jag det fortfarande som svårt att finna lammkött lokalt i små mängder. Därför blir lammet ibland importerat.

Efter att ha ätit hemkokt gulaschsoppa på älgkött i dag så önskar jag verkligen mera sånt i frysen. Älgköttet är verkligen ljuvligt, inte minst i köttbullarna till jul! Som givetvis ska blandas med hälften älg och hälften fläsk.

Idag blir det vegetarisk gryta där linser och underbar blomkål får spela huvudrollen.

tisdag 4 oktober 2016

Äpplet som råvara

Svenska äpplen...ja nog är det gudomligt. I helgen gjorde jag Tareq Taylors äppeltosca och maken tog och tog om. Jättegod var den så klart. Knäckig Tosca och syrliga äpplen...

Det var värre i söndags. Då bestämde jag mig för att göra smöriga bullar med äpple. Jag tog min egen surdeg och satte den men med en ganska rejäl mängd honung för att få en söt men inte översöt deg. Jag gjorde som platta minipizzor och bredde på en blandning av mandelmjöl, havregryn, socker, ägg och smält smör. (Nej, jag mätte inte, jag gjorde en lagom tjock gegga...) Avslutningsvis tryckte jag ned två rejält tjocka äppelskivor som jag doppat i socker och kanel. Droppade över lite extra smält smör och så bakade jag dem 15 minuter i het ugn.

Resultatet?

En ljuvlig bulle där äpplet spelar huvudrollen. Stuns i degen och lite extra gottis med smörgeggan. Inget man äter jämt men fantastiskt bra i stället för godis, tycker jag.

onsdag 28 september 2016

Äntligen regn!

Ja det var kanske inget jag trodde jag någonsin skulle skriva - äntligen regn! Men precis så känns det idag. Jag tycker redan att växtligheten ser lite spänstigare ut...

Idag skämmer jag bort mig med rester. Plockade i morse upp en burk med köttfärssås ur frysen. Eftersom jag ska ut och resa imorgon så kommer jag att ägna kvällen åt att se till att packningen blir riktigt bra. Annars är jag ju den som gärna lagar mat till mig själv. Att kunna plocka en god middag ur frysen är rikedom för mig.

Annars handlar det om planering. Att se till att bra handla en gång i veckan och spara tid. Att inte handla vare sig för mycket eller för lite är en konst, i synnerhet när hushållet pendlar mellan två och tre med ojämna mellanrum. Men det funkar bra eftersom jag älskar att planera mat. Just nu är vi i princip självförsörjande på frukt och grönt och då är det ju extra kul att handla.

Skälet till att diskarna med färdigmat är så välfyllda tror jag handlar om okunskap hos många. Många människor kan inte laga mat helt enkelt. Kunskap om matlagningens kemi är inte helt enkel. Och precis som i övriga livet så ger övning färdighet. Jag är dessutom slav under ett missbruk av allt för många glansiga matmagasin och läser dem från första till sista raden. Det innebär ju att jag snappar upp så mycket ny kunskap och inspiration också. Men visst. Den som ogillar matlagning så som jag ogillar fönsterputsning får ju mat därefter...så är det nog. Man måste gilla uppgiften.

torsdag 22 september 2016

Frösådd nu - inte bara våren

Häromdagen skördade jag min första machesallad och spenaten är redo att skördas den med. Oj så roligt. Machesalladen hör dessutom till de absolut läckraste salladssorterna, tycker jag. Att den dessutom var grymt lättodlad ser jag som en bonus. Det enda jag ångrar är att jag inte forskade lite mera i möjligheten att så sent. Men det kommer ju flera år. I år så blev det ju en hel del yta över när makens potatis var skördad och äten. Där bredsådde jag spenat och mache. Jag tror inte det tog mera än tre-fyra dagar så hade allt grott. Kanske dryga två veckor från sådd till skörd. Det är ju fantastiskt. Och tänk så roligt det är att få så flera gånger, inte bara på vårkanten.

Ikväll så grillar jag citron- och dragonmarinerad kycklingfilé och serverar spenatrisotto till. Fullmatad med världens mest närodlade spenat.

onsdag 14 september 2016

Negativismens breda segrar...

Tänk att det ska vara stört omöjligt att förklara för folk att det finns en skillnad mellan driftpengar och investeringar.

Låt oss jämföra en kommunal ekonomi med min egen.

Jag har en årsinkomst.
Jag har löpande utgifter så som mat, amorteringar och annat som kostar varje månad.
Jag behöver en tvättmaskin och en bil. Jag kan spara till detta men då får jag vara utan bra länge så i stället lånar jag pengar eftersom jag har en god inkomst som täcker ränta och amortering.
Jag sparar också pengar för att göra andra investeringar på lite längre sikt.
Jag säljer grejer på Blocket och får råd att köpa nått annat eller utöka mitt sparkonto.

Kommunen har en årsinkomst.
Kommunen har löpande utgifter (driftkostnader) så som ja allt...löner, hyror mm. mm.
Kommunen lånar till investeringar i viss mån och tar av eget kapital i viss mån.
Kommunen har alltså löpande kostnader för drift och så har man ett utrymme kvar för att investera, i allmänhet den delen som blir över efter att den löpande driften är säkrad (investeringsutrymme som det så fint heter).
Kommunen säljer av grejer som inte längre behövs och får på så sätt in lite extra slantar till investeringar eller till sparkontot.

Alltså om en kommun har investeringsutrymme för 100 miljoner ett år men bara gör av med 20 miljoner så kan man spara slantar till år två eller år tre. År tre har man dessutom förhoppningsvis enligt sin plan med sig ännu mera pengar i investeringsbudgeten.

Det är här folk börjar vara gnälliga och tjata om att "nu finns det minsann pengar..." Nej och åter nej. Det finns inte mer pengar. Det går inte att öka på utgifterna varje månad. Det går inte att dra på sig fler löpande kostnader.

Men att byta ut en gammal dyr och svårhanterad skolkoloss mot en moderna och miljöanpassad och samtidigt frigöra yta för attraktivt boende går.

Vad är det som är så svårt att förstå? Har vi råd att driva den ena skolan så har vi självklart råd att driva den nya när den gamla tas UR drift. Och om vi ser klokt på investeringar framåt så finns det utrymme för nya.

Orka.

torsdag 8 september 2016

Rörigt med bakad potatis

Just nu äter vi gula vaxbönor på längden och tvären. Jag har aldrig varit med om maken till skördefest! Vindruvorna ger massor och de flerfärgade morötterna är gudomliga!

Ikväll bakar jag potatis och fyller med en röra gjord på kräftstjärtar, dill, rivet äpple, avocado och creme fraische. Gott och enkelt. Potatisen bakar sig själv och röran tar tio minuter att göra.

tisdag 23 augusti 2016

Män och lax

Om man företräder en offentlig institution med ett arrangemang som vänder sig till allmänheten så har man ett ansvar. Det går inte att ständigt lyfta fram män som förebilder. Då får arrangören ta och lyfta blicken och titta på andra kriterier än "intressanta män i närheten". Det gäller att sätta målet "två intressanta personer av olika kön" och sedan förhålla sig till det. Ibland kanske två intressanta damer får bli en och tvärt om. Det är för tusan inte kärnfysik, det är bara att göra!

Igår tog jag en sorglig bit lax från frysen. Sorglig för att den var lite ful. Under sommaren har vi med förtjusning ätit laxcarpaccio vid några tillfällen. Det betyder att jag har laxbitar som jag skalat av tunna skivor från och sedan frusit ned igen. Carpaccion är enklast att få riktigt tunn om man skalar den från frusen lax. Nu tog jag och mixade min sorgsna lax med persilja, grädde och kryddor och stekte goa biffar av den. La på stekt surdegsbröd, toppade med waldorfsallad (den är för god att bara äta på julbordet) och lite färska grönsaker. Perfekt middag för en!

måndag 22 augusti 2016

Sommaren tillbaka

Det sägs att sommaren ska komma tillbaka. Välkommen säger jag! Lite sommar till är alltid välkommet. Jag har satt lite rädisor, spenat och så vintersallad. Den sistnämnda har redan kommit upp! I år har så gott som allt jag sått i grönsakslanden varit lyckat. Vi har varit nära nog självförsörjande på grönsaker sedan tidig juni för att jag sådde under fiberduk i början. Nu äter vi stora mängder vaxbönor och det är bara så gott. Igår kunde sonen och jag gå till persikoträdet och plocka var sin persika, fullmogen och saftig, till efterrätt. Lyx.

Jag tycker att ni ska ta och leta rätt på rapsolja smaksatt med dill och göra er en skål med egen majjo! Gör sedan en stor lyxig räkmacka där ni använder dillmajjon. Gott på riktigt i den kommande sommarvärmen.

onsdag 17 augusti 2016

Jag vill alltid ha en god måltid

Jag har vänner som inte gillar att laga mat. De äter gröt eller fil hellre än en varm lagad middag. Jag har respekt för den uppfattningen, det har jag. Men det skulle aldrig vara mitt val.

I förrgår var jag ensam. Men äta bör man ju som bekant...

Jag stekte halloumi och bröd. La upp sallad och tomat på tallriken som jag toppade med lite lufttorkad skinka av god kvalité. Ringlade över lite rapsolja från Gunnarshögs gård på Österlen. Kokte två nävar av mina hemodlade vaxbönor. Macka, halloumi och bönor på toppen...med salladen bredvid. Toppenmat. Tog inte längre tid än att koka gröt faktiskt :-)

tisdag 16 augusti 2016

Om att gå i tid

Aida Hadzialic har naturligtvis varit på allas läppar en tid. Idag skriver Oisin Cantwell krönika om politikens villkor. Han vill inte att politiker är ofelbara/perfekta. Jag håller med honom där, absolut.

Men definiera perfekt? För mig gjorde Aida det mest perfekta och rakryggade. Hon avgick utan tvekan och hon gjorde det med rak rygg. Det hedrar henne otroligt mycket. Den andra varianten, människor som biter sig fast vid en födkrok in absurdum, ser vi ju alldeles för ofta. De som bortförklarar och skakar av sig. De som flackar med blicken och inte vill kommentera.

Aida kommer vara varmt välkommen tillbaka. Vi vet vilken sort hon är. Misstag gör vi alla, frågan är ofta hur vi hanterar dem och hur vi går vidare med ny kunskap. Alla kommer minnas Aidas fasta blick och raka rygg.

Aida undvek sitt mediala drev. Dreven, påstår Cantwell, skulle inte vara möjliga om det inte fanns människor där ute som finner sådana nyheter attraktiva. Det är möjligt att han har rätt. Personligen ser jag mycket hellre grävande journalistik på en helt annan nivå. Ingen ska komma undan med fiffel och båg, absolut inte. Det jag upplever är ändå att kvalitativ journalistik som tar tid och resurser fått stryka på foten för enklare nyheter som ger feta rubriker. En konsekvens som förmodligen innebär att stora fiskar går under medias radar då och då eftersom de inte gräver så djupt.

Sommarens granskning i DN av Riksrevisionen har berört mig djupt. Förstår alla hur allvarligt det är när en myndighet som ska stå över allt tvivel skakas i sina grundvalar? Det är en granskning som behövs. Kalla det drev om du vill. Tre riksrevisorer hade vi innan sommaren. Nu är de bara två. Två som biter sig fast trots svidande kritik. Flackande blickar och "inga kommentarer" först. Sedan en dåres försvarstal. Till och med den avgångna revisorn Ackum försvarar sig och tycker hon gjort rätt.

Ställ detta mot rakryggade Aida så kan ni fundera på rätt och fel efter det.

tisdag 5 juli 2016

Telefonsex är lättare att förlåta än en Toblerone

Det syns mig onekligen som om det verkar mera okej att köpa telefonsex för skattebetalarnas pengar än en Toblerone. 20 000 vs 10 kronor, no big deal. Ja, det är förstås skillnad på att vara landshövding och minister förstås.

Orka.

UPPDATERAT:

Jag hade fel. Tack och lov.

torsdag 30 juni 2016

Om kvotering och kvinnor som hugger sig själva i ryggen

Med jämna mellanrun sker det att kvinnor hugger sig själva i ryggen. Idag är en sådan dag. Jag blir så trött och arg när en bunt till synes intelligenta kvinnor inkompetensförklarar sig själva på bästa debattplats i DN.

De måste ju ändå fått en släng av den manliga kvoteringssleven under årens lopp. De måste väl ändå ha sett en och annan inkompetent man kvoteras in för att han är med i rätt jaktlag?  Varje gång som kvinnor hävdar att de inte vill väljas in för att de är kvinnor så blundar de för ett annat kvoteringssystem som funnits allra minst sedan Hedenhös. Männens kvoteringssystem. Jag har skrivit allt förr och därför känns ett inlägg från 2012 minst lika aktuellt idag som det gjorde då.

"Kvotering finns redan men används fel, används den rätt så bidrar vi till utveckling."

Läs gärna hela inlägget så förstår ni mitt resonemang.

onsdag 29 juni 2016

Lite om vinäger i smör

Vinäger i smör! Jo, det är spännande. Tänk er att ni kokar primörer och potatis. Lite spenat på slutet. Ångkoka gärna så kan ni lägga i grönsakerna efter koktid. Potatis först och så allra sist späda saker som sockerärtor och spenat.
Under tiden grönsakerna ångar så låter ni smöret puttra i en annan gryta, gärna tillsammans med en skivad schalottenlök. När allt är klart och smöret gyllenbrunt så drar man i lite vinäger i smöret. Inte för mycket, vi pratar och en skvätt som ger syra och brytning. Smaka gärna lite. När vinägersmöret är perfekt så häller man det över grönsakerna och vips så har man en ljuvlig varm sallad med sting!
Jag skivade kycklingfiléer tunt och stekte dem snabbt. Det tar ter minuter på varje sida som mest när man skivat tunt. Kycklingfilé med varm sallad...yummy!

Kyckling vinner alltid på att stekas med termometer till rätt temp oftast. Jag bryner gärna hela filéer i panna för att sedan eftersteka till rätt temp i ugnen. Resultatet blir saftigt och gott. Chansar man är det mera troligt att man översteker kycklingen - för att vara på den säkra sidan, typ.

Jag äter gärna kyckling ute på restaurang. Två gånger är det ändå just kyckling som fått mig att aldrig någonsin vilja besöka två restauranger. Den första är Sibyllas snabbmatshak i Vimmerby. En kycklingburgare i konsistens som en väl använd disksvamp fick mig att sluta gå dit innan jag knappt börjat. Det är några år sedan och de ser ut att klara sig bra utan mig...och man kunde ju tro att jag skulle bli vis av min erfarenhet - men icke. Nyligen öppnade en Frasses-restaurang i stan. Och vad hade de på menyn om inte en frestande caesarkycklingburgare?! Caesarsallad är ju gott! Så jag tog den....och får in samma disktraselände som på Sibyllan. Med en stickig dressing som inte var mycket caesar inte. Men det är ju bara så gräsligt att de inte kan göra en god kycklingburgare! De andra, med högrevsfärs och allt vad det är, de går ju att bygga ihop hyggligt. Jag tycker att man kan kräva att snabbmatkedjorna som fortfarande köper sammanpressade kycklingprodukter lär sig hur enkelt det vore att koka tunnskivad kycklingfilé och så halstra den snabbt ut till kunden. Helt otroligt smakskillnad och upplevelse för inget jobb alls. Ha de tur så kommer kunderna tillbaka. Jag gör det inte...

fredag 3 juni 2016

Tabouleh med twist

Klassisk tabouleh ska ha färska tomater. Igår gjorde jag min tabouleh lite annorlunda. Jag använde små plommontomater som jag torkat i ugnen i fyra timmar. Tomater, bulgur, hackad färsk vitlök, massor med hackad persilja och färsk spenat. Citronsaft, olivolja, salt och svartpeppar och så röra om. Ojoj. Mycket gott. Som vanligt, se till att ingredienserna är rumstempererade. Iskalla grönsaker är aldrig gott.

Ikväll serverar jag laxburgare med dill- och pepparrotscremefraiche, hemlagad pommes och egna grönsaker. Efteråt blir det min version på banana split med nötcrisp och muscovadosirap.

onsdag 1 juni 2016

Sås med sting

Jag uppfann en härlig sås/röra igår! Till mig själv tog jag ett par matskedar creme fraische, fyra soltorkade tomater, en rejäl näve gräslök, salt, svartpeppar och en nypa socker. Mixa med mixerstav och vips har ni godaste såsröran :-)

Smaken blev lite åt hållet som någon av alla de där pulverdipperna man kan köpa till chips. Men med den positiva effekten att man slipper både tillsatser och E-nummer. Jag åt min röra till smördegsinbakad fetaost med frästa rödbetor.

tisdag 31 maj 2016

Vegotisdag

Ikväll ska det bli vegetariskt. Jag lagar det för att det är gott, inte enbart för att det är bra att vi äter mindre kött. Maken tipsade om en rätt han ätit till lunch en dag: smördegsinbakad fetaost med örtigt rödbetsfräs.

Hur svårt kan det vara liksom? Fetaost är ljuvligt och det mesta som är smördegsinbakat är mumsigt (tyvärr). Jag tänker dela en fetaostskiva i två trekanter och ha på honung och färsk rosmarin innan jag virar in i smördeg och penslar med ägg. I söndags kokte jag rödbetor som ska fräsas i smör tillsammans med både spenat (har groteska mängder i trädgården nu) och allsköns hemodlade örter.

Vet ni, det är snabbat också!

måndag 30 maj 2016

Gräsligt blommande

Efter snart 20 år (!) av trädgårdsintresse så finns det saker, fortfarande, som man lär sig den hårda vägen. Mina allra bästa tips till nybörjare är allt som oftast att inte gå på den personliga girigheten i mångfald. Alltså köp hellre fem av en sort än fem olika. Det blir lite duttigt liksom. En här och en där och ingen syns. Dra på och köp minst tre av varje sort eller åtminstone två...

Vill man ha tacksamma växter som ger massor tillbaka så ska man köpa nävor. Stäppsalvia och veronikor är finfina grejer.

Absolut nono är tremastarblomma. Den borde det vara varningstext på! Den formligen vrålsprider sig och är svår att både rycka och gräva upp. En till problemväxt hos mig är fänrikshjärtan. Sprider sig som - just det - ogräs. Undvik!

Det finns några till, revsugan är en, som man ska akta sig för. Prislappen är ofta en ledtråd. Billigt = sprider sig, dyrt = sprider sig inte... Lagen om alltings jävlighet liksom :-)

onsdag 25 maj 2016

Välsignat regn

Äntligen lite regn! Låt oss hoppas att det sköljer bort större delen av allt pollen som naturen dränkt oss i den senare tiden. Jag är inte allergisk och lider inte av pollen mera än just att det finns överallt som ett smutsigt täcke. Lite regn gör stor skillnad.

Annars handlar det mycket om njutning nu. Att få skörda egna grönsaker till middagen redan. Jag har sallat, spenat, massor av örter och rädisor. Lyxigt och gott. Från jord till bord på 30 sekunder.

Det ligger också en stor tillfredsställelse i att gå hem från jobbet och känna att jag har fått massor med bra saker i hamn.

Ikväll lagar jag kycklingfilé, svensk. I skrivande stund så vet jag ännu inte vad jag gör med filéerna. Det kan bli något gräddigt robust när regnet faller och vinden viner.

torsdag 19 maj 2016

Politiker nu och i framtiden

Jag tänker ägna några rader åt politik, det var inte igår. Jag läste en text som berörde mig nyligen. Johan Hilton skriver om politiker som låter som papegojor och jag tolkar honom som att detta måste få en ände. Den slutsatsen kan vi vara överens om. Det är inte bra att många politiker idag, från vänster till höger, låter slätstrukna. Själv är jag politiskt intresserad men det finns inte på kartan att jag sätter mig och ser en tevedebatt. Det ger absolut inget. En direktsänd tevedebatt där inga svar ges. Ingen visar glöd. Händer det något som avviker så finns det inget utrymme för det heller.

Handen på hjärtat, inte står dessa supermediatränade politiker där och föraktar väljare? Johan Hilton skriver så här:

"Personligen har jag svårt att bestämma mig för vad jag tycker mest illa om – den korkade arrogansen inför väljarna eller att politikerna på fullt allvar tror att de är listiga när de står och vevar retoriska läsefrukter från grundkurs 1A i medieträning."

Sålunda, dumma, arroganta eller listiga? Nja. Själv minns jag vekligen känslan i kroppen när jag stod framför en rullande kamera med en mikrofon i ansiktet. Jag minns till och med känslan när vi mediatränade på en kurs. (Jodå, jag har tränat...) Vid båda tillfällena, skarpt läge och fejk, samma känsla. Ren skräck. Jag minns aldrig efteråt vad jag har sagt, huvudet är som genomblåst.

Jag tror inte att vi människor är så annorlunda egentligen oavsett position. En del går genom rutan och trivs med den mediala rollen. Andra är skräckslagna men ändå duktiga politiker.

Ett stort problem är faktiskt skapat av vår samtid. Allt går snabbt och allt är i realtid. Varje ord måste vägas på guldvåg för orden kommer analyseras av alla ned på molekylnivå. Allt syns och inget kan döljas. Minsta felsteg och så - tjoff så rullar drevet på. Har man sagt en sak fel så grävs det efter flera. Det byggs tidsaxlar av uttalanden och fördömanden från än den ena och än den andra kör på.

Dessa spontana och naturliga politiker som Johan Hilton efterfrågar, ja, de skulle helt enkelt inte överleva särskilt länge.

Jag tycker att det vore önskvärt på alla sätt med klarspråk, personligt engagemang, politiker som visar både styrka och svagheter. Men jag tror att modet sviker de allra flesta i det medialt svåra klimat som finns idag.

Frågan är vad som kom först det snabba och dömande kommunikationssamhället eller den mediatränade politikerkåren.  Lite som frågan om hönan eller ägget...

Det finns ett underbart undantag från regeln tycker jag - Ylva Johansson. Hon är skicklig debattör och hon vågar visa passion för sin övertygelse. Jag tror att hon klarar den balansgången för att hon är så kunnig och för att hon verkligen drivs av genuint politiskt intresse.

Men framtiden oroar mig. Få människor är beredda att ta politiska uppdrag under rådande klimat. Varför ska vi utsätta oss för den offentliga skampåle som numera internet är? Själv får jag ut betydligt mera av att odla i min trädgård, se på fåglarna och laga god mat. På riktigt.

onsdag 11 maj 2016

Tur att man inte är räddhågsen

Igår bestämde jag mig för att rensa bort fjolårslöv i ett hörn vid huset där vi byggt en flod av stenar. Löven hade samlasts mellan stenar och under den träbro vi byggt längs med.

Bäst jag låg där och kröp hörde jag ett prassel. Jag har alltid handskar på mig i lägen som detta då vi har ganska respektingivande spindlar som gärna bygger sina bon vid de varma stenarna. Någon spindel såg jag inte. Däremot en padda som blåste upp sig ganska rejält när den fick se mig där bara en meter bort.

Precis när jag pustat ut efter paddan så prasslar det igen. Och plötsligt fattar jag varför paddan var lite stressad över att jag dök upp. Den hade troligen tänkt fly fältet åt mitt håll eftersom det låg en hungrig snok på andra sidan om paddan...

Så där satt vi. Snok, padda och så jag. Snoken hade till och med kommit så långt att den hade munnen öppen. Blixtstilla låg den. Till slut så tog jag min hink och rensade färdigt. När allt var klart så var både snok och padda borta. Huruvida snoken fick sin middag är därmed oklart.

Livet i trädgården är spännande. Lite glad är jag allt att hela dramat utspelade sig under makens rododendronbuskar. Där hans ansvarsområde att rensa ligger. Annars hade det blivit till att skaffa handskar av den tjockare och armbågslånga modellen...

måndag 2 maj 2016

Vilda svin och ystra dopp

Det var våren som kom på riktigt! Valborg och 1 maj brukar ju annars vara kallt, isande kallt. I år får jag hålla persikoträdet till godo att det höll sig från att blomma under april månad. Bra där. Annars är det alltid med hjärtat i halsgropen som jag beskådar det ljuvliga trädet med det icke helt överensstämmande namnet "Frost" under tiden då det svävar mellan fruktliv och fruktdöd innan frostrisken är över. Nu så slog de första blommorna ut igår och jag hoppas vi kan se fram emot saftiga persikor nu! Bin och humlor som kan befrukta trädet finns det i massor! Frost blir det säkert men låt oss hoppas på att den inte blir allt för hård.

Annars är det ljuva tider nu! Man kan om man är ledig grilla två gånger om dagen och man kan frossa i sparris. Vi grillade vildsvin i helgen. Vildsvinskarré till och med. Mört som den finaste oxfilé och minst lika gott. Att äta kött från djur som levt fint i skogen känns alltid bra. Just vildsvin borde flera pröva.

Annars har hårt trädgårdsarbete varvats med heta dopp i nya bubbelbadet. Det finns enkla varianter som man blåser upp och som duger finfint faktiskt. Troligen håller bubbelbadet inte lika länge som ett bubbelbad med skal på men det kostade heller inte många slantar. Att krypa ned i 39 gradigt vatten efter en hård dag i trädgården är ljuvligt. Sedan kan man ligga där och lyssna på fåglar, lösa världsproblem och se solen gå ned.

måndag 18 april 2016

Varierat om våren

Blåst. Det är faktiskt värre än mördarsniglar för trädgårdsvännen. Avskyvärd blåst som på en sekund kan förgöra det som växt på i veckor, ja, kanske månader. Jag blir superirriterad av blåsten på ett helt irrationellt sätt. Det är ju verkligen ingen mening liksom. Men, men.

På lunchen planerade jag veckomatsedel. Fisk, fågel och grönsaker. Gryta och grillat. Stekt, kokt och rostat. Olika former och texturer. Jag vet inte varför men jag finner en sådan glädje i att planera och handla. Planera för maten och inte alltid i detalj heller. Nu och då kan lite improvisation inte alls skada. Igår så lät maken min basilikadressade potatis få sällskap av färsk babyspenat och skurna sockerärtor. Oj så gott! Till det en grillad bit lax.

Salladen gör man genom att koka potatis, gärna amadine, tills den är mjuk. Vi lät skalet sitta på. Skär i grova bitar. Ta bladen från en kruka basilika, 1 dl rapsolja, i tsk honung, 1 msk äppelcidervinäger plus salt/svartpeppar och mixa med stavmixer. Smaka av och se så syra/sötma/salt/peppar är lagom. Häll sedan över den varma nykokta potatisen och blanda i sockerärtor/spenat. Eller varför inte annat? Fetaost och tomat...möjligheterna är oanade! Varm potatissallad är ett riktigt supertillbehör.

Och så fick jag en god nyhet! Blomman på bilden är en lök som på något sätt hamnat på mitt källartak! Tack fåglarna kanske. Jättesnygg och jag hoppas den har den goda smaken att sprida sig!



torsdag 14 april 2016

Lundell och Kivik Art Center

Ulf Lundell är arg på Kivik Art Center och deras byggnationer. Det stör hans stillhet. Jag har respekt för att han förmodligen blir mera envis när de visar upp, som han upplever det, konstsnobbiga sidor.

Jag är en glad konstälskare på det amatörmässiga planet. Jag vet inte särskilt mycket om konst mera än att jag njuter av att se på konst. Sist när vi var nere på Österlen så ville jag besöka Kivik Art Center. Min vana trogen så googlade jag innan och gjorde resrutt. När jag kom till KAC så blev det värre. Mitt intryck är att de mest är ute efter mina stålar i form av en donation. Köp en sten, typ. När jag skulle leta öppettider så finns det inga på hela hemsidan! Hitta hit, ring hit och öppet - nope. Inga öppettider. Så vi släppte det. Känns inte som om de vill ha besökare faktiskt.

Om man inte välkomnar besökare bättre än så behöver inte Lundell oroa sig för att stillheten ska störas i allt för stor utsträckning.

onsdag 13 april 2016

Min favorit

Om jag måste välja mellan kött och fisk så vinner fisken alla dagar. Det allra godaste som finns är en perfekt stekt torskrygg med nypillade räkor, brynt smör och nyriven pepparrot. Det är svårslaget...


tisdag 5 april 2016

Nu börjar det...

Igår körde jag första vändan till Granngården efter jord. Tre säckar U-jord, en säck hönsgödsel och så en  femkilossäck snigeldöd. Äntligen någon som insett att enkilosförpackningarna är dyra och inte särskilt miljövänliga. Toppen!

Att vara trädgårdsvän innebär att man inte behöver lösa dyra gymkort. Ja, det är förstås inte helt gratis med säckar från butiken heller men allt krattande, bärande, grävande och fixande är gratis. Alla steg som stegräknaren tickar fram när man springer mellan boden och växthuset med plantor. Alla pelargoner som ska nedför trappan och ut för omplantering. Alla möbler som ska ut, alla dynor och allt annat som ska till för att få till en fin miljö ute när livets viktigaste årstid kommer. Ja, det ger motion detta.

Redan nu har jag sått rädisor, både korta och långa, spenat, morötter och sallad i min upphöjda bädd under fiberduk. Som ett girigt extraexperiment satte jag sallad och spenat i lådor i växthuset för att se hur tidigt jag kan bli egenförsörjd med godsaker.

onsdag 16 mars 2016

Flyg och far

Idag är det bättre väder än på midsommarafton! Ja, det är faktiskt en gissning så god som någon. 13 grader i skuggan och njutbart solsken har lockat fram massor av fjärilar idag. Till och med ett bi som girigt förflyttade sig mellan krokusarna såg jag.

Flyg och far vintern och in med lite schyst vår. Ikväll äter jag räkmacka på Astrid Lindgrens Näs och är med på bokprat om rykande aktuella Bröderna Lejonhjärta.

tisdag 15 mars 2016

Hjälp grannen med middag

Jag erkänner. Det bor till och från en liten kollektivkramare inuti mig. Inte jämt, jag uppskattar ensamhet och hemmets härd på alla sätt. Men ibland...tänk att bo på en gård i Toscana och stå där och röra i min tomatsås. Mama Dolmio typ. Kanske mera mama Dolmio än 1970-tals kollektivare....jag skulle inte klara oredan.

Därför blev jag lite extra glad när ny teknik nu verkar gå min väg. Om jag lagar för mycket mat så kan jag sälja den till grannen som inte hinner!

Tänk om den möjligheten hade funnits förra måndagen när jag stod i köket och lagade mat till bara mig. Med fem matlådor som resultat utöver min egen middag...

måndag 14 mars 2016

Muscovadosirap

Ja, man skulle kunna tro att jag är sponsrad här. Men det är jag inte. Muscovadosirapen förtjänar ett omnämnande vill jag lova.

I lördags gjorde vi glassefterrätt. Bara vaniljglass (en god en) som toppades med skivad banan, muscovadosirap och sötsalta nötter. Shit vad gott!

De sötsalta nötterna gör man genom att smälta socker i en stekpanna, hälla i samma mängd nötter som socker (jag tog valnötter och cashew, hackade) och en rejäl nypa salt. Rör om och låt svalna på bakplåtspapper. Hacka. Supergott till glass!

onsdag 17 februari 2016

Lemnes lönesänkning

Jag har inte riktigt kunnat fatta detta med Carola Lemne och hennes iver för att andra ska sänka sin lön. Jag menar att om man själv tjänar 490 000 i månaden så borde det kännas som en knepig uppmaning till en undersköterska. Inte sant?

Om Carola sänkte sin lön med 400 000 så skulle hon för varje månad på året kunna anställa en person i ett helt år. 12 årsarbetare bara genom att sänka Carolas lön till ändå ganska trevliga 90 000 i månaden. Spännande tanke.

onsdag 3 februari 2016

Fantastisk röra

...och då menar jag inte politik utan mat. Häromdagen behövde jag ett matigt tillbehör/grön rätt till en bit julskinka som jag frusit en tid. Nu var det dags att festa loss på resterna liksom.

Jag kokte en dl trefärgad qinoa (glöm inte spola av fröna innan ni kokar, smaken om man inte gör det...urk). Så tog jag ungefär lika mycket puy-linser och kokte dem. När de var klara fick de svalna och så blandade jag qinoa och linser med en burk avrunna och sköljda stora vita bönor. Jag finhackade en schalottenlök och rörde ned. Jag satte ugnen på hög värme och grill för att sedan skära paprika i bitar, ha på lite olja och salt och så in med dem i ugnen. De ska svedjas lite! Hög värme under grillelementet lockar fram ljuv sötma och mycket smak i paprikan.  Men passa noga, det går undan med färgen ibland. När paprikan var klar så ned med den i linsröran direkt.

Sedan var det dags för en dressing. Generöst med senap, äppelcidervinäger och olja. Salt och svartpeppar. Smaka av så det blir gott, dressingen ska ha lite bett. Blanda sedan ned i linsröran. Jösses vad gott det blev! Denna röran var fin nygjord och den var nästan ännu godare dagen efter. Ikväll ska jag äta den till nystekt halloumi...  Och när jag tänker efter så tror jag att jag ska pimpa röran med en näve russin först!

torsdag 21 januari 2016

Vegorätt var banne mig helt vegofel

Svt:s nya satsning Vegorätt får stentuff kritik. Med all rätt så tycker folk att det var fel. Jag stängde av och missade den så omtalade strandscenen. Eller missade är kanske inte helt rätt uttryck...

Jag älskar vegokäk och jag blandar friskt. Allätare. Men här går gränsen. Skämskuddarna i soffan räckte inte till. Men målgruppen skulle tydligen vara "tjejer mellan 18 och 35" och det är ju inte alls jag. Så där har vi antagligen förklaringen till att jag inte uppskattade ett program som såg ut att vara en dålig hemmainspelning på Youtube. De pratar om varandras favoritfrön och de sätter bär och grönkål i håret. På riktigt. Man kan bli köttätare på kuppen.

Flera ogillar, exempelvis Malin Wollin idag i AB.

tisdag 5 januari 2016

Inte min låda mat

På senare tid har det florerat ett inlägg på Facebook där en person visar det oaptitliga innehållet i sin mors matlåda. Människor är naturligtvis rasande. Nu senast så är det brumbjörnen Mannerström som rasar.

Faktum är att kommunens måltidschef bröt sin semester för att undersöka vari problemet låg.

Mannen som delade med sig på Facebook har fått sitt inlägg delat nästan 10 000 gånger i min skrivande stund.

Kommentarsfältet är fyllt av harmsna och stödjande kommentarer. En och annan försöker förklara hur det är på andra ställen i positiva ord. Att de gamla får både grönsaker och efterrätt. Men det försvinner liksom i floden av "usch", "fy fan" och så en klassiker om att politiker minsann borde tvingas äta samma mat...

Mitt i allt detta kan jag fundera på hur det ser ut vid fikabordet i det kommunala tillagningsköket. Slår de upp Expressen och läser om Mannerströms rasande? Har någon frågat dem hur i all sin dar det blev så här? Den så kallade mänskliga faktorn består ju av en människa. En människa som begått ett misstag som nu valsar runt på Facebook och i Expressen som nyårets riktiga åldringsskandal.

Jag hyser den största respekt för äldre och deras behov av en bra kost. Maten är viktig och det är (uppenbarligen) något vi alla har en uppfattning om. Men jag tänker så här - vad hade hänt om mannen i stället för att hala fram Facebook-kortet tagit mammans matlåda och gått till källan (köket) och frågat dem vad som hänt? Hade han fått veta att det var en felaktig låda då? Eller hade de sagt till honom att det var dagens som serverades? Jag menar att om det nu är en miss, en felaktig låda, så har Mannerström och många andra fått rasa alldeles i onödan. För att inte tala om hur dåligt personalen som missat en låda mår idag.

Jag menar inte att vi ska finna oss i att äldre kontinuerligt behandlas som skit. Jag menar att vi ska tänka på att det ibland finns mera än en sida av saken. Att alltid utgå från att glaset är halvtomt är inte att bra sätt att leva.