torsdag 24 november 2016

Grönkålen, inte brara en julsak

När jag som späd 16-åring fick anpassad studiegång i köket på Vimmerby stadshotell så var grönkålen mest något vi petade in under grishuvudet för att snygga till halsbrottet. Eller något som laxen kunde vila på. Jag tror inte att någon satt där under de trevliga julborden och knaprade grönkål som snapstilltugg inte.

Numera tillber jag grönkålen. Och den ännu läckrare svartkålen... Faktiskt kål i alla former. Den som inte låtit ett halvt spetskålhuvud sakta bakas med smör, salt och sirap i ugnen på 120 grader en eftermiddag har liksom inte levat på riktigt.

I går kväll serverade jag grönkålen i en pastasås.

Bryn bitar av kycklingfilé, gul lök och grönkål. Se till att ha lite fart i pannan så att kycklingbitarna får färg. Tillsätt creme fraische, en skvätt vatten och buljongtärning efter smak (jag hade grönsakstärning men höns eller kyckling hade funkat lika bra). Lite grädde avrundar det hela. Jag smaksatte med lite salt, massor av svartpeppar och så en matsked ljus sirap. Grönkålen och sirapen = ljuv musik. Från frysen tog jag sedan (ha alla nötter och frön i frysen, då härsknar de inte) två nävar valnötter och kramade sönder över grytan. Så gott! Jag hade god tagiatelle till, sån blandad grön och vit som Barilla har. Den är finfin.

onsdag 23 november 2016

Mumsig röra till det mesta

I går kväll så behövde jag en röra. Jag tog lite majjo, en vitlöksklyfta, några kvistar basilika och lite pinjenötter och mixade. Smaksatte med salt, en nypa socker och svartpeppar. Resultatet blev en supergod pestomajjo! Dippa, ha den till kyckling eller till halloumi!

tisdag 22 november 2016

Vintermörker

När mörkret sänker sig inträffar ett annat sorts liv. Själv skulle jag helst leva med ljuset som man gjorde förr. Ljusa sommarkvällar kan jag hålla mig vaken och sysselsatt länge. Då är det okej att somna sent och vakna tidigt när solen klättrar på byrån i hallen. Nu vill jag få fram middagen och sedan kura i soffan en stund före läggdags. Jag liksom sätter kroppen i stand by-läge under de mörka månaderna. Jag är ju en hängiven anhängare till säsongsbundet ätande och en kall sallad lockar mig verkligen inte nu. Långbakat kött i ugnen eller gräddiga gratänger ska det vara. Sånt som man håller värmen av inifrån och ut.

Ett riktigt fantastiskt tips är att ta fram stekgrytan. Bryn kött och grönsaker på lunchen, häll på vätska och goa kryddor. Dra på locket och ställ in hela kalaset i ugnen på 120 grader. När ni kommer hem så väntar en gudomlig gryta på er!

måndag 21 november 2016

Aldrig slänga, alltid äta

Detta med att gå från tre i hushållet till mestadels två, då och då en  och så varva upp till tre de flesta helger har fått mitt flexibla sinne att spetsas lite. Vara på tå liksom. Det gäller fortfarande att handla storpack men jag väljer att se till att det mesta är styckfruset sedan. Och jag har en hel del små byttor med frusna enportionare att ta till när någon är ensam hemma och jobbar länge. Det är uppskattade små lådor för den hårt arbetande sonen också. Att ta med till jobblunchen.

När kylskåpet är fullt så känner jag mig lite rik faktiskt. Det ska finnas lite av allt men inte för mycket av något. Rester är verkligen en gåva...ät dem, frys dem eller gör om dem till något nytt!

tisdag 15 november 2016

Bästa smuldegen

I helgen upptäckte minsann rådjuren min kulturspenat! En gammal sort med lite fetare blad och ljuvligt snygga ätliga blommor på. Jodå, mums mums så var den borta. Finsmakar-rådjur. De missade tack och lov den vanliga spenaten som dolts av snön. Den ska jag passa på att äta själv så snart snön har smält idag!

Annars vill jag ge ett supertips! I helgen gjorde jag blåbärspaj. En helt vanlig smulpaj där vanligt vitt socker ersattes med lite karamelligt rårörsocker och så det bästa - i smuldegen så tog jag bort hälften av mjölet och ersatte det med krossade digestivekex! Wow så gott med det sötsalta och crunchiga.

tisdag 1 november 2016

Bristvaror i jultid

Okej, så i år riskerar vi att smöret tar slut till jul. Förra året så var det ansjovisen. Faktum är att då gick jag så långt att jag hamstrade vid denna tiden. Jodå. Jag frågade personalen i min butik som bekräftade att de kunde se problem med tillgång på ansjovis till jul.

Så jag hastade till silldisken och tog fyra burkar för säkerhets skull.

Med ansjovisbristskräcken i starkt minne så sneglade jag på hyllan igen strax före jul. Skulle den vara tom? Skulle jag med mina fyra burkar säkrade kunna hjälpa några desperata janssons-sugna som inte fått någon burk?

Men hyllan gapade ingalunda tom...jag däremot, jag hade ett litet lager minsann. Ansjovis går ju alltid åt. Förr eller senare.

Rapport från grönsakslandet....jag skördar fortfarande morötter, machesallad och vanlig spenat. Väldigt bra gröda den där sena salladen.