måndag 29 april 2013

Min golfkarriär

Det snackas mycket om golf nu, hur härligt det är att äntligen få komma ut på banan och så. Jag hade en golfkarriär faktiskt. Man kan säga mycket om min golfkarriär. Jag kan börja med att den var kort, mycket kort. Betydligt kortare än banan som var lååååång som ett svårt år (min bedömning).

Vänner och barn fick den goda idén att vi skulle umgås över några golfklubbor. Vi packade in oss i bilar och for till en så kallad pay and play-bana. Det låter ju för all del betydligt enklare än vad det är vill jag lova. Först ska man hyra klubbor och bollar. Och en massa annat jox. Sedan måste man pina sig på en utslagsplats och öva på slagen.

Ta i. Ta i. Tänkte jag. Ta i för kung och fosterland för att få bollen att flyga. Det var en fin tanke. Men i praktiken så tog jag i för kung och fosterland samtidigt som jag missbedömde avståndet till (den mycket hårda) utslagsplatsen. Att försöka slå ut moder jord kom jag ingen vart med, kan jag säga. Det gjorde ont, mycket ont.

När vi väl kom ut på banan så kom folk ifatt oss hela tiden. Artiga som vi är så lät vi dem gå före. Vi passade på att titta och lära. Nej, det gick inte så mycket bättre för det men vi var åtminstone inte ivägen.

Inte en endaste gång fick jag göra det jag drömt om! Vråla "fooooooorrrrrrrrrrrrreeeee" så det skallrade mellan träden. Nej, inte en endaste....

Avslutade banan gjorde vi med att stå tätt tillsammans under min lilla reseparaply under tiden som ett skyfall försökte dränka hela min pinsamma golfinsats.

Golf är inte en nöjsam syssla.

onsdag 17 april 2013

Sitter inne och längtar ut

Solen skiner. Gamla löv från i fjol dansar i vinden utanför. Jag väntar ivrigt på att den av naturen skapade dammen i trädgården i stället ska gå över i vanliga gräsmattan så jag kan kratta.

Väntan ger tid till att laga mat. Eftersom Johan Westerholm behöver tips inför den stundande karriären i något svenskt matlagningsprogram så kommer här ett fantastiskt tips!

Börja med att skaffa en stektermometer och en lista på alla innertemperaturer som behövs. Chansa aldrig utan låt firren bli 55-56 grader inuti, vare sig mer eller mindre. Chansning åt det ena hållet ger torr middag och åt det andra fesljummen sushi...och det vill vi inte ha....

Nå, nu till middagen igår.

Ta torskrygg, hyvla med osthyvel smör i lagom stor skiva och lägg under torskryggbitarna i en ugnsform. Salta och vitpeppra, smula över ströbröd och hyvla på nytt över en rejäl skiva smör. Smöret måste vara kallt för att kunna skivas med osthyveln.

I med temometern på tjockaste stället (i fisken) och in med formen i ugnen (150 grader) tills termometern säger 55-56 grader. Det tar ungefär 20 minuter så sätt på potatisen först...

Under tiden så skalar man räkor eller häller av färdigskalade räkor på burk, använd de snygga av god kvalité, och gör klyftor av kalla kokta ägg.

Bryn smör. Gör absolut inget annat än att glo på smöret för när man bryner smör ska det vara på hög värme och det går ALLTID fortare än man tror. Släpp inte smöret med blicken förrän det är nötbrunt i botten och doftar gudomligt. Då ska kastrullen bums av plattan.

När fisken är klar så tas den ut ur ugnen, på med äggklyftor och räkor, skeda över brynt smör och kanske dill. Riv över en driva med färsk pepparrot, ät med kokt potatis och njut! Detta tar inte längre än en halvtimme om man inte envisas med att skala räkor själv.... Fisk är gudomligt och dessutom rena snabbmaten om man jobbar rätt.

måndag 15 april 2013

Vanvett kanske är ordet?

Jag ska ärligt säga att jag inte vet vad som är rätt eller fel när det gäller Omar Mustafa.

Jag blir ofta helt skrämd från vettet av de krav som ställs på en människa så fort hen fått stämpeln "politiker". Blixtsnabbt förväntas man kunna svara på allt, ha en uppfattning i alla frågor och ha bakgrunden klar att räkna upp. Jag kan inte det. Ingen kan det. Fast det krävs. Det krävs av maktjournalister som balanserar mellan yrke och kändisskap. Det krävs av medlemmar som väser "men du som är politiker ska väl...".

När slutade vi vara människor? När blev allt så omänskligt?

Huruvida Omar Mustafa skulle vara eller inte vara låter jag vara osagt. Jag vet helt enkelt för lite. Men kring själva händelseförloppet vill jag ändå reflektera och sända en signal till min partiledning.

Vad är det som händer? Jag vet just inte mera än det som syns i media. Eller ska vi säga det som inte syns. Ingen vill säga något, kommentera eller ställa upp. Utifrån det jag har fått se så verkar det som om min partiledning hukar bakom hörnet och hoppas att det ska blåsa över. Jag kan säga att detta är pinsamt och känns helt ovärdigt. Det blir en bitter eftersmak på den kongressen.

Inte visste jag att sloganen "Alla ska med" syftade på partistyrelsen! Först trixas det så att alla som inte kan enas ska in i partistyrelsen och sedan sluter man sig. Sveriges mest öppna och nyfikna parti stängde dörren.

Läs gärna mera hos Marta Axner.

torsdag 4 april 2013

Jag vill ropa - äntligen!

Det är mycket som är härligt just nu! Solen till exempel, den är riktigt härlig. Värmer så gott så fort den visar sig. Ni ska se att den motar bort vintern helt strax.

En anna sak som kan mota bort vintern är att påbörja frösådden inne i en liten minidrivbänk. Det gjorde jag igår. Sex små frön ska bli bastanta tomatplantor. Två frön av varje sort så att inte växthuset bågnar senare i sommar. Det är ju alltid så mycket som ska få plats! I år har jag lovat sonen att det ska bli paprikor, physalis och annt kul där inne. Ja, och så gurka så klart. Gurka som smakar så mycket mera än den du kan köpa i butiken.

Fröjden nummer ett är att till och med teveutbudet lockar fram våren. I går började ÄNTLIGEN Trädgårdsonsdag igen. Alltså, jag är inte sponsrad men det är absolut världens bästa feelgood-program. Rakt av. Pernilla Månsson Colt...du är verkligen fantastisk.

En stark tvåa i feelgood-klassen är åttans Trädgårdstoppen. Men där är reklamen en stor källa till irritation as usual... Det kan man åtgärda genom att spela in och helt enkelt spola bort eländet. Då får man njuta av Peter Englanders fina guidning genom njutbara privatträdgårdar. Det är något med både hans röst och hans uppenbara kärlek till trädgårdarna som gör det hela så speciellt.

Njutning är mat och i helgen hade vi gäster. Vartefter dagarna gick så åt vi gott gång på gång. Och till slut undrade E om inte det var så att jag aldrig funderat på att anmäla mig till något av alla dessa matlagningsprogram som finns. Tävla och så. Men icke... Jag trivs bäst i mitt kök där jag kan röra i grytorna i luuugn och rooooo. Tänk så avskyvärt det vore att ha Per Morberg stirrandes på mig när jag ska skära upp ankan. Brrrrrrrrrrrrrrr. Jag vill ägna eftertanke och kärlek på maten, råvarorna och resultatet. Inte springa fram och tillbaka som en skållad råtta för att nå en deadline i teve. Det får andra göra. Kan jag glädja min närmaste omgivning och några till så är det bekräftelse nog!