Igår bestämde jag mig för att rensa bort fjolårslöv i ett hörn vid huset där vi byggt en flod av stenar. Löven hade samlasts mellan stenar och under den träbro vi byggt längs med.
Bäst jag låg där och kröp hörde jag ett prassel. Jag har alltid handskar på mig i lägen som detta då vi har ganska respektingivande spindlar som gärna bygger sina bon vid de varma stenarna. Någon spindel såg jag inte. Däremot en padda som blåste upp sig ganska rejält när den fick se mig där bara en meter bort.
Precis när jag pustat ut efter paddan så prasslar det igen. Och plötsligt fattar jag varför paddan var lite stressad över att jag dök upp. Den hade troligen tänkt fly fältet åt mitt håll eftersom det låg en hungrig snok på andra sidan om paddan...
Så där satt vi. Snok, padda och så jag. Snoken hade till och med kommit så långt att den hade munnen öppen. Blixtstilla låg den. Till slut så tog jag min hink och rensade färdigt. När allt var klart så var både snok och padda borta. Huruvida snoken fick sin middag är därmed oklart.
Livet i trädgården är spännande. Lite glad är jag allt att hela dramat utspelade sig under makens rododendronbuskar. Där hans ansvarsområde att rensa ligger. Annars hade det blivit till att skaffa handskar av den tjockare och armbågslånga modellen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar