När Sverige är bäst så är det i praktiken sämst...

Bäst på att vara sämst. Sverige och alliansregeringen i ett nötskal. Nu till och med i en rapport av OECD. En ansedd organistaion där de allra flesta brukar vara eniga om att rappoter och fakta är utan fläckar.

Låt oss kika på vad det handlar om:

"Sverige är det land där den relativa fattigdomen ökat mest de senaste decennierna, enligt nya siffror från OECD. Sverige har halkat från första till 14:e plats i rangordningen över jämlika länder."

Vi är världsbäst på inkomstskillnader, eller om man så vill; ökade klyftor mellan fattig och rik.  Jamen grattis till oss då.

Själv hör jag till dem som fått alla jobbskatteavdrag och annat lullull. Sitter i vinnarfilen liksom. Men jag vet att det är lite som stt kissa på sig, varmt först och sedan, ganska snabbt faktiskt, kallt, vått och mycket obehagligt. Den som inte läst boken Jämlikhetsanden kan verkligen behöva göra det. Den beskriver precis det jag nyss sa fast på ett finare sätt. Samhällen där alla har det bra är goda samhällen att leva i - för alla. Samhällen där några har det bra och andra har det rejält mycket sämre blir inte bra att leva i för någon till slut. Vissa saker går helt enkelt inte att köpa för pengar, så att säga.

När OECD presenterar en rapport som visar att den relativa fattigdomen i Sverige ökar så tänker jag på barnen. Barnen i familjer där den relativa fattigdomen breder ut sig är utsatta, ja, mest utsatta som vanligt. Att barnfattigdomen kommer öka och därmed hopplöshet och nedåtgående spiraler som följd hyser jag tyvärr ingen tvekan om.

Med en ungdomsarbetslöshet på nära nog 30 procent så förstår ni ju själva att detta barkar åt pipan. Mera på samma ämne hos Martin Moberg!

Känd eller inte - det finns saker man inte bör göra oavsett

Ni som tror att facebook inte är en officiell site behöver onekligen uppdatera er lite. Låt mig säga så här, det ni inte kan tänka er att skrika ut på den lokala matbutiken  bör inte hamna på fejan. Din profil i sociala medier är viktig och blir än mera viktig i framtiden.

Låt mig ge ett exempel som är mycket talande. Om min man skulle få för sig att lyfta upp våra marsvin, sätta sig på toan och bada fötterna i en ugnsform så vore inte min första tanke att ta en bild och lägga upp på facebook. Jag lovar att det vore helt andra tankar som skulle fara runt i huvudet...

Jobbfiasko för regeringen

Det är ingen kioskvältar-rubrik precis.  Jag har skrivit om detta tidigare både här och här.

Om man ger ett bidrag jäms över till arbetsgivare som anställer unga så får det effekten att de som vanligtvis anställer unga får ett fint tillskott i kassan utan att göra någon som helst insats. Känd hamburgerkedja är ett exempel. Det blir inte fler jobb men tusan så mycket billigare för arbetsgivaren som bara kan casha in skattemedel.

Regeringens så kallade jobb-politik för unga är ett fiasko och nu finns det till och med en forskarrapport som säger samma sak som ansedda ekonomer så som Lars Calmfors och en låååååååååååååång rad socialdemokrater sagt länge. Det blir inga jobb av att kleta ut 14 miljarder i sänkta arbetsgivareavgifter för unga till alla arbetsgivare. Varje jobb som skapats har kostat mellan en och en och en halv miljon. Grattis regeringen! För en och en halv miljon hade ni kunnat anställa tre personer. Sammantaget hade pengarna kunnat räcka till nästan tre gånger så många jobb!

SVT igår. Och som av en händelse så var det INGEN minister som kommenterade siffrorna. Skitdåligt. Men det är väl sossarnas fel alltihop kan jag tro.

Det är inte så enkelt att gräva

I helgen har jag tänkt mycket på en arbetskamrat jag hade för några år sedan. Det visade sig att Inger och jag delade samma trädgårdsintresse. Och som alltid så delar man med sig av olika växter till varandra, jag tror att Inger fick pelargoner av mig men jag minns inte säkert. Min pelargonfeber rasade som värst då. Man blir lätt dimmig av det...

Jag minns högst påtagligt vad jag fick. Jordärtskockor. Några små torra knölar i ett paket. När det först kom till Vimmerby så planterade jag dem i ett vått hörn av trädgården. Där avskydde de att leva. Jag fattade att om det skulle bli äta av så var jag tvungen att ge dem en torrare tillvaro. För några år sedan fick de flytta och numera så gäller det att vara med, hitta på nya rätter och framför allt - ge bort.

I helgen var det dags för det som behöver göras ungefär varannat, var tredje år, gräva upp alla skockor och sätta ned nya i rimlig mängd. Annars så riskerar de nog att växa ihjäl sig. Jag hade tagit fram två rejäla lådor för att sortera stora och små skockor i. Efter en litens stund fick jag hämta två nya lådor. När jag fyllt de två nya lådorna så var jag inte halvvägs genom mitt inte så stora land. Vid detta laget var jag rent skock-matt. Skock-matt i knän och armar. Men skam den som ger sig. Nu satte jag ny fart och struntade i sorteringen. Jag bara la upp högar av skockor i landet varefter jag grävde. Bitvis var det mera skockor än jord. Resultatet av mina två x en och en halv meter land var dryga 20 kilo skockor. Tio drygt gick vidare till en glad man som ska sätta skogsträdgård och låta grisar hålla efter återväxten på skockorna. Det är kanske modellen. Kvar har jag minsann tio kilo prima skockor. I helgen ska jag göra soppa och toppa den med isterbands-smul (inanmätet på ett isterband steks knaprigt och så har man i hackad persilja på slutet).

Något som var supergott var ugnsrostade skockor med hasselnöt och citronrasp!
Skär grova bitat av skockorna och grovhacka hasselnötter. Ugnsrosta dem med salt och en nypa socker i het ugn med en stor klick smör. Rör om någon gång. När skockorna är klara raspar man över citronskal och äter bums. Antingen som bufférätt eller som tillbehör!

Lider idag av trädgådsträningsvärk. Att gräva upp skockor kräver muskler jag inte visste att jag hade. Varje år så lovar jag mig själv att "i år ska jag ta det sakta, liiiite vare dag" så att kroppen vill vara med. Och varje år så lurar den mig, trädgården.

Min golfkarriär

Det snackas mycket om golf nu, hur härligt det är att äntligen få komma ut på banan och så. Jag hade en golfkarriär faktiskt. Man kan säga mycket om min golfkarriär. Jag kan börja med att den var kort, mycket kort. Betydligt kortare än banan som var lååååång som ett svårt år (min bedömning).

Vänner och barn fick den goda idén att vi skulle umgås över några golfklubbor. Vi packade in oss i bilar och for till en så kallad pay and play-bana. Det låter ju för all del betydligt enklare än vad det är vill jag lova. Först ska man hyra klubbor och bollar. Och en massa annat jox. Sedan måste man pina sig på en utslagsplats och öva på slagen.

Ta i. Ta i. Tänkte jag. Ta i för kung och fosterland för att få bollen att flyga. Det var en fin tanke. Men i praktiken så tog jag i för kung och fosterland samtidigt som jag missbedömde avståndet till (den mycket hårda) utslagsplatsen. Att försöka slå ut moder jord kom jag ingen vart med, kan jag säga. Det gjorde ont, mycket ont.

När vi väl kom ut på banan så kom folk ifatt oss hela tiden. Artiga som vi är så lät vi dem gå före. Vi passade på att titta och lära. Nej, det gick inte så mycket bättre för det men vi var åtminstone inte ivägen.

Inte en endaste gång fick jag göra det jag drömt om! Vråla "fooooooorrrrrrrrrrrrreeeee" så det skallrade mellan träden. Nej, inte en endaste....

Avslutade banan gjorde vi med att stå tätt tillsammans under min lilla reseparaply under tiden som ett skyfall försökte dränka hela min pinsamma golfinsats.

Golf är inte en nöjsam syssla.

Sitter inne och längtar ut

Solen skiner. Gamla löv från i fjol dansar i vinden utanför. Jag väntar ivrigt på att den av naturen skapade dammen i trädgården i stället ska gå över i vanliga gräsmattan så jag kan kratta.

Väntan ger tid till att laga mat. Eftersom Johan Westerholm behöver tips inför den stundande karriären i något svenskt matlagningsprogram så kommer här ett fantastiskt tips!

Börja med att skaffa en stektermometer och en lista på alla innertemperaturer som behövs. Chansa aldrig utan låt firren bli 55-56 grader inuti, vare sig mer eller mindre. Chansning åt det ena hållet ger torr middag och åt det andra fesljummen sushi...och det vill vi inte ha....

Nå, nu till middagen igår.

Ta torskrygg, hyvla med osthyvel smör i lagom stor skiva och lägg under torskryggbitarna i en ugnsform. Salta och vitpeppra, smula över ströbröd och hyvla på nytt över en rejäl skiva smör. Smöret måste vara kallt för att kunna skivas med osthyveln.

I med temometern på tjockaste stället (i fisken) och in med formen i ugnen (150 grader) tills termometern säger 55-56 grader. Det tar ungefär 20 minuter så sätt på potatisen först...

Under tiden så skalar man räkor eller häller av färdigskalade räkor på burk, använd de snygga av god kvalité, och gör klyftor av kalla kokta ägg.

Bryn smör. Gör absolut inget annat än att glo på smöret för när man bryner smör ska det vara på hög värme och det går ALLTID fortare än man tror. Släpp inte smöret med blicken förrän det är nötbrunt i botten och doftar gudomligt. Då ska kastrullen bums av plattan.

När fisken är klar så tas den ut ur ugnen, på med äggklyftor och räkor, skeda över brynt smör och kanske dill. Riv över en driva med färsk pepparrot, ät med kokt potatis och njut! Detta tar inte längre än en halvtimme om man inte envisas med att skala räkor själv.... Fisk är gudomligt och dessutom rena snabbmaten om man jobbar rätt.

Vanvett kanske är ordet?

Jag ska ärligt säga att jag inte vet vad som är rätt eller fel när det gäller Omar Mustafa.

Jag blir ofta helt skrämd från vettet av de krav som ställs på en människa så fort hen fått stämpeln "politiker". Blixtsnabbt förväntas man kunna svara på allt, ha en uppfattning i alla frågor och ha bakgrunden klar att räkna upp. Jag kan inte det. Ingen kan det. Fast det krävs. Det krävs av maktjournalister som balanserar mellan yrke och kändisskap. Det krävs av medlemmar som väser "men du som är politiker ska väl...".

När slutade vi vara människor? När blev allt så omänskligt?

Huruvida Omar Mustafa skulle vara eller inte vara låter jag vara osagt. Jag vet helt enkelt för lite. Men kring själva händelseförloppet vill jag ändå reflektera och sända en signal till min partiledning.

Vad är det som händer? Jag vet just inte mera än det som syns i media. Eller ska vi säga det som inte syns. Ingen vill säga något, kommentera eller ställa upp. Utifrån det jag har fått se så verkar det som om min partiledning hukar bakom hörnet och hoppas att det ska blåsa över. Jag kan säga att detta är pinsamt och känns helt ovärdigt. Det blir en bitter eftersmak på den kongressen.

Inte visste jag att sloganen "Alla ska med" syftade på partistyrelsen! Först trixas det så att alla som inte kan enas ska in i partistyrelsen och sedan sluter man sig. Sveriges mest öppna och nyfikna parti stängde dörren.

Läs gärna mera hos Marta Axner.

Jag vill ropa - äntligen!

Det är mycket som är härligt just nu! Solen till exempel, den är riktigt härlig. Värmer så gott så fort den visar sig. Ni ska se att den motar bort vintern helt strax.

En anna sak som kan mota bort vintern är att påbörja frösådden inne i en liten minidrivbänk. Det gjorde jag igår. Sex små frön ska bli bastanta tomatplantor. Två frön av varje sort så att inte växthuset bågnar senare i sommar. Det är ju alltid så mycket som ska få plats! I år har jag lovat sonen att det ska bli paprikor, physalis och annt kul där inne. Ja, och så gurka så klart. Gurka som smakar så mycket mera än den du kan köpa i butiken.

Fröjden nummer ett är att till och med teveutbudet lockar fram våren. I går började ÄNTLIGEN Trädgårdsonsdag igen. Alltså, jag är inte sponsrad men det är absolut världens bästa feelgood-program. Rakt av. Pernilla Månsson Colt...du är verkligen fantastisk.

En stark tvåa i feelgood-klassen är åttans Trädgårdstoppen. Men där är reklamen en stor källa till irritation as usual... Det kan man åtgärda genom att spela in och helt enkelt spola bort eländet. Då får man njuta av Peter Englanders fina guidning genom njutbara privatträdgårdar. Det är något med både hans röst och hans uppenbara kärlek till trädgårdarna som gör det hela så speciellt.

Njutning är mat och i helgen hade vi gäster. Vartefter dagarna gick så åt vi gott gång på gång. Och till slut undrade E om inte det var så att jag aldrig funderat på att anmäla mig till något av alla dessa matlagningsprogram som finns. Tävla och så. Men icke... Jag trivs bäst i mitt kök där jag kan röra i grytorna i luuugn och rooooo. Tänk så avskyvärt det vore att ha Per Morberg stirrandes på mig när jag ska skära upp ankan. Brrrrrrrrrrrrrrr. Jag vill ägna eftertanke och kärlek på maten, råvarorna och resultatet. Inte springa fram och tillbaka som en skållad råtta för att nå en deadline i teve. Det får andra göra. Kan jag glädja min närmaste omgivning och några till så är det bekräftelse nog!

Flyttkarusell

Nu ska Hultsfred flytta till Sigtuna. Nej, inte själva orten, den ska väl faktiskt ligga kvar. Men vem vet, om några år så kommer ju folk att glömma bort den lilla småländska metropolen och helt enkelt tro att det är en festival utanför huvudstaden. Tänk, att det var så enkelt att köpa ett varumärke, packa ihop det och dra.

Å, andra sidan så kan man om man tittar noga se en liiiiten trend i allt detta flyttande. En karusell av måttet mindre i alla fall.

Almedalsveckan exporteras till Egypten.

Hela Kiruna flyttas.

Vimmerby och Västervik vill sluta vara småländska och helt enkelt flytta till Östergötland.

Allt detta fick väl FK Scorpio att tro att det skulle vara ganska okej att flytta Hultsfred en bit norrut så de som köpt biljetter inte behövde resa så långt.

Högbergs Tankar har uppmärksammat flytten. Arga människor finns på sociala medier.

Billström på riktigt

Precis när man tror man hört eller sett det mesta från alliansen så kommer Billström loss.

Hur man använder ett kön

Jag tänkte låta bli. Men det gick bara inte. Hockeytränaren och tillika tränaren för Njudungsgymnasiets hockeyelever, Jussi Salo, använde en snippa och en snopp för att visa på hur saker kan vara positiva och negativa.

Snoppen fick naturligtvis illustrera det positiva och snippan fick vara på den negativa sidan. Sedan radades det upp argument:

"En spalt på tavlan under föreläsningen visade ett kvinnligt könsorgan och uppspaltat under stod text som "Vara en kvinna", "Vika ner sig" och "Gnälla". Det var negativa sidor.
På andra sidan spaltades positiva saker upp under en bild på en penis. Där stod "Vara en man", "Ta ansvar" och "Ha kul".
Under det uppmanades spelarna att välja sida."

En av de deltagande spelarna på den föredragningen valde ju uppenbart sida då han med sin mobiltelefon fotograferade tränarens kreativitet och såg till att media fick bilden. Det tackar vi för.

En annan av spelarna är förbannad om menar på att "det påverkar väl för fan ingen annan vad vi har i omklädningsrummet" och att det är rent löjligt att hänga ut tränaren.

Det kanske kommer som en överraskning för spelaren men så länge det är så att sport och idrott vill ha BIDRAG i form av SKATTEMEDEL så har vi i allra högsta grad att göra med vad som händer och sker. I synnerhet om det är saker som detta. Det är rätt många kvinnor som kan tänka sig att vara av den åsikten att de inte vill att deras skattepengar ska gå till tränare och spelare som gillar att ha föredragningar som dessa. Det är till och med så att det sitter kvinnor som bestämmer över bidragen till verksamheter som denna både här och där. Sist jag kollade var det en kvinna som ledde Riksidrottsförbundet och de har en policy som handlar om att just det som Jussi Salo fixade till inte är okej.

Dessutom är alltså Jussi Salo tränare på en gymnasieskola. Där får man förmoda att han har till uppdrag att forma en ny generation hockeyspelare till goda sådana. Jag undrar hur det går.

Själv så säger han "Man kan se den här teckningen på olika sätt. Det här är inget resultat av vad vi pratade om" till Smålandstidningen. Nej Jussi, det är snarare så att det blir ett resultat av det ni pratar om.  Ett negativt resultat. Och här skulle jag kanske behöva någon form av mustigt bildspråk för att illustrera negativt och positivt. Men jag är inte så duktig på att rita.

Förmodligen är jag även riktigt jävla fantasilös eftersom jag har så svårt att se detta på mera än ett sätt.

UPPDATERAT:
Efter klubbens krismöte igår står det klart att tränare Jussi Salo får böta en månadslön. Han får skriftlig varning och hockeylaget får utbildning i värdegrundsfrågor. Den utbildningen får man hoppas att Salo närvarar på. Pengarna som Salo ska böta ska han skänka till välgörande ändamål. Tjoho. Undrar vilken organisation som blir aktuell, det ska bli spännade. Kanske denna?