På senare tid har det florerat ett inlägg på Facebook där en person visar det oaptitliga innehållet i sin mors matlåda. Människor är naturligtvis rasande. Nu senast så är det brumbjörnen Mannerström som rasar.
Faktum är att kommunens måltidschef bröt sin semester för att undersöka vari problemet låg.
Mannen som delade med sig på Facebook har fått sitt inlägg delat nästan 10 000 gånger i min skrivande stund.
Kommentarsfältet är fyllt av harmsna och stödjande kommentarer. En och annan försöker förklara hur det är på andra ställen i positiva ord. Att de gamla får både grönsaker och efterrätt. Men det försvinner liksom i floden av "usch", "fy fan" och så en klassiker om att politiker minsann borde tvingas äta samma mat...
Mitt i allt detta kan jag fundera på hur det ser ut vid fikabordet i det kommunala tillagningsköket. Slår de upp Expressen och läser om Mannerströms rasande? Har någon frågat dem hur i all sin dar det blev så här? Den så kallade mänskliga faktorn består ju av en människa. En människa som begått ett misstag som nu valsar runt på Facebook och i Expressen som nyårets riktiga åldringsskandal.
Jag hyser den största respekt för äldre och deras behov av en bra kost. Maten är viktig och det är (uppenbarligen) något vi alla har en uppfattning om. Men jag tänker så här - vad hade hänt om mannen i stället för att hala fram Facebook-kortet tagit mammans matlåda och gått till källan (köket) och frågat dem vad som hänt? Hade han fått veta att det var en felaktig låda då? Eller hade de sagt till honom att det var dagens som serverades? Jag menar att om det nu är en miss, en felaktig låda, så har Mannerström och många andra fått rasa alldeles i onödan. För att inte tala om hur dåligt personalen som missat en låda mår idag.
Jag menar inte att vi ska finna oss i att äldre kontinuerligt behandlas som skit. Jag menar att vi ska tänka på att det ibland finns mera än en sida av saken. Att alltid utgå från att glaset är halvtomt är inte att bra sätt att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar