Inför ett mansförbund där män kan driva sina frågor tillsammans - fint va!

"Jag kan lista fler kvinnor som bloggar om politik, men ni vet vilka ni är. Vad jag vill ha sagt är att mitt hjärta sväller av stolthet över dessa krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, de djupaste röda, tigerfläckar, spända strängar - stjärnor utan svindel! Jag vill se ännu fler kvinnor som skriver om politik och samhälle."

Så avslutar Alexandra sitt inlägg i dag om vassa kvinnliga skribenter på ledarsidor och bloggar. Jag håller med henne så helt och fullt. De är fantastiska förebilder. Förebilder och nätverk behövs, vi kvinnor behöver se varandra som resurser och vi måste komma i från den naturliga ryggmärgsreflexrepliken " jag kan inte" när någon tillfrågar oss om ett uppdrag. Klart vi kan.

Tyvärr har vi lite att jobba med, senast i morse sa en mycket duktig och driven tjej "det kommer jag aldrig att klara" om ett uppdrag som vore perfekt för henne...

Tendensen är ganska tydlig. Vi kvinnor kräver så mycket av oss själva. Vi ska kunna ALLT innan vi ens fått uppdraget. En man tackar ja bums och lär sig efter hand. Ett och annat misstag rinner av dem. Vi kvinnor ser perfektionen som ett direkt krav och ett misstag är samma sak som skam, nesa och evigt misslyckande...

Jag överdriver och generaliserar...lite. En hel del sanning finns i mitt påstående det vet alla som varit aktiva i en valberedning. Jag brukar ta upp detta i min valberedning. Och jag tror att flera börjar få upp ögonen på att män och kvinnor bör tillfrågas på olika sätt för att tacka ja.

Kvinnligt och manligt kan man orda en hel del om. Tänk om vi skulle ta och bilda ett mansförbund i partiet för att kunna lyfta upp mansfrågor till ytan? En krets där ni män kan få engagera er lite extra i frågor som ni känner lite extra för. Vore inte det mysigt?

Tyvärr har det funnits ett sådant förbund för oss kvinnor länge. Och jag säger tyvärr för det är verkligen sorgligt. För mig är det direkt förnedrande att ett jämställt parti som socialdemokraterna ska behöva ett kvinnoförbund 2010. I min värld ska alla frågor få plats i partiet. Stöttning kvinnor emellan och allsköns nätverk där vi trivs, träffas och driver politiska frågor kan växa fram, leva en tid och upplösas för att hitta nya vinklar och vägar. Det ska vara starkt men föränderligt.

När jag gick med i partiet så fick jag frågan om jag var med i "s-kvinnor också" av en annan kvinna. Varpå jag lite förvirrat svarade att "det tror jag nog" tills jag upptäckte att det var en helt annan organisation...

Förnedrande och helt absurt att vi 2010 inte kan slippa ett kvinnoförbund.

Och då menar jag inte att vi inte ska stötta varandra. För det ska vi och det kan vi. Bara vi bestämer oss för att vi ska göra det!

Eller som Liza Marklund kallade boken hon skrev tillsammans med Lotta Snickars; Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra.