Jag säger det utan att ha fört ett samtal ens med Lena Sommestad. Vi träffades bara nästan. För några veckor sedan klev jag uppför trapporna vid en perrong på centralsationen i Stockholm. Precis ovanför stod Lena och vi fick ögonkontakt. Tanken for igenom huvudet att jag naturligtvis borde gå fram och säga hej. Lika snabbt så avslog jag min egen begäran...jag har en fantastisk "kändisfobi" och kan inte tänka mig att jaga kändisar för samtal eller autografer... Och för mig var ju Lena en kändis!
För att ni ska förstå detta så kan en förklaring vara på sin plats. 2005 jobbade jag under s-kongressen i Malmö. Sonen fick mig att lova högtidligen att jag skulle komma hem med en autograf av Göran Persson. Jag kallsvettades i dagar. GP passerade gång på gång utan att jag tog fram vare sig papper eller penna. Hela löftet blev mera och mera idiotiskt. Varför i h-vete skulle han ha en autograf för? Men sista dagen så stod jag där framför partiordförande Persson och muttrade att "det var sonen som...". Svetten rann och knäna, ja ni vet... Inte för att det var GP eller för att jag är rädd av mig generellt. Det är jag inte. Utan för att jag var tvungen att be om en autograf. Fånigt.
Med andra ord så ville jag låta Lena stå på perrongen i fred och vänta på sitt tåg.
Det jag egentligen ville komma till idag är Lenas Sommestads debattartikel i DN! Jag hoppas Håkan Juholt sitter och läser den någon gång under dagen. Ni kan läsa mera av Lena på hennes blogg.
"Jag vill föreslå att partiet inför nästa ordinarie partikongress, år 2013, väljer att pröva helt nya arbets- och mötesformer, som kan fungera mellan de stora partikongresserna.
Jag skulle till exempel gärna se en stor socialdemokratisk idékonferens sommaren 2012, ett ”socialdemokratiskt Almedalen”. En sådan idékonferens skulle bygga vidare på Kriskommissionens analys och bestå av anföranden, debatter och seminarier. Det skulle vara en plats där det fanns tid att grundligt diskutera kontroversiella frågor, slipa på argment och fundera över kompromisser, utan att samtidigt tvingas ta skarpa beslut. Här skulle de långsiktiga strategierna prövas, innan de förs in i dagspolitikens hetluft. Medlemmar skulle få inspiration att skriva debattartiklar, insändare och motioner. De skulle möta sakkunniga och experter liksom ledande företrädare för parti, fackföreningsrörelse och andra organisationer.
En idékonferens av detta slag har den fördelen att många kan delta och att många kan bli inspirerade och intresserade – också utanför partiet. Nätverk kan skapas och en progressiv offentlighet ta form. Partimedlemskapet får ett värde och Socialdemokraterna kan ta plats på den arena där man hör hemma: som en drivande part i svensk progressiv samhällsdebatt."
För att slippa spretande politik och avsaknad av egen stark agenda så tror jag att Lenas idé är otroligt viktig när det gäller att bygga en bas. Lägg därtill Johan Perssons organisationsrapport från kriskommissionens arbete så kommer vi att kunna se framåt. Johan höll dessutom det mest framåtsträvande talet från kongresstalarstolen igår!
Behöver jag säga att jag ser fram emot Håkans tal? Ett tal jag får se i efterskott men ändå...
Hos Johan Westerholm kan ni läsa om kongressens mest korkade uttalande och ni kan höra en sånginsats som får Benjamin syrsas på julafton att komma helt i skymundan.
Läsning finns hos Partistaten och Martin Moberg och Peter Högberg och Roger Jönsson och Alexandra Einerstam och Michael Granstedt och Viktor Tullgren och Röda berget på bloggar nära dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar