"Hörselimplantatet ska provas för allra första gången. Mitt implantat är av den lite mera ovanliga sorten, ett så kallat EAS. Skillnaden mot ett vanligt ci är att EAS behåller egen hörsel, basljud, och ger mig tillbaka diskantljud. Ett ci tillhandahåller både ock, och innebär att man klipper av all egen hörsel på örat.
Om de lyckas så ska ljudkvaliten bli så mycket bättre med EAS. Jag är förväntansfull men vågar inte hoppas allt för mycket."
Detta skrev jag den 30 mars 2010. Hela läser du här.
Hur gick det då?
Det var en del strapatser vill jag lova.
Nu är det ändå rasande bra. Våren och all fågelsång som jag fortfarande njuter av skamlöst. Att kunna se på tv utan hoppande textremsor och att kunna slappna av i ett samtal. Att faktiskt kunna anteckna och lyssna samtidigt. Att slippa läsa på läpparna. Och att kunna tala i telefon förhållandevis obehindrat.
En födelsedagspresent som överskuggar det mesta faktiskt.
Som lästips tycker jag att Peter Andersson är nära ämnet i dag, han vill att regeringen slutar straffa sjuka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar