I dag lyfter jag mera än gärna upp Johan Westerholm och hans inlägg om partistyrelsen, valberedningen och dess agerande. Ja, jag tror definitivt att Öppna kriskommissionen och alla Netrootsbloggare har ett nätverk som ganska snabbt kommer att skaka fram de namnunderskrifter som krävs för en medlemsomröstning.
Här kommer att ganska långt sycke ur Johans postning, hela hittar ni här.
"Det andra - och mest graverande – är hur partistyrelsen väljer att kommunicera med medlemmarna. Jag kan ha en viss, till och med stor, förståelse att styrelseprotokoll inte blir publika. Inte heller bör de i sin helhet vara tillgängliga för medlemmarna i gemen. Men. Efter varje styrelsemöte borde partistyrelsen kunna publicera en kommuniké på vår hemsida om sådana beslut som berör flertalet medlemmar. Ytterligare en kongress eller inte är en sådan fråga. I detta sammanhang så är även e-post en alldeles utmärkt kanal, eller varför inte SMS? Under hela valrörelsen användes dessa kanaler för att pumpa ut budskap och glada hejarop till medlemmarna. Nu har det, med ett undantag i Ibbes avskedsbrev, varit oroväckande tyst i den kanalen. I sammanhanget kan jag ha en och annan fundering på hur det då kommer sig att Partistyrelsen upplever att vi haft en infekterad debatt. De har inte gjort saker och ting lättare för sig själva genom att helt gå under jorden trots en ganska stor kommunikationsavdelning…. Amatörmässigt skulle jag kalla det för om jag är på mitt soligaste humör. Tillåts detta fortsätta, och är det så att partistyrelsen fortsatt ryggar för ett större medlemsinflytande som ytterligare en partikongress skulle innebära, så kommer jag bevisa att även jag kan läsa stadgar.
I Socialdemokraternas stadgar, § 11, Mom 3, medlemsomröstning, står följande:
Om minst fem procent av partiets medlemmar, enligt medlemsantalet vid senaste kalenderårsskifte, biträder framställt yrkande om omröstning är partistyrelsen skyldig att genomföra en sådan.
Vad blir då konsekvensen av detta? Jag kommer nu bara redovisa hur jag kommer att agera om partistyrelsens oförmåga och ovilja att ta tag i den politiska debatten med dess vägval tillåts fortsätta. Det är inte ett hot, det är inte ett löfte – det är en logisk konsekvensbeskrivning som nu följer.
Jag kommer att yrka på en medlemsomröstning om att utlysa ytterligare en kongress innan den ordinarie. Jag kommer – med hjälp av de som sympatiserar med denna uppfattning och utnyttjandet av alla de kanaler vi behärskar – samla ihop 5 000 medlemmar. Som en av initiativtagarna till ÖKK, Öppna Kriskommissionen, så törs jag påstå att vi som kollektiv klarar av detta. Överlag så behärskar vi medlemskommunikation bättre än vad partistyrelsen som kollektiv mäktar med. Jag vet att de 5 000 som erfordras finns därute, jag vet att minst 5 000 kommer ställa sig bakom detta krav. Och om ni då tror att debatten eller konflikten mellan en stelbent partistyrelse och en livaktig folkrörelse kommer passera obemärkt så tror ni fel. Det är nämligen ni som vill bromsa och lägga locket på. Inte vi."
Vore förstås lite spännade att få var och en i partistyrelsen att definiera hur de ser på medlemmar och medlemsinflytande. Vi ska byta partiledare men vi ska inte diskutera politiken. Känns inte det lite fattigt?
Ska vi vänta med att titta på politiken till 2013? Hur ska vi se på strategin och hur ska Håkan kunna föra en kraftfull och framgångsrik oppositionspolitik om han inte stenhårt vet att han har hela medlemskåren i ryggen? Självklart har han och vi alla den ideologiska basen att stå på men var är finliret? Var är de nya tankarna som kunde släppts fram och var är säkerheten på områden där det idag råder tvekan?
Mera hos Peter Johansson och Alexandra Einerstam och Calle Fridén och Peter Högberg på en blogg nära dig.
Läsvärt i prasselmedia är Karin Pettersson i AB.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar