För vem som helst som inte är politiskt intresserad torde sättet att utse partiledare verka som en märklig dans där inte en enda av turerna är känd. Dansa måste alla men det lär inte bli i takt.
I går var det Håkan Juholt som var hetast och i dag har mustaschen utökats till ett yvigt skägg i form av Leif Pagrotsky. Lurar i vassen gör förmodligen både Tomas Eneroth och den evigt omtalade Östros. Själv säger jag ja till alla de tre förstnämnda!
I går läste jag med ett igenkännade leende Johanna Grafs bloggning om partiledareländet och de fantastiska förhandlingar som pågår.
"I det läge som nu uppstått vore det bättre att låta de 26 distriktsledningarna utgöra kongress. Då hade vi 350 ombud åtminstone kunnat sitta på läktarna och se debatten inför öppen ridå."
Läs gärna hela inlägget. Träffsäkerheten hos Johanna är enorm. När ombuden, 350 stycken, far upp till Stockholm har redan deras distriktsordföranden och försteombudsmännen låst fast rösterna för en person. Den som skulle säga något om att vilja gå upp i talarstolen och föreslå ytterligare namn skulle förmodligen bli puttad av bussen i farten...
Det vore precis som Johanna skriver, betydligt mera ekonomiskt om vi lät ordförandena åka själva.
Senast såg jag riksdagsledamoten Kent Härstedt på Facebook uttrycka samma frustration över tillvägagångssättet.
Läs mera hos Johan Westerholm och hos Peter Högberg och Röda berget på en blogg när adig.
Om intenationella kvinnodagen skriver Roger Jönsson som vanligt klokt.
Om sossarna har något förnuft kvar innanför pannbenet så väljer man Leif Pagrotsky till ny partiledare. Det var Leif som sa ifrån om euron...tänk vad rätt han hade..!
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=S6oVgXcsLXw