fredag 18 december 2015

Solstrålar

En stund sken solen. Jag hade turen att ha lunch just då och tog bara ett litet varv i trädgården. Just där solstrålarna träffar marken som bäst bredvid soptunnan hade minsann ett litet gäng krokusar tittat upp.

Ur led är tiden. Mer vår än vinter.

torsdag 17 december 2015

När man förvandlar rester till gourmetmat

Igår stuvade jag potatis. Min variant går ut på att tärna rå potatis i stora tärningar, hälla över grädde (och en skvätt mjölk) krydda med salt, socker och vitpeppar samt låta detta sakta puttra samman till en lagom tjock blandning. I slutet drar jag i en stor näve grovhackad persilja.

Till detta åt vi potatiskörv (jo, det heter så) inhandlad på Astrid Lindgrens Näs julmarknad i helgen. Potatiskörv är nästan som isterband fast inte lika syrliga. Lite mildare.

Mums.

När familjen ätit klart så fanns det fortfarande försvarliga mängder stuvad potatis kvar i grytan. Vet ni vad jag gjorde då? Förberedde potatisgratäng till lördag...

Jo, det går. I min grädd- och persiljestuvade potatis rev jag ned lite vitlök och så blandade jag ned rejält med riven smakrik ost (finns alltid i min frys, egenriven prästost är billigare och tusen gånger godare än butikens färdigrivna). Jag rörde om och så ut med detta i en gratängform. På lördag så sätter jag bara in rubbet i ugnen och gratinerar så har vi en ljuvlig potatisgratäng till rådjursrostbiffen.

onsdag 16 december 2015

Den årliga blomturen

Julen handlar så mycket om dofter. Pepparkakshuset som sonen ordnat, apelsinskal och skink-kok.

Och blommor förstås. Massor av blommor. Dagen före julafton tar jag bilen och kör runt till alla i vår lilla stad som har blommor. På varje ställe brukar jag hitta något. Hyacinter förstås. Och de första tulpanerna. Amaryllis som jag köper i kruka och så raskt snittar av och ätter i vas när jag kommer hem. Julrosor och ja, kanske något mer. Blommorna är det allra viktigaste pyntet för mig.

tisdag 15 december 2015

Dömd utan att vara känd

Idag avfärdade jag bestämt en människa som jag aldrig träffat. Det fick mig att fundera en stund över mig själv och om jag agerade rätt.

Så här var det i alla fall. Jag behövde få en arbetsuppgift utförd som jag inte klarar själv. En person i min närhet föreslog en bekant till hen. Namnet känner jag väl till. Personen i fråga har varit mycket aktiv på ett aggressivt sätt i skoldebatten här i Vimmerby. Jag har aldrig träffat personen men jag reagerade instinktivt med ett bestämt "aldrig i livet".

Personen har alltså uttryckt sig på ett sätt som fyller mig med avsky utan att jag har en aning om vem hen är eller hur hen är som person bortom hetsiga Facebook-uppdateringar.

Är det då rätt av mig att reagera så? Ja, faktiskt. Om någon på riktigt skrämmer mig genom att vara otrevlig på Facebook så är det mitt val att inte anlita den personen.

Idag finns inte ett enda större (knappt små heller) företag som inte googlar på vad en person som söker jobb hos dem har för sig på nätet. Antingen så får man vara slug med sekretessinställningarna eller så får man vårda sitt personliga varumärke. Människor som vräker ur sig saker på nätet utan att förstå den offentlighet som finns där, kommer aldrig att få min respekt.

onsdag 9 december 2015

Veckans glada lax

Ikväll steker jag laxfilé igen. Idag tänker jag knapersteka bacon först och sedan lax. Toppa laxen med baconet och servera med ett riktigt gott potatismos och gröna ärtor. Enkel mat som smakar typ som himmelriket. Tar max en halvtimme att laga om man skär ned potatisen i mindre bitar.

tisdag 8 december 2015

Politiker - en utrotningshotad art

Jag tänker mycket på nästa val. Hur jag ska göra 2018. Har man som jag ett intressant och roligt jobb med bra arbetskamrater så känns det onekligen inte lätt att tänka sig mera politik precis.

Igår småpratade jag med en man vars dotter absolut ville ge sig in i politiken. Hon skulle välja till gymnasiet nu och hade valt en linje som gav henne möjlighet att gå den politiska vägen. Det är klart att man blir glad när en 15-åring tänker så. Vad härligt och hoppfullt. Men jag kunde inte låta bli att fråga om hon verkligen tänkt igenom detta på allvar...

Vimmerby kommun har högsta andelen avhoppade politiker i länet, läste jag på någon löpsedel. Alla hoppar inte av för att de inte orkar längre men en stor del tror jag gör just det. Några avhopp beror säkert på att kompetensen faktiskt brister i den snabbt föränderliga dagspolitiken. Att hänga med och att hinna med kräver insats. Det räcker absolut inte med att "gå på mötena" längre. Man ska vara hyggligt inläst på rikspolitiken samtidigt som man ska vara expert på sitt område lokalt. Och vem tror ni kan kommunens budget utantill?

Jag ser ofta människor som kräver att våra kommunalråd "ska gå i mina skor en dag" och se om de klarar ut jobbet.

Då brukar jag alltid kontra med förslaget att de själva skulle pröva på att vara i tjänst dygnet runt, året runt. Alltid påpassade och alltid bevakade. Alltid utskällda oavsett vad som görs. Går något åt pipan så är det deras fel och går det bra så är det ren tur. Journaliser i ena örat och medborgare i andra. Missnöje luftas fritt överallt. Sociala medier är ett rent helvete. Politiker är nämligen fritt villebråd att kränka, spotta på och håna utan några som helst hämningar.

Jamen välkomna att prova dessa skor. Kön är inte superlång till uppdragen kan jag säga....

måndag 7 december 2015

Ohämmad ondska skrämmer mig

Ursinniga människor som skriker passionerat är obehagliga, tycker jag. Obehagliga men ändå begripliga på något sätt. Jag kan tänka mig att diskutera både forcerat och med vevande händer men jag blir ytterst sällan ursinnig. De gångerna som ursinnet rinner på mig kan min familj räkna upp på ena handens fingrar. Jag tror dessutom att de fullt och fast kan berätta vad ursinnet berodde på också utan att tänka efter nämnvärt.

Det som däremot skrämmer mig är de fanatiska människorna. De fanatiskt konspiratoriska som alltid har munnen öppen och öronen stängda. De som utan att blinka drar varenda mörkhårig människa över en kam som mindre värda. De som hatar utan att ha mött.

Jag kan inte värja mig för smärtan i att se kommentarer på Facebook där folk gläds åt att barn drunknar i medelhavet eller att mörkhyade blir nedhuggna på en skola. Jag kan inte värja mig. Jag har problem med att finna argumenten när andra så uppenbart inte följer vanlig anständighet. Jag blir skrämd av att se och höra personer som de facto utan att blinka bedömer sig vara mera värda än andra. Hur kan man bara hata och avsky? Vad har hänt med den som inte kan känna empati?

torsdag 26 november 2015

Kål, välsignade kål

Vitkål, rödkål, brysselkål och grönkål. Tänk vilken grymt underskattad råvara! Jag har dessutom förmånen att kunna gå ut i trädgården och hitta svartkål och en röd variant av den krusiga grönkålen som sonen odlar.

På senare år har det allt som oftast hänt att man hittar spetskål i butiken. I går så tog jag mig an ett sådant huvud. Detta är verkligen supertipset!

Dela spetskålen i två delar. Hyvla smör och lägg i botten på en form. Lägg på kålen med snittsidan nedåt. Hyvla smör på ovansidan, ringla över ett par skedar flytande honung, salta och pudra över lite curry.
In med detta i ugnen på 200 grader. Låt det stå där tills kålen fått fin färg på ovansidan. Det kan ta nära nog en timme. Ta ut och vänd på halvorna. Hyvla på lite mera smör, ringla på honung, salta och så lite curry. In i ugnen igen. När snittsidan fått färg så kan man sänka temperaturen till 150 grader. Jag lät min kål stå i ugnen tre och en halv timme. Några gånger tog jag ut och öste halvorna med smör/honung som samlats i formen. Resultatet är en ljuvligt mjuk sötsalt kål to die for. Ät ensam med bröd och ost eller som ett tillbehör.

måndag 23 november 2015

Det blev kallt!

Så kom kylan och med den ett litet sug efter soppa. Jag har aldrig någonsin haft problem med säsongsrelaterade rätter, jag blir sugen på sånt som hör hösten till när hösten kommer osv...

Soppa alltså.

En av soppornas okrönta kungligheter är den gratinerade löksoppan! Så fullmatad med c-vitaminer och antioxidanter! Ja, om man skulle gå all in och verkligen berätta om hur nyttigt det är med lök så kanske det vore avskräckande...hur eller hur så är lök vansinnigt gott och löksoppa är en förädlad form som man bara vill ha mera av!

Jag brukar skiva några lökar och så steka dem gyllenbruna i smör, länge. Lök behöver få en god stund i pannan för att den ska blir så där härligt karamelliserad som man vill ha den. Låt gärna torr eller färsk timjan gå med en stund under stekningen. Använder man torr timjan ska den krossas lite mellan fingrarna innan den går i pannan. Fyll upp med vatten så soppan får bra konsistens. Inte för tjockt med lök och inte för tunt. Tillsätt buljongpulver/tärning. Gärna grönsaksvarianten. Smaka. Låt puttra under tiden som du rostar bröd. Lite äldre surdegsbröd är förstås mumsigast. Här kan man välja att rosta brödet i ugn eller brödrost eller steka krutonger knapriga i smör eller olja. Båda funkar.
När krutongerna är klara så häller man uppsoppan i soppskålar som tål 250 grader i ugnen och så toppar man soppan med krutonger och smakrik riven ost. Ni fattar va? För tunn soppa innebär att krutongerna sjunker för fort. För tjock är heller inte bra, det blir bara grötigt. Som alltid; lagom är bäst. Ostsorten då. En kunglig soppa kräver sin ost. Jag skulle säga att allra godast blir det med en lagrad gruyere men för all del så duger en vällagrad prästost om det kniper.

Alltså, soppskålar som tål värmen, soppa, krutonger och så toppa med ost. Gratinera i den heta ugnen tills det bubblar och har sig!

Detta serverar jag på söndag! Tänk så bra med soppa för då orkar man sätta i sig en extra lussekatt ju!

fredag 13 november 2015

Lök på laxen

Var kommer uttrycket ifrån månne?

Nåväl, jag vet inte det. Men jag vet att lax är gott. Igår kväll så gjorde jag något riktigt gott och snabblagat.

Jag skalade och tärnade en hög med morötter, rotselleri och lök. Började steka detta under tiden som jag skalade några potatisar. La i potatisarna i pannan och stekte allt tills det bara var en liiiten stund kvar. Då hällde jag på en skvätt grädde och en stor näve hackad persilja. Salt och vitpeppar, röra om och så på med lock och låt småputtra på låg värme.

Precis innan alla skulle till bords stekte jag var sin bit laxfilé och kryddade bara med salt, vitpeppar och så liiite socker. Effekten blir lite som halstrad gravlax, och det är ju grymt.

När laxen var klar tog jag av locket på min grädd- och persiljestuvade rotfruktspytt och så kunde vi äta. Max 30 minuter från start till middag och sååååå himla gott.

torsdag 12 november 2015

Absurt skadeståndskrav

Allt annat än ett avslag på barnmorskans begäran om skadestånd hade varit helt absurt.

Hon arbetade som sköterska och vidareutbildade sig till barnmorska. I den tjänsten ingår naturligtvis den lagstadgade rätten för kvinnor att göra abort. När Ellinor Grimmark förklarar för sin potentiella arbetsgivare att hon inte har för avsikt att genomföra aborter på grund av sin tro så diskas hon från att få jobbet.

Helt rätt agerat av arbetsgivaren, vilket nu slås fast i tingsrätten.

Ingen människa kan i dagsläget förvänta sig att få ett jobb om hen vägrar utföra delar av det som helt naturligt ingår i tjänsten - never.

onsdag 28 oktober 2015

I Indien

Det indiska köket hör till mina favoriter. Därför tog jag och gjorde en snabb indisk kryddblandning igår och gned in i några kycklinglår. Man kan googla fram blandningar och göra själv eller så kan man köpa finfina färdiga saker. Jag gjorde lite av varje eftersom jag hade lite Garam masala på burk som jag la till en del grejer i. Fin rapsolja och en pressad lime i en form och så vända kycklingarna i det och strö på kryddorna. In i ugnen på 175 grader. Jag valde två timmar eftersom det gäller att vända och ösa klubborna. Och jag gillar knaprigt skinn. Skinnsidan upp på slutet med andra ord. Ni som tycker detta tar tid - tänk på så mycket annat ni kan göra under tiden! Storstäda en garderob eller bara lägga upp fötterna och läsa!
Till klubborna kokte jag ris i kycklingbuljong och en tesked gurkmeja för färgen. När riset är kokt så slänger man på en näve russin och rör om. Till sås tog jag turkisk yoghurt som jag smaksatte med mynta, citronsaft, honung, salt och svartpeppar. Väldigt gott! Salladen gjorde  jag med isbergssallad, lite tunnskivad squash och kokta puylinser. Väldigt gott alltihop! Linserna kan vara lite trixiga att få tag i. Jag köper mina i Hötorgshallen i Stockholm om jag har vägarna förbi. Kanske finns de i mera välsorterade matbutiker också om ni har tur. De är väldigt goda att göra biffar av nämligen!

tisdag 27 oktober 2015

Den kalla tiden

Ni som läst min blogg tidigare vet att jag inte gillar vintern alls. Så nu går jag in i sex månaders kyla och elände av varierade grader. Jag fryser. Visst kan det komma fina dagar när solen glittrar i snön, det kan det. Men handen på hjärtat. Svensk vinter består ju för tusan av 99 procent slask och elände.

Nåväl.

Tiden fram till jul går ju som bekant fort. Själv har jag bokat in en familjeweekend i huvudstaden som delmål att se fram emot. Kultur och god mat står på den agendan.

Julen är lite av en transportsträcka faktiskt. En inrutad "måstehelg" med väldigt lite utrymme för nytänkande. Om jag ska vara gnällig. Men det är inte så länge sedan alls som jag fick igenom att vi faktiskt bara ska ha den mat på julbordet som vi verkligen ÄTER och inte alla de där rätterna som "måste" finnas. Jag brukar trots allt skapa utrymme för långa promenader och bokläsning framför brasan också. Och det är ju mysigt.

Efter jul ska maken och jag få en dos palmer och sand innan jag går in i någon slags folkomröstningstöcken. Vimmerby kommun ska ha folkomröstning huruvida skolor på landsbygden ska läggas ned eller bevaras. Och eftersom jag i ett svagt ögonblick sa ja till att bli valnämndens ordförande så ligger det på mitt bord att genomföra folkomröstningen. Jag hade faktiskt tänkt att ta lite politiskt ledigt en period. Men det gick inte riktigt så. Med det politiskt instabila läge vi har i landet så gäller det att valnämnden inte sover helt.

måndag 19 oktober 2015

Lukt och smak

Äter säsongens första clementin och kastas direkt in i jultankar. Lukt, smak och ljud, alla förknippar vi sinnesförnimmelser till minnen.

Doften av mopedavgaser för mig fortfarande tillbaka till tonåren. Nyslaget hö tar mig i raketfart till barndomsängarna. Och clementinen rakt in i juletid.

Jo, jag har redan köpt julklapp, minst en, kanske flera. Trots att jag inte är något stort fan av julhögtiden så inser jag att det gäller att vara lite praktisk eftersom jag ändå inte kommer undan.

2009 firade vi jul i Kenya. Det var grejer det. Big five på julaftonskvällen och soluppgång över Kilimanjaro på morgonen. Julfirande när det är som bäst!

tisdag 13 oktober 2015

Mera mat!

Jag bjuder på en god rätt till!

Även här gäller det att ni kan måtta lite själva. Jag lagar sällan efter exakta mått om jag inte bakar. Då är det lite mera viktigt.

Här är slutresultatet en krämig färsröra med kikärtor i som toppas med ett riktigt gott potatismos och gratineras.

Bryn blandfärs med lök och kikärtor. Krydda med en nypa socker, salt (lite kalvfond), svartpeppar och spiskummin. Häll på grädde så att det blir krämigt och ev. lite soja. Låt puttra en stund. Fördela i portionsformar, eller en stor, och toppa med det goda potatismoset. Gratinera typ tio minuter i ugnen på 220 grader (om allt är varmt när du sätter in i ugnen. Kallt mos på toppen behöver så klart längre tid i ugnen!

Klart när moset fått fin färg!

torsdag 8 oktober 2015

Rackarns god pasta

Jag brukar ju ge tips på snabbmat! Här kommer ett recept som är bland det godaste jag vet.


Du behöver:
Broccoli
Vitlök
Buljongtärning
Färskost av philadelphiatyp
Grädde
Smör
Svartpeppar
Parmesanost, riven
Ev, rökt lax

Hur mycket du ska ta beror ju på hur många du vill laga till, hur hungriga ni är och om du vill ha matlådor att ställa in i kylen. Så måtta klokt av huvudingredienserna.

Skär broccoli i bitar. Jag brukar dela buketterna i två eller fyra delar beroende på storlek. Skiva en vitlöksklyfta. Lägg smör i en stekpanna med lite högre kanter och lägg i broccolin. Stek den en stund, se till att den får färg. Tillsätt vitlöken. Se till att även den får färg. Våga håll ganska hög temperatur här. Mycket av smaken sitter i att broccolin får färg.
När allt fått färg så häller du på grädde. Inte massor men botten ska inte synas. Sedan på med en bytta färskost och buljongtärningen. Se till att röra runt så allt blandar sig och veva i lite nymalen svartpeppar. När allt blandat sig och puttrat några få minuter så är det klart! Under tiden du gjort ovanstående så har du kokt en bra pasta al dente. Rör samman alltihop och låt den krämiga broccolisåsen möta pastan. Strö över riven parmesan och toppa till sist med så mycket skivad kallrökt lax du har lust med. Eller strunta i laxen. Detta är så himmelens gott ändå.

tisdag 6 oktober 2015

Med självklarheten hos klass

Överklass. Vi får nog ändå räkna henne dit - Carola Lemne, VD för Svenskt Näringsliv.

Med en slags naturligt självklar stil så berättar hon sin historia. Om hennes möten med människor som kanske inte riktigt hörde till men som - ändå...ja vadå? Bar sin klass och sin lott med stolthet?

Jag tror inte för en sekund att Carola Lemne förstod hur hon skulle uppfattas. Jag tror faktiskt inte ens att hon tycker andras upprördhet är befogad. Hon har ju säkert inte menat att göra fel och har verkligen inte menat att kränka någon. Utan att blinka förklarade hon något ur sitt perspektiv. Tror jag.

Det är väl det som skrämmer mig mest.

tisdag 29 september 2015

En liten plats i solen

Jag har mycket lätt för att se mig själv glida omkring i en stor fastighet byggd i sten. Ett hus där växtligheten tar för sig och där etagerna bjuder in till upptäcksfärd. I den stora ugnen på gården bakar jag ömsom himmelsk pizza och ömsom surdegslimpor med krispiga kanter. Det något bittra rödvinet hissar jag upp ur brunnen för bästa temperatur. Om allt går som det ska kan jag sträcka på mig en smula, fånga en apelsin, skiva den och låta den möta vinet.

Det är darrande hett att gå längs stigen ned till glittrande blått. Svalkan följer bara med en liten bit på vägen hem. Med handen repar jag doft längs vägen.

Kanske är det så att hela platsen är känslor. Sol mot hud, doft, smak och känsel. Så enkelt att ha och ändå så svårt att få.

Där kan jag vara.

måndag 28 september 2015

Utanför tullarna råder mystiken

Nyss såg vi svt:s satsning Jordskott och nu kommer Ängelby.

Båda serierna bygger på att landsbygden, dvs den mark som finns utanför storstadsområdena, är lite isolerad och att det finns oerhört många märkliga karaktärer där. Kryddat med en rejäl dos mystik och gammal surdeg som ska sopas under mattan.

Jaha.

Så länge det inte kallas reality-tv så får man väl vara tacksam.



tisdag 8 september 2015

När vindarna vänder

Hörni, nog känns det som om det hänt något med opinionen de senaste dagarna. Tänk att det ska behövas en bild på en död pojke på en sandstrand för att alla ska förstå hur det faktiskt ligger till i världen.

Om hemma är tryggt och säkert så finns inget behov av att bege sig bort. Det finns ingen bidragsturism och det finns inga lycksökare. Bara människor som inte kan vara hemma för att det pågår krig.

Så länge det finns fattigdom och krig så kommer människor att söka tryggheten där de tror att den finns.

I en jämlik värld där alla känner att de har hopp och möjligheter finns ingen grogrund för rasism och hat.

Just nu känner jag hopp eftersom de kärleksfulla människorna verkar ha ett starkt övertag!

måndag 7 september 2015

Österlen

Ännu en gång har jag åkt till Österlen - och hem igen. Kan vara så att det nog är det sistnämnda som är bedriften. Jag vill inte lämna Österlen alls.

Kan ni fatta storheten i att få stå på Ales stenar tillsammans med sonen. Bara vi där. Ingen annan. Magiskt.

Österlen handlar i så otroligt stor utsträckning om himmel, hav och land som möts.

Om människor som är givmilda och vänliga som Staffan på Rapsbollen, vårt första B&B. Han tog direkt fram karta och penna för att visa oss sina guldkorn. Eller Karin på Blåsingsborgs gårdshotell som älskar gäster, inte bara oss utan alla! Där får man en upplevelse utöver det vanliga både när det gäller de fina rummen, servicen och maten.

Nu får jag vänta på våren och nästa besök!

måndag 31 augusti 2015

Sensommar

Det har inte varit gurkans år i år. De små gurkämnena har gulnat och fallit av inne i växthuset. För stor skillnad i temperatur mellan natt och dag.

Nåväl. Nu är det verkligen sensommar och vi rustar redan lite för höst. De somrigaste sittplatserna har vi tagit bort. Gästrummet har bytt skepnad och kommer strax vara redo att hysa citrus, oliv och alla andra som inte tål den svenska vintern så bra. Men, hör och häpna, i år har vi tagit det stora steget att plantera ut tulpanträdet på en skyddad plats. Ja, det har övervintrat ute förut också men då i en varm och skyddad upphöjd bädd. Nu får vi se hur det går.

Snart kommer katsuraträdet att dofta kardemumma. Jag vet att många säger att katsuran doftar kanel. Det tycker inte jag alls att den gör. Jag tror att det i grunden är ett missförstånd. Någon har sagt att katsuran doftar "bullar" och därav dragit slutsatsen att det handlar om kanel.

tisdag 25 augusti 2015

Där sagor blir verklighet...

Jag vet inte jag...men känns det inte lite läskigt när man läser nyheter denna veckan?

"Under lördagsmorgonen fick polisen i Vimmerby göra en minst sagt ovanlig utryckning.
Efter ett tips om brott mot djurskyddslagen valde polisen att göra hembesök i en lägenhet i stadsdelen Bullerbyn – och i lägenheten fann man en liten apunge."
Ur Vimmerby Tidning

Någon dag senare uppenbarar sig följande brottslighet.

"Det var med full kraft som polisen slog till mot knarkodlingen i ett hus i Lönneberga socken. När man kom in i huset upptäckte man att det fanns mängder med marijuanaplantor."  Även detta klippt ur Vimmerby Tidning

Men vad är det frågan om! Har polisen beslagtagit Herr Nilsson! För att köra honom till Skansen och Jonas Wahlström. Har Kling, Klang och Prussiluskan gett upp om ett barnhem för Pippi och helt enkelt fokuserat på Herr Nilsson i stället. Och i så fall varför? Dessutom undrar man ju varför tidningen påstår att det är ovanligt. Kling och Klang är ju jämt i Villa Villekulla och försöker få med Pippi till barnhemmet! Jag  vet en sak - detta känns konstigt.

Fast inte hälften så konstigt som resten...

Knarkodling i Lönneberga, jojo. Det vet vi ju att små entreprenörer blir stora men att entreprenörskapet och påhittigheten skulle ta form i gröna fingrar kunde vi aldrig ana. Det är väl bra att landsfiskalen får ordning på detta och ser till att kanalisera påhittigheten på lagens smala väg i stället.

Det pågår märkliga saker i Vimmerby.

UPPDATERAT

Som om ovanstående inte vore nog så har Liemannen blivit anmäld till socialen i Vimmerby.

Var ska detta sluta?

torsdag 20 augusti 2015

Bytte både bil och servicepersonal

Idag skrev jag på papper för en fin liten Volvo. Det ska bli härligt med en ny bil. Framförallt ser jag fram emot kontakter med servicepersonalen på Skobes. Den har jag saknat under tiden med ett annat bilmärke.

För inte så hemskt länge sedan servade vi gamla bilen. När vi kom och skulle lämna så var det med viss svårighet någon till sist uppmärksammade att det fanns kunder på plats. Vi bestämde en tid då vi kunde hämta bilen och lämnade den i verkstadens vård. När vi kom tillbaka fann ånyo tre personal som fullkomligt ignorerade kunderna. Och bilen var inte klar. När vi väntat länge och väl så fick vi ett papper i näven med resultatet av servicen, en nota på 5 350 kronor och en märklig upplysning om två fel som kunde åtgärdas framöver.

Det var min knuff till att kika på ny bil....

fredag 14 augusti 2015

Fröjdefull fredag i solen

I dag ägnade jag en sen lunch åt att shoppa loss i glada grisenbutiken i Brantestad. Oj, så mycket gott jag fick hem! Bland annat fyra kilo finfina kamben som maken ska grilla till trevliga gäster imorgon. Själv ska jag stå för desserten - nutellasemifreddo med inslag av oreocookies och en salt karamellsås till. Om gästerna inte blir glada av den maten så vet inte jag...

Nutella och oreos i samma efterrätt...nutellan fanns dessutom hos Coop och var både eko och fairtrade.

Ikväll ska jag på egen hand sätta i mig en massa getost, rödbetor, nybakt bröd och lite kallskuret. Nyskördade söta tomater blir det till. Efteråt kan jag njuta en bit gruyere med fikonmarmelad.

För att klara all denna mat så får det helt enkelt bli en runda i trädgårdsgymet också. Bevattningen kräver både styrka och lite kondis. Föresten så är jag ganska nöjd med att äntligen ha anmält mig till Korpens vattengympa till hösten! I 38-gradig bassäng. Nytta och njutning samtidigt :-)

torsdag 9 juli 2015

Passar till ingen och inget

Den sista tiden har allkryddan fått stå i centrum eftersom den verkar ha orsakat det största salmonellautbrottet som skett i Sverige på många år.

Jag säger så här - det är med allkrydda som med "one size fits all". Ska passa till allt men resultatet blir dåligt för de flesta.

onsdag 8 juli 2015

Räkpestopasta...

Minns ni räkpestopastan jag skrev om igår? Så här blev den :-) Vitlöksbröden är gjorda på min egen surdegsbaguette. Peston gjorde jag på parmesan, vitlök, pinjenötter, basilika, honung, salt, och svartpeppar. Toppa nykokt pasta med peston och räkorna. Ät direkt. Snabbmat och god kvalitet samtidigt. Oj, vad gott det var...
 
 

tisdag 7 juli 2015

Matinspirerad om sommaren

Att laga mat på sommaren är underbart. Allt är så fräscht i råvaruväg att inget tar tid och allt smakar gott.

I går kom min bättre hälft hem med tre saftiga och nyrökta böcklingar från Marsöfiskaren. Ett formidabelt ställe som ligger strax norr om Oskarshamn. Nåväl, de små rara böcklingarna föranledde mig att rensa (det tar en jädrans tid att rensa, det gör det) och sedan rullades smördeg ut i en form. Smördegen var till för att ge lite stadga till böcklingen med sällskap. Böckling, tärnad kokt, kall potatis och hackad dill. På detta hällde jag en äggstanning gjord på rejäla mängder ägg, vispgrädde och lite mjölk. Smaksättaren i övrigt bara salt, vitpeppar och en nypa socker. Efter en timme i ugnen så var böcklingfesten ett faktum.

Ikväll tänker jag göra en riktigt god pesto som jag blandar med nykokt pasta och färska räkor. Krispigt vitlöksbröd gjort på surdeg serveras till, rykande varmt...

fredag 3 juli 2015

Två funderingar

Såg att en tidning recenserade flintastekar. Låt mig säga en sak direkt, flintastek kan aldrig bli bra. I synnerhet inte om den är färdigkryddad. Antingen tar ni och gör en egen grillkrydda eller så köper ni någon färdig blandning och har på i efterhand. Behöver jag säga att göra själv är det bästa alternativet ?

Men det är en bisak för flintastek kan fortfarande aldrig bli bra.

Flintasteken är den grillande mannens dröm om grottor och ihjälslagna svin som rullas sakta över glöden. Kvar i nutid finns en köttbit som skurits tvärs över grisens rumpa och den innehåller oftast flera olika köttbitar som följaktligen har flera olika grilltider. Därav att det aldrig kan bli bra... När en bit är perfekt så är en annan halvrå och en tredje torr som sjutton.

Så ta er egenblandade grillrubb och gnid in den i en kotlett i stället. Gärna en med svål kvar och ett rejält ben att hålla i.

Min andra fundering för dagen handlar om film. Jag var på bio igår och såg den nya filmen om dinosaurier som äter människor och andra dinosaurier. Jurassic World.

Om ni inte sett filmen så bör ni sluta läsa nu!

Okej, så här är det. Storyn att en man och en kvinna ska vara ovänner som fan i början och älska varandra hämningslöst i slutet är inte en nyhet precis. Men MÅSTE det vara så himla stereotypt? Superbiffen möter Prussiluskan liksom. Under filmens gång förvandlas Prussiluskan till en modig, svettig och handlingskraftig person som rullar i lera, springer i djungel och skjuter med bamsiga gevär.

Men vet ni vad som är det mest häpnadsväckande? Hennes skor. Tänk. Under hela filmen (ni ska veta att hon blir jagad av några dinosar genom svår djungel, kör lastbil och springer som en älg på gatorna i vild skräck) så håller hennes chicka högklackade pumps måttet.

SKORNA HÅLLER HELA FILMEN!!!

Obegripligt.

Det måste vara en betydligt bättre produktplacering än Mercedes lyckades med, jag hade ingen aning om att de hade såna bilar i hela filmen när maken påpekade detta.

Men skorna som höll i två timmars djungelstrapats - dem minns man.

torsdag 2 juli 2015

Så kom sommaren

Äntligen. Sommar. Nu får den gärna hålla på också. Oändliga dagar med kräm och mjölk-lata luncher. Smultronefterrätter och grillade godsaker. Himmelriket i en skogsbacke där kantarellerna är en ren gudagåva. Iskalla bad och värmande solstrålar. Kom sommaren, kom.

onsdag 1 juli 2015

Det enkla blir godast

Igår åt vi lax. Jag skar ut lagom tjocka laxfjärilar ur den tjockaste delen av filén och saltade och vitpepprade. Sedan halstrade jag laxfjärilen hastigt, bara en minut, på varje sida på hög värme. Laxen ska ha en glasartad kärna för att den ska vara allra som läckrast. Till detta så serverade jag en krämig risotto toppad med smörstekta grönsaker. Oj, så gott...

tisdag 30 juni 2015

Varmt och roligt

Igår var jag på ordförandeträff med majoriteten i Vimmerby kommun (S+M).

När jag kände mig trött på politik och allt det medför så valde jag ändå att tacka ja till att bli valnämndens ordförande. Ni vet en sån politiker som först kavlar upp ärmarna och jobbar typ vart fjärde år. Praktiskt jobb med en ack så viktig aspekt - rättssäkert val!

Först hotade Löven med nyval som vi kom undan med blotta förskräckelsen. Nu så ser det ut som om valnämndens alla ledamöter får kavla upp ärmarna och rodda en folkomröstning i Vimmerby.

Och då tänkte jag att det nog är bra om jag går på de där mötena som ordförandena har emellanåt. Jag ska inte vara tjatig mer er om vad som sas där mera om hur det sas. Jag får ofta höra att vi inte skulle samarbeta med moderater. Då brukar jag alltid fråga hur de själva skulle gjort och tänk det har i allmänhet ingen en uppfattning om. Då ska jag berätta för er att ideologiskt så står S och M fortfarande långt ifrån varandra. När det gäller kommunens väl och ve så finns det både närhet och klokskap. Lägg där till respekt, värme och humor så tycker jag att vi har en bra bild av samarbetet. Mellan S och M finns dessutom förmågan att enas om att man inte är ense. Grunden för det är nog den ömsesidiga respekten och tillit. Jag tror att det är så enkelt ibland. Man ger och man tar. Man får inte allt men man får något. Något är mera än inget.

Jag hade en go känsla efter det mötet.

fredag 26 juni 2015

Lömsk glömska

Låt mig berätta en historia.

Man har ett hem där det bor tre personer. En av dem, låt oss säga frun/mamman, är lite känslig för saker som finns i kroppen och som man normalt inte ser. Typ det som finns i öronen.

Låt oss sedan föreställa oss att frun/mamman kommer till badrummet en sen kväll och tvingas sanera handfatet från använda tops. Just det faktum att det var kväll och inte morgon (känsligare då) är det enda som hindrar frun/mamman från att kräkas.

Vid ett senare tillfälle konfronterar hon mannen. "Det kan ha varit jag" svarar han försiktigt.

Vid ett ännu senare tillfälle konfronterar hon sonen. "Det kan ha varit jag" svarar han lika försiktigt.

Svaret de ger, ger de helt oberoende av varandra. De har ingen koll. Inte på topsen och inte på vad den andre har sagt.

Resultatet i detta agerande blir ju att det är svårt för frun/mamman att blir riktigt arg på någon. Man kan liksom inte utse den rätta syndabocken här. Lömskt...eller bara glömskt?

tisdag 23 juni 2015

Om hot och provokation

Igår fattade kommunfullmäktige i Vimmerby ett beslut som inte uppskattas av alla. Det är till och med så illa att flera moderater fått ta emot hot på olika sätt. Både verbala och mera handgripliga i form av en hink mördarsniglar i trädgården.

Stämningen som piskats upp kulminerar i handlingar som kan synas harmlösa först men som i praktiken är ett hot mot grunden för all demokrati.

Den som engagerar sig politiskt ska ha den möjligheten utan att känna rädsla för sin egen del och andras.

Jag hoppas innerligt att alla känner ansvar för det som hänt. Jag har stått på sidan av och tittat på när politiker från majoriteten åkt ut, lyssnat och mött människor. Boende ute i kransorterna har argumenterat både högt och lågt. Stundtals i höga tonarter både på sociala medier och på insändarplats i tidningen. Ofta hamnar argumentationen på neanderthalarnivå utan något som helst helhetsperspektiv. Allt ska vara som det alltid har varit och politiker är onda. Ungefär där slutar man lyssna. De som inte kan eller vill ta argumentationen till en annan nivå är förmodligen samma personer som tar sin hink och går ut och samlar mördarsniglar. De andra som använder sin kraft till att se nya möjligheter och vinklar på saker, dem lyssnar man på. Jag säger inte att man nödvändigtvis gör som de säger alltid, men man lyssnas på om man har argument.

Beslut som inte går ens egen väg kan tyckas vara en provokation. Ni som tror att politiker enbart fattar beslut för att jävlas med andra måste ta och sätta er ned och andas en stund. Skulle det vara så att man vill jävlas med andra så finns det betydligt enklare medel att ta till.

Typ att hämta en hink och plocka mördarsniglar.

måndag 22 juni 2015

Grandiost eftermiddagsfika

Fika.

Nej, egentligen är jag ingen "fikare" alls. Tar hellre fruktstund faktiskt. I midsommarhelgen har vi levt lite kontinentalt och ätit en riktigt sen middag. Och då behöver man stärka sig på eftermiddagen!

På midsommarafton är det alltid jordgubbar. Efter rådslag hemma så bakade jag en saftig sockerkaka med äkta vanilj i. Ljummen kaka, en stor skiva, fick sällskap med jordgubbar och vispad grädde. Oj, vad gott det var! Nu har jag dessutom kvar rejält med sockerkaka som min bättre hälft ska få grilla i sommar. Yummy.

Eftermiddagsfika nummer två var en macka. Stekt hembakt surdegsbröd toppades med päron och valnötter som fått en vända i smör, hastigt i stekpannan. Lite romansallad i det hela på slutet. Toppa mackan med detta och toppa en gång till, nu med två generösa bitar god mögelost och flytande honung. Då blir det en macka (och fika) i världsklass.

onsdag 17 juni 2015

Vem du är på nätet

Ibland har jag både två och tre chattar igång samtidigt på Facebook. Det är ett fantastiskt enkelt sätt att snabbt kunna få kontakt med människor och reda ut högt och lågt.

Med flera chattar igång så gäller det att hålla koll på vem man beordrar att plocka marsvinsbajs och vem man ska gå på styrelsemöte med lite senare...

Hittills har det fungerat väl.

Facebook är ju inte särskilt privat precis. Jag brukar dra jämförelsen att det man inte vill skrika högt på affären är inte bra på Facebook heller. Det tycks tyvärr inte hindra en del människor. De som spyr galla, lägger upp olämpliga bilder och beter sig märkligt på fejjan kommer nog förr eller senare upptäcka att arbetsgivare nu för tiden tar för vana att söka upp och titta på den som söker jobbet. Stämmer deras uppträdande på fejjan överens med ansökningsbrevet? Nja...jag skulle vilja säga att det finns gott om beteenden på fejjan som inte skulle resultera i en anställningsintervju hos mig.

tisdag 16 juni 2015

Jag har inlett en ny karriär!

Goda gärningar. That´s me.

Först var det de tyska gossarna med knäckebröd i baksätet som inte hittade sitt boende i Vimmerby. Eftersom de var rejält fel så insåg jag att det skulle bli en näst intill omänsklig uppgift att försöka förklara vägen.

Vad gör man då? Jo, man frågar om det är okej att hoppa in i bilen och personligen guida dem till rätt ställe... Och så gjorde jag det. Inte var de farliga...de frågade snällt om det var okej även för vuxna att gå på Astrid Lindgrens Värld. Vilket jag upplyste dem om att det ABSOLUT är...

Sedan var det hunden som alldeles ensam strosade omkring på vägen till jobbet igår morse. En ganska rejäl jakthund av något slag med koppel släpandes efter sig. Då stannade jag och frågade hunden vad den gjorde där alldeles ensam. Den kom fram och jag tog kopplet. Sedan började jag naturligtvis fundera på vad jag skulle göra...två damer på morgonpromenad hade ingen aning om var hunden kom ifrån och där stod jag. Fullt schå att hålla hund i ena handen och cykel i andra... Tack och lov stannade husse med bil ett par minuter senare. Det visade sig att jycken själv öppnat bilen och tagit sig ut! Slutet gott i alla fall.

Idag svarade jag på nödrop via facebook....och löste problem.

Det bästa med att hjälpa andra är att det känns så gott inuti :-)

måndag 8 juni 2015

Sommar, sommar, sommar!

När man sitter där och stoppar in knallröda jordgubbar direkt i munnen, ja, då känner man smaken av sommar.

De knasterhårda smaklösa gubbarna från Spanien som ligger i butikerna vintertid de kan slänga sig i väggen.

Det finns inga gubbar som smakar som svenska gubbar. Punkt.

Kanske är det nu så att sommaren kommit. I så fall så blåste den hit. Det finns ingen sommarplåga (mygg inräknat) som jag avskyr så mycket som blåst. Blåst knäcker växter, man kan inte sitta och läsa ute och inget finns där man la det sist. Blåst i kombination med regn är så klart värst. Tänk er superstora pionblommor, tyngda av regn. Tänk sedan blåst på detta så är pionälskarens mardröm total.

I går kväll kom vi hem från Öland med jordgubbar och sparris. Nyskördad sparris... Små späda skogschampinjoner och vitlök. Vi åt surdegsbruscetta med svamp, vitlök och tomater. Len risotto och stekt sparris. Hollandaise och hyvlad parmesan. Ojoj, say no more...

måndag 1 juni 2015

Upp och ned

Helgen har inneburit planterande och gödande och springande med krukor fram och tillbaka. Lyft av stor och liten säck samt knäböj i växthus.

Trädgårdsgymet levererar.

Att ni orkar, sa någon. Men det är väl klart man orkar! Sedan, när allt kånkande och planterande är gjort, ja, då kan vi bara sitta ned i de nyinköpta positionsstolarna, lägga fötterna på fotpallen och sätta rosén på det lilla bordet. Då kan man titta och dofta. Fladdrande fjärilar och chokladblomma. Guldazalea...mums.

Där kan man sitta tills man kommer på nästa spännande projekt.

Vilket inte brukar ta allt för lång tid.

torsdag 28 maj 2015

Snappat och klart!

Jag är så innerligt glad! Ett nytt flugsnapparpar har satt bo i trädgården. Ja, med tanke på att hannen brukar ha mera än en hona så kan det bli gott om små flugsnappare framöver! Just nu vet vi inte säkert om hannen flyttat in honor i en, två eller tre av holkarna som sitter på rad på uthuset. Om han kör alla tre så har han i alla fall nära mellan sina bon och damer. Det är svettigt att vara flugsnapparhane...

Vi skojade om att spika upp fler holkar på rad och se vad han tar sig till. Om han liksom har en maxgräns för hur många han orkar med eller...

måndag 25 maj 2015

Ute och cyklar

Häromdagen kom jag körandes med bilen på en av den lilla stadens enkelriktade gator.

Då möter jag en cyklist.

Cyklisten håller mitten på den enkelriktade gatan och framför sitt fordon vingligt.

Jag kör sakta vidare i detta chickenrace för att se om cyklisten kanske möjligen ska uppmärksamma att den håller på att möta en bil. En ganska stor och hård bil.

Icke.

Cyklisten trampar på. Han (jo jag gissar att det var en man eftersom cyklisten hade ett ganska yvigt skägg) stirrar stint ned i sin mobiltelefon och tummen flyger som en liten lärkvinge över bokstäverna.

Han kan uppenbarligen cykla och skicka sms samtidigt.

Dock icke hålla reda på åt vilket håll man får köra på gatan och se alternativt höra om man får möte samtidigt.

Det hela slutade med att jag får ta min stora, hårda bil och väja för den skäggiga sms-cyklisten.

Jag borde ha tutat.

onsdag 20 maj 2015

Om utrymme och att passa ihop

Här kommer ett inlägg om hur det kan vara med samspelet i en trädgård.

Ni vet hur det är. Nybörjaren går loss med liv och lust. Allt vill man ha och allt passar säkert ihop bara för att det ser snyggt ut på plantskolan.

Själv så köpte jag en trollhassel och planterade mitt i en cirkel och så tio Nina Weibull-rosor prydligt runt om. Mitt på gräsmattan.

Trollhasseln visade sig vara ett hållbart och pålitligt alternativ. Den pryder sin plats än idag. Rosorna däremot, de är borta sedan länge.

Nej. Allt passar inte ihop i trädgården. Så är det.

Man behöver ett gäng höga växter som bildar tak. Som ramar in och som står för stabilitet. Färgen är inte helt avgörande.

Sedan därunder ska det finnas både färg och form. Högt och lågt.

Vissa växter kommer man ångra på att man någonsin tog hem. Röda klöverväxter och ett gult elände som bildar revor långt ut i gräsmattan. Där gäller det att tukta och rycka bort.

Vissa saker kan man mera medvetet släppa in under ordnade former. Myskmadran till exempel. Den kan få vara med. För att den inte ska ställa till med problem och kväva allt annat så får man hägna in den. Släpper man den lös så tar den över allt.

Då har jag ändå inte nämnt ogräset hörni. Men jag tror att jag skippar det i detta inlägg.

Sålunda till de växter som kan komplettera, ja, till och med förhöja varandra. Som ceriserosa tulpaner och blå Förgätmigej. Eller limefärgade daggkåpor och blåa nävor. Orange och blått är färger som verkligen kontrasterar på ett härligt sätt.

Oväntade konstellationer där ett naturligt samförstånd uppstår ska man inte underskatta. Ibland skapar naturen aklejor som är ren njutning.

Samspelet i trädgården bygger på att ingen kväver en annan. Att man ser hur den ena kan framhäva den andra utan att tappa sin egen skönhet. Respekten mellan färger, former och livscykel. En försvinner och en annan tar vid.

Vissa växter ska vårdas ömt och andra får man helt enkelt rycka bort eller hägna in. Använd sunt förnuft i trädgården och när ni ska köpa växter. Om något finns i mängd och är billigt så beror det helt enkelt på att tillgången är stor och återväxten bjuder på oönskade överraskningar...

Låt heller inte någon annan besluta vad som är snyggt och god smak. Det är din trädgård och det är du som bestämmer hur den ska ser ut och formas. Känn tillit till dig själv.

fredag 15 maj 2015

Frostigt värre

Om jag hade behövt ta bilen klockan sex i morse så hade jag fått skrapa rutan minsann. Vindarna är kyliga idag.
Trots nattkylan har både parasollblad och katsura klarat natten utan problem. De står så skyddat att frosten inte kryper intill i den delen av trädgården.
Idag ska jag bara njuta! I går rensade jag bort allt ogräs, stöttade och röjde. Så idag kan jag bara sitta i solen och se glad ut. Titta lite på fåglarna kanske. Alldeles särskilt glad är jag för herr svartvit flugsnappare med fru/fruar som hittat till vår trädgård. Jag tror att det beror på att han är frestad att flytta in i de tre holkar som sitter på en rad på uthuset. Där kan han hinna flyga emellan sina fruar utan problem.

fredag 8 maj 2015

Varför äter inte sniglar maskrosor?

En stilla undran. Varför äter mördarsniglar bara sånt man tycker om?

En liten trillium - glufs.
Jätteprickklockor - glufs.
Några hostor - man tackar.

Utöver detta har de osmaken att äta på nätterna när jag sover. Men igår kväll innan jag gick till sängs så varvade jag trädgården och avslutade livet för ett helt gäng vällustiga frossare. Väl bekomme säger jag...

onsdag 6 maj 2015

Logistikspecialist

I natt 16 mm regn. På flera ställen i min trädgård så badade växterna rejält. Sniglarna joddlar och liljebaggarna håller ting. Kan någon minnas när just liljebaggar kom in i livet? Inte fanns de förr? Jädrans påfund...

Nåväl, numera klämmer jag dem mellan fingrarna i flock i stället för att skrika på valfri del i familjen. De ska döden dö.

Annars handlar det mest om logistik nu. Växter som ska ut. Växter som ska in. Säckar som ska ut. Säckar som ska in. Bord som ska ut. Bord som ska in. Stolar som ska in. Stolar som ska ut.

Jag möblerar våren.

Den ska möbleras både ute och inne. I växthuset så satte jag just in ett försök. Försöket består i en jätteverbena som övervintrat i min femtonåriga citrus kruka. Från den så klippte jag raskt av ett gäng sticklingar som jag satte ned i krukor med såjord. Med lite tur så har jag ljuva jätteverbenor i rabatten när det blir högsommar! Som grädde på moset hoppas jag att jätteverbenan som jag toppade blir till en grenad och buskig planta som lockar fjärilar snart!

Logistik för hela slanten nu alltså. Några gånger per sommar brukar jag göra en rejäl omorganisation bland växterna också. Någon kan säkert sätta namn på detta...

måndag 4 maj 2015

Vårens intåg

Varför går det alltid så fort? Ena dagen är det minusgrader och en halvmeter snö, nästa så springer man omkring i halvmeterhögt ogräs i stället!

Ja den våren.

Har spenderat några fina dagar på västkusten. Där har våren inte kommit så långt som hemma i Vimmerby. Vi kom fram till att det är havets kyla som ser till att våren kommer i sakta mak. Vilket ju är bättre att den gör. Här rusar våren fram som en nysläppt ko för att allt som ofta låta pigg grönska frysa ihjäl vid en sen frostnatt. Mina parasollblad är ständiga våroptimister och attans så svåra att täcka när det behövs.

För en gångs skull så regnar det och är kallt när jobbtiden infinner sig. Skönt!

måndag 27 april 2015

Växthus i budgetklass

Just nu kan vi läsa det ena glassiga reportaget efter det andra i blanka tidningar om växthuset. Jag medger att jag dreglar som en vildsint varg när jag ser växthus med murade socklar och tjusig inredning a la Ernst.

Men.

Eftersom min kassa inte tillåter designade växthus så får drömmen om orangeriet vara en dröm just nu.

För några år sedan så valde vi att skaffa ett växthus i plast och aluminiumprofil. Det är fult som stryk men det fyller sin funktion. Jag sa så här, att hellre ett fult men funktionellt växthus än att gå där och drömma år ut och år in. Sedan vi satte ned foten och bestämde att fult är bättre än inget så äter vi sanslösa mängder god gurka och tomater hela sommaren. I år är jag extra tidig med allt och räknar iskallt med egna gurkor före midsommar.

Ofta står jag där inne i mitt fula växthus och nyper tomattjyvar. Varmt och gott. Vattnar lite, tittar lite och tittar lite till. Planerar. Om min familj inte hittar mig någon annan stans så är det ofta i växthuset de kan leta.

För övrigt blommar mitt persikoträd nu. Katsurans blad är späda och rostfärgade när solen silar genom grenverket tidig morgon. Min hängjordgubbsplanta har många jättestora knoppar eftersom den fått stå i min trädgårds zon noll en tid. Jag har lyckats gjuta snygg trädgårdskonst som kostat nästan INGET. Och så blommar min mörkröda trillium förstås.

tisdag 21 april 2015

Småstadsmentalitet i Jacobs tappning

Jag har ett favorituttryck: Hur man än vänder sig så har man ändan bak. Även de som vänder kappan efter självaste vinden har ändå rumpan där. Lite bakom.

Det stämmer så väl i många sammanhang. Vill en gå framåt så är en annan emot. Och tvärt om. Den som söker hinder och problem ska finna dem. De som däremot ser glaset som mera halvfullt än halvtomt lever lite lättare liv och ser kanske lite ljusare på tillvaron.

Den som läser Vimmerbybloggen OCH ser glaset som halvfullt får sig ett gott skratt. Underbar text och så sann, så sann.

För övrigt så är det fina tider nu i trädgården. Jag är minst lika flitig som bina och humlorna. Men som vi säger i branschen, finns det liljor så finns det liljebaggar...

torsdag 16 april 2015

Världens enklaste efterrätt!

Jag står gärna först i efterrättskön.

Choklad, vispgrädde och knapriga nötter är sånt jag går loss på. Det nyttiga med en efterrätt är ju själva njutningen och välmåendet när den äts! Att efterrätt innehåller fett, socker och kalorier vet vi ju alla men som sagt, vinsten kan ligga på det mera immateriella planet tycker jag.

Så resonerar jag fortfarande.

Men det finns ett underbart undantag.

En kväll när vi skulle äta tvårätters mitt i veckan så behövde jag vara kreativ. I fruktkorgen var det säsong för det lite mera exotiska just då.

Jag tog en mogen mango och skivade den carpaccio-tunt. Över de på ett fat utbredda skivorna klämde jag saften från en halv limefrukt. Jag tog sedan två passionsfrukter och klämde ut över mangoskivorna. Sedan var det bara att riva över lite limeskal och så ät-dags!

Nu borde jag lagt upp en maffig bild men jag tycker ni ska ha lite fantasi. Tänk er den gula mangon på ett snyggt fat. Tänk er passionsprickarna. Tänk er dessutom vårgrönt limeskal på toppen.

När ni nu ser detta framför er så ta och dra ett djupt andetag och låtsas att ni känner doften också...say no more....

Ingen grädde och inte tillstymmelsen till choklad. Otroligt enkelt och en smakexplosion. Blev genast en frekvent återkommande efterrätt i mitt hus.

måndag 30 mars 2015

Ingen torka inte...

Regnet öser ned ute och jag sitter inne och fryser. Det är inte uppiggande för mänskligheten, allt detta vatten från ovan. Tänk i lördags när solen sken och jag stod med näsan rakt ned i landen. Jag städade så pinnar och strån yrde! Trädgårdsgymmet invigdes och det med råge. Kvällen innebar en hel massa "oj" och "aj" när jag förflyttade mig. Men det är ju så att det går över. Skulle jag vilja vara ute idag så behöver jag en kanot...

Facebook påminde mig om att just idag var det ett år sedan jag planterade mitt silverpäron. Det ser ut att vara på gång fina blommor där vilken dag som helst. I år så kommer vi plantera en pelarformad gyllenbok som ska ge lite annat ljus i trädgården. Ser fram emot den!

onsdag 18 mars 2015

Hundskit under tassarna

Läste på morgonen ett inlägg på Facebook om en kvinna som tröttnat på att hennes hund får andra hundars skit under tassarna. Den uppfattningen har jag både respekt och förståelse för. Det är sannerligen direkt äckligt med hundskit på fel ställe.

Damens lösning var däremot inte klockren. Hon tyckte att det skulle upp flera uppsamlingskorgar. Då skulle problemet lösas.

Tyvärr tror inte jag på det.

Hon är ju själv en uppenbart ansvarsfull hundägare som tar upp det hunden lämnar. De andra som struntar i detta de kommer fortsätta strunta i det om deras hund så sitter och gör behov bredvid en uppsamlingskorg. De är helt enkelt dåliga hundägare. Dåliga hundägare definierar jag både med att det struntar i hundarnas skit och att de eventuellt även inte har förståelse för att det finns hundrädda människor utan låter sina små (eller stora) älsklingar gå lösa alternativt närma sig främmande människor trots att de är kopplade.

De hundägare som är bra plockar upp efter sina hundar även om det inte finns uppsamlingskorg precis intill. Självklart ska det finnas korgar som underlättar men de kan ju inte finnas precis överallt.

måndag 16 mars 2015

Trädgårdsgymmet är invigt!

Nu börjas det. Trädgårdsgymmet har öppnat! Jag satte mig ned i solen fast det fanns så mycket att göra! Ja, innan hade jag fått en del gjort jag med. Nio sorters tomater står i förodlingslådan och jag har planterat om alla pelargoner som har övervintrat inne! Bara några sorgliga utelevare kvar. De som står i uterummet och ser lite vinterledsna ut.

Alla landen behöver städas från gamla växter. Snart kommer de första sniglarna så det gäller att checka snigelgiftförrådet. Komposten ska spridas och vårblommor ska fram på trappan. Längtar verkligen till påsken som är den mest härliga av högtider. Långledigt, vår och massor med god mat. Kravlöst firande av den stundande våren bara! Själv älskar jag att servera dignade fat med god mat på! Sallader utbredda och generösa med läcker dressing. Det stundar goda tider.

torsdag 5 mars 2015

Tycker om fåglar

Ibland kan jag sitta och titta länge på småfåglar. I synnerhet badande småfåglar är oerhört roande. De ser ut att njuta helt ohämmat av badet.

För två somrar sedan hade vi en svartvit flugsnappare som höll hov i en, eller snarare två, holkar i trädgården. Han flyttade in med två fruar, och sommaren igenom så hade han fjädrarna fulla med att underhålla damerna trots att det bara var två meter mellan holkarna. Han var en personlighet och jag var jätteglad åt de små familjerna. Så jag höll utkik förra våren. Skulle de komma snart? Tiden gick och ingen flugsnappare. Så gick jag in i storboden en dag och hittade den lille stackaren död på golvet... Han hade flugit rakt in genom dörren och krockat med ett fönster. Det var en dyster dag...

Kanske kommer det en ny! Hoppas!

onsdag 4 mars 2015

Nog kliar det i fingrarna

Solen står högt på himlen. Vårblommorna spricker upp som svampar ur jorden. Det är en speciell doft ute! Våren inte bara är - den doftar. Bland det första jag gör är att få ut en stol mot en södervägg. Där kan jag sitt hur påbylsad som helst men ut ska jag...

Sedan hör jag till skaran som allt för tidigt är ute och röjer. Allt gammalt växtmaterial ska bort så det nya kan växa. Redan innan komposterna riktigt har tinat är jag där och vill ösa ut den goa näringen där den ska vara.

Ganska snart ska jag mumsa på fjolårets jordärtskockor som ligger kvar och väntar. I år ska jag vara tidigt ute med både gurkor och tomater. Midsommargurka är målet! Tomater,ja, vi får se. Med kallväxthus så kan man inte påverka tiden allt för mycket.

Ikväll tar jag rester av varmrökt lax, pepparrot, majonäs och kall potatis och gör en röra som jag lägger på smakrik kavring. Toppar med mjukkokta ägg och grönsaker.

tisdag 3 mars 2015

Vår - jovars

Det är allt rätt kallt om öronen fortfarande. Våren gör sig mest påmind genom att snödropparna står i givakt i landen. Krokus på gång och en massa julrosor som bjuder diskret skönhet. Det är ju så med julrosor att de helst ska ses underifrån. Och eftersom de är, typ, 20 centimeter höga så blir det svårt...

Jag vill påpeka att är man en familj på tre så bör man se till att INTE alla har influensa samtidigt. Bara så ni vet...

Bjuder er på ett räddningsrecept som lagas på 20 minuter:

Pasta med inbyggd sås

Lägg en klick smör i en vid stekpanna eller stekgryta. Hacka en vitlöksklyfta och stek på i smöret. Skala två rejäla morötter och riv båda grovt. Riv en medelstor squash. Ned med rivet i pannan och dra på god värme så det fräser. Låt steka en stund. Strimla rå fläskschnitzel och ned i grönsaksfräset. Stek lite till. Tillsätt en skvätt vitt vin och låt det koka in. I med grädde så det täcker, en buljongtärning och en matsked torkad dragon. Svartpeppar efter smak. Låt puttra samman under tiden som du kokar pasta. Sedan är det bara att röra ihop kokta pastan med den goda såsen, ha på lite parmesan och njuta!

Finessen med denna såsen är att det går bra att dra ned på köttet till minimal mängd om man så vill! Jag tror dessutom att det vore riktigt gott att utesluta köttet och att i stället strössla lite knaprigt bacon över när man ska äta! Klimatsmart!

torsdag 12 februari 2015

Detta med huskurer och knep

Jag tycker verkligen att jag har försökt med det mesta. I en vecka, minst, har vi fått i oss försvarliga mängder chili, ingefära, vitlök, chiafrön, honung och pepparrot. Plus säkert något mera som ska skydda och förhindra. Jag har halsat ren citronjuice morgon och kväll. Men icke. Jag är förkyld och lär så vara ett tag till. Gahhh...

onsdag 11 februari 2015

Fartblinda direktörer är just - fartblinda

Storvulen jakt sker inte bara i skogen, ännu en av näringslivets artontaggare har fallit. SCA:s vd Jan Johansson avgick igår efter att SvD:s avslöjanden helt enkelt blivit för graverande.

Jag ska ärligt säga att han ser ut som vilken medelålders vit man som helst. Totalt beige och jag hade heller aldrig hört talas om honom innan nyhetsartiklarna publicerats. Vi rör oss ju inte precis i samma kretsar om jag säger så... En maktens doldis för den breda allmänheten men förmodligen en riktig kompis och hyvens kille i näringslivet. Fram till nu då. För nu lär det väl vara få som vill byta.

Eller?

Som så många andra i hans position så faller han ganska mjukt med 22 miljoner i fallskärm. Sedan har han ju sannolikt kunnat lägga lite i ladorna av lönen eftersom företaget stått för delar av hans extravaganta intressen. Så han behöver inte precis gå till Arbetsförmedlingen och stämpla in på måndag.

Lite snöpligt är det väl ändå? För honom som person - ett nederlag. Nog skäms han?

Paul Ronge skriver ur just det perspektivet idag. Att Jan Johansson nog hellre hade sluppit de 22 miljonerna och skammen för att i stället kunna leda SCA med rak rygg. Jag är inte helt säker på att den annars så träffsäkre mediastrategen Ronge har helt rätt där faktiskt.

Ronge skriver så här:
"Med det sagt så är det viktigt att se att krisen alltid drabbar människor. Man talar om företag eller organisationer i kris, men de som verkligen drabbas är alltid människor. Det måste kännas oerhört tragiskt  för Sverker Martin-Löf som är så omvittnat skicklig som industriledare och haft en oerhörd tyngd, att i slutet av sin karriär bli ihågkommen för att ha haft fingrarna i syltburken  och för sina märkliga konspirationsteorier om ”kampanjer” och ”hemlig avlyssning”. Även om man kan vara hånfull och skadeglad så är jag också övertygad om att Jan Johansson hellre hade avstått de 22 miljoner han nu får om han bara sluppit schavottera."  
Läs gärna hela inlägget som ger goda tips på krishantering.

Nåväl. Min slutsats skiljer sig från Ronges. Jag är nämligen ganska övertygad om att denna nivån och umgängeskretsen gör saker med människor. Jag ska till och med sticka ut hakan lite och påpeka att det är lite av ett manligt drag att kunna kasta av sig kritik, rycka på axlarna och gå vidare. Bli lite fartblind utan att sova särskilt illa om natten. Jag är av den bestämda uppfattningen att många kvinnor som gärna ängslas och skuldbelägger sig själva i tid och otid skulle behöva lite av den varan. Och tvärt om då.

Jag tror inte han ångrar en endaste flygresa, jaktupplevelse eller något annat som han, och många med honom, uppenbarligen tyckt sig ha rätt till. Tvärt om kan det mycket väl vara så att han förbannar Svd och samtiden som är så otroligt vänstervriden att den behandlar honom orättvist.

Jan Johansson går och Sverker Martin-Löf går, men båda anser att det är andra som har fel. Tyvärr så måste de offras för att samtiden berövar dem deras rätt. Detta är inte unikt för näringslivet. Paralleller finns bland annat i politiken där giriga mathavare inte ser sin egen roll utan gärna blir bittra och tycker att det är andras fel att de fått kliva ned från tronen.

Nu packar de ned sina avgångsvederlag, som de naturligtvis upplever att de förtjänar, och går vidare i livet. Och jag lovar, Jan Johansson är ju inte pensionär, han kommer dyka upp igen! Han har ju så många kompetenser som värderas så högt i hans kretsar.

Tro mig, han har skaffat många vänner där ute i älgskogen som är skyldiga en tjänst.

tisdag 10 februari 2015

Tänk att det blev efterrätt också!

Gårdagens lax var glad. Så glad att jag bestämde att det skulle bli efterrätt.

Min efterrättsfilosofi är enkel. En efterrätt ska vara syndigt god, innehålla socker och gärna fett. Tänk banofféepaj, semlor, äppelpajer och liknade så är jag där...eller choklad i alla former....nåväl.

Undantaget som bekräftar regeln kom igår. Läs noga nu....bara frukt! Men med rätt mix så.

Jag skivade en mango carpaccio-tunt och la på tallrik. Allt det som blir över på en mango som inte blir snygga skivor hackade jag i bitar och la i en liten hög på mitten. Över mangon så klämde jag passionsfrukt. Sedan klämde jag över lite limesaft och avslutade med lite rivet skal.

Behöver jag säga att allt inblandat ska ha rumstemp?

Jösses vad gott det var! Det enda felet var möjligen att det var en efterrätt som smakat allra godast på en tropisk strand. Men man kan inte få allt.

måndag 9 februari 2015

Lax med mera

Idag på morgonen så tog jag upp en fin bit lax ur frysen. På bänken ställde jag fram couscous och saffran. Där har ni basen till min middag. Resten funderar jag på under dagen! Limeyoughurt blir det till i alla fall. Nötter och russin i couscousen. Å, varför är det inte middag snart!

Annars tänker jag på studentkalas redan. Bästa buffén som gör att man själv kan champagnemingla ni vet. Jodå, god ska den vara och se så där enkelt fräsch ut. Bara att duka upp i det gröna. Men, på bilderna i mattidningarna så finns det minsann inga flugor! Eller getingar. Inte heller kommer grannens katt och hoppar upp och smörjer kråset...ja, allt kan ju hända. Det är ju sällan så rosenrött, försommarsoligt och svettfritt som det ser ut att vara på bild.

Just nu ägnar sig för övrigt grannens katter åt att göra nummer två på vår uppfart. Kan ha ett samband med att vi skottar rent så att katten inte behöver få snö i rumpan.

Från lax till kattskit på några få rader...det ni....spännade. Men som jag brukar säga - lax är sannerligen inte kattskit.

fredag 6 februari 2015

Tappra blomman

Egentligen ska man plantera om sina pelargoner så här års. Men det har jag struntat i i åratal. I maj när vi kan vara ute tillsammans så får mina pelargonvänner både ny jord och nya krukor. Då står vi där i solen och njuter.

Precis idag så slog en av mina pelargoner ut! En röd och härlig upplevelse som minsann lovar gott för framtiden! Förmodligen ett resultat av att jag börjat mata med gödning så smått. Pelargonen som blommar är namnlös och resultatet av en frösådd från en påse frön som min syster B köpt på någon kanarieö.

torsdag 5 februari 2015

Bra att komma ihåg

Igår funderade jag på detta med barndomsminnen. Ett barndomsminne som poppar upp hos mig är när vi som små lågstadiebarn fick besöka biblioteket. Biblioteket låg i ett rum i Pelarne skola och där satt Anita och såg till att hålla ordning på oss små låntagare. Det doftade lackat trä och gulnade papper. Jag kommer till och med ihåg hur jag kände mig inuti när jag stod där och valde. Det var en euforisk lyckokänsla och jag plockade bok efter bok.

Jag älskade verkligen att läsa och jag var beredd att sluka alla böcker där inne. I alla fall så blev det en ansenlig hög att gå med till Anita vid disken. Men Anita sa stopp. Med i mitt tycke sträng röst så sa hon ifrån att så många böcker fick jag inte ta! Det blev till att halvera högen. Tänk, jag kommer ihåg hur det kändes inuti det med! Det kändes som om hon bestal mig på något!

Kanske var det fånigt att bli ledsen. Men det jag tänker idag är att en så liten sak kan sätta spår hos ett barn upp i vuxen ålder, hur ska det då inte vara med annat? Större och  mycket svårare upplevelser?

Idag så går jag till biblioteket ofta. Tänk att vi kan skaffa ett lånekort och låna böcker och tidningar helt gratis. Jag tycker att det är lika underbart nu som jag tyckte det var när jag var liten. Kanske mer nu till och med. En fantastisk service som vi betalat tillsammans.

onsdag 4 februari 2015

Lögn eller begåvat omtänk

Så nu ska man KU-anmäla om man vill få utrett huruvida någon ljuger i riksdagen! 

Det känns ju onekligen som ett makabert skämt i sammanhanget. Så numera ska man ALDRIG mera kunna säga något, fundera på saken och ändra sig om det tillkommer fakta?

Så om jag hypotetiskt säger idag att jag vill spotta på en kristdemokrat men funderar på saken och kommer fram till att det är både ouppfostrat, inte särskilt trevligt och att de inte förtjänar det, ljuger jag då?

Inte lätt att var pk

Vet ni, hur man än gör har man ändan bak. Det är inte lätt att vara politiskt korrekt i alla sammanhang. Jag vet inte hur länge sedan det är som jag började se mig omkring i affären om jag stod och vägde mellan olika varor. Ja, då menar jag inte om det ska bli äpplen eller päron för det vet ju vem som helst att man inte ska blanda...

Nej, jag menar snarare om man står där och väger mellan nått ekologiskt och nått som inte är det...

Nu är sanningen den att det är jag som är den största smålänningen i familjen och det innebär att om det skiljer för jäkla mycket på priset så tar jag den billigare varan. Även om det blir mer och mer eko tack vare att Coop satsar på det.

Men. Även jag har gränser. Jag skulle aldrig whatsoever köpa kött som forslats hit från annat land om jag inte är desperat (och det händer inte). Det har hänt men inte nu längre. Vi har Håkans glada grisar om hörnet, flera viltleverantörer och nu snart en ny lokal nötleverantör där vi vet att kossorna går och betar i godan ro innan de får lämna jordelivet. Allt detta är dessutom så väldigt mycket godare.

Vi hör till dem som numera hellre äter mindre kött men godare. Gärna en eller två helgröna rätter i veckan. Ja, mer om inspiration infinner sig och säsongen tillåter. Vi följer säsongen och frossar i kål, morötter och potatis nu. Ikväll lagar jag rysk rödbetssoppa med lite kött i från rådjur. Funkar utmärkt. Till det äter vi tjocka skivor av mitt hembakade surdegsbröd.

Sålunda äter vi humant, någorlunda i alla fall. Vi äter så vi försöker bespara jorden lite elände. Men vi är inte fundamentalister. Jag tittar uppmärksamt på ursprungsmärkning och försöker hitta grejer utan allt för många tillsatser. Jag köper kravbananer med omtanke om de människor som slipper plocka besprutade bananer och jag skulle ALDRIG ta hem nått som vuxit eller tillverkats i Israel om jag kan undvika det.

Vi cyklar och går. Onödiga bilresor sker självklart men vi funderar och vi försöker. Tar tåg och buss om det går. Men vi är inte fundamentalister här heller. Mest lite vanliga kanske.

Utöver detta så sopsorterar jag. Allt. Vi samlar allt och sorterar. Vissa saker samlar vi länge (vi har gott om utrymme) och far till tippen ett par gånger om året. Jag komposterar dessutom alla skal och rester som det går att lägga i en kall kompost. Allt detta blir finfin kompost som jag använder till landen och till egna jordblandningar. Om sommaren är vi nära nog självförsörjande på bär och grönsaker och detta långt in på hösten/vintern. Jag har fortfarande underbara jordärtskockor som ligger i marken och väntar på mig. Vi plockar sånt som finns i skogen och fryser ned för vinterbehov.

Rent mänskligt så försöker jag vara en god person och leva så att jag om möjligt inte stör någon. Jag vill gärna tro att mina grannar vet att om det är något så kan jag hjälpa till (och att de glömt den där midsommarfesten för några år sedan). Jag vill gärna tro att mina vänner känner detsamma. Jag har aldrig funderat så mycket på ras, sexualitet och religion för för mig så är det okej för andra att vara som de känner och vill. Jag har förbaske mig inga synpunkter på det. Jag vet inte ens om jag tänkte på skillnaderna innan det började vara så svårt för många. Jag vill utgå ifrån att jag inte behöver vara rädd för andra och jag vill utgå från alla människors både godhet och lika värde.

Det som skrämmer mig är att det sällan räcker med ovanstående. Och då menar jag allt från mathållning till livsåskådning, för att tillfredsställa fundamentalisterna. De rättrogna som vet precis allt och som är framme med pekpinnen i nyllet så fort man bryter av från deras norm.

För att jag ska vara klar och tydlig: JAG MENAR INTE SMYGRASISTERS RÄTT ATT SÄGA VA FAN SOM HELST. Nej, inte. För det är ju ett vanligt argument, eller hur? Att man inte får lov att säga vad man tycker längre, och därav är det synd om er? Nej detta inlägget handlar inte om hur mycket jag ogillar rasism, öppen eller smyg, det handlar om annat.

Detta handlar mera om de som vet exakt hur man ska leva på livets tunna tråd. De som sneglar i matkorgen och ler snett om de ser en burk vita bönor. För det är ju så enkelt att lägga dem i blöt och koka själv. De som alltid klarar av att leva så himla bra att de aldrig någonsin gör fel mot människor i tredje världen eller skadar naturen. Ni som inte reser på semester till fel ställe och ni som inte köper disktabletter. Ni som städar era toaletter med citron och bikarbonat och som svänger ihop en egen hudkräm emd tre ingredienser som förutom att den är SÅ mjuk även går att ta på mackan om bregottet är slut. Ni som inte använder sköljmedel för att det är så allergiframkallande och ni som aldrig ser på teve.

Jag ger upp liksom. Snälla, snälla. Kan vi inte enas om att vi alla försöker göra något? Men att alla kanske inte kan göra precis allt?

tisdag 3 februari 2015

Dagens rätt - inte fel!

Eller ska vi säga gårdagens. En rätt var det i alla fall och den var sannerligen inte fel. I dessa spartipsens tidevarv så ville ju inte jag var sämre än att jag kunde laga något som var både billigt och gott!

Jag skalade några potatisar som jag tärnade tillsammans med annat jag hittade i kylen: morötter, en bit palsternacka, en gul lök och lite bladselleri. Allt detta stekte jag i smör och hade i torkad timjan och rosmarin. Salt och peppar förstås och en gnutta socker. Nu kommer vi till den spännade delen! I frysen hade jag hittat både en påse med rester från en stekt kalkon och lite gröna ärtor.

Tillsammans så blev detta en riktigt god rotsaks- och kalkonpytt som räckte till middag till två hungriga, samt två lunchlådor. Nu har inte jag räknat ut något portionspris men jag har svårt att tro att detta ens överstiger en tjuga per person.

måndag 2 februari 2015

Tecken i byrålådan

Först går man där och längtar så tänderna nästan lossnar. Sedan börjar man se tecken.

Till exempel när stödstrumporna som alltid ligger intjoffade längst in i byrålådan bara trillade fram och visade sig.

HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ. Skrek de. ANVÄND OSS BÅDA NU.

Sedan hittade jag dryga 50 euro i en annan låda. Som bara låg där och väntade på att man skulle ut och resa.

Och tro det eller ej. Sedan hittade jag min sommarväska med handsprit och våtservetter i. Ni fattar, det var helt oundvikligt att boka semester med sol och sand och det direkt.

fredag 30 januari 2015

Testernas julafton

Facebook är verkligen en fantastisk källa till tester. Du kan testa vilket naturfenomen du är och vilken hundsort du kan relateras till. Plus typ tusen tester till. Det mest makabra är väl ändå det där testet som resulterar i att man får sin egen gravsten med dödsdatum och allt publicerat. OCH FOLK GÖR TESTET.

Ni måste (ursäkta språket) fan vara helt understimulerade.

torsdag 29 januari 2015

Bara kvinnor...

Ni ska få se, snart är det bara sossar och vänstern som har män som partiledare. Ja, och SD förstås.

Om Hägglund ersätts av en kvinna så kan ni lita på att det heller ingen kioskvältare är att Björklund lär ersättas av en dam. I folkpartiet finns det en lång rad kompetenta damer som kan klara uppdraget. När han nu går vill säga.

Tänk vad snopet för Hägglund och Björklund att när den ene går så undrar alla varför det inte var den andre.

onsdag 28 januari 2015

Konspiratoriska produkter

Jag har länge sett en konspiration i mitt hem. Det handlar om produkter som tar slut eller behöver fyllas på.

Sumplådan i kaffemaskinen.
Toarullarna.
Diskmedel i pumpflaska.
Tvålflaskor.
Duschkräm.
Hushållspappersrullarna.
Diskmedeltabletter i liten låda.

Det är inte så att de lämnas till mig att fyllas på, de tar helt enkelt ALLTID slut när jag är där och tar. Frågan är om det går att beställa sånt?

Det finns ett undantag, den alltid välfyllda tvättkorgen! Tänk den sköter sig som nästan själv när vi snackar påfyllning! Jag kan tvätta maskin efter maskin och lämna korgen tom så det ekar....för att en stund senare hitta den halvfull igen!

fredag 23 januari 2015

Nytt namn - samma form

Men snälla.

Sluta vara så jädrans glada över att Sverker Martin-Löf fått lämna SCA.
Absolut det enda som verkar ha hänt är att den äldre medelålders mannen som älskar att jaga och gärna tar med frun på resor numera heter Anders Nyrén i stället. Same same but different...

Paul Ronge har så rörande rätt idag i SvD.

Jag såg intervjun igår och det var skämskudde på.

måndag 19 januari 2015

Snömoln, mörka som natten

De rullar in, snömolnen. Det gäller att bita ihop och tänka på hur mycket ljusare det ändå blivit. Tänka på blåsippebladen som stack fram igår. Tänka på tomatfröna som jag köpt och tänka på att det går åt rätt håll, timme för timme.

Våren är oundviklig på ett trevligt sätt.

tisdag 13 januari 2015

Fantasilöst och fantasifyllt samtidigt!

Snälla, säg att någon mer än jag tyckte att det är minst sagt trist att läsa allt om vad som händer under Stjärnorna på slottet FÖRE att det sänts.

Detta är ju å andra sidan ett generellt kvällstidningsprobem som inte är helt nytt.

Kvällstidningarna skriver om teveprogram både före och efter. Långa drapor om Idol och om nått paradishotell. Jag kan inte riktigt se läsvärdet i att skriva om teve! När blev teveprogram nyheter liksom...

Fantasilöst tycker jag.

Fantasifyllda däremot, det verkar kvällspressens sportredaktioner vara. Har ni inte tänkt på hur smaskiga rubrikerna är där numera? Det är väldigt lite tabeller, vinster och prestationer. I stället får vi "Uniteds besked om stora Messiaffären", "Jag har haft sorg i kroppen - en tuff tid" och "Det är lite konstigt" alla från dagens Expressen.

I konkurrentbladet får man till sig att "Lämnar Arsenal för rival", "Vi kommer att lida utan Zlatan" och "Glad att vara här - borde varit död". Då ska vi veta att jag ändå hoppade över krönikan "En snackis på att de aldig passar till någon annan", "Jag trodde att jag hade dödat honom" och "Förbundskapten knivattackerad utanför sitt hem".

Sport?

måndag 12 januari 2015

Har du löss i pälsen får du göra något åt det!

Ungefär något i den stilen sa Lovis till Mattis när han fick veta att Borka och hans rövare flyttat in i andra delen av Mattisborgen. Klokt, tycker jag.
Här i Sverige upplever en så stor andel människor av någon anledning att flyktingmottagandet är ett så stort problem att de väljer att rösta på Sverigedemokraterna. I det läget är det inte Sverigedemokraterna som är problemet. De är bara partiet som suger upp missnöjet. Vi andra tillåter att de växer.

Vi som är socialdemokrater måste i stället se till att göra något åt probelmet - lössen i pälsen. För mig är lössen i pälsen människors otrygghet. Otrygghet skapar behov av syndabockar och syndabockarna får bli de som flyr för livet. Jag blev så oerhört berörd av att se Fredrik Önnevalls program Fosterland igår. Ni som missade, se det i efterhand. Det är ett viktigt program. Önnevall är vetgirig, orädd och han räds inte att visa hur berörd han själv blir av de möten han har. Jag skulle vilja säga att det är ett viktigt program han gör.

Trygga människor som kan se en bra framtid hatar inte andra. Det finns inget behov av hat och syndabockar.

Människor som växer upp i hopplöshet, fattigdom utan utsikter till vare sig utbildning eller jobb kommer ovillkorligen hamna i situationen att de inte har något att förlora på att gå till ytterligheter.

I världen finns det resurser, stora resurser. Fattigdom och krig är ett globalt problem och jag tycker att det går alldeles för sakta på vägen till de goda lösningar som behövs. I Sverige har vi råd att vara generösa och ta emot människor som har det svårt. Kravet är ändå att vi gör läxan fördelningspolitiskt och ser till att det finns en välfärd för alla som gör människor så trygga att de blir generösa och öppna. Så länge människor upplever problem med dålig äldrevård, sjukvård, skola och andra saker som skapar generell trygghet så kommer det finnas grogrund för främlingsfientlighet.

Jag har naturligtvis inte hela bilden av hur Migrationsverket arbetar men nog måste det finnas grundläggande fel när vi ständigt ser exempel på hur näringsidkare med mycket tveksamma motiv tillåts skära guld med täljkniv på boende till flyktingar. Det måste vara grundläggande fel att låta människor vänta i åratal på ett besked. Det måste vara grundläggande fel när människor som vill arbeta och har en fin utbildning får vänta år på att få göra just det.

Gör något åt problemen i stället för att skälla på dem som har fel lösning.

fredag 9 januari 2015

Mitt barn och andras ungar

I mitt Facebookflöde har det den senare tiden varit en del diskussion om barn och hur de ska eller inte ska uppföra sig.
Och det är så klart en knepig fråga. Och många föräldrar riskerar känna sig kränkta av att andra biter ifrån och säger att de ska skärpa sig. Jag säger inte att det är enkelt. Självklart finns det bokstavskombinationer som förklarar visst beteende och det har jag respekt för. Det vill jag ha respekt för.

Men så finns det saker som jag har mindre förståelse för. Exempelvis den gången då det satt en unge och sparkade min son i ryggen under en fyratimmarsflygning. Min son förbjöd mig att säga till eftersom han tyckte det var pinsamt att säga till.... Föräldrarna lät tre mindre syskon sitta ensamma på ett tresitssäte under tiden som de själva satt med sitt vin i godan ro med andra vuxna. Om ingen lär barn att det är skitdumt att sparka på sätet framför hur ska de då kunna veta? Det finns föräldrar som behöver skärpa till sitt föräldraskap och det ansvar som följer därmed. Det gör det verkligen.

Föräldern som hade med sig en liten knatte på klädbutiken häromsistens behövde lite av den varan. Hen pratade i telefon länge, länge. Jättelänge. Oändligt länge faktiskt. En hel evighet om man är tre år. Knatten sprang som en iller i butiken, upp på ställningar, in mellan rader och genom kläder på klädställningar. Och föräldern pratade på. Knatten gjorde verkligen sitt yttersta för att få förälderns uppmärksamhet. Utan resultat. Jag tyckte så synd om knatten...här var det inte lek och glädje, här var det en kamp för at föräldern skulle se barnet. Inte sin telefon.

Barn ska leka, stoja, ha roligt och göra sånt som barn gör. Men det ska inte ske på bekostnad av att någon annan har det svårt, stor som liten. Normal barnaglädje gör faktiskt alldrig någon arg. Inte heller en glädjefylld lek.

När vi reste med litet barn sökte vi oss till likasinnade, dvs hotell med vattenland och barnpooler. Nu kan jag verkligen inte tänka mig den varianten. Det känns naturligt att åka till ställen där det finns lugn. Inga konstigheter, tycker jag. När jag insåg att blue couples och 16-års gränser fanns så jublade jag lika mycket som när jag insåg att det fanns rökfria hotell! Och nu blir säkert nån kränkt igen... Men jag vill inte röka hemma och då vill jag helt crazy faktiskt slippa det även på semestern! Jag kommer aldrig glömma helvetet vid poolen på Teneriffa och den böcklingskrynkliga farbrorn som rökte cigg efter cigg hela dagarna. Och nej, i charterns strandstolsbokade land så kan man inte byta om man dragit nitlotten bredvid böcklingen 07.00 så är man fast.... Det är självklart ett lyxproblem, det vet jag. Just idag skriver jag om detta, en annan dag kan det handla om annat. 

I höstas åt vi frukosten på ett barnfritt hotell. Solen strålade, man kunde peta med foten i sanden från platsen där man satt och människor förde lågmälda samtal. Väldigt avkopplande. Min semester, mitt val.

onsdag 7 januari 2015

Vilken soppa

Det är onsdag men känns som måndag. Positivt, ja. Alla dessa oändligt återkommande lördagar har fått mig att längta efter vardag och vardagslunk. Jag hade dock gärna sovit fram tills ljuset inträtt. Men man kan inte få allt, så är det.

Idag så ska jag göra en rensning av kylskåpets grönsakslådor. Där finns grönkål, blomkål, fänkål, morötter, lök och säkert något mera som gömts i botten på de ganska djupa lådorna. Allt ska ned i buljong kokt på en av de glada grisarnas skinkor. En skvätt grädde och en mixerstav och så har man en gudomlig soppa! Kanske kan man peta i lite röda linser för matighets skull och lite krutonger. Middag på 20 minuter blir det hur eller hur.

fredag 2 januari 2015

Gå i ide

Björnen är ett begåvat djur. Den sover hela vintern. Just idag när väderinstitutet varnat av andra klassen så funderar jag skarpt på att lämna hela kölden för varmare platser. Ni vet, palmer och sand...

Men.

Det är ännu så länge tankar som i alla fall underlättar att ta sig igenom eländet.

Jag menar vinter. Låt mig beskriva min vinter som den varit en stund. Julafton 11.00 gröngräs och sol. Julafton 15.25 snöstorm. Snön lägger sig och midvinternattens köld rullar in. Juldagen 10.23 -15 grader. Annandag jul 07.34 -18 grader. Till slut gav jag upp och bäddade in mig i stora dubbla thermotäcket framför kakelugn och tv. En kopp te med både mjölk och honung. Ett par dagar senare är snön borta. Nyårsafton så kom en regnskur genom solstrålarna och gav oss en präktig regnbåge. Idag blir det 20-22 sekundmeter och vertikalt regn i sju plusgrader.

VAD ÄR DET FÖR JÄVLA VINTER? Bestäm sig, säger jag. Och till er alla vinterälskare därute säger jag en sak: man kan gilla vinter, det kan man. OM DET ÄR VINTER! Men det är det ju aldrig annat än i alperna! Kan vi enas om att det vore tusan så mycket bättre om vi/ni/de som vill ha sol, snö och skidåkning bara far dit ett tag och tillfredställer era böjelser och att vädret samtidigt skärper till sig i övrigt?

Det finns en enda god sak med köldknäppen utan nämnvärd snö. Mördarsnigeläggen dog.