onsdag 30 oktober 2013

Onödigt att bli förbannad på moderaterna

Alltså. Varför blir ni arga på moderaterna för att de byter logga och retorik? Det är ju helt meningslöst för vi vet ju att de behåller samma gamla högerpolitik.

Det rimmade till och med.

Moderaternas egen fina partisekreterare Kent spetsar till det lite i SvD:

"Enligt Moderaternas partisekreterare Kent Persson är det nu slut på hymlandet om vilket som är Sveriges arbetarparti.
- Nu går vi rakt på. Då blir det tydligt vem det är som sätter jobben först. Ska man lyckas med förnyelse måste allt hänga ihop."

Hänga ihop?

I Sverige idag har vi nära nog 400 000 (7,5 procent) arbetslösa människor. Jag minns när Reinfeldt dundrade på mot Göran Persson 2006 och kallade 6 procents arbetslöshet för "massarbetslöshet". Många av de arbetssökande är på väg in i långtidsarbetslöshet och allt för många av dem är unga människor som aldrig ens fått in en fot på arbetsmarknaden. Ungefär 200 000 finns i arbetsmarknadsåtgärder som inte verkar leda till annat än hopplöshet och fattigdom.
Som om inte arbetslöshet vore illa nog så ökar även sjukskrivningarna.  Detta med utförsäkringar och sjukdom skriver ofta Martin Moberg om på ett kunnigt sätt.
Och till detta kan vi lägga uppretade pensionärer som inte gillar att särbehandlas.

Så nog är moderaterna ett parti för arbetande alltid. Sjuka, gamla och arbetssökande struntar de ju uppenbarligen i helt. Den taktiken kommer på sikt ge oss ett kallt samhälle där inte det blir riktigt bra för någon. På kort sikt är det som att kissa på sig ni vet. Det värmer lite först...men sedan blir det kallt, så kallt. Girighet och rikedom kanske är kul ett tag. Men när den stora massan som inte får ta del av smörgåsbordet tröttnar så blir det ett annat land att leva i. Även för dem som har. Sjukvården i Skåne och i Stockholm börjar rent av vara ett riktigt praktexempel på hur det blir riktigt iskallt emellanåt. Äldrevården är heller inte alltid så roligt att läsa om. Och förskollärare som går på knäna och måste spara... Det är rent skitprat, om jag så får säga. Pengar det finns det i samhället. Massor. Men de är på helt fel ställe just nu.

Låt oss uppröras över detta idag. Ett litet smakprov på den värld som ett högersamhälle kan bjuda på. Väl bekomme!

tisdag 29 oktober 2013

Släpp det som inte gör dig glad

Pratar med stressade vänner. Lyssnar och tänker att jag tror att stress i viss mån är en självuppfyllande profetia ibland. För vem är du om du inte är stressad? Är du inte viktig då?

Själv känner jag mig sällan stressad. Om det gör mig oviktig så må det vara hänt, det bjuder jag gärna på. Visst händer det ofta att jag har mycket att göra. Både på jobbet och hemma. Då är det faktiskt bättre att bita tag i uppgifterna, sortera och utföra dem än att yla om hur stressad jag är. För då börjar snurren nedåt, den negativa spiralen. Plötsligt sitter folk där med spända axlar och ihopbitna käkar.

En viktig ingrediens för att motverka stressen är att våga säga nej till det du inte vill göra och ja till roliga saker. Säg dessutom ja till människor i din omgivning som ger energi och nej till negativa energislukare. Umgås med människor du tycker om!

Positivt tänkande är oerhört underskattat. Den som alltid fyller sitt liv med konspirationer kommer aldrig att vara riktigt glad. Ge glädjen plats och gör saker du tycker om. Det ska jag göra framöver.

fredag 25 oktober 2013

Dumstrut för Damberg

Jag skäms så fruktansvärt. Så fruktansvärt.

I veckor har socialdemokraterna byggt upp en anspänning inför detta med brytpunkten. Så viktigt, så pricipiellt. Det har varit brösttoner hit och brösttoner dit.

När omröstningsdagen kommer så MISSAR vår gruppledare Mikael Damberg (tillsammans med Carina Hägg (S) och Jonas Sjöstrand (V) ) hela omröstningen.

Själv säger han så här:

- Jag missade voteringen, det ska inte ske, säger Damberg till TT.

MEN DET GJORDE DET!!!!

Arma Löfvén som fick se på när detta skedde.

Damberg fortsätter vidare:

Han understryker att S inte har ändrat uppfattning och att partiet kommer att titta på hur man ska ta frågan vidare.
- Vi hade gärna vunnit den här voteringen. Vi kommer inte att lyfta samma omröstning om två veckor igen, så är spelreglerna i riksdagen, säger Damberg.

Ta frågan vidare?! Alltså, man tar sig för pannan. Jag såg att någon tyckte att det var mänskligt att fela och gudomligt att förlåta. Men det finns gränser. Damberg är gruppledare och den som ska se till att hålla ordning och att stolarna är bemannade i synnerhet en dag som denna.

Mera i SvD, SR, hos Peter Högberg, hos Martin Moberg samt ett längre inlägg av Peter Johansson.


fredag 18 oktober 2013

Låt inte människor dö på jobbet

Så har två människor fått sätta livet till på jobbet.
Själv har jag klarat mig ganska bra. Men jag minns absolut den dagen då jag kunde ha mist, om inte hela handen, så definitivt några fingrar!
Peter Johansson minns sitt första jobb på en träindustri. Han minns dagen då han kunde mött döden på jobbet.

Jag jobbade också på en träindustri. Jag var ung och jag visste inte särskilt mycket om vare sig facket eller arbetsmiljö just då. Med en stor pelarborr så skulle jag borra bort fula och dåliga kvistar från trädetaljerna, fylla med lim, slå i en fin plugg och fräsa trädetaljen jämn. Vi hade så klart handskar på oss för att skydda händerna från stickor.

När min handske fastnade i borren och slets med, stannade tiden. Det kändes som om jag fick en hård smäll över handen och jag ryckte för allt vad jag kunde. Handen knöt jag in mot kroppen och kröp ihop. Mina jobbarkompisar som sett allt kom rusandes och när jag vågade ta fram handen så var den förvisso blåslagen men i övrigt oskadd. Jag insåg vilken otrolig tur jag haft....och tro mig, fingrarna var aldrig nära den borren mera!

Att säga adjö till kärleken på morgonen för en vanlig dag på jobbet borde aldrig behöva sluta i en tragedi. Ingen ska behöva dö på jobbet!

onsdag 16 oktober 2013

Får man bara ta saker utan att fråga om lov?

Uppenbarligen läser redaktionen på medlems- och facktidningen Auris min blogg. De inte bara läser den, de kopierar den. I det nummer som kom hem i brevlådan igår så har de under rubriken "Skriv till Auris" kopierat ned ett blogginlägg härifrån och signerat med mitt namn. Eftersom jag inte har skrivit till Auris och de heller inte vare sig frågat mig eller angivit källan till texten så skrev jag ett mail till deras ansvarige utgivare Stefan Andersson:

Hej Stefan!
I går så kom Auris i min låda och fram på kvällen så bläddrade jag igenom tidningen som ofta har ett innehåll som intresserar.
Det som förvånade mig stort var att ni under rubriken "Skriv till Auris" kopierat in ett av mina blogginlägg rakt av utan att ange källa och helt utan att fråga mig om jag tycker att det är okej. Jag har heller inte skrivit till Auris alls vilket naturligtvis alla som läser tror att jag gjort. Eftersom språket på min blogg inte alltid lämpar sig för tryckta medier så kan jag tala om att jag aldrig någonsin hade valt att sända er en text med det innehåll som ni nu har publicerat. På bloggen kan man använda ett mustigare språkbruk, men i insändare och debattartiklar skulle jag exempelvis aldrig någonsin använda mig av svordomar.
Jag tycker att ni har agerat fel och jag vill fortsättningsvis själv välja om jag vill sända texter till er för eventuell publicering och hoppas ni respekterar det.
Vänligen
Annika Högberg
Vimmerby


Rent principiellt så känns det ju sådär. Att välja själv var jag vill försöka få mina texter publicerade trodde jag var en självklarhet.
Martin Moberg och Röda Berget håller med mig.

UPPDATERAT:
Nu har Stefan svarat! Ett bra svar! Som jag tackar för!

Han skriver så här:
 
Hej Annika!

Du har helt rätt och jag ber så mycket om ursäkt!

Vi brukar inte ta saker rakt av och publicera. Och om någon skriver till oss och inte uttryckligen anger att det är en insändare så brukar vi alltid fråga innan vi publicerar något, och kollar även om personen till exempel vill använda eget namn eller en signatur.

Att det inte blev så den här gången var olyckliga omständigheter, eller rättare sagt slarvigt av mig. Min kollega skickade ett mejl med länk till din text och jag läste inte tillräckligt noga och uppfattade det som att ni hade haft kontakt och att det var ok att vi publicerade det som en insändare.

Jag ber än en gång om ursäkt och vill du ha in någon typ av rättelse/förtydligande så kan vi säkert lösa det.

Vänliga hälsningar

Stefan
 
 

tisdag 15 oktober 2013

Obehagliga bilder på näthinnan

Han tänkte sig nog inte för, Fredrik Reinfeldt, när han kallade sig själv för "stridshingst" och på så sätt ville beskriva sig som taggad inför kommande utmaningar.
Faktum är att jag klurade länge på om jag hade något att tillägga i detta eller om eländet skulle få tala för sig självt. Men så läste jag detta i Dagens arena skrivet av Åsa Petersen:

"Ursäkta statsministern, stenåldern ringde och vill ha sin påstådda mansroll tillbaka. Sällan har du appellerat så illa till de moderna, kvinnliga väljargrupper du säger dig vilja vinna."

Yes, huvet på spiken liksom. Jag får helt enkelt obehagliga bilder i huvudet av Reinfeldt som någon slags frustande supercharmör. Och jag kan lova er att rysningen längs ryggraden inför den liknelsen inte har ett dugg med förtjusning att göra...

Det blir liksom lite pinsamt. Som om någon dragit en fis i rummet och man försöker låtsas som om inget hänt. Man vill helst gå.

Dagens topp-politiker brukar antingen tänka sig för väldigt noga innan de uttalar sig. Alternativt brukar de få färdigsnitsade budskap som de kan upprepa gång på gång. Om nu detta med hingsten var ett sådant färdigsnickrat budskap så ska ni se att (häst)huvuden snart kommer rulla...

För övrigt så finns det annat som är obehagligt. Fotboll. Läs gärna Röda Bergets inlägg i frågan. Det ser ut som om 4000 byggarbetare ska få sätta livet till innan spelarna ens äntrat planen. Jämlikhetsanden påminner oss om varför vi engagerar oss och Martin Moberg är på han också.

onsdag 9 oktober 2013

Carmencita är en fantastisk rönn!

 
Min trädgård. För ungefär en vecka sedan. Jodå hösten är fin.
 
 

måndag 7 oktober 2013

Den obegripliga partiledardebatten

För vem debatterar egentligen partiledarna? Vem vänder de sig till och vem förväntas tycka om forumet som sådant?

Ärligt talat så hade jag i grunden för avsikt att krypa ned i sängen med en bra bok så tidigt att jag skulle orka med att läsa riktigt länge. Rent politiskt så har jag inte för avsikt att ändra mig om de så kör partiledardebatt en gång om dagen. Jag är socialdemokrat. Och det kan ingen partiledardebatt i världen ändra på.

Så varför skulle jag titta då? För att avgöra vem som vinner så jag kan klicka som en dåre i alla omröstningar efteråt? Hm. Det är grenen där fanatiska SD-anhängare alltid lyckas bra oavsett om de sett debatten eller inte...
Ska jag se debatten för att veta hur min partiledare klarade sig? Ska jag frossa i punchlines och attacker? Ska jag räkna på vem som avbryter mest och vem som hånflinar värst?

Jag satt där i ungefär en kvart. Och tänk, mina förväntningar infriades absolut.

Ena sidan talar om att allt är perfekt, det har aldrig satsats så många miljarder som nu och folk får det bättre som aldrig förr.
Andra sidan talar om att de har fel, vi satsar massor mera och ni satsar fel i de satsningar som görs.

Tjoho.

Jag läser Ola Thelander som jag känner också starkt ifrågasätter debatten som forum i den form den har:

"För mig framstår det som absolut nödvändigt att partiledarna i gemen får skärpa sig ordentligt för att kunna mobilisera väljarna till just sig och sina partier. Och kvällens debatt? Ja, jag tycker inte att någon sida vann debatten, medan jag är tämligen säker på att de som förlorade var väljarna som ägnade två timmar åt att försöka förstå varför de egentligen tittade på den i förhand så upphaussade debatten."

De väljare som ska "vinnas" under en debatt som denna måst ha ett elände. Ena sidan säger att man vill satsa x miljarder och andra sidan säger att "det har vi redan gjort" och så lägger de på två till....eller nått.

Den som vill hänga med i svängarna får ligga i.

Överbudspolitiken är lite som spontanshopping. Det kan te sig som en bra idé just då men på sikt och längd är den butiken man trivs bäst i också den som vinner i längden. Där man vet att kvalitén är bäst och där man vet att grejerna håller några år. Billiga butiken är frestande en stund. Men vem vill ha grejer som går sönder efter första tvätten?

Jag vill inte se spontanshopping i teve. Jag vill se framför mig det samhälle som vi ska leva i framöver. Jag vill höra politiker tala om visioner och mål med politiken.

Jag STRUNTAR i om det ska satsas x miljarder hit eller dit - måla i stället en bild av framtiden! Måla en bild så vi ser skillnaden! Ett jämlikt samhälle där klass-skillnader, löneklyftor och barnfattigdom inte finns. Ett samhälle där det finns jobb, utbildning och trygg välfärd.

För mig som väljare är det inte viktigt att veta exakt hur pengarna fördelas ned till varje krona. För mig är det viktigt att veta att mina politiska företrädare satsar allt, varenda öre, på att nå det samhälle som jag och de själva önskar. Bara gör det! Punkt.