Skattar bäst som skattar för en bil

Anders Svensson, fotbollsspelaren ni vet, han vill inte ta emot bilen han fick på nån gala häromsistens. Först låter jag mig luras och tror att kille vägrar för att Therese Sjögran (som spelat många fler landskamper än Svensson) inte uppmärksammades.

Det var naturligt vis dumt av mig. Svensson vill helt enkelt inte pröjsa skatt på gåvan. Och så klämmer han till med detta citatet i slutet av SR:s intervju:

(Men han anser också att dam- och herrfotboll inte ska jämföras.)

– Jag vill verkligen betona att i en perfekt värld hade det varit samma intresse och samma löner. Men damlandslaget är en ren förlust medan herrlandslaget drar in massa pengar som gör att dam- och ungdomslandslagen kan åka på sina resor.

 

Om nu damlaget är en "ren förlust" så kan ju damerna trösta sig med att det i övrigt är herrarna som står för förlusterna...

 

Damer:

 

● Guld	1 (1984)
● Silver	3 (1987, 1995, 2001)
● Brons	2 (1989)(2013)

Detta gäller bara Europamästerskap då.... Herrarna, vad kan de skryta med i sammanhanget? Ett brons 1994?

Ödmjukhet någon?

Tips inför julsemestern!

Det finns en del böcker som lämnar läsaren med ett leende på läpparna. Samtidigt som det är varmt och mjukt i bröstet. Ni vet så där som bara en god historia kan få en att känna!

Just så känns det när man läser boken "Läsarna i Broken Wheel rekommenderar" av Katarina Bivald. Boken är Bivalds första och jag hoppas verkligen hon sitter hemma på sin kammare och knackar ned flera. Det är säkert så att många människor behöver få sig en dos glädje och hopp.

Boken handlar om människor och livet de lever. Om hur man kan finna varandra med en gemensam nämnare och om hur viktigt det faktiskt är att hamna på rätt plats i livet. Jag tänker inte avslöja mera om innehållet. Läs den bara!

Mera charmerande läsning tror jag att man får leta efter och epitetet "feelgoodroman" fick verkligen både blad, pärmar och bokstäver.

Finns det något annat vi kan göra för Kulturrådet?

Kära Kulturrådet!
När ni nu förlägger det så viktiga tillkännagivandet av pristagarens namn (ALMA-priset) till Stockholm så får väl vi i Vimmerby ta oss en funderare på om det inte är något annat vi kan göra för att underlätta för er i Kulturrådet.

Astrid Lindgrens barndomshem ligger ju kvar helt orört i Vimmerby. Ett stenkast från där ni tidigare tillkännagav priset. Just det, på Astrid Lindgrens Näs, ett kommunalt bolag som vi i Vimmerby driver för att vårda det kulturarv som vi bedömer att Astrid verkligen givit oss. Inte bara oss förresten utan en hel värld av lässugna vuxna och barn. Just nu håller vi på och utvecklar hela Näs för i runda slängar tio miljoner. Nåväl, det är kanske lite off topic för Kulturrådet men ändå. Jag ville nämna det.

Det är ju i alla fall 30 mil ifrån Stockholm och hit. Vi skulle ju kunna ta och forsla upp hela barndomshemmet till er? Funkar det?
Jag tänker att det kanske finns någon gräsplätt där utanför Kungliga biblioteket där vi kunde ställa den lilla röda stugan. Ja, för då har ni ju det också! Som ett pittoreskt inslag liksom.
Om det inte finns någon plats vid KB så kan ju alltid Skansen vara ett alternativ.

Nu vet jag!
Ni kan ta sockerdricksträdet också! Jag vet, det är lite stort och det har förvisso några år på nacken men sommartid så är det grönt och grannt. Ni får ta och gräva en rackarns stor grop för att få ned rötterna men annars ska det nog gå bra. Finns det plats utanför KB också? Inte det...ah, men då vet jag! Junibacken! Där ute vid vattnet så finns det nog plats för sockerdricksträdet.

Då kan ni till och med köra runt och ha en riktig dag i Astrids fotspår utan att förlora särskilt mycket tid alls! KB-Skansen-Junibacken - tjong på ett par timmar och så lunch på det. Utan att ens skita ned skorna.

När jag tänker efter så vore det kanske lika bra att vi flyttar upp hela Vimmerby!
Ja, men vilken idé!
Hela kommunen!
För oss vore det ju fantastiskt, då skulle vi få tunnelbanan på knuten och ni går heller inte lottlösa det ska jag lova! Vi har lediga lägenheter minsann! Det sägs ska vara en bristvara i huvudstaden. Se där! En så kallad win-win situation.
Ni vet väl att både Gibberyd och Bullerbyn ligger i kommunen? När det gäller Mariannelund så får vi ta en kontakt med Eksjö ifall de kan tänka sig att släppa orten lös. Men jag gissar att det finns vissa möjligheter där, absolut.

För all del, bara säg till om det är något annat vi kan göra för er, kära Kulturrådet.

Mera om ALMA och Kulturrådet kan ni läsa här.

Kulturrådet har totalt missförstått sitt uppdrag kring Astrid Lindgren!

Kära ledamöter av Kulturrådet. Ni har i nuläget makten att förvalta ALMA, världens finaste barn- och ungdomslitteraturpris, instiftat till minne av Astrid Lindgren. I alla år har tillkännagivandet av pristagaren hållits i Vimmerby, bara ett stenkast från Astrids välbevarade barndomshem. Prisutdelningen har sedan hållits i Stockholm. Här i staden har det funnits gott om ambition som strävar efter att själva tillkännagivandet bara var en början. Här ville vi mera, här ville vi gärna se utveckling, ja, varför inte flytta hela utdelningen också till rötterna?
Döm om allas förvåning när nu Kulturrådet snuvar Vimmerby på rubbet. Vad för stelbent administration är det som kan komma fram till detta? Hur i all sin dar kan ni någonsin tro att beslutet på något sätt skulle vara i Astrids anda? Vem är detta bekvämt för?

När ni  företrädare för Kulturrådet skriver i SvD att ert uppdrag inte är att marknadsföra Vimmerby så har ni allesammans fått hela saken om bakfoten.

Vi i Vimmerby förväntar oss inte att ni ska marknadsföra Vimmerby. Däremot kan vi tycka att det är lite sniket, ja rent av fisigt som en del säger, att ni tänker dra nytta av Vimmerby för att marknadsföra huvudstaden och samlingarna i källaren av Kungliga Biblioteket. Börjar det månne blåsa snålt kring kulturanslagen?

Jag brukar vara oerhört försiktig med att svänga mig med vad jag tror att Astrid skulle ha sagt om både det ena och det andra. Men i detta fallet så är jag helt övertygad om att hon skulle ha dragit lans för sin stad. Hon stod på de svagares sida mot orättvisor och dumheter. Att sätta näsan i vädret och utan diskussion flytta tillkännagivandet från Vimmerby till Stockholm får anses höra till den kategorin.

Kulturrådet har genom sitt beslut visat sig fullkomligt diskvalificerade att handha hela ALMA-priset.
Hela inställningen, tonen i svaren och hanteringen av kontakter är så fullkomligt främmande för allt det som jag ser Astrid Lindgren stå för.
Kulturrådet beter sig som en viss översittare och tyrann från Törnrosdalen. Och tillåt mig påminna om hur det gick i slutänden där...

ALMA-priset är inte ett pris som alla andra och det är verkligen inte ett pris som är fullkomligt rotlöst.

Att det överhuvudtaget blev ett pris beror på att Astrid Lindgren föddes i Vimmerby, levde sina lyckliga barnaår här, hörde alla härliga berättelser och mötte alla underbara karaktärer här. Om det kan vi fortfarande berätta. Vi kan smyga på samma stigar och känna med handen i sockerdricksträdet. Vi kan blunda och tänka "här står jag på samma plats som Astrid gjorde för nästan 100 år sedan".

När Kulturrådet lämnar Vimmerby och Astrid Lindgrens rötter så har ledamöterna också helt missförstått både henne och sitt uppdrag.

Om Astrids mod och civilkurage kan ni läsa här. De allra flesta känner till både hennes engagemang för djurskydd och den så kallade Pomperipossadebatten.

Behöver jag säga att jag är rosenrasande? Troligen inte.

Egen politik men med öppna ögon för omvärlden

De partier som skriker "pinsamt" högst är de partier som onekligen inte verkar fått ut något gott ur samarbetet med moderaterna alls. Vad tycker de att de har att förlora på att tänka nytt och sluta gömma sig i moderaternas kjolar? Väljare? Knappast, det finns det snart inga kvar...

Beskedet från socialdemokraterna är tydligt - vi går till val på egen politik men är beredda att söka breda lösningar med alla utom SD.

När alliansföreträdare jämför ansvarstagande och samarbetsvilja med ett mellanstadiedisco så förstår man varför de grillade korv tillsammans i Maramö. Var och en efter förmåga kan man anta.

SvD beskriver att alliansledarna står på kö för att få möjlighet att nobba inviten. Med tanke på opinionsläget så kan de få köa utanför riksdagen. Och tänk, i skrivande stund har inte moderatledaren sagt något ännu. Han sänder som vanligt fram de små som kanonmat inledningsvis. Grattis. Om det skulle visa sig att vi har rätt i att väljare är trötta på trianguleringen i mitten och stelbent blockpolitik så kan han skaka av sig och låta de små partierna klä skott för eländet. Som vanligt.

Stefan Löfvén och Carin Jämtin visar prov på det landet behöver - öppenhet, krafttag och samarbete. Något håller på att gå sönder i Sverige och då går det inte att idka krypskytte mellan två avgrunder.
Och för er som känner rädsla för att samverka med forna allianspartier - se till att det inte behöver bli aktuellt om det skrämmer er så. Ju fler som röstar på S, desto mindre inflytande för andra.

Mera i dag hos Ulf Bjereld  och Krassman och Röda Berget och Peter Högberg och LO som är glada.

Hur opartisk är en granskare?

Idag så vill jag ge er ett hastigt lästips bara! Det är Röda Berget som visar på att allt inte alltid är vad det ser ut som. Opartisk, sa Bull... Nja. Skrapar man lite på ytan så finns det grejer under, säger jag.
Caremaskandalen är inte Kålles fel....

Själv ska jag snart ta helg. Det blir avkoppling i Gullringens simhall med bästa H och sedan ska jag hem. Hemma väntar en maffig surdeg som sattes i morse, i ugnen står den dragna grisen och till efterrätt tänker jag baka en pumpa- och pekannötpaj....

Onödigt att bli förbannad på moderaterna

Alltså. Varför blir ni arga på moderaterna för att de byter logga och retorik? Det är ju helt meningslöst för vi vet ju att de behåller samma gamla högerpolitik.

Det rimmade till och med.

Moderaternas egen fina partisekreterare Kent spetsar till det lite i SvD:

"Enligt Moderaternas partisekreterare Kent Persson är det nu slut på hymlandet om vilket som är Sveriges arbetarparti.
- Nu går vi rakt på. Då blir det tydligt vem det är som sätter jobben först. Ska man lyckas med förnyelse måste allt hänga ihop."

Hänga ihop?

I Sverige idag har vi nära nog 400 000 (7,5 procent) arbetslösa människor. Jag minns när Reinfeldt dundrade på mot Göran Persson 2006 och kallade 6 procents arbetslöshet för "massarbetslöshet". Många av de arbetssökande är på väg in i långtidsarbetslöshet och allt för många av dem är unga människor som aldrig ens fått in en fot på arbetsmarknaden. Ungefär 200 000 finns i arbetsmarknadsåtgärder som inte verkar leda till annat än hopplöshet och fattigdom.
Som om inte arbetslöshet vore illa nog så ökar även sjukskrivningarna.  Detta med utförsäkringar och sjukdom skriver ofta Martin Moberg om på ett kunnigt sätt.
Och till detta kan vi lägga uppretade pensionärer som inte gillar att särbehandlas.

Så nog är moderaterna ett parti för arbetande alltid. Sjuka, gamla och arbetssökande struntar de ju uppenbarligen i helt. Den taktiken kommer på sikt ge oss ett kallt samhälle där inte det blir riktigt bra för någon. På kort sikt är det som att kissa på sig ni vet. Det värmer lite först...men sedan blir det kallt, så kallt. Girighet och rikedom kanske är kul ett tag. Men när den stora massan som inte får ta del av smörgåsbordet tröttnar så blir det ett annat land att leva i. Även för dem som har. Sjukvården i Skåne och i Stockholm börjar rent av vara ett riktigt praktexempel på hur det blir riktigt iskallt emellanåt. Äldrevården är heller inte alltid så roligt att läsa om. Och förskollärare som går på knäna och måste spara... Det är rent skitprat, om jag så får säga. Pengar det finns det i samhället. Massor. Men de är på helt fel ställe just nu.

Låt oss uppröras över detta idag. Ett litet smakprov på den värld som ett högersamhälle kan bjuda på. Väl bekomme!

Släpp det som inte gör dig glad

Pratar med stressade vänner. Lyssnar och tänker att jag tror att stress i viss mån är en självuppfyllande profetia ibland. För vem är du om du inte är stressad? Är du inte viktig då?

Själv känner jag mig sällan stressad. Om det gör mig oviktig så må det vara hänt, det bjuder jag gärna på. Visst händer det ofta att jag har mycket att göra. Både på jobbet och hemma. Då är det faktiskt bättre att bita tag i uppgifterna, sortera och utföra dem än att yla om hur stressad jag är. För då börjar snurren nedåt, den negativa spiralen. Plötsligt sitter folk där med spända axlar och ihopbitna käkar.

En viktig ingrediens för att motverka stressen är att våga säga nej till det du inte vill göra och ja till roliga saker. Säg dessutom ja till människor i din omgivning som ger energi och nej till negativa energislukare. Umgås med människor du tycker om!

Positivt tänkande är oerhört underskattat. Den som alltid fyller sitt liv med konspirationer kommer aldrig att vara riktigt glad. Ge glädjen plats och gör saker du tycker om. Det ska jag göra framöver.

Dumstrut för Damberg

Jag skäms så fruktansvärt. Så fruktansvärt.

I veckor har socialdemokraterna byggt upp en anspänning inför detta med brytpunkten. Så viktigt, så pricipiellt. Det har varit brösttoner hit och brösttoner dit.

När omröstningsdagen kommer så MISSAR vår gruppledare Mikael Damberg (tillsammans med Carina Hägg (S) och Jonas Sjöstrand (V) ) hela omröstningen.

Själv säger han så här:

- Jag missade voteringen, det ska inte ske, säger Damberg till TT.

MEN DET GJORDE DET!!!!

Arma Löfvén som fick se på när detta skedde.

Damberg fortsätter vidare:

Han understryker att S inte har ändrat uppfattning och att partiet kommer att titta på hur man ska ta frågan vidare.
- Vi hade gärna vunnit den här voteringen. Vi kommer inte att lyfta samma omröstning om två veckor igen, så är spelreglerna i riksdagen, säger Damberg.

Ta frågan vidare?! Alltså, man tar sig för pannan. Jag såg att någon tyckte att det var mänskligt att fela och gudomligt att förlåta. Men det finns gränser. Damberg är gruppledare och den som ska se till att hålla ordning och att stolarna är bemannade i synnerhet en dag som denna.

Mera i SvD, SR, hos Peter Högberg, hos Martin Moberg samt ett längre inlägg av Peter Johansson.

Låt inte människor dö på jobbet

Så har två människor fått sätta livet till på jobbet.
Själv har jag klarat mig ganska bra. Men jag minns absolut den dagen då jag kunde ha mist, om inte hela handen, så definitivt några fingrar!
Peter Johansson minns sitt första jobb på en träindustri. Han minns dagen då han kunde mött döden på jobbet.

Jag jobbade också på en träindustri. Jag var ung och jag visste inte särskilt mycket om vare sig facket eller arbetsmiljö just då. Med en stor pelarborr så skulle jag borra bort fula och dåliga kvistar från trädetaljerna, fylla med lim, slå i en fin plugg och fräsa trädetaljen jämn. Vi hade så klart handskar på oss för att skydda händerna från stickor.

När min handske fastnade i borren och slets med, stannade tiden. Det kändes som om jag fick en hård smäll över handen och jag ryckte för allt vad jag kunde. Handen knöt jag in mot kroppen och kröp ihop. Mina jobbarkompisar som sett allt kom rusandes och när jag vågade ta fram handen så var den förvisso blåslagen men i övrigt oskadd. Jag insåg vilken otrolig tur jag haft....och tro mig, fingrarna var aldrig nära den borren mera!

Att säga adjö till kärleken på morgonen för en vanlig dag på jobbet borde aldrig behöva sluta i en tragedi. Ingen ska behöva dö på jobbet!

Får man bara ta saker utan att fråga om lov?

Uppenbarligen läser redaktionen på medlems- och facktidningen Auris min blogg. De inte bara läser den, de kopierar den. I det nummer som kom hem i brevlådan igår så har de under rubriken "Skriv till Auris" kopierat ned ett blogginlägg härifrån och signerat med mitt namn. Eftersom jag inte har skrivit till Auris och de heller inte vare sig frågat mig eller angivit källan till texten så skrev jag ett mail till deras ansvarige utgivare Stefan Andersson:

Hej Stefan!

I går så kom Auris i min låda och fram på kvällen så bläddrade jag igenom tidningen som ofta har ett innehåll som intresserar.

Det som förvånade mig stort var att ni under rubriken "Skriv till Auris" kopierat in ett av mina blogginlägg rakt av utan att ange källa och helt utan att fråga mig om jag tycker att det är okej. Jag har heller inte skrivit till Auris alls vilket naturligtvis alla som läser tror att jag gjort. Eftersom språket på min blogg inte alltid lämpar sig för tryckta medier så kan jag tala om att jag aldrig någonsin hade valt att sända er en text med det innehåll som ni nu har publicerat. På bloggen kan man använda ett mustigare språkbruk, men i insändare och debattartiklar skulle jag exempelvis aldrig någonsin använda mig av svordomar.

Jag tycker att ni har agerat fel och jag vill fortsättningsvis själv välja om jag vill sända texter till er för eventuell publicering och hoppas ni respekterar det.

Vänligen

Annika Högberg

Vimmerby

Rent principiellt så känns det ju sådär. Att välja själv var jag vill försöka få mina texter publicerade trodde jag var en självklarhet.
Martin Moberg och Röda Berget håller med mig.

UPPDATERAT:
Nu har Stefan svarat! Ett bra svar! Som jag tackar för!

Han skriver så här:

 

Hej Annika!

Du har helt rätt och jag ber så mycket om ursäkt!

Vi brukar inte ta saker rakt av och publicera. Och om någon skriver till oss och inte uttryckligen anger att det är en insändare så brukar vi alltid fråga innan vi publicerar något, och kollar även om personen till exempel vill använda eget namn eller en signatur.

Att det inte blev så den här gången var olyckliga omständigheter, eller rättare sagt slarvigt av mig. Min kollega skickade ett mejl med länk till din text och jag läste inte tillräckligt noga och uppfattade det som att ni hade haft kontakt och att det var ok att vi publicerade det som en insändare.

Jag ber än en gång om ursäkt och vill du ha in någon typ av rättelse/förtydligande så kan vi säkert lösa det.

Vänliga hälsningar

Stefan

 

 

Obehagliga bilder på näthinnan

Han tänkte sig nog inte för, Fredrik Reinfeldt, när han kallade sig själv för "stridshingst" och på så sätt ville beskriva sig som taggad inför kommande utmaningar.
Faktum är att jag klurade länge på om jag hade något att tillägga i detta eller om eländet skulle få tala för sig självt. Men så läste jag detta i Dagens arena skrivet av Åsa Petersen:

"Ursäkta statsministern, stenåldern ringde och vill ha sin påstådda mansroll tillbaka. Sällan har du appellerat så illa till de moderna, kvinnliga väljargrupper du säger dig vilja vinna."

Yes, huvet på spiken liksom. Jag får helt enkelt obehagliga bilder i huvudet av Reinfeldt som någon slags frustande supercharmör. Och jag kan lova er att rysningen längs ryggraden inför den liknelsen inte har ett dugg med förtjusning att göra...

Det blir liksom lite pinsamt. Som om någon dragit en fis i rummet och man försöker låtsas som om inget hänt. Man vill helst gå.

Dagens topp-politiker brukar antingen tänka sig för väldigt noga innan de uttalar sig. Alternativt brukar de få färdigsnitsade budskap som de kan upprepa gång på gång. Om nu detta med hingsten var ett sådant färdigsnickrat budskap så ska ni se att (häst)huvuden snart kommer rulla...

För övrigt så finns det annat som är obehagligt. Fotboll. Läs gärna Röda Bergets inlägg i frågan. Det ser ut som om 4000 byggarbetare ska få sätta livet till innan spelarna ens äntrat planen. Jämlikhetsanden påminner oss om varför vi engagerar oss och Martin Moberg är på han också.

Carmencita är en fantastisk rönn!

 

Min trädgård. För ungefär en vecka sedan. Jodå hösten är fin.

 

 

Den obegripliga partiledardebatten

För vem debatterar egentligen partiledarna? Vem vänder de sig till och vem förväntas tycka om forumet som sådant?

Ärligt talat så hade jag i grunden för avsikt att krypa ned i sängen med en bra bok så tidigt att jag skulle orka med att läsa riktigt länge. Rent politiskt så har jag inte för avsikt att ändra mig om de så kör partiledardebatt en gång om dagen. Jag är socialdemokrat. Och det kan ingen partiledardebatt i världen ändra på.

Så varför skulle jag titta då? För att avgöra vem som vinner så jag kan klicka som en dåre i alla omröstningar efteråt? Hm. Det är grenen där fanatiska SD-anhängare alltid lyckas bra oavsett om de sett debatten eller inte...
Ska jag se debatten för att veta hur min partiledare klarade sig? Ska jag frossa i punchlines och attacker? Ska jag räkna på vem som avbryter mest och vem som hånflinar värst?

Jag satt där i ungefär en kvart. Och tänk, mina förväntningar infriades absolut.

Ena sidan talar om att allt är perfekt, det har aldrig satsats så många miljarder som nu och folk får det bättre som aldrig förr.
Andra sidan talar om att de har fel, vi satsar massor mera och ni satsar fel i de satsningar som görs.

Tjoho.

Jag läser Ola Thelander som jag känner också starkt ifrågasätter debatten som forum i den form den har:

"För mig framstår det som absolut nödvändigt att partiledarna i gemen får skärpa sig ordentligt för att kunna mobilisera väljarna till just sig och sina partier. Och kvällens debatt? Ja, jag tycker inte att någon sida vann debatten, medan jag är tämligen säker på att de som förlorade var väljarna som ägnade två timmar åt att försöka förstå varför de egentligen tittade på den i förhand så upphaussade debatten."

De väljare som ska "vinnas" under en debatt som denna måst ha ett elände. Ena sidan säger att man vill satsa x miljarder och andra sidan säger att "det har vi redan gjort" och så lägger de på två till....eller nått.

Den som vill hänga med i svängarna får ligga i.

Överbudspolitiken är lite som spontanshopping. Det kan te sig som en bra idé just då men på sikt och längd är den butiken man trivs bäst i också den som vinner i längden. Där man vet att kvalitén är bäst och där man vet att grejerna håller några år. Billiga butiken är frestande en stund. Men vem vill ha grejer som går sönder efter första tvätten?

Jag vill inte se spontanshopping i teve. Jag vill se framför mig det samhälle som vi ska leva i framöver. Jag vill höra politiker tala om visioner och mål med politiken.

Jag STRUNTAR i om det ska satsas x miljarder hit eller dit - måla i stället en bild av framtiden! Måla en bild så vi ser skillnaden! Ett jämlikt samhälle där klass-skillnader, löneklyftor och barnfattigdom inte finns. Ett samhälle där det finns jobb, utbildning och trygg välfärd.

För mig som väljare är det inte viktigt att veta exakt hur pengarna fördelas ned till varje krona. För mig är det viktigt att veta att mina politiska företrädare satsar allt, varenda öre, på att nå det samhälle som jag och de själva önskar. Bara gör det! Punkt.

Ett träd betyder så mycket

När hösten rullar in över trädgården så funderar jag på trädens betydelse. Inte ett endaste träd fanns på plats när vi började. Nu finns det flera och tänk, nästan alla har sin egen historia!

Äppelträdet som faktiskt inte borde finnas alls. Från en kärna av ett alldeles vanligt Granny smith-äpple som sonen när han var en liten knatte ivrigt planterade i en burk med jord. Jag sa till honom att "det går inte" och "det kommer dö" men icke. Kärnan växte upp till en planta som mot alla odds vuxit upp till ett robust och trevligt format träd. Stolt och starkt. För ett par år sedan gav det tre äpplen som var oerhört söta och smakrika. I våras blomamde det så vackert men det blev ingen frukt tyvärr.

Lärkträdet tornar upp sig och utgör egentligen taket i vår trädgård. I lärken klättrar en ljuvlig clematis - Summer snow - som verkligen gör skäl för namnet. Lärkträdet hittade vi som liten bebis under en stor lärkträdsmamma när vi var ute på skogspromenad. Den hade inte haft en chans att växa sig stor och ståtlig som nu. Inte trodde vi att den skulle finna sig till ro hos oss heller först. Men det gjorde den absolut!

Bredvid lärken står min Ornäsbjörk! Det är så nära att Summer snow sträcker sig och funderar på att till nästa sommar låta sina skira blommor strössla även björken. Ornäsbjörken är en mors dag-present. Och det är tänkt att den ska dricka en massa vatten just där i trädgården som det brukar svämma över av den varan. Nu är den också så gynnsamt placerad att vårsolen alltid silar ned genom de skira flikiga bladen och fullkomligt tar andan ur betraktaren.

Allra stiligast just nu är förstås Carmencita! Carmencita är en rönn men inte vilken rönn som helst! Nej, här talar vi om perfekta blad i mustigaste gröna nyansen, smakfullt placerade, ja nästan välordnade, i sin symmetri. När den blommar så doftar den förföriskt och nu så är resultatet rönnbär i en läcker roströd nyans. Den som aldrig gått loss på just en rönn har inte sett Carmencita... Trädet får mig alltid att tänka på alla trevliga och fina arbetskamrater som gav mig det i present!

Nu förstår ni ju att jag gillar träd, eller hur? Där finns två mors dags-träd till i samlingen. Ett persikoträd (Frost) och det allra senaste; en fullkomligt bedårande hängkatsura. Nu går jag där och väntar på katsurans gyllengula höstfärg. Och jag väntar på att den ska börja dofta kanelbulle förstås! Det påstås nämligen att den gör det när hösten tar sitt grepp om den! Tänk sådana under naturen skapar!

Jag har en riktigt liten bebis i samlingen nu. I sommras köpte jag ett pyttelitet tulpanträd på nätet. Så pyttelitet att jag hoppas att det ska överleva och lära sig leva här i min zon... Under sensommaren fick plantan sitt allra första tulpanformade blad! Nu lär det ska ta runt 20 år innan trädet blommar. Men den som väntar på något gott...

Bryggerikungen vs Ica

För er som inte vet - Vimmerby är en liten stad. Men bryggeriet, Åbro, det är stort och går bra. Fast inte här i landet utan på andra håll i världen.

VD:n Henrik Dunge han skräder onekligen inte orden i SvD idag:

– Den svenska dagligvaruhandeln måste tänka om och fokusera mindre på pris, mer på kvalitet. Den enda gången en Icahandlare är intresserad av kvalitet är när han ska köpa sin Ferrari, säger han.

Hm.

Låt mig gissa att han handlar på Konsum framöver...

Lögnhalsar är vad ni är!

"Hur vet man att en politiker ljuger?"
"Munnen rör sig."

Jamen det var väl roligt. En riktig partyhöjare. Följt av fniss alternativt valfritt råflabb. Allt beroende på hur kul man tycker att politikerskämt är.

Jag säger så här, driv gärna med mig och med skrået politiker, för all del. Gör det. Vi skojar gärna till det själva emellanåt. Om oss själva och om politiska motståndare. Det finns förmodligen en slags politikerhumor som bara politiker känner sig hemma med.

För nog är det galet.

Jag lägger min fritid på demokrati. Jag har under ganska många år suktat på andra grejer emellanåt. Att partidistriktets årsmöte i åratal krockade med trädgårdsmässan i Älvsjö hindrade mig inte från att sitta där med mitt röstkort i handen och lyssna på debatter och val. Icke. Ett exempel av många kan jag lova... Alla helger och kvällar när jag hade kunnat umgås mera med sonen, gräva i trädgården, fördjupa mig i grytorna eller bara läsa fler böcker.

Ordet är fritt. Votering är begärd och ska genomföras. Kommunfullmäktigemötet är kanske inte en kioskvältare ur humorsynvinkel men det är kommunens högsta beslutande organ. Det är där vi sitter och fattar beslut om din vardag en gång i månaden. Om allt från cykelställ till industriavtal för miljoner. Om skolmaten, om äldrevården och om skolan. Om nya bostadsområden och om näringslivspolitik. Vi ser till kulturen och vi bygger fotbollsplaner. Vi ska vara kunniga på allt mellan himmel och jord samt greppa en budget på en halv miljard utan att göra fel whatsoever. Hinna med att knåpa på listiga lögner som vi kan dra på med för oanande medborgare, det är svårt. Riktigt svårt.

Och jag lovar dig, om ett beslut vi fattar blir fel så finns det ALLTID minst åtta personer som kan säga "vadvardetjagsa" som inte ens har med beslutet att göra. Människor som av någon outgrundlig anledning oftast inte ÄR politiker alls. Något de ju borde vara eftersom de alltid vet att man gör fel innan. Där går ju ofta vi som ÄR politiker bet eftersom vi grundar våra beslut på utlåtanden från experter/konsulter/tjänstemän mfl. som kan sin profession.

Det brukar sägas att man får de politiker man förtjänar. Men det tror jag inte alltid är fallet...

Ett fasligt oväsen får mig att tappa lusten

Bläddar i tidningen Auris under lunchen och ler igenkännade över artikeln om hög musik i butiker. Hörselskadades förening i Växjö har genomfört en enkät vad deras medlemmar tycker om "säljmusik".

Nästan ingen tycker om det.

Negativt eller mycket negativt.

Jag kan bara hålla med.

Alla gånger som jag är i en butik som spelar musik så blir jag aggressiv. Ja, rent förbannad. Jag vill inte handla, nej, jag vill inte ens vara kvar i butiken. De gånger man vill fråga om något så vill man inte stå och skrika till en butikssäljare och man vill banne mig höra svaret....

Nu är butiksmusik inte så vanligt i Vimmerby tack och lov. Även om det har förekommit att någon försökt "rocka" till butiken. En numera kursad butik, kan jag tillägga.

Ur två aspekter känns musik i butik märkligt. Dels för kunderna då, men dels för de butiksanställda som ska gå i eländet från morgon till kväll. Det hjälper inte hur bra musiken än är så måste det vara jobbigt! De gånger musiken är riktigt irriterande så är den dessutom anmärkningsvärt hög!

Nej, låt butikerna ha så lite ljud som möjligt. Då slappnar vi kunder av, njuter och blir glada. Och så öppnar vi plånboken och går loss.

Tänk vilka sammanträffanden det finns!

Ser ni, här ligger minister Billström och funderar på vilka aktier han sk köpa nästa gång!



Det låter ju hur eller hur lite märkligt att han gör en god affär bara precis vid rätt tillfälle...
Om ni vill läsa mera om Billströms aktieaffärer så hittar ni läsning hos Röda Berget och hos Martin Moberg.

Det är tur att Billström är moderat! Hade han varit sosse så hade han stenats på Mynttorget i morse.

Bara underbart

Vissa teve-program formligen tar andan ur en. Samtliga som har den effekten på mig saknar reklam...

I fredags kväll började en ny serie på Kunskapskanalen, Italienska trädgårdar. Ciceron i programmet är trevlige engelsmannen (och trädgårdsspecialisten) Monty Don. Han tillät oss att behagfullt luta oss tillbaka i soffan och bara njuta av hans skickliga berättande. Inte nog med att vi fick se magnifika och historiska byggnadsverk i form av trädgårdar. Det sattes i sin rätta kontext för att jag som tittare skulle förstå varför trädgårdarna formades som de gjorde. Det var helt underbart och informativt samtidigt som bilderna var undersköna.

Totalt fyra avsnitt och jag rekommenderar er att inte missa ett enda! När familjen tittat klart var vi alla tre lika hänförda. Långt, långt ifrån reklamstressmobbningidiotibyggtävla-program...

Klart Jesus var sosse!

SSU påstår att Jesus var sosse. Och själv har han ju av förklarliga skäl svårt att säga emot.

Johan Norberg tar det hela lite lägre i en krönika i Metro:
"Många tycker att det är fult av SSU att lägga beslag på den politiske Jesus. Själv tycker jag att det är obegripligt att någon vill synas i hans sällskap."

Jo, de som befann sig i Jesus sällskap när det begav sig riskerade ju en hel del.

Hm.

Nåväl, det är klart att politiska motståndare är upprörda. Typ, kristdemokraterna som annars nära nog helt anser sig ha monopol på både Jesus, Gud och allt det andra i politikens namn. Men se Jesus han slängde ut månglarna ur templet. Kristdemokraterna bjöd tillsammans med resten av alliansen in så många månglare som finns och lät dem ta del avv ett dukat bord på många sätt.

Själv är jag inte medlem i kyrkan sedan lång tid tillbaka. Jag har en tro men jag tror inte på kyrkan.
Jag vet att ni kommer säga att man ska "stanna och slåss" för rätt saker, men tyvärr, det finns så många arenor där man behöver slåss, och det gäller att välja sina krig. Kyrkan är inte mitt.

Kloka Michaela!

Måste lyfta Michaela Leo! Titta på vad hon skriver:

"Men gör man som man alltid gjort så får man det man alltid fått."

Briljant Michaela och hoppas du orkar driva din och de dinas politik i all evighet amen :-)

Full rulle

Lite mat och lite politik. Om vi börjar med politiken så kan vi lämna det därhän och bara njuta maten sedan, ok?

Så här är det. Obama kommer och prinsessan Madeleine är med barn. Detta har inget samband.

Kd behöver bättre opinionssiffror och får i budgetförhandlingarna igenom DUBBLERAD skattesänkning för landets pensionärer. Detta har heller inget samband.

Landets pensionärer har gott om tid att läsa sig till att hundra spänn är som en piss i Mississippi jämfört med andra skattesänkningar. Exempelvis alla som bor i storstadsområden och har får 10 000-tusentals kronor i sänkt fastighetsskatt... För att nämna en skattesänkning av flera.

Stina Thorin skriver lite på samma tema.

Tillbaka till maten och min fulla rulle!

Helgens kräftor förgylldes med en bacon- och potatisrulle. Skala och riv potatis (inte lägga rivet i vatten, då försvinner stärkelsen som behövs) smörj ett bakplåtspapper (smält smör, pensla) och bred ut potatisrivet på pappret som sedan läggs på en plåt. Ungefär som en megastor råraka fast i formen rulltårta. Inte så tjock heller, en halv cm räcker, inte mera! Droppa eller pensla lite smör på, salta och baka i ugnen typ 20 minuter på 200 grader. Den ska vara mjuk men inte knaprig. Denna gången knaperstekte jag bacon och smulade över rårakan. På med riven ost och färsk timjan, rulla ihop och dit kan man förbereda.
När man vill käka så toppa rullen med ost och in i ugnen och värm den. Mumsmums. Finessen är att rårakerulltårtan kan fyllas med lite allt möjligt, bara fantasin sätter gränser! Jag har gjort denna kall fylld med phillyost, gröna örter och rivet citronskal. Varför inte köra kantarellstuvning och västerbottenost? Eller skagenröra i den kalla varianten? Lysande till kräftor, på buffé eller bara dela med maken till middag...

Rektorns katastrof

Det blir sannerligen absurt när fd Lundsbergsrektorn är dramatisk. Att kalla mediabevakingen av skolan för en "förföljelse utan motstycke" förpliktigar. Röda Berget har skrivit på ämnet liksom Johan Westerholm idag.

Min bedömning är att vi har andra och mycket större problem att yla över.

På bloggen Föregångslandet hittar ni mera om bland annat Lundsbergs styrelse. Elisabeth Wallentin har egen erfarenhet av liknade skolor, fast i staterna.

Att vara emot först och sedan för

Jag tycker mig se en trend. Moderaterna är emot först, ja, de till och med röstar emot. Sedan tvärvänder de och går ut i kampanjer och är för. Men det är ju inte speciellt trovärdigt.

Ur SvD idag, debatt skriven av Ibrahim Baylan och Karin Wanngård:
"Andelen elever som lämnar grundskolan med fullständiga betyg har minskat varje år sedan den borgerliga regeringen tillträdde. Mot bakgrund av detta föreslår vi obligatorisk sommarskola för de elever som inte når upp till målen i grundskolan. I vår budgetmotion förra året avsatte vi 130 miljoner kronor för att öka undervisningstiden i upp till 20 dagar för eleverna i årskurs 6-9. Moderaterna röstade nej."

Här hittar ni moderaternas bakochfram-kampanj.  Det blir liksom lite skämskudde på att först vara emot och sedan kampanja för något som man är emot. Eller hur det nu blir.

Att betala sig fri

Idag tänker jag ägna några rader åt skolan. Dels ur läxperspektiv och dels ur perspektivet Lundsberg.

I går skrev jag ju att moderaterna nu vill gå ut och slåss för att läxhjälp till alla blir verklighet. Men först fixade man så att de föräldrar som oroar sig för barnens resultat OCH kan betala för sig får göra det via ett rejält bidrag i form av RUT. Idag skriver Svd bland annat så här:

"I Skolverkets senaste undersökningar har en ny typ av skillnad mellan elevers resultat dykt upp: mellan elever vars föräldrar gjort aktiva val kring läxhjälp och de vars föräldrar inte gjort det. Det oroar Skolverkets generaldirektör, Anna Ekström.
– Det visar hur viktigt det är att se till att de elever vars föräldrar inte väljer aktivt också klarar målen. De som gynnas av rut-avdraget för läxhjälp är ju de elever vars föräldrar aktivt väljer att köpa läxhjälp.
Hon menar att det är positivt om skattesubventionen hjälper fler att förbättra sina resultat, men att det inte är tillräckligt om inte alla elever får ta del av hjälpen.
– Vi kan inte ha ett system som är beroende av att föräldrar ser till att deras barn klarar skolan. Om vi använder skattepengar till läxhjälp måste vi också satsa på dem vars föräldrar inte gör aktiva val, säger Anna Ekström. "

Man beskriver läxhjälpsbranschen som en "guldgruva" och bara de fyra största företagen sålde läxhjälp för 60 miljoner i fjol. Även för läxhjälp får man då ett bidrag till kostanden på 50 procent.

Men nu ska moderaterna se till att alla barn får rätt till läxhjälp i skolan. Vad säger man? Jag vet inte.

Låt mig utan ironi gissa att det blir privata bolag som får lägga anbud på läxhjälpen ut i de kommunala skolorna. Och så får vi skattebetalare betala läxhjälpen två gånger. De allra flesta ordnar nämligen läxhjälp idag ute på skolorna och jag är den förste att bifalla ett läxhjälpstvång. Jag minns än idag hur vi fick sitta med lång näsa och bli uppläxade av lärare som sa att "läxhjälp var en förmån och inte ett tvång att anordna" när sonens klass inte skulle kunna ha tillgång till läxhjälpen under en termin...
Så gärna läxhjälpstvång till skolorna men med ordinarie personal...

Eller varför inte göra som jag föreslagit ett otal gånger? Ta bort läxor helt och se till att skolarbetet sköts under skoltid.

Sedan till fantastiska Lundsberg, privatskolan dit överklassen sänder sina små guldkorn.Tänk att det kan vara ett bustrick, hyss eller ett misstag att bränna någon med ett strykjärn! Det skulle faktiskt inte vara varmt. Någon som trodde på den förklaringen? Ja, uppenbarligen skolledningen som inte stänger av elever som misshandlade. Jag trodde att min hörsel svek mig när reportern på Rapport kallade misshnadeln för en "olycka". Den enda olyckan i sammanhanget är att Lundsberg finns kvar och att det finns föräldrar som vill sända sina älskade barn dit. Om det så vore den sista skolan i världen så skulle jag inte låta mitt barn gå där.

Martin Moberg skriver på ämnet liksom Peter Johansson och Jan Andersson om läxhjälp.

Bra att skrota PPM

Detta med att Löfvén föreslår att vi skrotar PPM är bra. För lite drygt ett år skrev jag ett inlägg om det absurda i premiepensionssystemet. Ett inlägg som håller gott än idag. Läs så förstår ni varför förslaget att ta bort PPM är genialt.

Efter Stefan Löfvéns tal igår så kom borgerlighetskören ut och sjöng otydlighetens lov i sju tonarter. Överraskande, nej knappast...

Nyheten att moderaterna vill se till att alla barn ska få läxhjälp känns ju onekligen som ett skämt från Alliansfritt först. Men det är tydligen så att man få fullt allvar inser att nu när välbärgade kan göra RUT-avdrag för läxhjälp så bör denna förmån kanske tillkomma även mindre bemedlades barn och unga. Vi tackar...

Och lite till om femte jobbskatteavdraget. Läs Michaela Leo som skriver klokt i frågan.

Politik är fan i mig beklämmande!

Vissa dagar är man less. Och ni som känner mig vet att jag är förvisso en av dem som hör till den ironiska generationen men med ett synnerligen gott humör för det mesta. Herregud, min mormor hette till och med Humör i efternamn! Bara en sån sak ni...

Idag är jag less på två saker. Jag läser Calle Fridén idag och blir beklämd. Jag tror nämligen att han sätter fingret på något för mitt eget part väldigt centralt: framtiden. Och hur vi ser på varandra internt.

Bland annat skriver Calle så här:
"Jag själv läser oerhört lite politiska bloggar. De suger. Däremot läser jag massor av ickepolitiska bloggar. Det är ofta inte mer än offentliga dagboksanteckningar, om hur det är att ha barn som börjar första klass, om en lyckad fest, om en resa till Ullared (jodå!) och mängder med foton på små feta barn och miljarder bilder av sol, blommor, träd och sjö.
Sånt ger mig mer. Säger mig mer om tillståndet i riket än valfri-skälla-på-regeringen-blogg. För borgarna är ju nästan borta från blogg-banan.
  I synnerhet som jag känner mig allt längre från den skruvade, intriganta värld som är politiken. Och jag behöver inte vara där. Jag kan något, jag har ett yrke. För att vara intresserad av politik, är inte samma sak som att vara duktig på det. Jag vet knappt hur man marknadsför en blogg, och jag skriver vad jag vill här - det är min ventil. Vilket också retat upp en och annan - att jag tramsar på bloggen."

Jag tycker ni ska läsa hela. För jag läser hellre en orädd Calle Fridén än lyssnar till min partiledning som i frågan om femte jobbskatteavdraget är fullkomligt OBEGRIPLIG.

I går samtalade jag med en vän inom politiken som jag respekterar högt. Vi var ense om femte jobbskatteavdraget och vi var ense om hur märkligt det blir om vi först är emot något och sedan låter det vara. Spelregler i all ära men så kan man faktiskt inte resonera! Det är politisk feghet och flathet att säga så. I så fall ska vi väl inte riva upp den orättfärdiga sjukförsäkringen, höja taket i a-kassan eller förändra något alls av den borgerliga politiken som förts. För "folk behöver veta om spelreglerna". Vad är detta för trams!

Nej, jag kan inte gå ut och säga till folk på torget att vi är emot femte jobbskatteavdraget först och sedan kommer vi att vara för. Det är lurendrejeri och direkt ohederligt. Innerst inne i det röda hjärtat måste det kännas rätt att göra vissa saker. Detta är inte en av dem.

Eftersom jag har barn så vet jag att det icke håller att säga en sak och göra en annan. Det är inte trovärdigt och det inger inte respekt vare sig på lång eller kort sikt.

Jag vill avsluta med att citera Lars Calmfors från dagens DN:

– Det här är en jättestor fråga som borde vara helt central i den ekonomiska och politiska debatten. Vilken väg vill vi gå? Vill vi verkligen ha en urholkning av det offentliga välfärdsåtagandet och lägre skatter med regeringens linje, eller vill vi inte det.

Sug på den Magdalena Andersson. Antingen eller, med rak rygg.

En dagens tack!

 

 

Mat idag! Jag kunde inte låta bli att visa gårdagens veggomiddag. Det kanske inte är så att bilden gör rättvisa riktigt. Det var så gott! Jag skrev "skördegryta" på menyn och så gick jag ut. I sonens odlingar hittade jag tre sorters bönor, mangold och färsk dragon. I kylen fanns morötter, vitlök, rödlök, fänkål, rödkål och kikärtor. Allt ned i grytan och så fräste jag i smör och rapsolja från Öland. Honung, salt och peppar och så vatten så det täckte. Ett gott buljongpulver fick hjälpa smaken på traven. I med en skvätt äppelcidervinäger och smaka av. Gutt! Serverade med aioli och smörstekta surdegsbrödskivor.

 

 

 

För övrigt är jag så trött på att vi som ogillar sport ständigt måste få sport i oss överallt. Det hjälper ju inte att undvika sportsändningar och sportnytt när det ständigt sänds sportnyheter i de vanliga nyheterna! Jag ska snart kräva att de sänder politiska nyheter i sportnyheterna - det vore inte mera än rätt.

 

Butter - inte bitter....



Moderaterna är lite som tomten

I morse var jag uppe med tuppen och kikade en stund på Gomorron Sverige och debatten kring det femte jobbskatteavdragets vara eller inte vara.

Jag blir faktiskt lika häpen varje gång som en moderat får härja fritt i teve och måla ut sossar som roffare som tar din lön och använder till något suspekt ändamål där ute i periferin, ja, vad det nu kan vara.... 

Skatter är ju uppenbarligen något som sossar tar och moderater ger.

Moderaterna kommer som nån jädrans jultomte och delar ut skattepengarna till det fattiga och lurade folket minsann. "Prisa gud nu kommer skatteåterbäringen." Sedan moderaterna kom till makten så har de i runda slängar sänkt skatter med 85 miljarder och nu vill de lägga ut ytterligare en skattesänkning á 16 miljarder - det så kallade femte jobbskatteavdraget. 100 miljarder alltså. Drygt.

Moderaten Maria Abrahamsson sa indignerat att "staten inte ska tro att lönen är deras egendom" och lyckades samtidigt se lagom förorättad ut. Det ska komma från en person vars högskoleutbildning bekostats av skattemedel och vars tidigare arbetsplats fanns på en av de större dagstidningarna som delvis finansieras med presstöd.

En gång anmälde hon sig själv för barnpornografibrott av principiella skäl och lät sig utredas av ett rättsväsende som bekostas av - häpp - skattemedel.

Som om inte detta vore nog så sitter hon i riksdagen och uppbär varenda månad ett grundarvode á 58 300 kronor som - häpp - betalas med skattemedel. Utöver det har hon tillgång till reseslantar och annat som hon behöver för att förkovra sig i demokratis tjänst.

Men herreminje - är det ingen som fattar att det finns ett samband mellan skatt och välfärd? Någon?

Jag tittade som hastigast i dagens tidningar. Och det var ettt diger skörd bara idag.

- Studenter som inte hittar bostad.
- Ambulanser som inte kommer.
- Sjuksyrror som jobbar mer och mer övertid.
- Apotek som inte tillhandahåller medicin.
- Skolor som krisar.
- Elever som börjar i jätteklasser.
- Höggravida som inte har plats att förlösas på.

Ni fattar. Man kan hålla på i det oändliga. Välfärd som sviker finns det gott om. Människor som skriker efter förändring finns det också gott om.

Tyvärr verkar det som om medelklassens jobskatteavdragsgödda samling gärna tar hellre ytterligare ett jobbskatteavdrag än en schysst välfärd.

För ni tror väl ändå inte att man kan skänka bort allt och ändå ha kakan kvar?

Vi som är socialdemokrater behöver alldeles uppenbarligen bli bättre på att förklara vad skatt är och hur den används på ett vettigt sätt. Jag är absolut beredd att stå upp för att skatter ska gå till jobb, skola och omsorg. Att flera får möjlighet att kostnadsfritt gå på högskola, att vi har råd att ta hand om våra äldre och att vi kan få ordning på skolan.

Jag får ofta höra att man inte kan gå till val på mantrat "vård, skola, omsorg" längre för det SKA bara finnas och fungera. Det är sånt folk inte ser längre för det "bara finns".Den gulliga självklarheten är inte så självklar längre.
Det finns det 100 miljarder skäl till.

Martin Moberg på samma tema tillsammans med Björn Elmbrant i Dagens arena och Johan Westerholm.

På Aftonbladets ledarsida kan man skriva på mot lägre skatter. Gör det du med. Och tack Karin Pettersson för initiativet.

Det sovande folket behöver vakna till

Det har talats en hel del om sovande folk på sistone. Det är vår stasministers gamla bok som åsyftas. Den bok där han målar upp svenska folket som såssifierat och sovande i en lallande bidragsvärld.

Vissa saker borde ändå få oss att vakna till kan jag tycka.

Exempelvis det lysande förslaget att alla föräldrar bör kontrollera barnens skolas ekonomi och stabilitet innan de anmäler sina telningar. Det var väl en rasande god idé.

Kruxet i historien är bara det att själva anser sig inte Skolinspektionen ha kompetens att fixa en sådan grundlig koll. Men farsor och morsor ska kunna.

Jag har ialla fall insett det omöjliga i att ens jämföra försäkringar eller ens telefonabonnemang med varandra. Att springa runt och be om privata skolbolags årsredovisningar skulle väl bli populärt kan jag tro. Eller en god affärsidé, de skulle ju kunna ta en slant per kopia kanske.

Tänk, det finns en lösning för ängsliga föräldrar som inte önskar lusläsa ekonomiska redovisningar. Att låta telningarna gå i en kommunal skola. De går inte i konkurs, de är politiskt påverkbara och de finns kvar även efter den första terminen.

Ni vet väl vem som har ansvaret när ett skolbolag inte längre kan tjäna pengar på verksamheten? Jasså, inte det.
Det är så att det är kommunen och åter kommunen. Bara att packa in överblivna elever i den kommunala skolan utifall privata skolan konkar. Och så står skattebetalarna för hela kalaset. Lönegarantier, vassegoda. Ska vi fixa elevernas skolgång, jomenvisst. Fick ni en slant på utländska banken på köpet, vassegoda igen för all del.

Men jag är inte bitter. Jag är klarvaken.

Statsministerns genidrag

Dagen snackis handlar om Norges statsminister, Jens Stoltenberg och hans extraknäck.
Eller vad man nu ska kalla det - genidrag?

Tilltaget att med dold kamera köra taxi riskerar dock att utlösa en vårflod av initiativ från pigga pr-konsulter.

Man får hoppas att de förstår att detta bara går att göra max en gång. Vi vill INTE se Reinfeldt i kassan på Konsum eller rattandes bussen till stationen. Brrr.

Mera hos Martin Moberg.

Alldeles nyförälskad i Österlen

Tänk att jag har levt i nästan 50 år utan att ha sett Österlen. Så fullkomligt vansinnigt. Vem kunde ana att detta fanns inom mitt eget lands gränser? Min tacksamhet till den otroligt trevliga tjejen i receptionen på Apotekarns har inga gränser efter det tipset till varma och trötta turister. Hon tyckte vi skulle ta oss tiden att fara norrut en kvart i stället för bad inne i Simrishamn. Och visst var det värt turen, jag lovar. Ett paradis kallat Knäbäckshusen.

Men det började mera dramatiskt än vi någonsin kunde ana.

Vi visste att vi bara hade två dagar så färden mot söder startade tidig morgon. Vi var väl medvetna om att vädret kanske inte skulle vara tipptopp dag ett. Men hur illa det skulle bli visste vi inte alls. Väl inne i Skåne så upptäcker vi att SMHI har utfärdat en klass 1 varning för åska precis där vi far fram. Och nog åskade det alltid. Och regnet som föll var verkligen imponerande. Jag kröp fram i 50 km och såg väl hyfsat i alla fall. Det var mörkt som en sen kväll på hösten och blixtarna ven över bilen.

Vi hade INTE tur med vädret....

Men så plötsligt kom ljuset åter. Vi körde fel och hamnade rätt. Bokstavligt rätt. På en underbar örtagård där åskan tagit strömmen handlade vi rapsolja i stearinljusens sken. Och grisakrydda med knorr. Mmmmm.... Där guidades vi vidare mot Kåseberga och Ales stenar. Fick tips om en härlig restaurang nere i Kåsebergas hamn. När vi kom till Kåseberga visade Österlen på nytt sin vänliga sida. Vi visades in på en parkering av trevliga p-vakter. Hamnen kunde vi inte köra ned till, där var det fullt redan. Tack vare det fick vi promenera genom en fantastiskt vacker plats! Och när vyerna över hav och landkant öppnade sig! Underbart. Vi förflyttades till ett annat land där husen låg dolda av hobbit-kullar och fåren betade på toppen. Vi skojade om att de får som snubblar nog rullar rakt in på restaurangmenyn vid kullens fot...

Åskan och regnet hade dragit norrut. Vi beställde fisk och räkor, tog och satte oss på uteserveringen. Dofterna av tång var nära nog bedövande.
Efter god mat började vi vandringen upp mot Ales stenar. Med upp menar jag verkligen upp...vägen uppför kullarna var en utmaning för proppmätta turister men målet var väl värt mödan. Skeppssättningen breder ut sig mellan hav och land. Det är så mäktigt att det är svårt att beskriva. Jag måste ändå säga att de som byggde verkligen nyttjade platsen väl. En speciell plats för ett speciellt bygge. En magisk plats.

Vi styrde norrut och for på småvägar mot Simrishamn. Innan dess hamnade vi i ett litet fiskeläge med underbar skeppshandel och en servering där både tårta och cheesecake baserades på fisk och skaldjur.

Väl framme i Simrishamn mottogs vi varmt av personalen på Apotekarns. Peter Englanders (Trädgårdstoppens eminente guide) medelhavsträdgård på Österlen med både butik, restaurang och bed & breakfast i samma hus. Där spenderade vi natten och kvällen efter badet vid Knäbäckshusen. Att äta på en restaurang i medelhavsmiljö med värme från både sol och personal, ja, behöver jag säga mera? Att maten var bra? Jamenvisst var den! Nöjdnöjda var vi.

Dagen därpå for vi längtansfyllt förbi den lilla skylten ned mot stranden. Målet för dagen var Mandelmanns trädgårdar ett stenkast från Simrishamn. För er som minns, jodå, Trädgårdsonsdag sändes därifrån under någon säsong. Då charmades vi av Gustav och Marie Mandelmann och deras odlande. Nu har de öppet i trädgården, de har restaurang och där finns en butik. Tomaterna jag handlade med mig därifrån var inte av denna världen! Min djupaste respekt...
Vi åt underbart gott från deras egen odling. Maten kryddades extra av att det först ramlade ned en spindel i mitt huvud från fikonträdet, och sedan landade ett ruttet fikon precis bredvid mig. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag hade föredragit tvärt om eller ej. Innan maten kom in sprang en höna förbi och pickade runt våra fötter. Underbart vackert och en fantastisk upplevelse. Missa inte det.

Ja, sedan passerade vi Kivik med tom marknadsplats och välfyllt musteri. Vi köpte bag-in-boxmust hos en liten odlare och vi förundrades över Brösarps backar.

Någonstans där norr om Brösarp slets hjärtat ur kroppen och landade på en mjuk Österlensk hobbitkulle.

Vi kommer tillbaka!

Det regnar...

Visst är det bra med regn! Jättebra. Igår strök jag all stryktvätt, tvingade min bättre hälft att hänga om våra tavlor och när det sedan klarnade upp så blev det en lång cykeltur. Allt blev fixat liksom. Nu har vi myst, läst och kollat av datorerna hela dagen och vips; nu klarnar det upp och solstrålen leker på dataskärmen.

Nu ska jag gå ut i solen och gräva mask! Kvällsmete blir det efter maten!

Det räcker med politik nu

Precis som Peter funderar på den politiska framtiden så är det säkert många som gör detsamma nu i dagarna. Själv har jag äntligen funderat färdigt. När denna mandatperioden går över i en ny så är det utan mig i politiken. Beslutet följdes av lättnad och nyfikenhet. Äntligen ska jag få göra allt det där andra jag vill och alltid skjuter på....

Min drivkraft och min skaparkraft ska jag lägga på annat än politik. Det finns särskilt en kulturell och ännu helt ostartad förening som lockar mig rejält.

Jag ska hinna med att skapa vidare i trädgården! Jag ska gå loss i köket ofta och mycket. Jag ska framförallt njuta alla lediga kvällar och helger som tidigare ägnats åt politiken.

Det är tid att göra lite mera av det jag vill i stället för det andra vill.

Jag har en klok kompis som inte heller tänker hålla på efter 2014. "Jag slutar hellre när jag bestämmer det själv än att andra gör det åt mig." Den devisen borde flera ta till sig.

Har bokat paradiset

Nu är det bara längtan som gäller! Efter att maken kläckte idén om minisemester på Österlen så var ju jag tvungen att planera! Ett besök i Peter Englanders medelhavsparadis i Simrishamn kändes som ett måste. Gissa om jag blev glad när det gick att bo där också! Nu så är Apotekarns bokat och klart. Ska bli riktigt härligt.

Trädgård, mat och hav. Tänk att jag aldrig besökt Österlen tidigare.

Pinsam reform

I dag borde alla allianspolitiker skruva på sig i hängmattan. SCB:s senaste siffror kring krogmomsreformen var kanske inte vad regeringen önskade sig i sommarläsning precis.

Antalet jobb som skapats med restaurangmomssänkningen är ytterst få. Så få att någon raskt räknade ut att varje jobb kostat 13,5 miljoner skattekronor. Och det är ganska dyrt eftersom en mittemellanvanlig tjänst kostar arbetsgivaren totalt, allt inkluderat, cirka en halv miljon. Alltså skapade alliansregeringen ett enda jobb i stället för 27 möjliga på varje nytt restaurangjobb.

Men de ger inte upp liksom:
Henrik von Sydow (M), ordförande i skatteutskottet, vill tolka SCB:s siffror försiktigt.
– Jag har besökt flera restauranger som aldrig hade startat om inte sänkningen genomförts. Branschen sysselsätter många unga och utrikesfödda, och jag är försiktigt optimistisk till att sänkningen på sikt skapar fler jobb, säger han.

På sikt? Hur lång sikt då? Och vem vill vänta? OCH VARFÖR SKULLE VI VÄNTA?

Alla ungdomar som går utan jobb vill inte vänta "på sikt" när de kunde fått jobb bums. Det är ju helt idiotiskt.

Läs i DN idag om undersökningen. Där konstaterar man dessutom att priserna på resataurangernas utbud gått uppåt.

Tänk, de enda som är för sänkt restaurangmoms är branschen själva och dess företrädare samt alliansregeringen.

Hand i hand skrattar de hela vägen till banken.

Ungefär lika kul som alla skatterkronor som går till en känd hamburgerkedja när de till rabatterat pris anställer alla unga som de ändå skulle anställa. Grattis!

Fortfarande lever vi i ett land där det finns massarbetslöshet,

Idioter som ser fotboll

Jag höjer blicken från prunkande grönska och skördefester i det lilla. Inser att det pågår fotbolls-EM där ute. Någonstans.
Det som når mig och berör mig är alla de som ser på fotboll men mest verkar se hat.
Hur mår man inuti om man gör så här? Och öppet på facebook? Att de sitter och ölar och ryar vid teven för sig själva med persiennerna nere hade inte överraskat. Nu står de öppet med rumpan bar om man så säger. Särskilt begåvat är det inte. En bekant sa att de har intellekt som fiskmåsar. Men jag vill nog hålla fiskmåsarna lite högre.

Varje dag jag möter vill jag möta med öppen nyfiken blick. Jag vill se nya saker, jag vill lära mig.  Andas in nya dofter och se människor växa. Känna lycka över enkla saker och sörja det svåra. Leva lite hela tiden.

Ni som stänger in er och hatar, stanna inne så vi andra kan andas.

Monica Green på samma tema.

En osund kultur som det går att rätta till

Hanne Kjöller skriver idag om den rapport som Erik Amnå tagit fram med anledning av mutskandalen i Göteborg.

I GP beskriver ledaren den kultur av "goa gubbar" och "Göteborgsanda" som i mina öron verkligen inte ger det mysintryck som troligen avses.

Hanne Kjöller och jag brukar inte vara ense särskilt ofta. Men jag beudrar hennes språk som många gånger har begåvat vassa formuleringar. Hon framstår som orädd och skarp. Idag så vill jag ändå säga att jag skriver under på varje ord hon skriver.

Vad sägs om:

"Försök i mesta möjliga mån besätta de mutmöjliga chefsstolarna med småbarnsmammor. De har inte tid att dricka öl och gå på fotboll med representanter för byggbolag. Inte tid att åma sig för att snika till sig ett altanbygge till huset hemma i utbyte mot ett offentligt uppdrag.
Det går inte att blunda för likhetskulturen. För att de mutmisstänkta i stort sett är lika gamla, har likartade namn, likartade ursprung, likartade intressen och förstås samma kön."

Word!

Hur ljuvligt är det inte!

Finns inget bättre än försommar. Det är då vi längtar.

Vi längtar efter semester, jordgubbar, egna tomater, fågelungar, kantareller, glass och så många saker som vi har att se fram emot. Många är det.

Själv längtar jag efter lite mera tid. Det är semestern det. Snart kommer den. Jag brukar snabbt som ögat anamma Skalmanslivet. Ät- och sovklockan tas på och livet blir mera gör-det-jag-har-lustmed-betonat. Är jag hungrig så äter jag och är jag trött så vilar jag. Det är vitsen med semester. Spontant och lustfyllt.

Äta gott och leva gott är viktigt. Senaste mathöjdaren var en efterrätt, lakritspannacotta med muscovadorörda hallon. Hallonen hittade jag på själv men det är inte svårt! Frusna hallon och lagom mängd mörkt muscovadosocker rårörs, låt stå gärna över natten och rör ibland så sockret löser sig. Servera hallonen rumstempererade på den kalla pannacottan. Mmmmmmmmmm.

Just för kall mat är ett klassiskt misstag som gör att mycket smakar sämre än det kan göra. Det gäller att gå balansgång mellan kylhållning och bakterietillväxt. Men det mesta blir lite godare om det inte serveras kylskåpskallt. Om vi bortser från rosévin förstås :-)

När Sverige är bäst så är det i praktiken sämst...

Bäst på att vara sämst. Sverige och alliansregeringen i ett nötskal. Nu till och med i en rapport av OECD. En ansedd organistaion där de allra flesta brukar vara eniga om att rappoter och fakta är utan fläckar.

Låt oss kika på vad det handlar om:

"Sverige är det land där den relativa fattigdomen ökat mest de senaste decennierna, enligt nya siffror från OECD. Sverige har halkat från första till 14:e plats i rangordningen över jämlika länder."

Vi är världsbäst på inkomstskillnader, eller om man så vill; ökade klyftor mellan fattig och rik.  Jamen grattis till oss då.

Själv hör jag till dem som fått alla jobbskatteavdrag och annat lullull. Sitter i vinnarfilen liksom. Men jag vet att det är lite som stt kissa på sig, varmt först och sedan, ganska snabbt faktiskt, kallt, vått och mycket obehagligt. Den som inte läst boken Jämlikhetsanden kan verkligen behöva göra det. Den beskriver precis det jag nyss sa fast på ett finare sätt. Samhällen där alla har det bra är goda samhällen att leva i - för alla. Samhällen där några har det bra och andra har det rejält mycket sämre blir inte bra att leva i för någon till slut. Vissa saker går helt enkelt inte att köpa för pengar, så att säga.

När OECD presenterar en rapport som visar att den relativa fattigdomen i Sverige ökar så tänker jag på barnen. Barnen i familjer där den relativa fattigdomen breder ut sig är utsatta, ja, mest utsatta som vanligt. Att barnfattigdomen kommer öka och därmed hopplöshet och nedåtgående spiraler som följd hyser jag tyvärr ingen tvekan om.

Med en ungdomsarbetslöshet på nära nog 30 procent så förstår ni ju själva att detta barkar åt pipan. Mera på samma ämne hos Martin Moberg!

Känd eller inte - det finns saker man inte bör göra oavsett

Ni som tror att facebook inte är en officiell site behöver onekligen uppdatera er lite. Låt mig säga så här, det ni inte kan tänka er att skrika ut på den lokala matbutiken  bör inte hamna på fejan. Din profil i sociala medier är viktig och blir än mera viktig i framtiden.

Låt mig ge ett exempel som är mycket talande. Om min man skulle få för sig att lyfta upp våra marsvin, sätta sig på toan och bada fötterna i en ugnsform så vore inte min första tanke att ta en bild och lägga upp på facebook. Jag lovar att det vore helt andra tankar som skulle fara runt i huvudet...

Jobbfiasko för regeringen

Det är ingen kioskvältar-rubrik precis.  Jag har skrivit om detta tidigare både här och här.

Om man ger ett bidrag jäms över till arbetsgivare som anställer unga så får det effekten att de som vanligtvis anställer unga får ett fint tillskott i kassan utan att göra någon som helst insats. Känd hamburgerkedja är ett exempel. Det blir inte fler jobb men tusan så mycket billigare för arbetsgivaren som bara kan casha in skattemedel.

Regeringens så kallade jobb-politik för unga är ett fiasko och nu finns det till och med en forskarrapport som säger samma sak som ansedda ekonomer så som Lars Calmfors och en låååååååååååååång rad socialdemokrater sagt länge. Det blir inga jobb av att kleta ut 14 miljarder i sänkta arbetsgivareavgifter för unga till alla arbetsgivare. Varje jobb som skapats har kostat mellan en och en och en halv miljon. Grattis regeringen! För en och en halv miljon hade ni kunnat anställa tre personer. Sammantaget hade pengarna kunnat räcka till nästan tre gånger så många jobb!

SVT igår. Och som av en händelse så var det INGEN minister som kommenterade siffrorna. Skitdåligt. Men det är väl sossarnas fel alltihop kan jag tro.

Det är inte så enkelt att gräva

I helgen har jag tänkt mycket på en arbetskamrat jag hade för några år sedan. Det visade sig att Inger och jag delade samma trädgårdsintresse. Och som alltid så delar man med sig av olika växter till varandra, jag tror att Inger fick pelargoner av mig men jag minns inte säkert. Min pelargonfeber rasade som värst då. Man blir lätt dimmig av det...

Jag minns högst påtagligt vad jag fick. Jordärtskockor. Några små torra knölar i ett paket. När det först kom till Vimmerby så planterade jag dem i ett vått hörn av trädgården. Där avskydde de att leva. Jag fattade att om det skulle bli äta av så var jag tvungen att ge dem en torrare tillvaro. För några år sedan fick de flytta och numera så gäller det att vara med, hitta på nya rätter och framför allt - ge bort.

I helgen var det dags för det som behöver göras ungefär varannat, var tredje år, gräva upp alla skockor och sätta ned nya i rimlig mängd. Annars så riskerar de nog att växa ihjäl sig. Jag hade tagit fram två rejäla lådor för att sortera stora och små skockor i. Efter en litens stund fick jag hämta två nya lådor. När jag fyllt de två nya lådorna så var jag inte halvvägs genom mitt inte så stora land. Vid detta laget var jag rent skock-matt. Skock-matt i knän och armar. Men skam den som ger sig. Nu satte jag ny fart och struntade i sorteringen. Jag bara la upp högar av skockor i landet varefter jag grävde. Bitvis var det mera skockor än jord. Resultatet av mina två x en och en halv meter land var dryga 20 kilo skockor. Tio drygt gick vidare till en glad man som ska sätta skogsträdgård och låta grisar hålla efter återväxten på skockorna. Det är kanske modellen. Kvar har jag minsann tio kilo prima skockor. I helgen ska jag göra soppa och toppa den med isterbands-smul (inanmätet på ett isterband steks knaprigt och så har man i hackad persilja på slutet).

Något som var supergott var ugnsrostade skockor med hasselnöt och citronrasp!
Skär grova bitat av skockorna och grovhacka hasselnötter. Ugnsrosta dem med salt och en nypa socker i het ugn med en stor klick smör. Rör om någon gång. När skockorna är klara raspar man över citronskal och äter bums. Antingen som bufférätt eller som tillbehör!

Lider idag av trädgådsträningsvärk. Att gräva upp skockor kräver muskler jag inte visste att jag hade. Varje år så lovar jag mig själv att "i år ska jag ta det sakta, liiiite vare dag" så att kroppen vill vara med. Och varje år så lurar den mig, trädgården.

Min golfkarriär

Det snackas mycket om golf nu, hur härligt det är att äntligen få komma ut på banan och så. Jag hade en golfkarriär faktiskt. Man kan säga mycket om min golfkarriär. Jag kan börja med att den var kort, mycket kort. Betydligt kortare än banan som var lååååång som ett svårt år (min bedömning).

Vänner och barn fick den goda idén att vi skulle umgås över några golfklubbor. Vi packade in oss i bilar och for till en så kallad pay and play-bana. Det låter ju för all del betydligt enklare än vad det är vill jag lova. Först ska man hyra klubbor och bollar. Och en massa annat jox. Sedan måste man pina sig på en utslagsplats och öva på slagen.

Ta i. Ta i. Tänkte jag. Ta i för kung och fosterland för att få bollen att flyga. Det var en fin tanke. Men i praktiken så tog jag i för kung och fosterland samtidigt som jag missbedömde avståndet till (den mycket hårda) utslagsplatsen. Att försöka slå ut moder jord kom jag ingen vart med, kan jag säga. Det gjorde ont, mycket ont.

När vi väl kom ut på banan så kom folk ifatt oss hela tiden. Artiga som vi är så lät vi dem gå före. Vi passade på att titta och lära. Nej, det gick inte så mycket bättre för det men vi var åtminstone inte ivägen.

Inte en endaste gång fick jag göra det jag drömt om! Vråla "fooooooorrrrrrrrrrrrreeeee" så det skallrade mellan träden. Nej, inte en endaste....

Avslutade banan gjorde vi med att stå tätt tillsammans under min lilla reseparaply under tiden som ett skyfall försökte dränka hela min pinsamma golfinsats.

Golf är inte en nöjsam syssla.

Sitter inne och längtar ut

Solen skiner. Gamla löv från i fjol dansar i vinden utanför. Jag väntar ivrigt på att den av naturen skapade dammen i trädgården i stället ska gå över i vanliga gräsmattan så jag kan kratta.

Väntan ger tid till att laga mat. Eftersom Johan Westerholm behöver tips inför den stundande karriären i något svenskt matlagningsprogram så kommer här ett fantastiskt tips!

Börja med att skaffa en stektermometer och en lista på alla innertemperaturer som behövs. Chansa aldrig utan låt firren bli 55-56 grader inuti, vare sig mer eller mindre. Chansning åt det ena hållet ger torr middag och åt det andra fesljummen sushi...och det vill vi inte ha....

Nå, nu till middagen igår.

Ta torskrygg, hyvla med osthyvel smör i lagom stor skiva och lägg under torskryggbitarna i en ugnsform. Salta och vitpeppra, smula över ströbröd och hyvla på nytt över en rejäl skiva smör. Smöret måste vara kallt för att kunna skivas med osthyveln.

I med temometern på tjockaste stället (i fisken) och in med formen i ugnen (150 grader) tills termometern säger 55-56 grader. Det tar ungefär 20 minuter så sätt på potatisen först...

Under tiden så skalar man räkor eller häller av färdigskalade räkor på burk, använd de snygga av god kvalité, och gör klyftor av kalla kokta ägg.

Bryn smör. Gör absolut inget annat än att glo på smöret för när man bryner smör ska det vara på hög värme och det går ALLTID fortare än man tror. Släpp inte smöret med blicken förrän det är nötbrunt i botten och doftar gudomligt. Då ska kastrullen bums av plattan.

När fisken är klar så tas den ut ur ugnen, på med äggklyftor och räkor, skeda över brynt smör och kanske dill. Riv över en driva med färsk pepparrot, ät med kokt potatis och njut! Detta tar inte längre än en halvtimme om man inte envisas med att skala räkor själv.... Fisk är gudomligt och dessutom rena snabbmaten om man jobbar rätt.

Vanvett kanske är ordet?

Jag ska ärligt säga att jag inte vet vad som är rätt eller fel när det gäller Omar Mustafa.

Jag blir ofta helt skrämd från vettet av de krav som ställs på en människa så fort hen fått stämpeln "politiker". Blixtsnabbt förväntas man kunna svara på allt, ha en uppfattning i alla frågor och ha bakgrunden klar att räkna upp. Jag kan inte det. Ingen kan det. Fast det krävs. Det krävs av maktjournalister som balanserar mellan yrke och kändisskap. Det krävs av medlemmar som väser "men du som är politiker ska väl...".

När slutade vi vara människor? När blev allt så omänskligt?

Huruvida Omar Mustafa skulle vara eller inte vara låter jag vara osagt. Jag vet helt enkelt för lite. Men kring själva händelseförloppet vill jag ändå reflektera och sända en signal till min partiledning.

Vad är det som händer? Jag vet just inte mera än det som syns i media. Eller ska vi säga det som inte syns. Ingen vill säga något, kommentera eller ställa upp. Utifrån det jag har fått se så verkar det som om min partiledning hukar bakom hörnet och hoppas att det ska blåsa över. Jag kan säga att detta är pinsamt och känns helt ovärdigt. Det blir en bitter eftersmak på den kongressen.

Inte visste jag att sloganen "Alla ska med" syftade på partistyrelsen! Först trixas det så att alla som inte kan enas ska in i partistyrelsen och sedan sluter man sig. Sveriges mest öppna och nyfikna parti stängde dörren.

Läs gärna mera hos Marta Axner.

Jag vill ropa - äntligen!

Det är mycket som är härligt just nu! Solen till exempel, den är riktigt härlig. Värmer så gott så fort den visar sig. Ni ska se att den motar bort vintern helt strax.

En anna sak som kan mota bort vintern är att påbörja frösådden inne i en liten minidrivbänk. Det gjorde jag igår. Sex små frön ska bli bastanta tomatplantor. Två frön av varje sort så att inte växthuset bågnar senare i sommar. Det är ju alltid så mycket som ska få plats! I år har jag lovat sonen att det ska bli paprikor, physalis och annt kul där inne. Ja, och så gurka så klart. Gurka som smakar så mycket mera än den du kan köpa i butiken.

Fröjden nummer ett är att till och med teveutbudet lockar fram våren. I går började ÄNTLIGEN Trädgårdsonsdag igen. Alltså, jag är inte sponsrad men det är absolut världens bästa feelgood-program. Rakt av. Pernilla Månsson Colt...du är verkligen fantastisk.

En stark tvåa i feelgood-klassen är åttans Trädgårdstoppen. Men där är reklamen en stor källa till irritation as usual... Det kan man åtgärda genom att spela in och helt enkelt spola bort eländet. Då får man njuta av Peter Englanders fina guidning genom njutbara privatträdgårdar. Det är något med både hans röst och hans uppenbara kärlek till trädgårdarna som gör det hela så speciellt.

Njutning är mat och i helgen hade vi gäster. Vartefter dagarna gick så åt vi gott gång på gång. Och till slut undrade E om inte det var så att jag aldrig funderat på att anmäla mig till något av alla dessa matlagningsprogram som finns. Tävla och så. Men icke... Jag trivs bäst i mitt kök där jag kan röra i grytorna i luuugn och rooooo. Tänk så avskyvärt det vore att ha Per Morberg stirrandes på mig när jag ska skära upp ankan. Brrrrrrrrrrrrrrr. Jag vill ägna eftertanke och kärlek på maten, råvarorna och resultatet. Inte springa fram och tillbaka som en skållad råtta för att nå en deadline i teve. Det får andra göra. Kan jag glädja min närmaste omgivning och några till så är det bekräftelse nog!

Flyttkarusell

Nu ska Hultsfred flytta till Sigtuna. Nej, inte själva orten, den ska väl faktiskt ligga kvar. Men vem vet, om några år så kommer ju folk att glömma bort den lilla småländska metropolen och helt enkelt tro att det är en festival utanför huvudstaden. Tänk, att det var så enkelt att köpa ett varumärke, packa ihop det och dra.

Å, andra sidan så kan man om man tittar noga se en liiiiten trend i allt detta flyttande. En karusell av måttet mindre i alla fall.

Almedalsveckan exporteras till Egypten.

Hela Kiruna flyttas.

Vimmerby och Västervik vill sluta vara småländska och helt enkelt flytta till Östergötland.

Allt detta fick väl FK Scorpio att tro att det skulle vara ganska okej att flytta Hultsfred en bit norrut så de som köpt biljetter inte behövde resa så långt.

Högbergs Tankar har uppmärksammat flytten. Arga människor finns på sociala medier.

Billström på riktigt

Precis när man tror man hört eller sett det mesta från alliansen så kommer Billström loss.

Hur man använder ett kön

Jag tänkte låta bli. Men det gick bara inte. Hockeytränaren och tillika tränaren för Njudungsgymnasiets hockeyelever, Jussi Salo, använde en snippa och en snopp för att visa på hur saker kan vara positiva och negativa.

Snoppen fick naturligtvis illustrera det positiva och snippan fick vara på den negativa sidan. Sedan radades det upp argument:

"En spalt på tavlan under föreläsningen visade ett kvinnligt könsorgan och uppspaltat under stod text som "Vara en kvinna", "Vika ner sig" och "Gnälla". Det var negativa sidor.
På andra sidan spaltades positiva saker upp under en bild på en penis. Där stod "Vara en man", "Ta ansvar" och "Ha kul".
Under det uppmanades spelarna att välja sida."

En av de deltagande spelarna på den föredragningen valde ju uppenbart sida då han med sin mobiltelefon fotograferade tränarens kreativitet och såg till att media fick bilden. Det tackar vi för.

En annan av spelarna är förbannad om menar på att "det påverkar väl för fan ingen annan vad vi har i omklädningsrummet" och att det är rent löjligt att hänga ut tränaren.

Det kanske kommer som en överraskning för spelaren men så länge det är så att sport och idrott vill ha BIDRAG i form av SKATTEMEDEL så har vi i allra högsta grad att göra med vad som händer och sker. I synnerhet om det är saker som detta. Det är rätt många kvinnor som kan tänka sig att vara av den åsikten att de inte vill att deras skattepengar ska gå till tränare och spelare som gillar att ha föredragningar som dessa. Det är till och med så att det sitter kvinnor som bestämmer över bidragen till verksamheter som denna både här och där. Sist jag kollade var det en kvinna som ledde Riksidrottsförbundet och de har en policy som handlar om att just det som Jussi Salo fixade till inte är okej.

Dessutom är alltså Jussi Salo tränare på en gymnasieskola. Där får man förmoda att han har till uppdrag att forma en ny generation hockeyspelare till goda sådana. Jag undrar hur det går.

Själv så säger han "Man kan se den här teckningen på olika sätt. Det här är inget resultat av vad vi pratade om" till Smålandstidningen. Nej Jussi, det är snarare så att det blir ett resultat av det ni pratar om.  Ett negativt resultat. Och här skulle jag kanske behöva någon form av mustigt bildspråk för att illustrera negativt och positivt. Men jag är inte så duktig på att rita.

Förmodligen är jag även riktigt jävla fantasilös eftersom jag har så svårt att se detta på mera än ett sätt.

UPPDATERAT:
Efter klubbens krismöte igår står det klart att tränare Jussi Salo får böta en månadslön. Han får skriftlig varning och hockeylaget får utbildning i värdegrundsfrågor. Den utbildningen får man hoppas att Salo närvarar på. Pengarna som Salo ska böta ska han skänka till välgörande ändamål. Tjoho. Undrar vilken organisation som blir aktuell, det ska bli spännade. Kanske denna?

Federley missar en grej

Centerprofilen Fredric Federley kandiderar inte till riksdagen 2014. Han tycker att det är dags för andra att ta över platsen. Hans nyhet presenteras samtidigt som centern ännu en gång noterar ganska usla siffror i opinionen.

Som det ser ut idag så lär inte centern behöva en endaste kandidat till riksdagen eftersom de är helt utanför. Även kristdemokratena bör börja kika på arbetsmarknadens utbud...

Vinster i välfärden går att reglera - men inte här

Tänk. Saker som vore en katastrof i Sverige (om ni frågar näringslivsföreträdare) är både genomförbart och en praktisk verklighet på andra platser i en värld helt nära oss:

"De flesta länder tycker nämligen att skolan är alldeles för viktig för att spela rysk roulette med. Norge, exempelvis, tillåter aktiebolag, men inte att vinster förs ut ur verksamheten.
I Danmark är aktiebolag i princip förbjudna, ingen får äga mer än en skola och alla medel ska plöjas ner i undervisningen. I Finland är vinstsyfte förbjudet och en friskola får bara startas om den erbjuder en utbildning som det anses finnas behov av just då och där."

Detta och lite till skriver i dag Ann-Charlotte Marteus i Expressen. Läsvärt.

Och tänk en gång till. För bara ett par dagar sedan reste sig ett helt folk och sa nej tack till bonusar. Förbud och fängelse om de går över bonustaket. Det var ingen bananrepublik i långtbortistan heller - vi snackar om Schweiz.

Men i Sverige larvar vi på. Vinsterna inom välfärdssektorn är gigantiska och inte minst heliga. Bonusar till flitiga företagsledare är finfina och snart kan vi importera flinka direktörer från typ Schwez kanske. Såna som inte får det de förtjänar där. Vi har en finansminister som ryter till emellanåt om bankbonusar och säger sig gilla ett tak men han gör inget rent praktiskt.

Men jag är inte bitter.