Vad hände med sommaren?

 Ja, vad hände med sommaren? Den var lång, varm och härlig. Det knackades en massa dörrar. God mat, hela tiden.

Ett minne för livet denna sommar var förstås ett besök på Ästad vingård och restaurangen Äng. Obeskrivligt gott och trevligt. Fantastiskt värdskap och urmysigt spa. Det kostar en slant men det mina vänner, är det allt värt. 

Just nu så är det ljuvliga tider med allt som finns i grönsaksväg. Nyskördat och svenskt. Härom helgen så cyklade vi ut i lingonskogen. Det är ju en ynnest att bo så nära att det går. En halvtimmes jobb med plockaren så hade vi två och en halv liter rött guld i hinken. 

Maken passade på att koka lingondricka som blev väldigt gott. Så där strävt på tungan som ett bra vin kan vara.

Lingon är ju vårt eget superbär som det nästan alltid finns gott om i skogen. Det gäller att passa på!

Annars har jag ÄNTLIGEN funnit en kycklingdetalj med skinnet kvar - kycklingsteak. Urbenat lår. Jättegott verkligen. Jag skrev till någon producent vid något tillfälle och frågade varför det inte finns kycklingfilé med skinn så som man kan få på krogen ibland. De svarade att det inte finns efterfrågan. Dumt tycker jag, skinnet är ju allra godast!

Men steak då. Jag kryddar och sedan lite olja i stekpannan, ner med kycklingen med skinnsidan ner. Stek länge på inte allt för hög temp. Detta tar en god stund, räkna med minst tio minuter. Kycklingskinnet ska vara gyllene och genomkrispigt. Då vänder man och kör hastigt på andra sidan med hög temp. Då får man en ljuvligt saftig lårbit med så gott skinn! Till potatissallad, till risotto, till krämig polenta eller vad man nu önskar sig. 

Nu kör vi höstens alla goda ugnsplåtar också! Och allt gott med äpplen! Så mycket mat och så lite tid :-)

Sparrislängtan

 Visst längtar du också efter sparris så fort våren börjar komma?

Vit sparris med brynt smör och hasselnötter....eller med hollandaise och pocherat ägg! Eller i en pasta...

Nu har jag turen att inte bo allt för långt ifrån en gård där man får plocka sin egen gröna sparris när det är säsong. Det är en otrolig lyx! Det är verkligen skillnad på kvalité och smak. 

Torghandlaren i den lite större stad där jag jobbar vill alltid sälja fler vita sparrisar än vi kan äta. Och då jobbar vi ändå verkligen på att äta den vita sparrisen när den finns.

Visst är det ändå något alldeles speciellt härligt med råvaror som man får längta efter?

Pasta i juletider

 Inget är så härligt som en bra genväg i köket som känns lyxig och arbetad utan att vara det.

Saffranspastan är en sådan.

På med pastavattnet! Under tiden det kokar upp så smält en rejäl klick smör och en påse saffran i en traktörpanna, skär ned och slanta purjo, zuccini och morot. 

I med pastan och koka.

När det är typ tre minuter kvar så i med morötterna. När ytterligare en minut har gått så i med zuccini och purjo. När pastan är klar så är grönsakerna klara. Häll av vattnet och ned med pasta och grönsaker i traktörpannan. Svinga runt i smör och saffran tills allt är härligt gult. Toppa med nyriven parmesan!

Nu kan du servera din juliga pasta till lite vad som faktiskt. Stekt kycklingfilé, fläskfilémedaljonger eller knaperstekt fläsk. Vegobollar/biffar. Bara fantasin sätter gränser. 

Magiskt resttrick!

 Rester ni vet, bästa grejen. Och nu har jag lärt mig en riktigt smart resträtt igen! One pot pasta. Jag vet att jag är lite sen på bollen men bättre sent än aldrig.

Igår var det dags. Jag stekte kantareller, lök och vitlök för sig. När det var nästan klart så la jag till bacon och stjälkselleri som fick fräsa med. När det var klart så la jag till en rejäl klick tomatpure som fick fräsa med en stund. I med gammal grönkål från frysen och i med hackad dill. Jag hade en kruka kvar så jag hackade de ganska tunna stjälkarna och lät allt gå ner i grytan. Så tillsatte jag en dryg halvliter vatten, buljongtärning och en skvätt grädde som jag hade kvar. Och så en god pasta av bra kvalité. Pastan hade koktid nio minuter men det tar lite längre tid i sås. Men wow så gott och krämigt det blev! Stärkelsen i pastan reder av och gör såsen helt perfekt. Ta inte för mycket vatten från början, det går finfint att fylla på efter hand. Smaka av så pastan är klar. Riven parmesan till så klart. Lite disk - stor upplevelse. 

Dagen före man handlar

 Dagen för storhandling så är det inventering. Idag resulterade det i en stor rotsakspytt med ägg till lunch och så planer för vegetariska fyllda paprikor till middag. Mat för nästan ingen peng alls.

Paprikorna fyller jag med röra av black beans, lite selleri, vitlök, några soltorkade tomater, rostad lök, misopasta, solrosfrön, ost och kryddor. Det tror jag blir gott. 

Nu när maten kostar skjortan går jag till butiken med ett ganska öppet sinne. Väl där så tar jag det som är bra pris på just nu när det gäller grönsakerna och lagar utifrån det den kommande veckan. Jag har faktiskt börjat gå till de två större butikerna i stan som erbjuder kort datum till reducerat pris. Det finns en butik som inte gör det och det är trist tycker jag. Smålänningen i mig gillar att komma hem med bra grejer till vrakpris!

Lovsjunga lammlägg

 Ett ben från ett lamm och sedan är man i himlen, ja, nog är det så!

I helgen som gick hade vi en riktig gourmetlyx hemma. På lördagen hittade jag piggvar till rimligt pris som ugnsbakades med smör, dill och citron. Firren benades noga och serverades med rödbetor, kapris och brynt smör. Oj, oj, oj.

På söndagen ägnade maken sig åt långkok. Lammlägg enligt recept från Plura. Det var tre rejäla läggar i paketet så att äta allt gick ju inte. När vi hade ätit så pillade jag loss köttet från benen och kylde. I måndags åt vi lammlägg i libabröd med grönt och sås. I onsdags kokade jag pasta och värmde lammkött i sin sås, blandade allt och rev över parmesan. Det blev som en lammragu de luxe. Utöver lunchen till två personer så satte jag in en portion till i lunchlåda. Så tre lammläggar har resulterat i två middag och fem luncher. Då har jag ändå inte nämnt att det första kvällen blev så mycket mustig sås att vi kunde frysa in dubbla grytbaser! Här snackar vi prisvärd mat! Klimatsmart och plånboksvänligt. Men som alltid så gäller det att ha kunskap om vad som är möjligt och inte. Vi behöver mer matlagningslust i livet!

Vit misopasta är som ett trolleritrick

 Har ni provat vit misopasta i maten? Om inte, gör det genast! Men se till att ni får fatt i rätt sort.

Just denna misopastan räcker väldigt länge. Och den håller sig länge i kylen efter att den öppnats. 

Hur använder man den då? Ja men tänk er att ni saknar lite sting i något, lite djup i smakerna. I med en klick vit miso och problemet är löst!

Jag använde den senast i en pastasås. Stekte gul lök och vitlök i olja. Tillsatte en burk tonfisk av god kvalité. Tillsatte en burk körsbärstomater av god kvalité samt en hyfsad skvätt vispgrädde. Svartpeppar och oregano kryddade jag med. Och en tesked miso. Nominom! 

Använd den i såser och grytor. Använd den i majonäs. 

Jag mosade samman miso, smör och lite honung som jag smorde in klyftad spetskål med och bakade i ugnen. På slutet hade jag på hackade och rostade hasselnötter från Toscana...sa jag att det var gott? :-)
Man öser kålen några gånger under bakningen också.

Kylskåpsrensning

 När jag inte alls vet vad jag ska äta så blir det ofta en tallrik pasta. Så även i tisdags. 

Jag visste att jag hade kronärtskockshjärtan över från en öppnad burk i helgen. Det är en bra början! Sedan hittade jag en halv gul brandywine-tomat i kylen. Och en burk med några få rackarns goda svarta semitorkade oliver i. 

Jag började med att steka vitlök i olivolja. I med tomater, oliver och kronärtskocka. Låt allt puttra samman. Krydda med salt, en gnutta socker och så nymald svartpeppar. När pastan (köp bra pasta) är kokt så rör man ner den i såsen. Om det inte är så mycket vätska så fyller man bara på med lite pastavatten. 

Upp med allt på tallriken och toppa med parmesan!

Det tog kanske åtta minuter att fixa en deluxe-tallrik. Mmmm....

Det kom en flytt emellan

 Det tar sin tid att flytta när man bott på samma plats i 29 år. Stora ytor, mycket samlat. 

För mig var det ändå dags att säga adjö till trädgården och gå in i ett nytt kapitel i livet. Livet i en lägenhet med jättestor takterrass. Där finns möjligheterna till att göra just så mycket eller så lite som man önskar. Under sommaren har vi haft zuccini, blommor förstås, tomater, jordgubbar och massor av kryddörter. Och jag njuter av att pyssla med mina krukor och se till att det är fint. Ofta fick det roliga stryka på foten för alla måsten tidigare. Nu har jag bara det roligaste kvar hela tiden. 

Maten vi äter kommer från lokala gårdsbutiker så här års. Korka Kvarn, Sjundekvill och rekoringen. Det finns så mycket bra mat nära. 

Planer för terrass 2025 börjar ta form i huvudet. Och jag funderar febrilt på hur jag ska övervintra olivträdet. 

Det senaste vi åt med egenskördat inslag var en pinsa bakad på min surdegsbas. Toppade med lite tjock naturell youghurt, skivad mogen brieost och timjan. Bakade i ugnen hett och hastigt. På med mina skivade rosa brandywine-tomater, salt och svartpeppar. Mycket gott i all enkelhet. 

En riktig soppa

 Igår fixade jag en riktigt snabb och inte minst god, lunch. Jag hade kycklingrester. Filé kokt i buljong, vin och kryddor. Vad göra?

Jag fräste chilli, vitlök och stjälkselleri. I med en burk väldigt bra krossade tomater och en burk vatten. Två buljongtärningar (grönsak) och en sked ljus misopasta. Den sistnämnda kan man säkert utesluta men den ger must och kropp till det mesta. (Låt ingen lura på er den mörka misopastan för den är verkligen inte lika god som den ljusa...)

Sedan råkade jag ha någon deciliter kokt rågris som fick gå i. Jag tog en tetra smöriga stora vita bönor och hällde i och så hackade jag ner kycklingfilén. Salt och svartpeppar och så var det klart. När vi åt så rev vi över parmesanost. Det var verkligen pricken över i. Mat för minusgrader och väldigt snällt mot plånboken.

Vinterpyssel

 I köket ligger den sista zuccinin. För någon vecka sedan fick den sällskap av de sista gröna tomaterna från växthuset. Snart kommer de mogna. Tomater kostar i min butik 60 kronor kilot. De där bleka och vattniga tomaterna. Jag är så glad för alla mina frusna tomater nu. 

I år har vi haft stor glädje av stjälkselleri! Uj så gott. I gryta, wok, pasta. För ett par veckor sedan var jag ute och skar av alla plantorna. Sedan hackade jag ner allt och la i frysen. Jag luktade selleri om händerna länge men det är ju ingen oäven doft. Om jag har lite tur så kommer vintern vara snäll och då kommer sellerin växa upp på nytt. Hur eller hur så ska jag odla stjälkselleri igen. Fantastisk smaksättare.

I ett skyddat läge så har jag bäddat ner en rosmarinbuske. Vi köpte en fantastisk planta som växte på sig duktigt i somras. Den fick vedartade tjocka stammar och den blommade! Jag har skördat av och torkat så mycket rosmarin att jag kan använda den som present om det behövs. Jag håller tummarna för att den ska klara vår småländska vinter så vi kan njuta av den nästa år igen!

Förra julen köpte jag en vit julstjärna som höll sig fin länge. Faktum är att den klarade sig fram till sommaren! Då planterade jag ut den på friland. Där växte den på sig och trivdes. I höstas så kände jag nog ändå att den förtjänade att grävas upp och få flytta in igen till och med. Först såg den dyster ut och bladen föll. Jag flyttade den till en varmare plats i huset och nu så börjar den rätta till sig. Inte nog med att den slutat fälla bladen, det ser ut som om topparna är på väg att gå över i vitt igen! Jag trodde inte ens det var möjligt. Kanske blir den en julblomma igen, vem vet.