Tänk att jag har levt i nästan 50 år utan att ha sett Österlen. Så fullkomligt vansinnigt. Vem kunde ana att detta fanns inom mitt eget lands gränser? Min tacksamhet till den otroligt trevliga tjejen i receptionen på Apotekarns har inga gränser efter det tipset till varma och trötta turister. Hon tyckte vi skulle ta oss tiden att fara norrut en kvart i stället för bad inne i Simrishamn. Och visst var det värt turen, jag lovar. Ett paradis kallat Knäbäckshusen.
Men det började mera dramatiskt än vi någonsin kunde ana.
Vi visste att vi bara hade två dagar så färden mot söder startade tidig morgon. Vi var väl medvetna om att vädret kanske inte skulle vara tipptopp dag ett. Men hur illa det skulle bli visste vi inte alls. Väl inne i Skåne så upptäcker vi att SMHI har utfärdat en klass 1 varning för åska precis där vi far fram. Och nog åskade det alltid. Och regnet som föll var verkligen imponerande. Jag kröp fram i 50 km och såg väl hyfsat i alla fall. Det var mörkt som en sen kväll på hösten och blixtarna ven över bilen.
Vi hade INTE tur med vädret....
Men så plötsligt kom ljuset åter. Vi körde fel och hamnade rätt. Bokstavligt rätt. På en underbar örtagård där åskan tagit strömmen handlade vi rapsolja i stearinljusens sken. Och grisakrydda med knorr. Mmmmm.... Där guidades vi vidare mot Kåseberga och Ales stenar. Fick tips om en härlig restaurang nere i Kåsebergas hamn. När vi kom till Kåseberga visade Österlen på nytt sin vänliga sida. Vi visades in på en parkering av trevliga p-vakter. Hamnen kunde vi inte köra ned till, där var det fullt redan. Tack vare det fick vi promenera genom en fantastiskt vacker plats! Och när vyerna över hav och landkant öppnade sig! Underbart. Vi förflyttades till ett annat land där husen låg dolda av hobbit-kullar och fåren betade på toppen. Vi skojade om att de får som snubblar nog rullar rakt in på restaurangmenyn vid kullens fot...
Åskan och regnet hade dragit norrut. Vi beställde fisk och räkor, tog och satte oss på uteserveringen. Dofterna av tång var nära nog bedövande.
Efter god mat började vi vandringen upp mot Ales stenar. Med upp menar jag verkligen upp...vägen uppför kullarna var en utmaning för proppmätta turister men målet var väl värt mödan. Skeppssättningen breder ut sig mellan hav och land. Det är så mäktigt att det är svårt att beskriva. Jag måste ändå säga att de som byggde verkligen nyttjade platsen väl. En speciell plats för ett speciellt bygge. En magisk plats.
Vi styrde norrut och for på småvägar mot Simrishamn. Innan dess hamnade vi i ett litet fiskeläge med underbar skeppshandel och en servering där både tårta och cheesecake baserades på fisk och skaldjur.
Väl framme i Simrishamn mottogs vi varmt av personalen på Apotekarns. Peter Englanders (Trädgårdstoppens eminente guide) medelhavsträdgård på Österlen med både butik, restaurang och bed & breakfast i samma hus. Där spenderade vi natten och kvällen efter badet vid Knäbäckshusen. Att äta på en restaurang i medelhavsmiljö med värme från både sol och personal, ja, behöver jag säga mera? Att maten var bra? Jamenvisst var den! Nöjdnöjda var vi.
Dagen därpå for vi längtansfyllt förbi den lilla skylten ned mot stranden. Målet för dagen var Mandelmanns trädgårdar ett stenkast från Simrishamn. För er som minns, jodå, Trädgårdsonsdag sändes därifrån under någon säsong. Då charmades vi av Gustav och Marie Mandelmann och deras odlande. Nu har de öppet i trädgården, de har restaurang och där finns en butik. Tomaterna jag handlade med mig därifrån var inte av denna världen! Min djupaste respekt...
Vi åt underbart gott från deras egen odling. Maten kryddades extra av att det först ramlade ned en spindel i mitt huvud från fikonträdet, och sedan landade ett ruttet fikon precis bredvid mig. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag hade föredragit tvärt om eller ej. Innan maten kom in sprang en höna förbi och pickade runt våra fötter. Underbart vackert och en fantastisk upplevelse. Missa inte det.
Ja, sedan passerade vi Kivik med tom marknadsplats och välfyllt musteri. Vi köpte bag-in-boxmust hos en liten odlare och vi förundrades över Brösarps backar.
Någonstans där norr om Brösarp slets hjärtat ur kroppen och landade på en mjuk Österlensk hobbitkulle.
Vi kommer tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar