fredag 25 september 2026

Vad hände med sommaren?

 Ja, vad hände med sommaren? Den var lång, varm och härlig. Det knackades en massa dörrar. God mat, hela tiden.

Ett minne för livet denna sommar var förstås ett besök på Ästad vingård och restaurangen Äng. Obeskrivligt gott och trevligt. Fantastiskt värdskap och urmysigt spa. Det kostar en slant men det mina vänner, är det allt värt. 

Just nu så är det ljuvliga tider med allt som finns i grönsaksväg. Nyskördat och svenskt. Härom helgen så cyklade vi ut i lingonskogen. Det är ju en ynnest att bo så nära att det går. En halvtimmes jobb med plockaren så hade vi två och en halv liter rött guld i hinken. 

Maken passade på att koka lingondricka som blev väldigt gott. Så där strävt på tungan som ett bra vin kan vara.

Lingon är ju vårt eget superbär som det nästan alltid finns gott om i skogen. Det gäller att passa på!

Annars har jag ÄNTLIGEN funnit en kycklingdetalj med skinnet kvar - kycklingsteak. Urbenat lår. Jättegott verkligen. Jag skrev till någon producent vid något tillfälle och frågade varför det inte finns kycklingfilé med skinn så som man kan få på krogen ibland. De svarade att det inte finns efterfrågan. Dumt tycker jag, skinnet är ju allra godast!

Men steak då. Jag kryddar och sedan lite olja i stekpannan, ner med kycklingen med skinnsidan ner. Stek länge på inte allt för hög temp. Detta tar en god stund, räkna med minst tio minuter. Kycklingskinnet ska vara gyllene och genomkrispigt. Då vänder man och kör hastigt på andra sidan med hög temp. Då får man en ljuvligt saftig lårbit med så gott skinn! Till potatissallad, till risotto, till krämig polenta eller vad man nu önskar sig. 

Nu kör vi höstens alla goda ugnsplåtar också! Och allt gott med äpplen! Så mycket mat och så lite tid :-)

onsdag 4 mars 2026

Sparrislängtan

 Visst längtar du också efter sparris så fort våren börjar komma?

Vit sparris med brynt smör och hasselnötter....eller med hollandaise och pocherat ägg! Eller i en pasta...

Nu har jag turen att inte bo allt för långt ifrån en gård där man får plocka sin egen gröna sparris när det är säsong. Det är en otrolig lyx! Det är verkligen skillnad på kvalité och smak. 

Torghandlaren i den lite större stad där jag jobbar vill alltid sälja fler vita sparrisar än vi kan äta. Och då jobbar vi ändå verkligen på att äta den vita sparrisen när den finns.

Visst är det ändå något alldeles speciellt härligt med råvaror som man får längta efter?