Fiffel, båg och våra pensioner

När premiepensionssystemet infördes så var jag ytterst tveksam. Och tyvärr så har jag sannerligen inte blivit mera positiv med åren. Det landar in kuvert från olika håll och valde, det gjorde jag en gång och sedan har jag tänkt att det nog löser sig. Hur man än gör så har man ju ändan bak liksom.

I morse läste jag om pensionsbolaget som trixar för att undvika skatter. Inte bara jag var ilsken så även Peter på Röda Berget och Martin Moberg. Och det fick i alla fall mig att tänka på hela systemet som sådant.

Premiepensionssystemet bygger på att du och jag ska välja en fond som ska förvalta våra pensionspengar (en del i alla fall) fram till pensionen. Och det kan ju gå olika bra för all del. Men nu ska ni få se ett tankeexperiment här.

Vilket av följande exempel känns mest troligt att det är tryggt och ekonomiskt?

1. Vi startar flera hundra bolag med administration och chefer som ska pyssla på börsen. Vi väljer vilket bolag som ska få just våra stålar. Det innebär att alla de där bolagen vill göra reklam och marknadsföra sig så de syns och hörs. Sedan ska cheferna ha bonus och allt annat kul. Och för detta tänker de ta ut en avgift, ja för att de ska jobba med dina och mina pengar, och den är olika och obegriplig att jämföra.

Eller:

2. Från våra skatter så samlas pensionerna in av en statlig myndighet med en enda administration. Pengarna förvaltas sedan under lång tid och i trygga placeringar utan risk till en rimlig avkastning. Inga bonuschefer och inga avgifter till dig och mig utöver skatten som vi betalar hur eller hur.



Då tänker jag så här, var det så att någon snabbtänkt ekonomisnubbe tyckte att "det var synd på så rara ärter", om våra pensionspengar en gång? Och började viska om möjligheten att göra affär av dem?

För ärligt talat så kan ni inte få mig att riktigt tro på att premiepensionen varit en god affär för den lilla människan. Däremot för alla bolag som förvaltar så har det ju onekligen inneburit en helt ny marknad.

Grattis.