Jag tar mig friheten att lyfta Johan Sjölander i dag. Han skriver bland annat så här:
"Jag lyckades visserligen bara snappa delar av den socialdemokratiska kriskommissionens seminarieövningar ute på Rönneberga kursgård i slutet av förra veckan men det räckte. Det fanns någon sorts fräschör över inläggen, en doft av någonting nytt bortom nittiotalets falangstrider och tankelåsningar. Och under det en antydan av vad svensk socialdemokrati saknar allra mest just nu: självförtroende. En försiktig analys av vad som håller på att hända är att det gamla statsbärande partiet nu håller på att genomgå vad varje rörelse måste lyckas med för att inte försvinna, nämligen ett intellektuellt generationsskifte. Ett generationsskifte som den här gången tydligt börjat underifrån för att sedan så sakta leta sig uppåt."
Läs gärna hela hans inlägg här.
Att vara socialdemokrat i dag är tuffare än det brukar vara. En slags förvirringens tidevarv där helt plötsligt alla blivit moderater. Så får sig självförtroendet en knäck samtidigt som de inpinkade revirens parti måste tänka om och återta politiken och agendan.
Oavsett de usla siffrorna så finns det naturligtvis hopp. Människor i Sverige gillar socialdemokratiska lösningar, men de gillar inte socialdemokratin. En socialdemokrati med svåra identitetsproblem. Om jag inte visste bättre skulle jag säga att det handlar om en ålderskris. Vi behöver finna oss själva och hitta tillbaka till vår sanna identitet. Det är ju onekligen sorglustigt att moderaterna är mera stolta över sossepolitik än vad vi själva förmår vara, om jag ska generalisera kraftigt.
Men åter till hopp och lust. Grundläggande ideologi och reformer för 2000-talet. Vi kan och vi ska. Så är det.
Flera om detta i dag är Martin Moberg och Peter Högberg och
Alliansfritt och Peter Andersson och Röda berget och Roger Jönsson på en blogg nära dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar