Tillsammans för ett starkare ledarskap

Vi vet att ensam inte är stark. Vi vet att det blåser väldigt hårt på toppen.

Därför tror jag på tanken om ett delat ledarskap. Kanske av modellen som miljöpartiet har, kanske modellen i Norge med en statsminister och en partiledare. Låt oss pröva frågan!

Personligen tror jag på två ledare som kompletterar och stöttar varandra. Ingen människa är komplett. Tillsammans med någon annan är det lättare att axla den oerhört tunga mantel som partiledarskapet innebär. Då kommer vi bort från tjafset om doldisar bakom politiker, rådgivare med makt men helt utan förtroendeuppdrag.

Vi ska verkligen inte kopiera någon annan, det menar jag inte. Men om miljöpartiets modell är en bra modell så behöver vi inte uppfinna hjulet om igen. Två starka ledare och sedan en partisekreterare.

Lokalt har vi ett tredelat ledarskap. Ett oppositionsråd, en gruppledare och en ordförande för arbetarekommunen. Detta är tre funktioner som var för sig har olika roller att spela och när de fungerar som de ska blir det oerhört starkt. De kan stötta och leda. Ytterst är det arbetarekommunens ordförande som har största ansvaret, gruppledaren i kommunfullmäktige leder och fördelar partigruppens arbete och oppositionsrådet är den som står på barrikaderna och är partiets ansikte utåt.

Jag tror på att Mona Sahlin ska ha en ledare vid sin sida. Det finns många kloka människor att välja på. Det är min bestämda uppfattning att denna ledare ska sökas utanför den innersta kretsen. Roger Jönsson och Martin Moberg skriver i ämnet.

Idag finns det gott om läsning för den som vill sitta inne i eftermiddag, varför inte Expressens ledare som har en massa åsikter om s-politik...
Hos Alexandra finns det läsning om soossar, Löntagarbloggen visar hur det blir utan facket och Peter Högberg skriver om kollektiv dröm.