Vilja och engagemang. Det måste finnas. Hos alla politiker. Egna idéer och drivkraft. Aldrig sitta nöjd. Luta sig tillbaka, fundera och sträcka på benen en stund är okej. Sedan är det vidare som gäller. Våga tänka nytt med ideologin som bas. Att vitalisera partiet brukar ofta förknippas med att det ska in yngre krafter. Jag tror inte på den lösningen fullt ut. Jag tror på att den som har vilja och engagemang ska vara välkommen om hon eller han är 20 eller 70. Oavsett när i livet du vill engagera dig så ska det vara okej.
Staffan på Jämlikhetsanden skriver bland annat så här i dag:
"Det finns en uppsjö med färska, kloka, progressiva och smarta människor som aldrig tar plats i vårt parti trots att de delar våra värderingar och med rätt incitament kunde ta sitt pass vid maktens lägereld. Istället har vi trötta eldvakter som gärna vill stanna i den trygga värmen och som inte frivilligt lämnar över även om elden håller på att slockna."
Tro nu för all del inte att det är Mona jag tänker på för det är det inte! Men kanske är det så att hon omger sig med en skara trötta eldvakter som inte ger henne särkilt mycket energi. Eldvakterna finns för övrigt i alla strukturer från det lilla till det stora...
Mona kan blomma, det är jag övertygad om. Den kvinna och minister som i början av 1990-talet stod på Trä 8:ans jämställdhetskurs och med sin glöd talade oss andra varma är inte den Mona vi ser allt som oftast nu. Visst förändras människor över tid men jag har fått för mig att någon råder Mona att ha lagom långa kjolar i färger som inte sticker ut och att tänka på och väga varje ord på guldvåg.
Ja, Mona har fått mycket stryk i valrörelsen. Men det de flesta kräver är vrede. Visad vrede och visat engagemang och vilja. En knuten näve och ett jävlaranamma, helt enkelt.
Vi ska våga sticka ut. Mona ska våga sticka ut.
Det handlar förbaske mig inte om en lagom lång kjol, på med nått du trivs i och kavla upp ärmarna igen, Mona!
Flera om förändring i dag bland andra Johanna G och Sandro W på en blogg nära dig. Och så ska ni vara med och tycka i vår Öppna kriskommission förstås!
Eric Sundström skriver lysande i Expressen om förnyelsen och Aftonbladets Karin Pettersson har hittat en elefant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar