Min åsikt och min ärliga känsla

Det som nu händer med Håkan Juholt får mig att fundera på hur det skulle vara att trava runt i hans skor i dag. Hur det skulle vara att vänligt försöka ta sig i genom en mur av journalister som alla försöker överträffa varandra i kampen om en blodsdroppe.

Så här är det; jag skulle ALDRIG vilja byta med Håkan. Inte för en dag. Jag skulle inte orka det.

Jag tänker mycket på hur man har det framför den egna dörren nu. Jag har gjort saker som jag inte är speciellt stolt över. Har inte alla gjort det? Av ungdomligt oförstånd, av misstag eller av andra skäl. I bland blir det fel.

När slutade vi i världen att vara ett förlåtande folk? När började vi vädra blod, springa i drev och slita människor i stycken inför kameror?

Varför var det så upphetsande i går när ett kommunalråd i Katrineholm krävde Håkan Juholts avgång? Suset  drog genom publiken och hans "five minutes of fame" var ett faktum. Hur många skulle hänga på och hur stor blir avgångskrävarkören?

Nu ska ni veta en sak; ja, jag är också ledsen för att Håkan inte tänkte på att han borde låtet sambon betala halva hyran. Det är jag. För i sitt socialdemokratiska hjärta så borde han ha tänkt på det. Tänkt på att inte ta mera än det som är rimligt, kollat extra noga för att han är den han är - vår ledare och statsministerkandidat. Jag vet att Håkan inte gjort detta av vare sig girighet eller beräkning. Den som tror att Håkan medvetet utsätter sig och hela sin familj och ett helt parti för detta är inte riktigt på banan. Men han borde vridit, vänt och funderat på allt. Två, ja kanske tre gånger. Så hade vi inte behövt se och genomleva detta nu. Gissa om han ångrar sig.

Jag tänker inte delta i något som syftar till att slita ytterligare en ledare i stycken. Lärde vi oss inte något av hur Mona Sahlin hade det?

Högt i tak innebär inte likhetstecken med att man får bete sig hur man vill mot varandra.
Jag vill rekommendera Peter Johansson som skriver föredömligt om slaskjournalistik, Ola Möller och Johanna Graf på bloggar nära dig...