Förnekaren i Rosenbad. Ja, så beskriver Peter Akinder vår moderatledda regering i dagens Östran. Och jag känner direkt att Akinder har satt ord på något jag känt länge.
Det finns ett samhällsproblem och vips så kommer det en minister och säger att det faktiskt inte finns.
Förnekelse.
Det har varit allt från utförsäkringar och massarbetslöshet till barnfattigdom och problem med järnvägsunderhåll. För att inte tala om privatiseringar och utförsäljningar.
När någon pekar på ett problem så kommer lämplig minister alltid fram och talar om att det 1. ...är helt fel, och pekar på märkliga hittepå-siffror, eller 2. ...säger att det är helt fel och skyller på socialdemokraterna...
Det finns ett trejde alternativ också; att de svamlar en stund utan att egentligen svara på en fråga alls. Efteråt sitter man i soffan och undrar om ministern i fråga egentligen sa något alls!
Denna taktik funkar ju utmärkt eftersom annars skulle det bli så som Karin Petterson beskriver det i dagens ledare i AB.
"Fyraåringen välter ut mjölken över blodpuddingen. ”Det var inte mitt fel!” kommer det blixtsnabbt.
”Man ska inte skylla ifrån sig”, säger jag strängt. ”Nu torkar vi upp mjölken tillsammans.”
Att betrakta Fredrik Reinfeldt dessa dagar är som att hålla koll på en slingrande fyraåring. Massarbetslösheten? Det var inte mitt fel. Ökande barnfattigdom? Det var inte jag!"
Om man medger att det finns ett problem så finns ju alltid risken att väljarna kräver att det görs något, eller hur?
Att lösa barnfattigdomen genom att slå fast att barnen inte är fattiga känns inte bra för mig i alla fall. Och inte för Martin Moberg heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar