Läsa bör man annars dör man...och Susanna Alakoskis senaste är en nödvändighet. Jag lämnar recensioner till Vimmerby bibliotek också!
Håpas du trifs bra i fengelset
Susanna Alakoski
Det visade sig vara kö på boken men det gjorde egentligen inget. Jag passade på att läsa Alakoskis första bok, Svinalängorna, under tiden jag väntade. Den rekommenderar jag verkligen också!
Att läsa Susanna Alakoski är inget du ska göra om du söker lättare underhållning. Böckerna, båda, innehåller naken smärta och är stundtals väldigt jobbig läsning.
Hennes senaste bok handlar om Anni och hennes bror Sami. De växer upp med våldsamma och alkoholiserade föräldrar. Det är egentligen inte deras uppväxt som skildras även om modern och fadern finns med som skuggor i bakgrunden. Anni och Sami går åt två skiljda håll som tonåringar och vuxna. Såren i deras inre ger väldigt olika symptom, skulle man kunna säga. Sami förvandlas till en fullfjädrad tung narkoman med allt vad det innebär. Anni jobbar, gifter sig och får barn. Men de möts ständigt, ibland i kärleksfullt samförstånd men för det mesta i kaos. Sami sviker och Anni försöker finnas där ändå. Hon slits sönder av tankar på hur det kunde ha varit, hur det borde ha varit. Hon klarade det ju!
Språket går i vågor. Alakoski svänger mellan naket berättande till febrigt uppräkande nästan maniska texter. Berör gör hon på ett sätt som gör ont. Hon beskriver de utsatta barnens känslor på ett sätt som stundtals käns som direkta slag mot magtrakterna. Ingen bekväm bok precis. Men viktig. Den stannar kvar hos dig under en lång tid.
Karin Berg brukar också tipsa om bra böcker!
