Låt inte människor dö på jobbet

Så har två människor fått sätta livet till på jobbet.
Själv har jag klarat mig ganska bra. Men jag minns absolut den dagen då jag kunde ha mist, om inte hela handen, så definitivt några fingrar!
Peter Johansson minns sitt första jobb på en träindustri. Han minns dagen då han kunde mött döden på jobbet.

Jag jobbade också på en träindustri. Jag var ung och jag visste inte särskilt mycket om vare sig facket eller arbetsmiljö just då. Med en stor pelarborr så skulle jag borra bort fula och dåliga kvistar från trädetaljerna, fylla med lim, slå i en fin plugg och fräsa trädetaljen jämn. Vi hade så klart handskar på oss för att skydda händerna från stickor.

När min handske fastnade i borren och slets med, stannade tiden. Det kändes som om jag fick en hård smäll över handen och jag ryckte för allt vad jag kunde. Handen knöt jag in mot kroppen och kröp ihop. Mina jobbarkompisar som sett allt kom rusandes och när jag vågade ta fram handen så var den förvisso blåslagen men i övrigt oskadd. Jag insåg vilken otrolig tur jag haft....och tro mig, fingrarna var aldrig nära den borren mera!

Att säga adjö till kärleken på morgonen för en vanlig dag på jobbet borde aldrig behöva sluta i en tragedi. Ingen ska behöva dö på jobbet!

Får man bara ta saker utan att fråga om lov?

Uppenbarligen läser redaktionen på medlems- och facktidningen Auris min blogg. De inte bara läser den, de kopierar den. I det nummer som kom hem i brevlådan igår så har de under rubriken "Skriv till Auris" kopierat ned ett blogginlägg härifrån och signerat med mitt namn. Eftersom jag inte har skrivit till Auris och de heller inte vare sig frågat mig eller angivit källan till texten så skrev jag ett mail till deras ansvarige utgivare Stefan Andersson:

Hej Stefan!

I går så kom Auris i min låda och fram på kvällen så bläddrade jag igenom tidningen som ofta har ett innehåll som intresserar.

Det som förvånade mig stort var att ni under rubriken "Skriv till Auris" kopierat in ett av mina blogginlägg rakt av utan att ange källa och helt utan att fråga mig om jag tycker att det är okej. Jag har heller inte skrivit till Auris alls vilket naturligtvis alla som läser tror att jag gjort. Eftersom språket på min blogg inte alltid lämpar sig för tryckta medier så kan jag tala om att jag aldrig någonsin hade valt att sända er en text med det innehåll som ni nu har publicerat. På bloggen kan man använda ett mustigare språkbruk, men i insändare och debattartiklar skulle jag exempelvis aldrig någonsin använda mig av svordomar.

Jag tycker att ni har agerat fel och jag vill fortsättningsvis själv välja om jag vill sända texter till er för eventuell publicering och hoppas ni respekterar det.

Vänligen

Annika Högberg

Vimmerby

Rent principiellt så känns det ju sådär. Att välja själv var jag vill försöka få mina texter publicerade trodde jag var en självklarhet.
Martin Moberg och Röda Berget håller med mig.

UPPDATERAT:
Nu har Stefan svarat! Ett bra svar! Som jag tackar för!

Han skriver så här:

 

Hej Annika!

Du har helt rätt och jag ber så mycket om ursäkt!

Vi brukar inte ta saker rakt av och publicera. Och om någon skriver till oss och inte uttryckligen anger att det är en insändare så brukar vi alltid fråga innan vi publicerar något, och kollar även om personen till exempel vill använda eget namn eller en signatur.

Att det inte blev så den här gången var olyckliga omständigheter, eller rättare sagt slarvigt av mig. Min kollega skickade ett mejl med länk till din text och jag läste inte tillräckligt noga och uppfattade det som att ni hade haft kontakt och att det var ok att vi publicerade det som en insändare.

Jag ber än en gång om ursäkt och vill du ha in någon typ av rättelse/förtydligande så kan vi säkert lösa det.

Vänliga hälsningar

Stefan

 

 

Obehagliga bilder på näthinnan

Han tänkte sig nog inte för, Fredrik Reinfeldt, när han kallade sig själv för "stridshingst" och på så sätt ville beskriva sig som taggad inför kommande utmaningar.
Faktum är att jag klurade länge på om jag hade något att tillägga i detta eller om eländet skulle få tala för sig självt. Men så läste jag detta i Dagens arena skrivet av Åsa Petersen:

"Ursäkta statsministern, stenåldern ringde och vill ha sin påstådda mansroll tillbaka. Sällan har du appellerat så illa till de moderna, kvinnliga väljargrupper du säger dig vilja vinna."

Yes, huvet på spiken liksom. Jag får helt enkelt obehagliga bilder i huvudet av Reinfeldt som någon slags frustande supercharmör. Och jag kan lova er att rysningen längs ryggraden inför den liknelsen inte har ett dugg med förtjusning att göra...

Det blir liksom lite pinsamt. Som om någon dragit en fis i rummet och man försöker låtsas som om inget hänt. Man vill helst gå.

Dagens topp-politiker brukar antingen tänka sig för väldigt noga innan de uttalar sig. Alternativt brukar de få färdigsnitsade budskap som de kan upprepa gång på gång. Om nu detta med hingsten var ett sådant färdigsnickrat budskap så ska ni se att (häst)huvuden snart kommer rulla...

För övrigt så finns det annat som är obehagligt. Fotboll. Läs gärna Röda Bergets inlägg i frågan. Det ser ut som om 4000 byggarbetare ska få sätta livet till innan spelarna ens äntrat planen. Jämlikhetsanden påminner oss om varför vi engagerar oss och Martin Moberg är på han också.

Carmencita är en fantastisk rönn!

 

Min trädgård. För ungefär en vecka sedan. Jodå hösten är fin.

 

 

Den obegripliga partiledardebatten

För vem debatterar egentligen partiledarna? Vem vänder de sig till och vem förväntas tycka om forumet som sådant?

Ärligt talat så hade jag i grunden för avsikt att krypa ned i sängen med en bra bok så tidigt att jag skulle orka med att läsa riktigt länge. Rent politiskt så har jag inte för avsikt att ändra mig om de så kör partiledardebatt en gång om dagen. Jag är socialdemokrat. Och det kan ingen partiledardebatt i världen ändra på.

Så varför skulle jag titta då? För att avgöra vem som vinner så jag kan klicka som en dåre i alla omröstningar efteråt? Hm. Det är grenen där fanatiska SD-anhängare alltid lyckas bra oavsett om de sett debatten eller inte...
Ska jag se debatten för att veta hur min partiledare klarade sig? Ska jag frossa i punchlines och attacker? Ska jag räkna på vem som avbryter mest och vem som hånflinar värst?

Jag satt där i ungefär en kvart. Och tänk, mina förväntningar infriades absolut.

Ena sidan talar om att allt är perfekt, det har aldrig satsats så många miljarder som nu och folk får det bättre som aldrig förr.
Andra sidan talar om att de har fel, vi satsar massor mera och ni satsar fel i de satsningar som görs.

Tjoho.

Jag läser Ola Thelander som jag känner också starkt ifrågasätter debatten som forum i den form den har:

"För mig framstår det som absolut nödvändigt att partiledarna i gemen får skärpa sig ordentligt för att kunna mobilisera väljarna till just sig och sina partier. Och kvällens debatt? Ja, jag tycker inte att någon sida vann debatten, medan jag är tämligen säker på att de som förlorade var väljarna som ägnade två timmar åt att försöka förstå varför de egentligen tittade på den i förhand så upphaussade debatten."

De väljare som ska "vinnas" under en debatt som denna måst ha ett elände. Ena sidan säger att man vill satsa x miljarder och andra sidan säger att "det har vi redan gjort" och så lägger de på två till....eller nått.

Den som vill hänga med i svängarna får ligga i.

Överbudspolitiken är lite som spontanshopping. Det kan te sig som en bra idé just då men på sikt och längd är den butiken man trivs bäst i också den som vinner i längden. Där man vet att kvalitén är bäst och där man vet att grejerna håller några år. Billiga butiken är frestande en stund. Men vem vill ha grejer som går sönder efter första tvätten?

Jag vill inte se spontanshopping i teve. Jag vill se framför mig det samhälle som vi ska leva i framöver. Jag vill höra politiker tala om visioner och mål med politiken.

Jag STRUNTAR i om det ska satsas x miljarder hit eller dit - måla i stället en bild av framtiden! Måla en bild så vi ser skillnaden! Ett jämlikt samhälle där klass-skillnader, löneklyftor och barnfattigdom inte finns. Ett samhälle där det finns jobb, utbildning och trygg välfärd.

För mig som väljare är det inte viktigt att veta exakt hur pengarna fördelas ned till varje krona. För mig är det viktigt att veta att mina politiska företrädare satsar allt, varenda öre, på att nå det samhälle som jag och de själva önskar. Bara gör det! Punkt.

Ett träd betyder så mycket

När hösten rullar in över trädgården så funderar jag på trädens betydelse. Inte ett endaste träd fanns på plats när vi började. Nu finns det flera och tänk, nästan alla har sin egen historia!

Äppelträdet som faktiskt inte borde finnas alls. Från en kärna av ett alldeles vanligt Granny smith-äpple som sonen när han var en liten knatte ivrigt planterade i en burk med jord. Jag sa till honom att "det går inte" och "det kommer dö" men icke. Kärnan växte upp till en planta som mot alla odds vuxit upp till ett robust och trevligt format träd. Stolt och starkt. För ett par år sedan gav det tre äpplen som var oerhört söta och smakrika. I våras blomamde det så vackert men det blev ingen frukt tyvärr.

Lärkträdet tornar upp sig och utgör egentligen taket i vår trädgård. I lärken klättrar en ljuvlig clematis - Summer snow - som verkligen gör skäl för namnet. Lärkträdet hittade vi som liten bebis under en stor lärkträdsmamma när vi var ute på skogspromenad. Den hade inte haft en chans att växa sig stor och ståtlig som nu. Inte trodde vi att den skulle finna sig till ro hos oss heller först. Men det gjorde den absolut!

Bredvid lärken står min Ornäsbjörk! Det är så nära att Summer snow sträcker sig och funderar på att till nästa sommar låta sina skira blommor strössla även björken. Ornäsbjörken är en mors dag-present. Och det är tänkt att den ska dricka en massa vatten just där i trädgården som det brukar svämma över av den varan. Nu är den också så gynnsamt placerad att vårsolen alltid silar ned genom de skira flikiga bladen och fullkomligt tar andan ur betraktaren.

Allra stiligast just nu är förstås Carmencita! Carmencita är en rönn men inte vilken rönn som helst! Nej, här talar vi om perfekta blad i mustigaste gröna nyansen, smakfullt placerade, ja nästan välordnade, i sin symmetri. När den blommar så doftar den förföriskt och nu så är resultatet rönnbär i en läcker roströd nyans. Den som aldrig gått loss på just en rönn har inte sett Carmencita... Trädet får mig alltid att tänka på alla trevliga och fina arbetskamrater som gav mig det i present!

Nu förstår ni ju att jag gillar träd, eller hur? Där finns två mors dags-träd till i samlingen. Ett persikoträd (Frost) och det allra senaste; en fullkomligt bedårande hängkatsura. Nu går jag där och väntar på katsurans gyllengula höstfärg. Och jag väntar på att den ska börja dofta kanelbulle förstås! Det påstås nämligen att den gör det när hösten tar sitt grepp om den! Tänk sådana under naturen skapar!

Jag har en riktigt liten bebis i samlingen nu. I sommras köpte jag ett pyttelitet tulpanträd på nätet. Så pyttelitet att jag hoppas att det ska överleva och lära sig leva här i min zon... Under sensommaren fick plantan sitt allra första tulpanformade blad! Nu lär det ska ta runt 20 år innan trädet blommar. Men den som väntar på något gott...

Bryggerikungen vs Ica

För er som inte vet - Vimmerby är en liten stad. Men bryggeriet, Åbro, det är stort och går bra. Fast inte här i landet utan på andra håll i världen.

VD:n Henrik Dunge han skräder onekligen inte orden i SvD idag:

– Den svenska dagligvaruhandeln måste tänka om och fokusera mindre på pris, mer på kvalitet. Den enda gången en Icahandlare är intresserad av kvalitet är när han ska köpa sin Ferrari, säger han.

Hm.

Låt mig gissa att han handlar på Konsum framöver...

Lögnhalsar är vad ni är!

"Hur vet man att en politiker ljuger?"
"Munnen rör sig."

Jamen det var väl roligt. En riktig partyhöjare. Följt av fniss alternativt valfritt råflabb. Allt beroende på hur kul man tycker att politikerskämt är.

Jag säger så här, driv gärna med mig och med skrået politiker, för all del. Gör det. Vi skojar gärna till det själva emellanåt. Om oss själva och om politiska motståndare. Det finns förmodligen en slags politikerhumor som bara politiker känner sig hemma med.

För nog är det galet.

Jag lägger min fritid på demokrati. Jag har under ganska många år suktat på andra grejer emellanåt. Att partidistriktets årsmöte i åratal krockade med trädgårdsmässan i Älvsjö hindrade mig inte från att sitta där med mitt röstkort i handen och lyssna på debatter och val. Icke. Ett exempel av många kan jag lova... Alla helger och kvällar när jag hade kunnat umgås mera med sonen, gräva i trädgården, fördjupa mig i grytorna eller bara läsa fler böcker.

Ordet är fritt. Votering är begärd och ska genomföras. Kommunfullmäktigemötet är kanske inte en kioskvältare ur humorsynvinkel men det är kommunens högsta beslutande organ. Det är där vi sitter och fattar beslut om din vardag en gång i månaden. Om allt från cykelställ till industriavtal för miljoner. Om skolmaten, om äldrevården och om skolan. Om nya bostadsområden och om näringslivspolitik. Vi ser till kulturen och vi bygger fotbollsplaner. Vi ska vara kunniga på allt mellan himmel och jord samt greppa en budget på en halv miljard utan att göra fel whatsoever. Hinna med att knåpa på listiga lögner som vi kan dra på med för oanande medborgare, det är svårt. Riktigt svårt.

Och jag lovar dig, om ett beslut vi fattar blir fel så finns det ALLTID minst åtta personer som kan säga "vadvardetjagsa" som inte ens har med beslutet att göra. Människor som av någon outgrundlig anledning oftast inte ÄR politiker alls. Något de ju borde vara eftersom de alltid vet att man gör fel innan. Där går ju ofta vi som ÄR politiker bet eftersom vi grundar våra beslut på utlåtanden från experter/konsulter/tjänstemän mfl. som kan sin profession.

Det brukar sägas att man får de politiker man förtjänar. Men det tror jag inte alltid är fallet...

Ett fasligt oväsen får mig att tappa lusten

Bläddar i tidningen Auris under lunchen och ler igenkännade över artikeln om hög musik i butiker. Hörselskadades förening i Växjö har genomfört en enkät vad deras medlemmar tycker om "säljmusik".

Nästan ingen tycker om det.

Negativt eller mycket negativt.

Jag kan bara hålla med.

Alla gånger som jag är i en butik som spelar musik så blir jag aggressiv. Ja, rent förbannad. Jag vill inte handla, nej, jag vill inte ens vara kvar i butiken. De gånger man vill fråga om något så vill man inte stå och skrika till en butikssäljare och man vill banne mig höra svaret....

Nu är butiksmusik inte så vanligt i Vimmerby tack och lov. Även om det har förekommit att någon försökt "rocka" till butiken. En numera kursad butik, kan jag tillägga.

Ur två aspekter känns musik i butik märkligt. Dels för kunderna då, men dels för de butiksanställda som ska gå i eländet från morgon till kväll. Det hjälper inte hur bra musiken än är så måste det vara jobbigt! De gånger musiken är riktigt irriterande så är den dessutom anmärkningsvärt hög!

Nej, låt butikerna ha så lite ljud som möjligt. Då slappnar vi kunder av, njuter och blir glada. Och så öppnar vi plånboken och går loss.

Tänk vilka sammanträffanden det finns!

Ser ni, här ligger minister Billström och funderar på vilka aktier han sk köpa nästa gång!



Det låter ju hur eller hur lite märkligt att han gör en god affär bara precis vid rätt tillfälle...
Om ni vill läsa mera om Billströms aktieaffärer så hittar ni läsning hos Röda Berget och hos Martin Moberg.

Det är tur att Billström är moderat! Hade han varit sosse så hade han stenats på Mynttorget i morse.

Bara underbart

Vissa teve-program formligen tar andan ur en. Samtliga som har den effekten på mig saknar reklam...

I fredags kväll började en ny serie på Kunskapskanalen, Italienska trädgårdar. Ciceron i programmet är trevlige engelsmannen (och trädgårdsspecialisten) Monty Don. Han tillät oss att behagfullt luta oss tillbaka i soffan och bara njuta av hans skickliga berättande. Inte nog med att vi fick se magnifika och historiska byggnadsverk i form av trädgårdar. Det sattes i sin rätta kontext för att jag som tittare skulle förstå varför trädgårdarna formades som de gjorde. Det var helt underbart och informativt samtidigt som bilderna var undersköna.

Totalt fyra avsnitt och jag rekommenderar er att inte missa ett enda! När familjen tittat klart var vi alla tre lika hänförda. Långt, långt ifrån reklamstressmobbningidiotibyggtävla-program...