Så har två människor fått sätta livet till på jobbet.
Själv har jag klarat mig ganska bra. Men jag minns absolut den dagen då jag kunde ha mist, om inte hela handen, så definitivt några fingrar!
Peter Johansson minns sitt första jobb på en träindustri. Han minns dagen då han kunde mött döden på jobbet.
Jag jobbade också på en träindustri. Jag var ung och jag visste inte särskilt mycket om vare sig facket eller arbetsmiljö just då. Med en stor pelarborr så skulle jag borra bort fula och dåliga kvistar från trädetaljerna, fylla med lim, slå i en fin plugg och fräsa trädetaljen jämn. Vi hade så klart handskar på oss för att skydda händerna från stickor.
När min handske fastnade i borren och slets med, stannade tiden. Det kändes som om jag fick en hård smäll över handen och jag ryckte för allt vad jag kunde. Handen knöt jag in mot kroppen och kröp ihop. Mina jobbarkompisar som sett allt kom rusandes och när jag vågade ta fram handen så var den förvisso blåslagen men i övrigt oskadd. Jag insåg vilken otrolig tur jag haft....och tro mig, fingrarna var aldrig nära den borren mera!
Att säga adjö till kärleken på morgonen för en vanlig dag på jobbet borde aldrig behöva sluta i en tragedi. Ingen ska behöva dö på jobbet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar