Glad av Carin Jämtin

Detta är roligt:

"Våra kontakter med det civila samhället ska öka, människor ska bjudas in till dialog. Vår politik ska formas i samarbete med det omgivande samhällets organisationer. Föråldrade strukturer som hindrar partimedlemmars påverkansmöjligheter måste brytas. Det skriver Carin Jämtin, partisekreterare för Socialdemokraterna, i en debattartikel på Politikerbloggen."

Diskussionsforum på FB, jättebra....

Flera som är mer eller mindre glada är Röda berget och Martin Moberg och Peter Högberg på en blogg nära dig.

Kör en go en....

Recept igen...

Min potatisrulle är så enkel att jag ännu förundras lite över uppståndelsen den väckte senast.

Riv King Edvard på grova sidan av rivjärnet. Så mycket att det passar att breda ut i ett tunt lager på smort bakplåtspapper (på en plåt). Salta, in i ugnen på 220 grader och baka tills den är klar. Kanterna ska vara lite krispiga.

Under tiden tar ni tre-fyra lökar, hackar dem och steker dem mjuka och glansiga i smör. Öppna en burk ansjovis, ta ur filéerna och i med dem i pannan. Låt dem smälta ned i löken, häll i ungefär hälften av spadet också!

Bred lökblandningen på den färdiga potatisplattan och riv eller skiva över stark ost. Rulla ihop till en rulle och ha ost ovanpå. Hit kan man förbereda! När den ska ätas är det bara att skjutsa in i ugnen en stund igen!

Smakar ungefär som Jansons frestelse....

Håkan Juholt är mindre viktig...

Det är politiken som är viktig.

Jag blir så urbota trött på personfixeringen. I helgen har jag hört två omdömen om Håkan Juholt...att han "är en skrynklig farbror" och att "han aldrig kommer att locka några undomar iallafall..."

Nehej. Så kan det ju vara. Att Håkans mustasch inte tilltalar alla. Det kan nog både han och jag leva med.

Men när hans framtoning och utseende är helt avgörande för hur man vill rösta så undrar jag nog ändå var vi är på väg.

För mig är egentligen Håkan Juholt mindre viktig. Det är socialdemokratisk politik som betyder något. Det är dit vi måste komma, att rösta på ett innehåll inte på förpackning.

Så gott som tomat!

Bananflugor gillar KRAV-bananer. De surrar i flock över två på mitt skrivbord.
Bananflugor gillar å andra sidan inte bara bananer. De föredrar amaronevin också minsann. Får de välja mellan vitt och amarone så negligerar de det vita och kastar sig glatt mot en säker amaronedöd. Till och med en bananfluga vill sluta sina dagar med stil.

Stil hade min senaste söndagsmiddag. Pestofrikadeller i tomatsås. Jag gjorde helt enkelt en riktigt god tomatsås. Plockade egna tomater i massor, två paprikor, vitlök och tomatpuré. Fräste i smör och lät puttra. Hade i en grönsaksbuljongtärning, saltade och sockrade. Japp, sockrade. Tomater vill ha socker, punkt slut. Hade i några droppar balsamvinäger.

Till frikadellerna tog jag nötfärs, hade i generösa mängder pesto, salt och peppar. Rullade till bollar och lät bollarna glida ned i tomatsåsen. Där fick de puttra runt en stund. Kokade pasta till och kände mig som en tvättäkta italiensk hemmafru på kuppen.

Bidragsklipp är ju trevligt

Frihet åt var och en men gärna på skattebetalarnas bekostnad.

Så skulle centerns Annie Lööf kunna resonera verkar det som. Hon förknippas med åsikten att var och en ska bestämma mera själv och staten mindre. Hon vill att sjuka och arbetslösa ska ta större eget ansvar för sina liv. Själv klarar hon utmärkt att till punkt och pricka följa ett regelverk som innebär att Lööf får 50 000 kronor om året i bidrag för att hon och maken inte bor på samma ställe.

Absolut tillåtet enligt regelverket, men vad är det som säger att det är moraliskt riktigt för det?
Bidragsnyttjande är ett agerande som aldrig kommer att finna acceptans ute i de röda stugor som hon säger sig komma från. Det är ett agerande som föder politikerförakt och det är så nonchalant mot de riksdagsledamöter som verkligen veckovis lämnar sina familjer och för vilka detta regelverk har skapats.

Jinge skriver om hur detta handlar om att Annie Lööf vill sko sig på skattebetalarna och jag håller med. Det är verkligen oerhört enkelt att säga en sak och göra en helt annan. Det fungerar inte i barnuppfostran och det fungerar inte när man ska leda ett land.

I Aftonbladet skrivs det om att Annie Lööf far hem till Värnamo och tar hand om sina sjuka svärföräldrar tre nätter i veckan. Kanske har hennes pappa kommunalrådet i Värnamo slaktat hemtjänsten...eller så är hon verkligen av ett speciellt virke, den unga damen. Fast när hon blir minister så torde det bli kärvt med tiden...ja, att hinna med menar jag. Jag hoppas hur eller hur att Aftonbladets pigga journalister kör en koll där.

Lasse är upprörd och skriver så här:

"Att uppbära bidrag är mycket populärt, inte minst bland dem som ständigt och jämt klagar på dem som gör just det. Några som är stora och vana bidragstagare är bönder som hela tiden uppbär bidrag, fast de då har ett finare namn, nämligen EU-bidrag, vilket gör att man inte direkt kopplar dem till pengar från svenska skattebetalare, som de trots namnet kommer från."

Jo, nog verkar det som om bidragslinjen mest är viktig när det gäller att skälla på socialdemokraterna. I nästa andetag så funkar vissa bidrag utmärkt.

Tokmoderaten går loss på att gilla Annie trots att hans partiledare förmodligen redan har huvudvärk när han tänker på att tampas med henne. Flera som skriver i ämnet idag är Krassman och Peter Högberg och Johan Westerholm och Martin Moberg och Röda berget i två olika inlägg på en blogg nära dig.

Överlever arbetarrörelsen?

I dag vill jag lyfta fram ett inlägg från Sandro Wennberg. Han skriver bland annat så här:

"Svensk arbetarrörelse blöder bokstavligen i dag. Ingen trianguleringsstrategi, ingen framing-process i världen eller pr-konsult för den delen kan hjälpa svensk arbetarrörelse om det saknas en uppriktig vilja till förändring."

Jag skriver under på det.

Jag började engagera mig för 25 år sedan. Under hela min aktiva tid har vi ständigt återkommit till frågor som "hur ska vi få flera att gå på våra möten" och "hur ska vi ta hand om nya medlemmar". Om och om igen, år ut och år in....

Arbetarrörelsen blöder verkligen. Facket tappar och partier tappar. Inte bara sosarna, alla. Medelåldern bland de som sitter i kommunfullmäktige är fortfarande skyhög. Jag säger inte att jag vill bli av med de gamla men jag är för en rejäl blandning.

Vi måste dra upp huvudet ur sanden, kolla runt och anpassa möjligheterna till demokratiskt inflytande och engagemang efter vår samtid. Vi kan inte tro att människor kommer att acceptera att viga sitt liv åt partiet. Och med det menar jag fyra-fem kvällar i veckan samt helgtjänst. Det måste bli fullt möjligt att ha barn och vara politiskt aktiv. Det är det ärligt talat inte fullt ut idag.

Vi måste få till en modern organisation om vi vill att både partiet OCH den representativa demokratin ska överleva på sikt.

Mera hos Martin Moberg på en blogg nära dig.

Försök till tvångsprivatisering kostsamt fiasko

Tänk er att vi har 71 psykpatienter.

Tänk er att vi har ett landsting som vill privatisera psykvård.

Tänk er att ett landsting beslutar att skriva ett avtal med ett vårdbolag som innebär att det kostar 19 miljoner.

Tänk er att samma landsting i ovanstående avtal bestämmer att det kostar 19 miljoner oavsett hur många patienter som väljer det privata alternativet.

Tänk er att av 71 möjliga patienter så väljer 4 (fyra) att gå till det privata alternativet.

Tänk er att det läggs tid och resurser på att via personliga samtal med var och en av patienterna få dem att välja det privata alternativet.

Tänk er att patienterna skiter i det och fortfarande vill ha vården i offentlig regi.

Tänk er att nu kommer fyra patienter att kosta ett landsting 4,7 miljoner styck.

Och tänk er för all del att det privata vårdbolaget skrattar hela vägen till banken.

Nu ska jag svära.

Så jävla dumt kan det ju aldrig vara, eller hur?


Jo.

Mera hos Martin Moberg på en blogg nära dig.

Stad och land är beroende av varandra

Det händer då och då att jag tänker på kloka ord från en god vän. Hon hävdade med bestämdhet att stad och land behöver varandra, ingen av de båda klarar sig helt utan den andra. Det vi talade om då var Vimmerby med landsbygden runt omkring. Vimmerby stad kan inte klara sig utan sin landsbygd och allt vad den för med sig. Och tvärt om. Staden är, om man ska grovt förenkla, en plats där människor samlas och köper och säljer varor. Förr drevs oxarna in till staden och så sent som när jag var liten (!) hade vi hästmarknaden borta vid fordonsprogrammets lokaler. Nu är det inne med "Bondens marknad", lokalproducerat och vi köper korvar som ska hängas i taket....

Vimmerbyvarianten kan naturligtvis översättas till en Sverigevariant. Jag Läser Peter Strobls gästbloggning hos Johan Westerholm i dag och tänker vidare. Storstaden beghöver landsbygden och tvärt om. Så är det. Min upplevelse är att de två livsstilarna existerar med en ganska bred avgrund emellan. Jag har förmånen att arbeta i huvudstaden med jämna mellanrum. Problem och lösningar som behövs där är bitvis helt annorlunda jämfört med det vi ser på landsbygden. Väljare i storstaden ser inte socialdemokrati som ett gott val just nu. Samtidigt som socialdemokrater på landsbygden knotar över att socialdemokratin är för "stockholmsinriktad" och likställer det senare med en högervridning.

Jag skulle kuna skriva långt och ur många vinklar i frågan. För det är inte enkelt och det finns inte ett enda svar. Ett problem i nuläget är att socialdemokratin behöver storstadsväljare för att vinna regeringsmakten. Det räcker inte om varendan landsbygdsbo röstar rött så går det inte ändå....och därför storstadsväljarflirten. Alltså måste vi få storstadsväljare att inse att stad och land behöver varandra. På olika sätt.

Reformer som är bra för landsbygden gynnar i grunden även storstadsbor. Och visst vore det mumma om storstadsbor kunde flytta till landsbygden! Vi som knotar över att ha tio minuter till jobbet har ingen aning om hur det är att pendla en och en halv timme enkel resa till jobbet... Vi som kan betala en miljon för en schysst villa i centrala delar av stan vet inget om hur det är att pröjsa tre-fyra miljoner för ett renoveringsobjekt i förorten.

Olika livsstil - olika probelm och därmed: olika lösningar. Inte en lösning utan flera. Och låt oss börja tala om att vi alla behöver varandra. Sverige ser inte likadant ut från norr till söder. Precis som temperaturen och vädret inte är samma så skiljer sig utvecklingen åt från landsdel till landsdel. På en ort växer industrin och på en annan skärs det ned.

Vi måste ta tempen på flera delar av landet för att hitta svar på morgondagens problem.

Mera hos Partistaten och Martin Moberg i dag på en blogg nära dig.

Öppet och nyfiket parti

"Våga se det nya även om det förargar det gamla!"

Så avslutar Peter Högberg sitt inlägg i dag.

Han tar upp en brännade högaktuell fråga med tanke på att socialdemokraterna ska ta upp och alldeles snart göra allvar med att påbörja den mycket viktiga organisationsutredningen för att bli Sveriges mest öppna och nyfikna parti.

Hur öppet är det om vi stängslar in oss i intresseorganisationer och vänder cirkulär i stället för att träffas och driva politik tillsammans?


"För mig är det direkt förnedrande att ett jämställt parti som socialdemokraterna ska behöva ett kvinnoförbund 2010. I min värld ska alla frågor få plats i partiet. Stöttning kvinnor emellan och allsköns nätverk där vi trivs, träffas och driver politiska frågor kan växa fram, leva en tid och upplösas för att hitta nya vinklar och vägar. Det ska vara starkt men föränderligt."

Citatet ovan kommer från ett inlägg jag gjorde för en tid sedan. Läs gärna hela här.

Vi MÅSTE våga prova nya saker utan att måla fan på väggen och sätta upp hinder. Annars går det inte att bli ett öppet och  nyfiket parti.

Det är skillnad på folk och folk

Hur man än vänder sig har man rumpan bak.

Det är säkert som berget.

Håkan Juholt ägnade sig åt mest inrikes i sitt tal i söndags. Nu är Hanne Kjöller på DN upprörd över det.

Hade Håkan talat mycket om omvärlden så hade säkert Kjöller haft synpunkter på det. Det ligger i högerns ekokammares natur liksom. Att vara emot Håkan Juholt och allt han gör eller möjligen inte gör.

Kjöller är dessuom upprörd över att Håkan Juholt har förmåga att ändra sig. Omvärdera en åsikt.

Att regeringen Reinfeldt alldeles nyssens ställt in sitt viktigaste vallöfte tillika allena jobbskapande verktyg JOBBSKATTEAVDRAGET no5....nej, det är ju bara ansvarsfullt.

Hade en sosseregering gjort detsamma, ställt in ett viktigt vallöfte alltså. Då hade vi set SVEK i versaler och det fetaste feta....

Men jag nöjer mig med att konstatera att Kjöller som kritiserar Håkan Juholt för att ägna sig åt inrikespolitisk navelskådning är samma Kjöller som helt nyligen inte ens hade koll på att Sverige har ratificerat FN:s Barnkonvention. För 20 år sedan.

Lässugna? Rekommenderar idag Jämlikhetsanden på en blogg nära dig! Om skolan och satsningar!

Nu har DN öppnat helvetets portar

Jag arbetade under nära nog tio år som journalist innan jag bytte bana. En av de första sakerna man fick lära sig på lokaltidningen på landet var att citat var noga. Noga, noga, noga. Gjordes det någon gång fel så var det ALLVARLIGT.

Vi använde oss av påhittade citat en enda gång. Det var till ett aprilskämt. När DN:s ledare i dag lägger ord i munnen på Håkan Juholt som han aldrig vare sig har sagt eller kommer att säga, så är det inte på något sätt ett skämt. Det är ett angrepp, lågt som tusan.

Att som DN:s ledarskribent medvetet hitta på ett citat och lägga det i munnen på någon är även tjänstefel. Det öppnar helvetets portar för vem vet nu vad som är sagt och inte? Jag kan ju hitta på vad som helst, sätta citat-tecken på och sedan dementera någon rad under.

Om Erik Helmerson har någon som helst yrkesheder kvar i kroppen så borde han....nej, jag vet inte vad som skulle kunna reparera skadan som skett.

Peter Högberg är lika upprörd:

"Kan det vara så at vi imorgon när vi slår upp DN kan läsa ett påhittat citat från Fredrik Reinfeldt där han säger"”Vi moderater är fullt beredda att med Sverigedemokraterna som stödparti leda regeringen.” För det är så att i nio av tio omröstningar så är detta sanningen men det väljer DNs ledarredaktion och Erik Helmerson att blunda för.... "

Till och med på landet vet journalister att citatet inte ska missbrukas. Om man ska vara sarkastisk. Hittepå-citat var ett lågvattenmärke utav helvete rent ut sagt när det gäller att förnedra Håkan Juholt.

Pressetik kan nog inte Helmerson stava till.

Martin Moberg och Jämlikhetsanden och Alltid rött, alltid rätt samt Krassman skriver mera på en blogg nära dig.