Jag tänker ägna några rader åt politik, det var inte igår. Jag läste en text som berörde mig nyligen. Johan Hilton skriver om politiker som låter som papegojor och jag tolkar honom som att detta måste få en ände. Den slutsatsen kan vi vara överens om. Det är inte bra att många politiker idag, från vänster till höger, låter slätstrukna. Själv är jag politiskt intresserad men det finns inte på kartan att jag sätter mig och ser en tevedebatt. Det ger absolut inget. En direktsänd tevedebatt där inga svar ges. Ingen visar glöd. Händer det något som avviker så finns det inget utrymme för det heller.
Handen på hjärtat, inte står dessa supermediatränade politiker där och föraktar väljare? Johan Hilton skriver så här:
"Personligen har jag svårt att bestämma mig för vad jag tycker mest illa om – den korkade arrogansen inför väljarna eller att politikerna på fullt allvar tror att de är listiga när de står och vevar retoriska läsefrukter från grundkurs 1A i medieträning."
Sålunda, dumma, arroganta eller listiga? Nja. Själv minns jag vekligen känslan i kroppen när jag stod framför en rullande kamera med en mikrofon i ansiktet. Jag minns till och med känslan när vi mediatränade på en kurs. (Jodå, jag har tränat...) Vid båda tillfällena, skarpt läge och fejk, samma känsla. Ren skräck. Jag minns aldrig efteråt vad jag har sagt, huvudet är som genomblåst.
Jag tror inte att vi människor är så annorlunda egentligen oavsett position. En del går genom rutan och trivs med den mediala rollen. Andra är skräckslagna men ändå duktiga politiker.
Ett stort problem är faktiskt skapat av vår samtid. Allt går snabbt och allt är i realtid. Varje ord måste vägas på guldvåg för orden kommer analyseras av alla ned på molekylnivå. Allt syns och inget kan döljas. Minsta felsteg och så - tjoff så rullar drevet på. Har man sagt en sak fel så grävs det efter flera. Det byggs tidsaxlar av uttalanden och fördömanden från än den ena och än den andra kör på.
Dessa spontana och naturliga politiker som Johan Hilton efterfrågar, ja, de skulle helt enkelt inte överleva särskilt länge.
Jag tycker att det vore önskvärt på alla sätt med klarspråk, personligt engagemang, politiker som visar både styrka och svagheter. Men jag tror att modet sviker de allra flesta i det medialt svåra klimat som finns idag.
Frågan är vad som kom först det snabba och dömande kommunikationssamhället eller den mediatränade politikerkåren. Lite som frågan om hönan eller ägget...
Det finns ett underbart undantag från regeln tycker jag - Ylva Johansson. Hon är skicklig debattör och hon vågar visa passion för sin övertygelse. Jag tror att hon klarar den balansgången för att hon är så kunnig och för att hon verkligen drivs av genuint politiskt intresse.
Men framtiden oroar mig. Få människor är beredda att ta politiska uppdrag under rådande klimat. Varför ska vi utsätta oss för den offentliga skampåle som numera internet är? Själv får jag ut betydligt mera av att odla i min trädgård, se på fåglarna och laga god mat. På riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar