Snappat och klart!

Jag är så innerligt glad! Ett nytt flugsnapparpar har satt bo i trädgården. Ja, med tanke på att hannen brukar ha mera än en hona så kan det bli gott om små flugsnappare framöver! Just nu vet vi inte säkert om hannen flyttat in honor i en, två eller tre av holkarna som sitter på rad på uthuset. Om han kör alla tre så har han i alla fall nära mellan sina bon och damer. Det är svettigt att vara flugsnapparhane...

Vi skojade om att spika upp fler holkar på rad och se vad han tar sig till. Om han liksom har en maxgräns för hur många han orkar med eller...

Ute och cyklar

Häromdagen kom jag körandes med bilen på en av den lilla stadens enkelriktade gator.

Då möter jag en cyklist.

Cyklisten håller mitten på den enkelriktade gatan och framför sitt fordon vingligt.

Jag kör sakta vidare i detta chickenrace för att se om cyklisten kanske möjligen ska uppmärksamma att den håller på att möta en bil. En ganska stor och hård bil.

Icke.

Cyklisten trampar på. Han (jo jag gissar att det var en man eftersom cyklisten hade ett ganska yvigt skägg) stirrar stint ned i sin mobiltelefon och tummen flyger som en liten lärkvinge över bokstäverna.

Han kan uppenbarligen cykla och skicka sms samtidigt.

Dock icke hålla reda på åt vilket håll man får köra på gatan och se alternativt höra om man får möte samtidigt.

Det hela slutade med att jag får ta min stora, hårda bil och väja för den skäggiga sms-cyklisten.

Jag borde ha tutat.

Om utrymme och att passa ihop

Här kommer ett inlägg om hur det kan vara med samspelet i en trädgård.

Ni vet hur det är. Nybörjaren går loss med liv och lust. Allt vill man ha och allt passar säkert ihop bara för att det ser snyggt ut på plantskolan.

Själv så köpte jag en trollhassel och planterade mitt i en cirkel och så tio Nina Weibull-rosor prydligt runt om. Mitt på gräsmattan.

Trollhasseln visade sig vara ett hållbart och pålitligt alternativ. Den pryder sin plats än idag. Rosorna däremot, de är borta sedan länge.

Nej. Allt passar inte ihop i trädgården. Så är det.

Man behöver ett gäng höga växter som bildar tak. Som ramar in och som står för stabilitet. Färgen är inte helt avgörande.

Sedan därunder ska det finnas både färg och form. Högt och lågt.

Vissa växter kommer man ångra på att man någonsin tog hem. Röda klöverväxter och ett gult elände som bildar revor långt ut i gräsmattan. Där gäller det att tukta och rycka bort.

Vissa saker kan man mera medvetet släppa in under ordnade former. Myskmadran till exempel. Den kan få vara med. För att den inte ska ställa till med problem och kväva allt annat så får man hägna in den. Släpper man den lös så tar den över allt.

Då har jag ändå inte nämnt ogräset hörni. Men jag tror att jag skippar det i detta inlägg.

Sålunda till de växter som kan komplettera, ja, till och med förhöja varandra. Som ceriserosa tulpaner och blå Förgätmigej. Eller limefärgade daggkåpor och blåa nävor. Orange och blått är färger som verkligen kontrasterar på ett härligt sätt.

Oväntade konstellationer där ett naturligt samförstånd uppstår ska man inte underskatta. Ibland skapar naturen aklejor som är ren njutning.

Samspelet i trädgården bygger på att ingen kväver en annan. Att man ser hur den ena kan framhäva den andra utan att tappa sin egen skönhet. Respekten mellan färger, former och livscykel. En försvinner och en annan tar vid.

Vissa växter ska vårdas ömt och andra får man helt enkelt rycka bort eller hägna in. Använd sunt förnuft i trädgården och när ni ska köpa växter. Om något finns i mängd och är billigt så beror det helt enkelt på att tillgången är stor och återväxten bjuder på oönskade överraskningar...

Låt heller inte någon annan besluta vad som är snyggt och god smak. Det är din trädgård och det är du som bestämmer hur den ska ser ut och formas. Känn tillit till dig själv.

Frostigt värre

Om jag hade behövt ta bilen klockan sex i morse så hade jag fått skrapa rutan minsann. Vindarna är kyliga idag.
Trots nattkylan har både parasollblad och katsura klarat natten utan problem. De står så skyddat att frosten inte kryper intill i den delen av trädgården.
Idag ska jag bara njuta! I går rensade jag bort allt ogräs, stöttade och röjde. Så idag kan jag bara sitta i solen och se glad ut. Titta lite på fåglarna kanske. Alldeles särskilt glad är jag för herr svartvit flugsnappare med fru/fruar som hittat till vår trädgård. Jag tror att det beror på att han är frestad att flytta in i de tre holkar som sitter på en rad på uthuset. Där kan han hinna flyga emellan sina fruar utan problem.

Varför äter inte sniglar maskrosor?

En stilla undran. Varför äter mördarsniglar bara sånt man tycker om?

En liten trillium - glufs.
Jätteprickklockor - glufs.
Några hostor - man tackar.

Utöver detta har de osmaken att äta på nätterna när jag sover. Men igår kväll innan jag gick till sängs så varvade jag trädgården och avslutade livet för ett helt gäng vällustiga frossare. Väl bekomme säger jag...

Logistikspecialist

I natt 16 mm regn. På flera ställen i min trädgård så badade växterna rejält. Sniglarna joddlar och liljebaggarna håller ting. Kan någon minnas när just liljebaggar kom in i livet? Inte fanns de förr? Jädrans påfund...

Nåväl, numera klämmer jag dem mellan fingrarna i flock i stället för att skrika på valfri del i familjen. De ska döden dö.

Annars handlar det mest om logistik nu. Växter som ska ut. Växter som ska in. Säckar som ska ut. Säckar som ska in. Bord som ska ut. Bord som ska in. Stolar som ska in. Stolar som ska ut.

Jag möblerar våren.

Den ska möbleras både ute och inne. I växthuset så satte jag just in ett försök. Försöket består i en jätteverbena som övervintrat i min femtonåriga citrus kruka. Från den så klippte jag raskt av ett gäng sticklingar som jag satte ned i krukor med såjord. Med lite tur så har jag ljuva jätteverbenor i rabatten när det blir högsommar! Som grädde på moset hoppas jag att jätteverbenan som jag toppade blir till en grenad och buskig planta som lockar fjärilar snart!

Logistik för hela slanten nu alltså. Några gånger per sommar brukar jag göra en rejäl omorganisation bland växterna också. Någon kan säkert sätta namn på detta...

Vårens intåg

Varför går det alltid så fort? Ena dagen är det minusgrader och en halvmeter snö, nästa så springer man omkring i halvmeterhögt ogräs i stället!

Ja den våren.

Har spenderat några fina dagar på västkusten. Där har våren inte kommit så långt som hemma i Vimmerby. Vi kom fram till att det är havets kyla som ser till att våren kommer i sakta mak. Vilket ju är bättre att den gör. Här rusar våren fram som en nysläppt ko för att allt som ofta låta pigg grönska frysa ihjäl vid en sen frostnatt. Mina parasollblad är ständiga våroptimister och attans så svåra att täcka när det behövs.

För en gångs skull så regnar det och är kallt när jobbtiden infinner sig. Skönt!