Män och lax

Om man företräder en offentlig institution med ett arrangemang som vänder sig till allmänheten så har man ett ansvar. Det går inte att ständigt lyfta fram män som förebilder. Då får arrangören ta och lyfta blicken och titta på andra kriterier än "intressanta män i närheten". Det gäller att sätta målet "två intressanta personer av olika kön" och sedan förhålla sig till det. Ibland kanske två intressanta damer får bli en och tvärt om. Det är för tusan inte kärnfysik, det är bara att göra!

Igår tog jag en sorglig bit lax från frysen. Sorglig för att den var lite ful. Under sommaren har vi med förtjusning ätit laxcarpaccio vid några tillfällen. Det betyder att jag har laxbitar som jag skalat av tunna skivor från och sedan frusit ned igen. Carpaccion är enklast att få riktigt tunn om man skalar den från frusen lax. Nu tog jag och mixade min sorgsna lax med persilja, grädde och kryddor och stekte goa biffar av den. La på stekt surdegsbröd, toppade med waldorfsallad (den är för god att bara äta på julbordet) och lite färska grönsaker. Perfekt middag för en!

Sommaren tillbaka

Det sägs att sommaren ska komma tillbaka. Välkommen säger jag! Lite sommar till är alltid välkommet. Jag har satt lite rädisor, spenat och så vintersallad. Den sistnämnda har redan kommit upp! I år har så gott som allt jag sått i grönsakslanden varit lyckat. Vi har varit nära nog självförsörjande på grönsaker sedan tidig juni för att jag sådde under fiberduk i början. Nu äter vi stora mängder vaxbönor och det är bara så gott. Igår kunde sonen och jag gå till persikoträdet och plocka var sin persika, fullmogen och saftig, till efterrätt. Lyx.

Jag tycker att ni ska ta och leta rätt på rapsolja smaksatt med dill och göra er en skål med egen majjo! Gör sedan en stor lyxig räkmacka där ni använder dillmajjon. Gott på riktigt i den kommande sommarvärmen.

Jag vill alltid ha en god måltid

Jag har vänner som inte gillar att laga mat. De äter gröt eller fil hellre än en varm lagad middag. Jag har respekt för den uppfattningen, det har jag. Men det skulle aldrig vara mitt val.

I förrgår var jag ensam. Men äta bör man ju som bekant...

Jag stekte halloumi och bröd. La upp sallad och tomat på tallriken som jag toppade med lite lufttorkad skinka av god kvalité. Ringlade över lite rapsolja från Gunnarshögs gård på Österlen. Kokte två nävar av mina hemodlade vaxbönor. Macka, halloumi och bönor på toppen...med salladen bredvid. Toppenmat. Tog inte längre tid än att koka gröt faktiskt :-)

Om att gå i tid

Aida Hadzialic har naturligtvis varit på allas läppar en tid. Idag skriver Oisin Cantwell krönika om politikens villkor. Han vill inte att politiker är ofelbara/perfekta. Jag håller med honom där, absolut.

Men definiera perfekt? För mig gjorde Aida det mest perfekta och rakryggade. Hon avgick utan tvekan och hon gjorde det med rak rygg. Det hedrar henne otroligt mycket. Den andra varianten, människor som biter sig fast vid en födkrok in absurdum, ser vi ju alldeles för ofta. De som bortförklarar och skakar av sig. De som flackar med blicken och inte vill kommentera.

Aida kommer vara varmt välkommen tillbaka. Vi vet vilken sort hon är. Misstag gör vi alla, frågan är ofta hur vi hanterar dem och hur vi går vidare med ny kunskap. Alla kommer minnas Aidas fasta blick och raka rygg.

Aida undvek sitt mediala drev. Dreven, påstår Cantwell, skulle inte vara möjliga om det inte fanns människor där ute som finner sådana nyheter attraktiva. Det är möjligt att han har rätt. Personligen ser jag mycket hellre grävande journalistik på en helt annan nivå. Ingen ska komma undan med fiffel och båg, absolut inte. Det jag upplever är ändå att kvalitativ journalistik som tar tid och resurser fått stryka på foten för enklare nyheter som ger feta rubriker. En konsekvens som förmodligen innebär att stora fiskar går under medias radar då och då eftersom de inte gräver så djupt.

Sommarens granskning i DN av Riksrevisionen har berört mig djupt. Förstår alla hur allvarligt det är när en myndighet som ska stå över allt tvivel skakas i sina grundvalar? Det är en granskning som behövs. Kalla det drev om du vill. Tre riksrevisorer hade vi innan sommaren. Nu är de bara två. Två som biter sig fast trots svidande kritik. Flackande blickar och "inga kommentarer" först. Sedan en dåres försvarstal. Till och med den avgångna revisorn Ackum försvarar sig och tycker hon gjort rätt.

Ställ detta mot rakryggade Aida så kan ni fundera på rätt och fel efter det.