
Arkelstens patetiska försök att upprätta någon slags heder för moderaterna faller platt. Debatten är ett desperat försök att vända bort blicken från det pinsamma faktum att moderaterna är ganska ensamma om sitt hemlighetsmakeri. Centern och kristdemokraterna har minsann inte tyckt om moderaternas agerande heller.
Den 25 november 2010 röstade i och för sig alla alliansföreträdare tillsammans med sverigedemokraterna ned s, v, och mp:s förslag om öppenhet. Nu verkar det alltså som om kristdemokraterna tillsammans med sverigedemokraterna är ensamma om hemlighållandet helt plötsligt!
Europarådet har påpekat att det är Malta, San Marino, Schweiz - och Sverige som inte lagstadgat öppenhet kring bidragsgivare. Tjena. Hos oss är det dessutom moderatena, ivrigt påhejade av kd, som sagt benhårt nej hela tiden.
Det är naturligtvis än värre att det är partiet som innehar statsministerposten som gör på detta viset. För några dagar sedan skrev Peter Akinder på tidningen Östra Småland en ledare som ifrågasatte om det gick att köpa Sverigens statsminister. Och tänk, så länge bidragesgivarna inte redovisas så kan vi faktiskt inte veta det.
Tanken svindlar.
Dessutom passar Sofia Arkelsten på att tvärvända i slutet av debattartikeln. De ska å ena sidan öppna upp allt men å andra sidan ska de inte röja bidragsgivarna med hänvisning till valhemligheten. Det argumentet har moderaterna kört hela tiden för att dölja sina bidragsgivare. Så frågan är; blir det öppet eller inte?
Björn Fridén gör en klockren analys. Och Alliansfritt slår hål på Arkelstens uträkning.
Tro mig. Flera skriver idag inte minst Johan Westerholm och Peter Högberg och Sebastian Stenholm och Peter Andersson och Röda berget och Alliansfritt och Svensson och Martin Moberg och Krassman på en blogg nära dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar