Samhällsbyggnad på stadig grund är svårt. Det tar tid och det kostar. Alla reformer är inte dyra men många. Att rasera däremot kostar inte pengar för staten. Att rasera välfärdsreformer undan för undan ger utrymme till skattesänkningar minsann. Att rasera går dessutom snabbt som ögat - ett klubbslag så finns inte trygg sjukförsäkring längre. För att ge ett exempel. Kruxet är att nystar man (i detta fallet regeringen) i rätt ände så märks raserandet inte så mycket först. Det blir lite som en schweitzerost med för många hål. Till slut blir det mera hål än ost och då kollapsar bygget.
Staffan på Jämlikhetsanden har skrivit mycket om detta i dag. Här är en bit:
"Det är en otäck konsekvens i vår regerings agerande att säga en sak och göra en annan.
Man säger sig värna försvaret och utarmar det.
Man säger sig arbeta mot fattigdom och vräker barn.
Man säger sig vara för ekologisk mångfald och jagar varg.
Man är för en oberoende public service och inrättar innehållskontroll.
Man påstår sig vara ett arbetarparti och lägger ner arbetsmiljöinstitutet och sätter press på löneutvecklingen.
Man vill att klyftorna ska minska, att arbetslösheten ska bli mindre och att det är bra med invandring.
Ojämlikheten växer, arbetslösheten är konstant och flyktingar kastas ur landet.
Och då har jag inte ens nämnt de mest uppenbara bilderna av ett vanstyre, den sjuka sjukförsäkringen och de bristande investeringarna i grön infrastruktur."
Tänkvärt minsann.
Läs också mera i ämnet hos Marin Moberg på en blogg nära dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar