onsdag 14 mars 2012

Flera fattiga barn för andra året i rad

"När vi presenterade den förra barnfattigdoms- rapporten för drygt ett år sedan såg vi för första gången på tio år en ökning. "

Detta och mycket mera skriver i dag Elisabeth Dahlin, generalsekreterare för Rädda Barnen, och Agneta Åhlund, chef för Rädda Barnens Sverigeprogram, på SvD Brännpunkt. Med anledning av att de presenterar senaste rapporten idag.

Jag har väntat på rapporten sedan den förra kom. Men att innehållet skulle vara så graverande för mitt synbart välmående land trodde jag inte. På ett år har nära nog 30 000 flera barn blivit fattiga. Sverige har ökat från 11,5 procent till 13 procent fattiga barn. Det är en kvarts miljon, 250 000 barn, nu, här i Sverige i dag.

Så här blir det när samhällets resurser politiskt styrs om från de mest utsatta till dem som redan har. Vi betalar miljarder till RUT, restaurangmomssänkningar och till fastighetsskattelättnader för miljonvillor samtidigt som sjuka, arbetslösa och unga får det allt sämre.

Ungdomsarbetslösheten har ökat lavinartat i hela landet och har nu proportioner som inte går att beskriva på annat sätt än med ord som katastrof och kaos. När alliansregeringen tog över landet 2006 kallade de 6 procents arbetslöshet för "massarbetslöshet". Nu har vi 8 procent så frågan är vad vi ska ta till för vokabulär nu?

Peter Högberg frågar i dag om vi skiter i barnen. Jag tror att vi har en regering som gör just det. Inga åtgärder som de genomfört är särskilt gynnsamma för barnen och många är i stället direkt skadliga. Livet som ensamstående och sjuk har blivit svårt, milt sagt. Rädda Barnen frågar efter ett kraftfullt batteri av åtgärder där bland annat höjt underhållsstöd är viktigt.

Det som oroar mig riktigt mycket är att det är allt flera som inte kvalificerar sig till a-kassor eller till andra sociala trygghetssystem. En nybliven förälder som inte kvalificerat sig får 180 kronor om dagen i föräldrapenning. Kvalificerar sig gör man om man får jobb och det är allt för många unga i dag som inte får det. Vilket gör framtiden synnerligen dyster i barnfattigdomssammanhang.

Så vad blir då regeringens reaktion på detta? Ja, sist smutskastades Rädda Barnen som organisation. Skam på alliansen för det.

Majblomman ser man samma sak som Rädda Barnen.

Eftersom alla de fattiga barnen är så duktiga på att gömma sig själva så är det så lätt för regeringen att titta bort:
”Jag känner varje dag att jag vill göra saker som andra gör men som jag inte har råd med. Jag är tyst om det. Folk kan tycka att det är konstigt om man säger att man vill göra en massa saker och sedan inte gör någonting. Jag säger alltid att jag inte vill följa med när kompisarna gör saker som kostar.”

Så säger en tonåring till Rädda Barnen. Och jag konstaterar att det är svårt att vara ung i dag och växa upp i ett prylfixerat samhälle. Med en skola som bara till namnet är avgiftsfri och där allt det "lite mera roliga" kostar.

Leine skriver också om barnfattigdom i dag, så även Peter Andersson och Martin Moberg.

2 kommentarer:

  1. Hej.
    Är en vanlig väljare som följer debatten lite på avstånd men är ändå intresserad av samhällsfrågor.
    När jag läser ditt inlägg blir jag först bekymrad men sen fundersam. Om någon skall kunna värdera "tonen" i inlägget måste man få fakta. Vad är att vara fattigt barn? Jag har jobbat i Rumänien och Bulgarien och där var ett fattigt barn, barn som levde på gatan, tiggde och klarade sig genom stöld. Hade man ett hem, fick mat och hade kläder på kroppen var man inte fattig. Om fattigdom är att inte kunna köpa en mobil eller märkes kläder är det inte att vara fattig. Min syster är ensamstående med två och jobbar deltid men klara sig bra, hennes barn har ferie jobb, spännande fritidsintressen, kompisar, dom har aldrig haft dator i hemmet men det har aldrig varit ett problem. Det finns datorer på bibliotek , i skollan mm, mm. Du beskriver en verklighet jag inte förstår och ska jag rösta på partiet igen måste ni vinna över mig med hållbara argument inte med skrämsel propaganda.
    Mvh
    Torbjörn Lundqvist

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Jag vet inte om du såg det men i Rapport i går fick Rädda Barnens Elisabeth Dahlin ungefär samma fråga. Hon svarade att hon blir heligt arg varje gång någon säger så. I Sverige i dag handlar det om barn som inte har mat på bordet och möjlighet att köpa glasögon om det behövs. Familjen, och inte minst barnen själva, gör alltid sitt yttersta för att dölja fattigdomen väl. Det är inte så lätt att stå för att man skanar det mest basala. Sedan är det inte samma fattigdom som i de länder du har erfarenhet av. Så är det. Vi måste nog tyvärr ändå inse att det finns en misär och ett lidande även här.

      Radera