Min beskrivning av mötesvardagen i Vimmerby har fått reaktioner. Johan Westerholm konstaterar att han har det likartat på mötesfronten:
"Räknar jag på hur det ser ut för mig fram till midsommar så ser det lika illa ut som sagt – och då har jag börjat skala bort en del möten som bara går ut på att äta limpsmörgåsar. Jag struntar i att jag får en frånvaroprick i protokollet inför nästa tur med valberedningen eftersom jag tror på resultatet som måttstock – i motsats till att bevaka varandras närvaro."
Det gör naturligtvis inte saken bättre, tvärt om borde vi alla fundera på om inte detta är ett akut problem för nya partisekreteraren att ta tag i. Den inre organisationen och öppenheten. Vilka ska vi tala med och övertyga om vi bara träffar varandra?
Läser med glädje hos Jämlikhetsanden följande rader:
"Vi behöver helt enkelt göra som Carin Jämtin och Håkan Juholt så många gånger uppmanade oss i helgen. Öppna dörrarna och slipa ner trösklarna. Vi måste träffa våra potentiella väljare lite oftare och varandra lite mindre."
Att gnälla utan att ha en egen idé är ju synd. Jag drömmer om ett lokalt partiarbete där ett möte i månaden är öppet för både aktiva, medlemmar och sympatisörer. Styrelsemöten räcker det att ha varannan månad och VU, möjligen, varje månad. Hur ska vi överleva som parti om den som är utanför aldrig får komma och delta?
Läs mera hos Stefans konspirationer och hos Lis Astrid Andersson på en blogg nära dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar