Maskrosorna har ett härligt år. Frodiga och många. Torkan bekymrar dem inte nämnvärt. Jag minns förra året när gräsmattan gulnat av torka. Mitt i öknen stod maskrosor, gröna och fina i all sin prakt. Livskraftiga. I helgen förde jag och mitt ogräsjärn en lite ojämn kamp mot maskrosorna. Hur eller hur så blev det bättre.
Ny rabatt blev det! Jag tog bort all min myskmadra. Det är ingen snäll växt. Den sprider sig, kväver och tar över. Jag hade ändå hägnat in den med järn... Nej, nu har jag i stället en riktig högsommarrabatt men gladioler, doftliljor, jätteverbena och ringblommor. Jag har turen att ha jätteverbena som etablerat sig i en gigantisk citruskruka. Den övervintrar tillsammans med citrusen och sedan så tidigt på våren så tar jag sticklingar och förökar så jag har mängder av jätteverbena. Fjärilarna älskar mig för det.
Kvar blev en liten gräsplätt där maken vill skapa en sittplats, ett litet torg. Han vill lägga plattor i sten men i morse när jag cyklade till jobbet så såg jag framför mig hur fint det skulle vara med ett litet trädäck i stället. Vi får se om jag lyckas sälja in den tanken.
I lördags gjorde jag pasta från grunden. Jag hade den osedvanliga turen att lyckas väl, så väl att tagiatellen jag gjorde gick att hantera felfritt. Konsistensen var så bra! Jag mixade phillyost med ett par rejäla nävar spenat, kryddade och värmde på. När pastan var kokt så vände jag ned den i spenatsåsen. Wow...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar