Vet ni, hur man än gör har man ändan bak. Det är inte lätt att vara politiskt korrekt i alla sammanhang. Jag vet inte hur länge sedan det är som jag började se mig omkring i affären om jag stod och vägde mellan olika varor. Ja, då menar jag inte om det ska bli äpplen eller päron för det vet ju vem som helst att man inte ska blanda...
Nej, jag menar snarare om man står där och väger mellan nått ekologiskt och nått som inte är det...
Nu är sanningen den att det är jag som är den största smålänningen i familjen och det innebär att om det skiljer för jäkla mycket på priset så tar jag den billigare varan. Även om det blir mer och mer eko tack vare att Coop satsar på det.
Men. Även jag har gränser. Jag skulle aldrig whatsoever köpa kött som forslats hit från annat land om jag inte är desperat (och det händer inte). Det har hänt men inte nu längre. Vi har Håkans glada grisar om hörnet, flera viltleverantörer och nu snart en ny lokal nötleverantör där vi vet att kossorna går och betar i godan ro innan de får lämna jordelivet. Allt detta är dessutom så väldigt mycket godare.
Vi hör till dem som numera hellre äter mindre kött men godare. Gärna en eller två helgröna rätter i veckan. Ja, mer om inspiration infinner sig och säsongen tillåter. Vi följer säsongen och frossar i kål, morötter och potatis nu. Ikväll lagar jag rysk rödbetssoppa med lite kött i från rådjur. Funkar utmärkt. Till det äter vi tjocka skivor av mitt hembakade surdegsbröd.
Sålunda äter vi humant, någorlunda i alla fall. Vi äter så vi försöker bespara jorden lite elände. Men vi är inte fundamentalister. Jag tittar uppmärksamt på ursprungsmärkning och försöker hitta grejer utan allt för många tillsatser. Jag köper kravbananer med omtanke om de människor som slipper plocka besprutade bananer och jag skulle ALDRIG ta hem nått som vuxit eller tillverkats i Israel om jag kan undvika det.
Vi cyklar och går. Onödiga bilresor sker självklart men vi funderar och vi försöker. Tar tåg och buss om det går. Men vi är inte fundamentalister här heller. Mest lite vanliga kanske.
Utöver detta så sopsorterar jag. Allt. Vi samlar allt och sorterar. Vissa saker samlar vi länge (vi har gott om utrymme) och far till tippen ett par gånger om året. Jag komposterar dessutom alla skal och rester som det går att lägga i en kall kompost. Allt detta blir finfin kompost som jag använder till landen och till egna jordblandningar. Om sommaren är vi nära nog självförsörjande på bär och grönsaker och detta långt in på hösten/vintern. Jag har fortfarande underbara jordärtskockor som ligger i marken och väntar på mig. Vi plockar sånt som finns i skogen och fryser ned för vinterbehov.
Rent mänskligt så försöker jag vara en god person och leva så att jag om möjligt inte stör någon. Jag vill gärna tro att mina grannar vet att om det är något så kan jag hjälpa till (och att de glömt den där midsommarfesten för några år sedan). Jag vill gärna tro att mina vänner känner detsamma. Jag har aldrig funderat så mycket på ras, sexualitet och religion för för mig så är det okej för andra att vara som de känner och vill. Jag har förbaske mig inga synpunkter på det. Jag vet inte ens om jag tänkte på skillnaderna innan det började vara så svårt för många. Jag vill utgå ifrån att jag inte behöver vara rädd för andra och jag vill utgå från alla människors både godhet och lika värde.
Det som skrämmer mig är att det sällan räcker med ovanstående. Och då menar jag allt från mathållning till livsåskådning, för att tillfredsställa fundamentalisterna. De rättrogna som vet precis allt och som är framme med pekpinnen i nyllet så fort man bryter av från deras norm.
För att jag ska vara klar och tydlig: JAG MENAR INTE SMYGRASISTERS RÄTT ATT SÄGA VA FAN SOM HELST. Nej, inte. För det är ju ett vanligt argument, eller hur? Att man inte får lov att säga vad man tycker längre, och därav är det synd om er? Nej detta inlägget handlar inte om hur mycket jag ogillar rasism, öppen eller smyg, det handlar om annat.
Detta handlar mera om de som vet exakt hur man ska leva på livets tunna tråd. De som sneglar i matkorgen och ler snett om de ser en burk vita bönor. För det är ju så enkelt att lägga dem i blöt och koka själv. De som alltid klarar av att leva så himla bra att de aldrig någonsin gör fel mot människor i tredje världen eller skadar naturen. Ni som inte reser på semester till fel ställe och ni som inte köper disktabletter. Ni som städar era toaletter med citron och bikarbonat och som svänger ihop en egen hudkräm emd tre ingredienser som förutom att den är SÅ mjuk även går att ta på mackan om bregottet är slut. Ni som inte använder sköljmedel för att det är så allergiframkallande och ni som aldrig ser på teve.
Jag ger upp liksom. Snälla, snälla. Kan vi inte enas om att vi alla försöker göra något? Men att alla kanske inte kan göra precis allt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar