Trädgården är som den är. Därav får det bli lite mat. Det finns råvaror som utvecklas. Sedan finns det råvaror där flexibilitet och potential når oanade höjder. Skulle jag skriva potatisens CV så skulle listan på erfarenheter, egenskaper och färdigheter bli lång.
Fyra små potatisar, kalla, kan tillsammans bli något riktigt vackert; potatisgnocci.
Mosa potatis, dra i ett ägg, rejält med riven parmesan, salt, pepper och en nypa socker. Till detta mjöl i sådan mängd att ni kan hantera degen som....en deg! Inte kladdig utan fast och rullbar. Rulla ut och hacka till centimeterlånga och fingertjocka bitar. Om jag vore en italiensk hemmafru så skulle jag med all säkerhet forma dem snygga också. Men det gör jag inte, jag bara lägger dem tillsammans och mjölar lite så de inte klibbar ihop.
De kan gott ligga en stund och mojsa sig.
När ni sedan har en god sås på spisen så är det bara att koka upp massor med vatten och salt, i med gnoccin och vänta fem-sju minuter. Upp med dem rykande heta på ett snyggt fat och häll en gräddig sås över. I min sås var det rökt skinka, vitlök och karl-johansvampar....
En näve hackad persilja på det och himmelriket är en gaffel bort....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar