torsdag 10 november 2011

Borttappade ideal

I ivern att bli utkletat lika så tappade vi bort de olikheter som människor vill se. Politiker och politik har blivit lite "same shit". Jag säger inte att det är sanningen men det är banne mig en sanning som lever och far runt där ute i verkligheten.

Bror Perjus kommenterade tidigare i veckan här hos mig och sa att vi inte får förlora våra ideal. Det har han så rätt i. Vi måste bara hitta sätt att se nutida lösningar som stämmer med socialdemokratiska ideal.

Att köra lightvarianter på alliansförslag är bara sorgligt. Varför skulle ett halvt rut-avdrag locka någon att rösta socialdemokratiskt när de kan få ett helt med moderaterna? Om nu rut är avgörande för någon så inte lär det bli vi som tar hem rösten där...
Varför ska det vara så väldigt svårt att stå upp för att vi inte har råd med rut när gamla människor dör i väntan på omvårdnad? Jag ser inte riktigt problemet i den diskussionen om vi bara tar den. För övrigt så är Sebastian Stenholm lika upprörd som jag i denna frågan.

Vi socialdemokrater måste kunna stå upp för att vi kommer att fajtas för regleringar i vinster när det gäller skola och vård. Vi måste kunna visa att det går och vi måste kunna driva igenom förändringen snabbt när vi får förtroendet. Inget jams och trams utan skarpt läge snabbt. Redan nu borde vi börja jobba på ett sätt som innebär att vi efter valvinst 2014 kan jobba snabbt och visa resultat. Det är inte självklart och det gör sig verkligen inte självt heller.

För övrigt så kan jag inte låta bli att orda lite kring Nordea och deras fantastiska historier. Vet ni, jag önskar nästan att jag vore kund så att jag kunde få förmånen att sluta vara kund där.

Han chefen Clausen behöver ett boende. Då köper man en lägenhet på 250 kvadrat. Anders Borg blir arg och tycker att kunderna ska säga ifrån.
Wahlroos han är styrelseordförande och han anser att "människor ju måste bo" och det har han förvisso rätt i. Wahlroos vill höja lönen så att Clausen kan köpa flera lägenheter, varför han vill det framgår inte riktigt men...
Nu är ju inte stackars Clausen alldeles lottlös innan jobbet fixade hans lilla krypin. Han får tio miljoner i lön om året också. Förvisso är det dyrt med boende i Stockholm men med den lönen så vet i katten om jag inte hade bott på ett trevligt hotell under den tid jag spenderar på mitt kontor. För man kan anta att han reser en del. Sedan har han ju ett hem i Köpenhamn. Nu vet inte jag hur hans familjesituation ser ut men man kan anta att han har en - familj.

Nu tänker jag så här: antag att ni vill ha en övernattningslägenhet för jobbets skull? Vem av er vill ha 250 kvadratmeter att städa på? Och kollar man på bilderna så vilka fönster! När Clausen ska fara runt där med dammsugaren på fredagen före Köpenhamnsflyget går så får han sno sig. 250 kvadratmeter, det dammsuger han inte på en pisskvart inte. Är det dessutom inte treglas och vändbara så får han avsätta mycket av den dyrbara direktörstiden till fönsterputs vår och höst. HU. Så i grund och botten är det kanske synd om stackars Clausen?

Men vad vet jag som tillhör den ironiska generationen...

1 kommentar:

  1. Tomas Andersson10 november 2011 20:00

    Juholt har fyra rum i sin övernattningslägenhet...låter lite stort för en övernattningslägenhet...borde räcka med ett rum.

    SvaraRadera