Det blir stora svarta rubriker. Krasch av ekonomisk karaktär har tendensen att drabba många och alldeles särskilt de som har det sämst. Andra mera välbeställda har hunnit gno undan, flytta sina pensionsfonder och sålt av de värsta aktierna. Vi andra ser på och hoppas på det bästa.
Det kan vara på sin plats att påpeka att börsen är ett företag och att markanden är ett gytter av människor som agerar på olika sätt. Panikköper eller paniksäljer.
Och det är papper de säljer. Till ett uppskattat värde. Ett värde de enats om är rätt just för stunden.
Som om jag skulle bestämma mig för att sälja mitt hus och att det är till salu för 10 miljoner. (Inte så troligt just nu men ändå, rent hypotetiskt då!)
Då kommer det en snubbe som säger "jomenvisst det är ett schysst pris, vassego".
Och då är ju mitt hus värt 10 miljoner.
Där kan man säga att jag gjorde en bra affär kanske.
Sedan går det en tid och då vill min köpare sälja i sin tur. Då kommer det tre familjer som tycker att huset är värt cirka en mille. De kanske är realister eller så, vad vet jag. Min köpare får sälja med en rungande förlust och bostadsbubblan var helt enkelt ett faktum.
En bostadsmarknad i miniatyr.
Aktiemarknaden är likartad. En massa folk som slår fast, enas, om vad olika papper ska vara värda. Det är bara mycket större och betydligt mera riskabelt, skulle jag vilja säga. Vi får exempel efter exempel på att det inte är så lyckat att låna till löpande utgifter men ändå....eller att investera i papper som riskerar bli värdelösa dagen därpå.
Ni får ursäkta mig, men snurren av ekonomiska trix hit och dit kommer inte att sluta väl. Jag kan inte låna pengar helt utan säkerhet (om jag har något vett) och det kan heller inte ett land göra.
Så länge det inte finns någon form av hejd för att suga ut ohemula summor pengar ur än det ena och än det andra så kommer människor att bli lidande.
Var finns vett, sans och sunt förnuft när hela länder riskerar gå i konkurs?
Mera hos Ylva Johansson och Annarkia på en blogg nära dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar