Under gårdagskvällens promenad mötte jag en bekant på vägen. Hon ville prata om några idéer som hon fått under sommaren.
Hon hade lyssnat till mitt 1:a majtal i våras och mindes det ännu.
"Ditt tal berörde mig", sa hon och la handen mot hjärtat.
Hon oroade sig för hur det ska gå med Sverige om den sittande alliansregeringen vinner igen.
För mig var hennes beröm så värmande. Och hennes oro för landet lika glädjande. Hon är inte politiker men hon är samhällsmedveten. Jag sa till henne att det räcker långt, jättelångt.
Jag sa till henne att hon är jätteviktig. För så är det. Jag tror att om hon berättar för andra och ber dem rösta så väger hennes ord tungt.
Det är möten som detta, och känslan det ger, som jag ska bära med mig i mitt politiska liv.
