Fröfrossa

I lördags tog jag och sonen första steget mot vår och hopp. Vi handlade frön på nätet. Redan nu vet vi hur gott och vackert allt kan komma att bli. Jag är särskilt nöjd med en spännade italiensk kålsort som växer hyperfort och smakar gudomligt. Sägs det i alla fall. Och med hyperfort hoppas jag ju att de underförstått menar "inte ens kålmaskarna hinner äta din planta". Så måste det vara.

Tomater. Guds gåva, tror jag. Finns i så många sorter att jag blir vindögd efter ett par. Jag skulle behöva ett växthus i storlek som Mandelmanns allra minst. Jag vill ha alla. På tal om Mandelman så blev jag alldeles till mig av glädje när han berättade att man kan kapa tomatplantan och hänga den i taket. Ja, om man har en massa omogna tomater som riskerar frysa bort. Hade jag bara vetat om det i rätt tid så hade jag haft en stor omgång Dansk export hängandes i kökstaket. Men i år, då ni. In ska de, tomaterna som inte mognar.

Det lär bli några dessutom. Tror att vi kommer att ha fem sex sorter. Detta bara på egna frön. Sedan brukar alltid frestelsen bli övermäktig och jag köper några plantor under öppen trädgård-rundan på våren.

Men tomaterna kommer till nytta. Förra sommaren plockade jag överskottet och lät dem gå rakt ned i frysen med skal och allt. Sedan under min jul och nyårsledighet tog jag fram stora jättekastrullen och droppade rubbet med frusna tomater däri. I med rotselleri, morot, vitlök och olivolja. Socker, salt och lite buljong. Ja, det är nog inte så noga egentligen, här gäller det; ta vad du har. Jag smakade mig fram till ett fantastiskt resultat och satte mixerstaven i grytan. Nu har jag en massa små burkar med ritigt busgod tomatbas i frysen. Senast använde jag en burk till min egen lins- och choritzosoppa.

Sommar på burk.