Varför säger inte Alexandra vad hon är för sjuk? Man kan ju inte låta en sjukskrivning gå igenom om man inte har papper på vad personen är för typ av sjuk.
Håller med om att Moderaterna (inte alliansen!) var rätt vassa i och med deras uttalande mot en enskild individ. MEN, Alexandra valde själv att först medvara i en artikel emot och nu fick hon ett öppet svar. Hade Moderaterna valt att inte bemöta artikeln, hade det blivit ett jäkla liv om det istället.
"I bakhuvudet på henne surrar tanken att ”jag inte skulle ha behövt åka dit alls, om min grundtrygghet inte hade rubbats”."
Jag vet inte varför Alexandra fick en remiss till psykriatrin, men hennes uttalande får mig att känna att hon inte ens vill försöka bli frisk...?
Jag vet som sagt inte hur Alexandra lever sitt liv eller vad hon är för sjuk. Men dessa frågor och tankar ploppade upp direkt när jag läste artikeln...inget illa ment mot någon part (är inte heller moderat).
Enskilda fall ska inte en ordförande för socialförsäkringsutskottet kommentera. Minns hur Axen talade i riksdagen när en åhörare protesterade och sa sin mening. Han blev utförd av vakter. Gäller inte samma Axen. Enskilda fall som han hånar en enskild person med. Bör utan tvekan leda till en stämmnig eller avsked från regeringen. Detta om rättssamhället funkar något så när i Sverige.
För det första verkar du inte följt "Alexandra-debatten" eftersom hon själv beskrivit delvis vad hon är sjukskriven för, dvs vilken sjukdom hon har. MEN för det andra: VAD ger dig eller nån annan, RÄTTEN att veta varför hon är sjukskriven????? Hon har ju självklart massa papper och läkarintyg på detta. Hur kan du tro att hon inte har det?
Själv faller mina tankar först och främst på barnen. Hur är det att behöva leva och växa upp med en mamma som är så sjuk att hon inte kunnat jobba på flera år. Får de verkligen den omvårdnad och den uppfostran som de har rätt till? Hur ska de utvecklas när de inte får uppleva att deras mamma kan ta ansvar för sin egen och deras försörjning. Hur kommer det prägla dem senare i livet? Varför synliggörs inte detta?
Alexandra har fibromyalgi, vilket hon redan berättat om i Aftonbladet. Den kunskapen låtsas Axén dock inte om, eftersom han tror att man vinne fler röster på att ljuga och svartmåla enskilda individer. Fy fan.
Men även om man tycker att den moderata allianspolitiken är fel så behöver det inte innebära att man motsätter sig att ledande politiker som Axén ignorerar debatten och bara glider förbi debattinlägg.
Jag tycker det inte är en sämre människosyn att faktiskt bemöta inlägg av enskilda medborgare än det är att anse att folk med fibromyalgi ska slippa mothugg.
Vi ska väl egentligen vara glada att de säger vad de tycker. Så vi får reda på det.
Jag håller med Stig-Björn om att det är glädjande att se deras rätta ansikte i stället för allt jolmade vi hört om att "alla ska få och ingen ska drabbas". Men jag tycker inte att Alexandra som troligen ganska medialt ovan ska behöva få en råsop av denna kalibern mitt i allt. Jag uppfattar henne som osentimental och modig. Men mod har en ände och i hennes läge är man både skör och utsatt.
Moderata företrädare lär få häcken full om de ska ut och bemöta varje människa som drabbas av stupstocken i sjukförsäkringen.
Vi kanske skriver förbi varandra ;-) för jag menar inte att hon inte ska tas på allvar. Både hon och sjukdomen! Jag blir illa berörd för jag inser att alla dessa människor som känner som Alexandra blir så maktlösa. De kommer ingen vart någonstans. Maktskillnaden mellan Alexandra och de båda moderata riksdagsledamöterna är monumental, därav tycker jag att de ska visa större hänsyn än de gjort.
Det är möjligt att de borde visat mer hänsyn. Och rent taktiskt borde de inte skrivit alls eftersom det förlänger en debatt som Alliansen riskerar att förlora. Men just det tycker jag de ska ha en eloge för, att de inte taktiserar utan skriver vad de tycker. Dels ger det, som du skrev inledningsvis, en vink om moderaternas människosyn, dels tar de upp en fråga som fler borde diskutera seriöst, nämligen vad vi ska mena med "sjuk" och vem som är "frisk" och hur politiken ska närma sig gråzonen mellan dessa två ytterligheter.
Och när det gäller den moderata människosynen så finns det också en möjlighet att jämföra med den socialdemokratiska betydligt mer empatiska. Som inte örfilar folk, men klappar dem på huvudet som vore de barnungar.
Det känns befriande att ta del av Stig-Björn Ljunggrens inlägg. Han vill liksom jag ha en fri och öppen debatt även i frågor som är minerade. Låt folk säga vad de tycker. Det är väl bättre det än att debattörerna ska behöva hymla i känsliga ärenden.
Man kan ha olika åsikter i detta. Klappa folk på huvudet är inte empati för mig. Debatter som trampar på folk uppfattas nog som allt annat än befriande av den/de som känner sig trampade på. Fri och öppen debatt kan man ha och ändå visa andra människor respekt och hänsyn.
Det går att diskutera mycket fruktbart om vad som egentligen är "sjuk" och vad som är "frisk" samt hur gråzonen mellan dessa två ytterligheter ser ut. Vi vet alla att samma åkomma (ohälsa) ser oerhört olika ut för olika människor beroende på deras inställning. Några försöker komma tillbaka till egen förjning så snart som möjligt, andra utnyttjar chansen att hålla sig kvar i andras försörjning. Politikerna försöker därför att på olika sätt skapa incitamentsstrukturer så att det är fler som väljer jobbet före att vara hemma. Alliansen har försökt chocka bort understödstagarandran och därmed skapat en hel del elände, collateral damage heter det visst. Det ska de ha klander för. Men socialdemokraterna inledde denna saneringsprocess under förra mandatperioden, det ska de ha beröm för. Vad moderaterna gjorde i den här artikeln var att diskutera sjuk-friskhetsbegreppet. Med en person som formulerat sin egen subjektiva bild av verkligheten. Vi kan välja att se olika saker. Några ser att hon inte orkar sköjla poolen och blir förbannade. Andra ser hennes lidande och blir förbannade. Och frågan är hur vi ska diskutera detta, öppet eller med silkesvantar där en stark person som Alexandra betraktas som ett objekt som inte kan tala för sig själv.
Jag tror att vi i grunden är överens. Det finns så många synvinklar och var och en ser utifrån det man har med i bagaget sedan tidigare, erfarenheter alltså. Men jag är helt säker på en sak; jag som politiker ska inte avgöra vem som är sjuk och inte. Det gör ju stupstocken i sin trubbighet. Huruvida någon är sjuk, vilken behandling som behövs och vilken rehabilitering som ska sättas in det måste vara läkarproffesionens uppdrag att avgöra. Sedan finns det kanske brister där men då får man komma åt det utan "collateral damage"
Varför säger inte Alexandra vad hon är för sjuk? Man kan ju inte låta en sjukskrivning gå igenom om man inte har papper på vad personen är för typ av sjuk.
SvaraRaderaHåller med om att Moderaterna (inte alliansen!) var rätt vassa i och med deras uttalande mot en enskild individ. MEN, Alexandra valde själv att först medvara i en artikel emot och nu fick hon ett öppet svar. Hade Moderaterna valt att inte bemöta artikeln, hade det blivit ett jäkla liv om det istället.
"I bakhuvudet på henne surrar tanken att ”jag inte skulle ha behövt åka dit alls, om min grundtrygghet inte hade rubbats”."
Jag vet inte varför Alexandra fick en remiss till psykriatrin, men hennes uttalande får mig att känna att hon inte ens vill försöka bli frisk...?
Jag vet som sagt inte hur Alexandra lever sitt liv eller vad hon är för sjuk. Men dessa frågor och tankar ploppade upp direkt när jag läste artikeln...inget illa ment mot någon part (är inte heller moderat).
Och vi vet också hur många människor ser på samhället
SvaraRaderaEnskilda fall ska inte en ordförande för socialförsäkringsutskottet kommentera.
SvaraRaderaMinns hur Axen talade i riksdagen när en åhörare protesterade och sa sin mening. Han blev utförd av vakter.
Gäller inte samma Axen. Enskilda fall som han hånar en enskild person med. Bör utan tvekan leda till en stämmnig eller avsked från regeringen.
Detta om rättssamhället funkar något så när i Sverige.
Svar till Emma-Lou:
SvaraRaderaFör det första verkar du inte följt "Alexandra-debatten" eftersom hon själv beskrivit delvis vad hon är sjukskriven för, dvs vilken sjukdom hon har. MEN för det andra: VAD ger dig eller nån annan, RÄTTEN att veta varför hon är sjukskriven????? Hon har ju självklart massa papper och läkarintyg på detta. Hur kan du tro att hon inte har det?
Själv faller mina tankar först och främst på barnen. Hur är det att behöva leva och växa upp med en mamma som är så sjuk att hon inte kunnat jobba på flera år. Får de verkligen den omvårdnad och den uppfostran som de har rätt till? Hur ska de utvecklas när de inte får uppleva att deras mamma kan ta ansvar för sin egen och deras försörjning. Hur kommer det prägla dem senare i livet? Varför synliggörs inte detta?
SvaraRaderaEmma-Lou.
SvaraRaderaAlexandra har fibromyalgi, vilket hon redan berättat om i Aftonbladet. Den kunskapen låtsas Axén dock inte om, eftersom han tror att man vinne fler röster på att ljuga och svartmåla enskilda individer. Fy fan.
Men även om man tycker att den moderata allianspolitiken är fel så behöver det inte innebära att man motsätter sig att ledande politiker som Axén ignorerar debatten och bara glider förbi debattinlägg.
SvaraRaderaJag tycker det inte är en sämre människosyn att faktiskt bemöta inlägg av enskilda medborgare än det är att anse att folk med fibromyalgi ska slippa mothugg.
Vi ska väl egentligen vara glada att de säger vad de tycker. Så vi får reda på det.
Jag håller med Stig-Björn om att det är glädjande att se deras rätta ansikte i stället för allt jolmade vi hört om att "alla ska få och ingen ska drabbas".
SvaraRaderaMen jag tycker inte att Alexandra som troligen ganska medialt ovan ska behöva få en råsop av denna kalibern mitt i allt. Jag uppfattar henne som osentimental och modig. Men mod har en ände och i hennes läge är man både skör och utsatt.
Moderata företrädare lär få häcken full om de ska ut och bemöta varje människa som drabbas av stupstocken i sjukförsäkringen.
Fast det är också en annan slags nedlåtande attityd i att inte ta en fibromyalgiker på allvar....
SvaraRaderaVi kanske skriver förbi varandra ;-) för jag menar inte att hon inte ska tas på allvar. Både hon och sjukdomen! Jag blir illa berörd för jag inser att alla dessa människor som känner som Alexandra blir så maktlösa. De kommer ingen vart någonstans. Maktskillnaden mellan Alexandra och de båda moderata riksdagsledamöterna är monumental, därav tycker jag att de ska visa större hänsyn än de gjort.
SvaraRaderaDet är möjligt att de borde visat mer hänsyn. Och rent taktiskt borde de inte skrivit alls eftersom det förlänger en debatt som Alliansen riskerar att förlora. Men just det tycker jag de ska ha en eloge för, att de inte taktiserar utan skriver vad de tycker. Dels ger det, som du skrev inledningsvis, en vink om moderaternas människosyn, dels tar de upp en fråga som fler borde diskutera seriöst, nämligen vad vi ska mena med "sjuk" och vem som är "frisk" och hur politiken ska närma sig gråzonen mellan dessa två ytterligheter.
SvaraRaderaOch när det gäller den moderata människosynen så finns det också en möjlighet att jämföra med den socialdemokratiska betydligt mer empatiska. Som inte örfilar folk, men klappar dem på huvudet som vore de barnungar.
Det känns befriande att ta del av Stig-Björn Ljunggrens inlägg. Han vill liksom jag ha en fri och öppen debatt även i frågor som är minerade. Låt folk säga vad de tycker. Det är väl bättre det än att debattörerna ska behöva hymla i känsliga ärenden.
SvaraRaderaMan kan ha olika åsikter i detta. Klappa folk på huvudet är inte empati för mig. Debatter som trampar på folk uppfattas nog som allt annat än befriande av den/de som känner sig trampade på. Fri och öppen debatt kan man ha och ändå visa andra människor respekt och hänsyn.
SvaraRaderaDet går att diskutera mycket fruktbart om vad som egentligen är "sjuk" och vad som är "frisk" samt hur gråzonen mellan dessa två ytterligheter ser ut.
SvaraRaderaVi vet alla att samma åkomma (ohälsa) ser oerhört olika ut för olika människor beroende på deras inställning. Några försöker komma tillbaka till egen förjning så snart som möjligt, andra utnyttjar chansen att hålla sig kvar i andras försörjning.
Politikerna försöker därför att på olika sätt skapa incitamentsstrukturer så att det är fler som väljer jobbet före att vara hemma.
Alliansen har försökt chocka bort understödstagarandran och därmed skapat en hel del elände, collateral damage heter det visst. Det ska de ha klander för. Men socialdemokraterna inledde denna saneringsprocess under förra mandatperioden, det ska de ha beröm för.
Vad moderaterna gjorde i den här artikeln var att diskutera sjuk-friskhetsbegreppet. Med en person som formulerat sin egen subjektiva bild av verkligheten. Vi kan välja att se olika saker. Några ser att hon inte orkar sköjla poolen och blir förbannade. Andra ser hennes lidande och blir förbannade. Och frågan är hur vi ska diskutera detta, öppet eller med silkesvantar där en stark person som Alexandra betraktas som ett objekt som inte kan tala för sig själv.
Jag tror att vi i grunden är överens. Det finns så många synvinklar och var och en ser utifrån det man har med i bagaget sedan tidigare, erfarenheter alltså.
SvaraRaderaMen jag är helt säker på en sak; jag som politiker ska inte avgöra vem som är sjuk och inte. Det gör ju stupstocken i sin trubbighet. Huruvida någon är sjuk, vilken behandling som behövs och vilken rehabilitering som ska sättas in det måste vara läkarproffesionens uppdrag att avgöra. Sedan finns det kanske brister där men då får man komma åt det utan "collateral damage"