Aldrig slänga, alltid äta

Detta med att gå från tre i hushållet till mestadels två, då och då en  och så varva upp till tre de flesta helger har fått mitt flexibla sinne att spetsas lite. Vara på tå liksom. Det gäller fortfarande att handla storpack men jag väljer att se till att det mesta är styckfruset sedan. Och jag har en hel del små byttor med frusna enportionare att ta till när någon är ensam hemma och jobbar länge. Det är uppskattade små lådor för den hårt arbetande sonen också. Att ta med till jobblunchen.

När kylskåpet är fullt så känner jag mig lite rik faktiskt. Det ska finnas lite av allt men inte för mycket av något. Rester är verkligen en gåva...ät dem, frys dem eller gör om dem till något nytt!

Bästa smuldegen

I helgen upptäckte minsann rådjuren min kulturspenat! En gammal sort med lite fetare blad och ljuvligt snygga ätliga blommor på. Jodå, mums mums så var den borta. Finsmakar-rådjur. De missade tack och lov den vanliga spenaten som dolts av snön. Den ska jag passa på att äta själv så snart snön har smält idag!

Annars vill jag ge ett supertips! I helgen gjorde jag blåbärspaj. En helt vanlig smulpaj där vanligt vitt socker ersattes med lite karamelligt rårörsocker och så det bästa - i smuldegen så tog jag bort hälften av mjölet och ersatte det med krossade digestivekex! Wow så gott med det sötsalta och crunchiga.

Bristvaror i jultid

Okej, så i år riskerar vi att smöret tar slut till jul. Förra året så var det ansjovisen. Faktum är att då gick jag så långt att jag hamstrade vid denna tiden. Jodå. Jag frågade personalen i min butik som bekräftade att de kunde se problem med tillgång på ansjovis till jul.

Så jag hastade till silldisken och tog fyra burkar för säkerhets skull.

Med ansjovisbristskräcken i starkt minne så sneglade jag på hyllan igen strax före jul. Skulle den vara tom? Skulle jag med mina fyra burkar säkrade kunna hjälpa några desperata janssons-sugna som inte fått någon burk?

Men hyllan gapade ingalunda tom...jag däremot, jag hade ett litet lager minsann. Ansjovis går ju alltid åt. Förr eller senare.

Rapport från grönsakslandet....jag skördar fortfarande morötter, machesallad och vanlig spenat. Väldigt bra gröda den där sena salladen.

Gnocci, bara för att det är så gott

Sedan jag upptäckte gnoccins goda sidor så har livet blivit lättare. Förmodligen inte runt midjan men livet består ju av mera än ett midjemått, eller hur? Nyttig mat kan vara sånt man mår bra av i själen också.

Gnocci är en liten potatis- och mjölkudde som går att göra massor av roligheter med. Grunden består av pressad eller mosad kokt potatis, ägg, mjöl och salt som bearbetas till en hanterbar deg. Rulla till centimetertjocka rullar och kapa av i små lämpliga bitar. Kokas i saltat vatten 4-6 min.

Vill man sedan så kan man ha i hackade örter i degen. Spenat. Parmesanost. Soltorkade tomater. Eller rubbet på en gång. Ja, ni fattar. Man smaksätter och man tager vad man haver.

Jag har till och med gjort grundgnoccisarna och lagt upp på fat och toppat med stekt bacon, lök och kryddpeppar. Servera med lingonsylt och ovispad grädde. Ofyllda kroppkakor ju...

Allra bäst lämpar sig ändå gnoccin till en gräddig sås. Ikväll blir det champinjoner, lök och kyckling. Stek alltid champinjonerna ganska hett först i smör. Sänk sedan värmen och stek dem länge. Blir godare så.

Blir det gnocci över så går de utmärkt att frysa ned. Då kan man ta upp dem och steka dem sedan. Uppstekt gnocci är fenomenalt gott tillbehör till det mesta faktiskt.

Den kära knölen

Potatisen är förvisso en knöl  men icke desto mindre en bra knöl.

Igår stekte jag laxfjärilar. Till det hade jag varm potatissallad som är för gudomlig för att undanhålla er.

Ta potatis av en god och fast sort, gärna små, jag tog Cherie. (8-10 st)
Skala och koka.
Bryn ca 50 gr smör.
Ta ett par nävar spenat (snåla inte!) och en knippa dill. Hacka dillen.
När potatisen är färdigkokt och avhälld så lägg på spenat och dill. Flingsalt. Häll över det brynta smöret. Och nu till det riktigt viktiga - en matsked äppelcidervinäger. Rör om allt och så bara ät.
Om ni är tveksamma till vinägern, var inte det! Med vinäger och smör uppstår ljuv matmagi.
Prova!

Mindre kött men bra kött

Hemma blir det mindre och mindre kött. När vi äter kött så blir det nästan uteslutande bra kött som inte åkt för långt. Tyvärr upplever jag det fortfarande som svårt att finna lammkött lokalt i små mängder. Därför blir lammet ibland importerat.

Efter att ha ätit hemkokt gulaschsoppa på älgkött i dag så önskar jag verkligen mera sånt i frysen. Älgköttet är verkligen ljuvligt, inte minst i köttbullarna till jul! Som givetvis ska blandas med hälften älg och hälften fläsk.

Idag blir det vegetarisk gryta där linser och underbar blomkål får spela huvudrollen.

Äpplet som råvara

Svenska äpplen...ja nog är det gudomligt. I helgen gjorde jag Tareq Taylors äppeltosca och maken tog och tog om. Jättegod var den så klart. Knäckig Tosca och syrliga äpplen...

Det var värre i söndags. Då bestämde jag mig för att göra smöriga bullar med äpple. Jag tog min egen surdeg och satte den men med en ganska rejäl mängd honung för att få en söt men inte översöt deg. Jag gjorde som platta minipizzor och bredde på en blandning av mandelmjöl, havregryn, socker, ägg och smält smör. (Nej, jag mätte inte, jag gjorde en lagom tjock gegga...) Avslutningsvis tryckte jag ned två rejält tjocka äppelskivor som jag doppat i socker och kanel. Droppade över lite extra smält smör och så bakade jag dem 15 minuter i het ugn.

Resultatet?

En ljuvlig bulle där äpplet spelar huvudrollen. Stuns i degen och lite extra gottis med smörgeggan. Inget man äter jämt men fantastiskt bra i stället för godis, tycker jag.

Äntligen regn!

Ja det var kanske inget jag trodde jag någonsin skulle skriva - äntligen regn! Men precis så känns det idag. Jag tycker redan att växtligheten ser lite spänstigare ut...

Idag skämmer jag bort mig med rester. Plockade i morse upp en burk med köttfärssås ur frysen. Eftersom jag ska ut och resa imorgon så kommer jag att ägna kvällen åt att se till att packningen blir riktigt bra. Annars är jag ju den som gärna lagar mat till mig själv. Att kunna plocka en god middag ur frysen är rikedom för mig.

Annars handlar det om planering. Att se till att bra handla en gång i veckan och spara tid. Att inte handla vare sig för mycket eller för lite är en konst, i synnerhet när hushållet pendlar mellan två och tre med ojämna mellanrum. Men det funkar bra eftersom jag älskar att planera mat. Just nu är vi i princip självförsörjande på frukt och grönt och då är det ju extra kul att handla.

Skälet till att diskarna med färdigmat är så välfyllda tror jag handlar om okunskap hos många. Många människor kan inte laga mat helt enkelt. Kunskap om matlagningens kemi är inte helt enkel. Och precis som i övriga livet så ger övning färdighet. Jag är dessutom slav under ett missbruk av allt för många glansiga matmagasin och läser dem från första till sista raden. Det innebär ju att jag snappar upp så mycket ny kunskap och inspiration också. Men visst. Den som ogillar matlagning så som jag ogillar fönsterputsning får ju mat därefter...så är det nog. Man måste gilla uppgiften.

Frösådd nu - inte bara våren

Häromdagen skördade jag min första machesallad och spenaten är redo att skördas den med. Oj så roligt. Machesalladen hör dessutom till de absolut läckraste salladssorterna, tycker jag. Att den dessutom var grymt lättodlad ser jag som en bonus. Det enda jag ångrar är att jag inte forskade lite mera i möjligheten att så sent. Men det kommer ju flera år. I år så blev det ju en hel del yta över när makens potatis var skördad och äten. Där bredsådde jag spenat och mache. Jag tror inte det tog mera än tre-fyra dagar så hade allt grott. Kanske dryga två veckor från sådd till skörd. Det är ju fantastiskt. Och tänk så roligt det är att få så flera gånger, inte bara på vårkanten.

Ikväll så grillar jag citron- och dragonmarinerad kycklingfilé och serverar spenatrisotto till. Fullmatad med världens mest närodlade spenat.

Negativismens breda segrar...

Tänk att det ska vara stört omöjligt att förklara för folk att det finns en skillnad mellan driftpengar och investeringar.

Låt oss jämföra en kommunal ekonomi med min egen.

Jag har en årsinkomst.
Jag har löpande utgifter så som mat, amorteringar och annat som kostar varje månad.
Jag behöver en tvättmaskin och en bil. Jag kan spara till detta men då får jag vara utan bra länge så i stället lånar jag pengar eftersom jag har en god inkomst som täcker ränta och amortering.
Jag sparar också pengar för att göra andra investeringar på lite längre sikt.
Jag säljer grejer på Blocket och får råd att köpa nått annat eller utöka mitt sparkonto.

Kommunen har en årsinkomst.
Kommunen har löpande utgifter (driftkostnader) så som ja allt...löner, hyror mm. mm.
Kommunen lånar till investeringar i viss mån och tar av eget kapital i viss mån.
Kommunen har alltså löpande kostnader för drift och så har man ett utrymme kvar för att investera, i allmänhet den delen som blir över efter att den löpande driften är säkrad (investeringsutrymme som det så fint heter).
Kommunen säljer av grejer som inte längre behövs och får på så sätt in lite extra slantar till investeringar eller till sparkontot.

Alltså om en kommun har investeringsutrymme för 100 miljoner ett år men bara gör av med 20 miljoner så kan man spara slantar till år två eller år tre. År tre har man dessutom förhoppningsvis enligt sin plan med sig ännu mera pengar i investeringsbudgeten.

Det är här folk börjar vara gnälliga och tjata om att "nu finns det minsann pengar..." Nej och åter nej. Det finns inte mer pengar. Det går inte att öka på utgifterna varje månad. Det går inte att dra på sig fler löpande kostnader.

Men att byta ut en gammal dyr och svårhanterad skolkoloss mot en moderna och miljöanpassad och samtidigt frigöra yta för attraktivt boende går.

Vad är det som är så svårt att förstå? Har vi råd att driva den ena skolan så har vi självklart råd att driva den nya när den gamla tas UR drift. Och om vi ser klokt på investeringar framåt så finns det utrymme för nya.

Orka.

Rörigt med bakad potatis

Just nu äter vi gula vaxbönor på längden och tvären. Jag har aldrig varit med om maken till skördefest! Vindruvorna ger massor och de flerfärgade morötterna är gudomliga!

Ikväll bakar jag potatis och fyller med en röra gjord på kräftstjärtar, dill, rivet äpple, avocado och creme fraische. Gott och enkelt. Potatisen bakar sig själv och röran tar tio minuter att göra.