Hjälp grannen med middag

Jag erkänner. Det bor till och från en liten kollektivkramare inuti mig. Inte jämt, jag uppskattar ensamhet och hemmets härd på alla sätt. Men ibland...tänk att bo på en gård i Toscana och stå där och röra i min tomatsås. Mama Dolmio typ. Kanske mera mama Dolmio än 1970-tals kollektivare....jag skulle inte klara oredan.

Därför blev jag lite extra glad när ny teknik nu verkar gå min väg. Om jag lagar för mycket mat så kan jag sälja den till grannen som inte hinner!

Tänk om den möjligheten hade funnits förra måndagen när jag stod i köket och lagade mat till bara mig. Med fem matlådor som resultat utöver min egen middag...

Muscovadosirap

Ja, man skulle kunna tro att jag är sponsrad här. Men det är jag inte. Muscovadosirapen förtjänar ett omnämnande vill jag lova.

I lördags gjorde vi glassefterrätt. Bara vaniljglass (en god en) som toppades med skivad banan, muscovadosirap och sötsalta nötter. Shit vad gott!

De sötsalta nötterna gör man genom att smälta socker i en stekpanna, hälla i samma mängd nötter som socker (jag tog valnötter och cashew, hackade) och en rejäl nypa salt. Rör om och låt svalna på bakplåtspapper. Hacka. Supergott till glass!

Lemnes lönesänkning

Jag har inte riktigt kunnat fatta detta med Carola Lemne och hennes iver för att andra ska sänka sin lön. Jag menar att om man själv tjänar 490 000 i månaden så borde det kännas som en knepig uppmaning till en undersköterska. Inte sant?

Om Carola sänkte sin lön med 400 000 så skulle hon för varje månad på året kunna anställa en person i ett helt år. 12 årsarbetare bara genom att sänka Carolas lön till ändå ganska trevliga 90 000 i månaden. Spännande tanke.

Fantastisk röra

...och då menar jag inte politik utan mat. Häromdagen behövde jag ett matigt tillbehör/grön rätt till en bit julskinka som jag frusit en tid. Nu var det dags att festa loss på resterna liksom.

Jag kokte en dl trefärgad qinoa (glöm inte spola av fröna innan ni kokar, smaken om man inte gör det...urk). Så tog jag ungefär lika mycket puy-linser och kokte dem. När de var klara fick de svalna och så blandade jag qinoa och linser med en burk avrunna och sköljda stora vita bönor. Jag finhackade en schalottenlök och rörde ned. Jag satte ugnen på hög värme och grill för att sedan skära paprika i bitar, ha på lite olja och salt och så in med dem i ugnen. De ska svedjas lite! Hög värme under grillelementet lockar fram ljuv sötma och mycket smak i paprikan.  Men passa noga, det går undan med färgen ibland. När paprikan var klar så ned med den i linsröran direkt.

Sedan var det dags för en dressing. Generöst med senap, äppelcidervinäger och olja. Salt och svartpeppar. Smaka av så det blir gott, dressingen ska ha lite bett. Blanda sedan ned i linsröran. Jösses vad gott det blev! Denna röran var fin nygjord och den var nästan ännu godare dagen efter. Ikväll ska jag äta den till nystekt halloumi...  Och när jag tänker efter så tror jag att jag ska pimpa röran med en näve russin först!

Vegorätt var banne mig helt vegofel

Svt:s nya satsning Vegorätt får stentuff kritik. Med all rätt så tycker folk att det var fel. Jag stängde av och missade den så omtalade strandscenen. Eller missade är kanske inte helt rätt uttryck...

Jag älskar vegokäk och jag blandar friskt. Allätare. Men här går gränsen. Skämskuddarna i soffan räckte inte till. Men målgruppen skulle tydligen vara "tjejer mellan 18 och 35" och det är ju inte alls jag. Så där har vi antagligen förklaringen till att jag inte uppskattade ett program som såg ut att vara en dålig hemmainspelning på Youtube. De pratar om varandras favoritfrön och de sätter bär och grönkål i håret. På riktigt. Man kan bli köttätare på kuppen.

Flera ogillar, exempelvis Malin Wollin idag i AB.

Inte min låda mat

På senare tid har det florerat ett inlägg på Facebook där en person visar det oaptitliga innehållet i sin mors matlåda. Människor är naturligtvis rasande. Nu senast så är det brumbjörnen Mannerström som rasar.

Faktum är att kommunens måltidschef bröt sin semester för att undersöka vari problemet låg.

Mannen som delade med sig på Facebook har fått sitt inlägg delat nästan 10 000 gånger i min skrivande stund.

Kommentarsfältet är fyllt av harmsna och stödjande kommentarer. En och annan försöker förklara hur det är på andra ställen i positiva ord. Att de gamla får både grönsaker och efterrätt. Men det försvinner liksom i floden av "usch", "fy fan" och så en klassiker om att politiker minsann borde tvingas äta samma mat...

Mitt i allt detta kan jag fundera på hur det ser ut vid fikabordet i det kommunala tillagningsköket. Slår de upp Expressen och läser om Mannerströms rasande? Har någon frågat dem hur i all sin dar det blev så här? Den så kallade mänskliga faktorn består ju av en människa. En människa som begått ett misstag som nu valsar runt på Facebook och i Expressen som nyårets riktiga åldringsskandal.

Jag hyser den största respekt för äldre och deras behov av en bra kost. Maten är viktig och det är (uppenbarligen) något vi alla har en uppfattning om. Men jag tänker så här - vad hade hänt om mannen i stället för att hala fram Facebook-kortet tagit mammans matlåda och gått till källan (köket) och frågat dem vad som hänt? Hade han fått veta att det var en felaktig låda då? Eller hade de sagt till honom att det var dagens som serverades? Jag menar att om det nu är en miss, en felaktig låda, så har Mannerström och många andra fått rasa alldeles i onödan. För att inte tala om hur dåligt personalen som missat en låda mår idag.

Jag menar inte att vi ska finna oss i att äldre kontinuerligt behandlas som skit. Jag menar att vi ska tänka på att det ibland finns mera än en sida av saken. Att alltid utgå från att glaset är halvtomt är inte att bra sätt att leva.

Solstrålar

En stund sken solen. Jag hade turen att ha lunch just då och tog bara ett litet varv i trädgården. Just där solstrålarna träffar marken som bäst bredvid soptunnan hade minsann ett litet gäng krokusar tittat upp.

Ur led är tiden. Mer vår än vinter.

När man förvandlar rester till gourmetmat

Igår stuvade jag potatis. Min variant går ut på att tärna rå potatis i stora tärningar, hälla över grädde (och en skvätt mjölk) krydda med salt, socker och vitpeppar samt låta detta sakta puttra samman till en lagom tjock blandning. I slutet drar jag i en stor näve grovhackad persilja.

Till detta åt vi potatiskörv (jo, det heter så) inhandlad på Astrid Lindgrens Näs julmarknad i helgen. Potatiskörv är nästan som isterband fast inte lika syrliga. Lite mildare.

Mums.

När familjen ätit klart så fanns det fortfarande försvarliga mängder stuvad potatis kvar i grytan. Vet ni vad jag gjorde då? Förberedde potatisgratäng till lördag...

Jo, det går. I min grädd- och persiljestuvade potatis rev jag ned lite vitlök och så blandade jag ned rejält med riven smakrik ost (finns alltid i min frys, egenriven prästost är billigare och tusen gånger godare än butikens färdigrivna). Jag rörde om och så ut med detta i en gratängform. På lördag så sätter jag bara in rubbet i ugnen och gratinerar så har vi en ljuvlig potatisgratäng till rådjursrostbiffen.

Den årliga blomturen

Julen handlar så mycket om dofter. Pepparkakshuset som sonen ordnat, apelsinskal och skink-kok.

Och blommor förstås. Massor av blommor. Dagen före julafton tar jag bilen och kör runt till alla i vår lilla stad som har blommor. På varje ställe brukar jag hitta något. Hyacinter förstås. Och de första tulpanerna. Amaryllis som jag köper i kruka och så raskt snittar av och ätter i vas när jag kommer hem. Julrosor och ja, kanske något mer. Blommorna är det allra viktigaste pyntet för mig.

Dömd utan att vara känd

Idag avfärdade jag bestämt en människa som jag aldrig träffat. Det fick mig att fundera en stund över mig själv och om jag agerade rätt.

Så här var det i alla fall. Jag behövde få en arbetsuppgift utförd som jag inte klarar själv. En person i min närhet föreslog en bekant till hen. Namnet känner jag väl till. Personen i fråga har varit mycket aktiv på ett aggressivt sätt i skoldebatten här i Vimmerby. Jag har aldrig träffat personen men jag reagerade instinktivt med ett bestämt "aldrig i livet".

Personen har alltså uttryckt sig på ett sätt som fyller mig med avsky utan att jag har en aning om vem hen är eller hur hen är som person bortom hetsiga Facebook-uppdateringar.

Är det då rätt av mig att reagera så? Ja, faktiskt. Om någon på riktigt skrämmer mig genom att vara otrevlig på Facebook så är det mitt val att inte anlita den personen.

Idag finns inte ett enda större (knappt små heller) företag som inte googlar på vad en person som söker jobb hos dem har för sig på nätet. Antingen så får man vara slug med sekretessinställningarna eller så får man vårda sitt personliga varumärke. Människor som vräker ur sig saker på nätet utan att förstå den offentlighet som finns där, kommer aldrig att få min respekt.

Veckans glada lax

Ikväll steker jag laxfilé igen. Idag tänker jag knapersteka bacon först och sedan lax. Toppa laxen med baconet och servera med ett riktigt gott potatismos och gröna ärtor. Enkel mat som smakar typ som himmelriket. Tar max en halvtimme att laga om man skär ned potatisen i mindre bitar.