Upp och ned

Helgen har inneburit planterande och gödande och springande med krukor fram och tillbaka. Lyft av stor och liten säck samt knäböj i växthus.

Trädgårdsgymet levererar.

Att ni orkar, sa någon. Men det är väl klart man orkar! Sedan, när allt kånkande och planterande är gjort, ja, då kan vi bara sitta ned i de nyinköpta positionsstolarna, lägga fötterna på fotpallen och sätta rosén på det lilla bordet. Då kan man titta och dofta. Fladdrande fjärilar och chokladblomma. Guldazalea...mums.

Där kan man sitta tills man kommer på nästa spännande projekt.

Vilket inte brukar ta allt för lång tid.

Snappat och klart!

Jag är så innerligt glad! Ett nytt flugsnapparpar har satt bo i trädgården. Ja, med tanke på att hannen brukar ha mera än en hona så kan det bli gott om små flugsnappare framöver! Just nu vet vi inte säkert om hannen flyttat in honor i en, två eller tre av holkarna som sitter på rad på uthuset. Om han kör alla tre så har han i alla fall nära mellan sina bon och damer. Det är svettigt att vara flugsnapparhane...

Vi skojade om att spika upp fler holkar på rad och se vad han tar sig till. Om han liksom har en maxgräns för hur många han orkar med eller...

Ute och cyklar

Häromdagen kom jag körandes med bilen på en av den lilla stadens enkelriktade gator.

Då möter jag en cyklist.

Cyklisten håller mitten på den enkelriktade gatan och framför sitt fordon vingligt.

Jag kör sakta vidare i detta chickenrace för att se om cyklisten kanske möjligen ska uppmärksamma att den håller på att möta en bil. En ganska stor och hård bil.

Icke.

Cyklisten trampar på. Han (jo jag gissar att det var en man eftersom cyklisten hade ett ganska yvigt skägg) stirrar stint ned i sin mobiltelefon och tummen flyger som en liten lärkvinge över bokstäverna.

Han kan uppenbarligen cykla och skicka sms samtidigt.

Dock icke hålla reda på åt vilket håll man får köra på gatan och se alternativt höra om man får möte samtidigt.

Det hela slutade med att jag får ta min stora, hårda bil och väja för den skäggiga sms-cyklisten.

Jag borde ha tutat.

Om utrymme och att passa ihop

Här kommer ett inlägg om hur det kan vara med samspelet i en trädgård.

Ni vet hur det är. Nybörjaren går loss med liv och lust. Allt vill man ha och allt passar säkert ihop bara för att det ser snyggt ut på plantskolan.

Själv så köpte jag en trollhassel och planterade mitt i en cirkel och så tio Nina Weibull-rosor prydligt runt om. Mitt på gräsmattan.

Trollhasseln visade sig vara ett hållbart och pålitligt alternativ. Den pryder sin plats än idag. Rosorna däremot, de är borta sedan länge.

Nej. Allt passar inte ihop i trädgården. Så är det.

Man behöver ett gäng höga växter som bildar tak. Som ramar in och som står för stabilitet. Färgen är inte helt avgörande.

Sedan därunder ska det finnas både färg och form. Högt och lågt.

Vissa växter kommer man ångra på att man någonsin tog hem. Röda klöverväxter och ett gult elände som bildar revor långt ut i gräsmattan. Där gäller det att tukta och rycka bort.

Vissa saker kan man mera medvetet släppa in under ordnade former. Myskmadran till exempel. Den kan få vara med. För att den inte ska ställa till med problem och kväva allt annat så får man hägna in den. Släpper man den lös så tar den över allt.

Då har jag ändå inte nämnt ogräset hörni. Men jag tror att jag skippar det i detta inlägg.

Sålunda till de växter som kan komplettera, ja, till och med förhöja varandra. Som ceriserosa tulpaner och blå Förgätmigej. Eller limefärgade daggkåpor och blåa nävor. Orange och blått är färger som verkligen kontrasterar på ett härligt sätt.

Oväntade konstellationer där ett naturligt samförstånd uppstår ska man inte underskatta. Ibland skapar naturen aklejor som är ren njutning.

Samspelet i trädgården bygger på att ingen kväver en annan. Att man ser hur den ena kan framhäva den andra utan att tappa sin egen skönhet. Respekten mellan färger, former och livscykel. En försvinner och en annan tar vid.

Vissa växter ska vårdas ömt och andra får man helt enkelt rycka bort eller hägna in. Använd sunt förnuft i trädgården och när ni ska köpa växter. Om något finns i mängd och är billigt så beror det helt enkelt på att tillgången är stor och återväxten bjuder på oönskade överraskningar...

Låt heller inte någon annan besluta vad som är snyggt och god smak. Det är din trädgård och det är du som bestämmer hur den ska ser ut och formas. Känn tillit till dig själv.

Frostigt värre

Om jag hade behövt ta bilen klockan sex i morse så hade jag fått skrapa rutan minsann. Vindarna är kyliga idag.
Trots nattkylan har både parasollblad och katsura klarat natten utan problem. De står så skyddat att frosten inte kryper intill i den delen av trädgården.
Idag ska jag bara njuta! I går rensade jag bort allt ogräs, stöttade och röjde. Så idag kan jag bara sitta i solen och se glad ut. Titta lite på fåglarna kanske. Alldeles särskilt glad är jag för herr svartvit flugsnappare med fru/fruar som hittat till vår trädgård. Jag tror att det beror på att han är frestad att flytta in i de tre holkar som sitter på en rad på uthuset. Där kan han hinna flyga emellan sina fruar utan problem.

Varför äter inte sniglar maskrosor?

En stilla undran. Varför äter mördarsniglar bara sånt man tycker om?

En liten trillium - glufs.
Jätteprickklockor - glufs.
Några hostor - man tackar.

Utöver detta har de osmaken att äta på nätterna när jag sover. Men igår kväll innan jag gick till sängs så varvade jag trädgården och avslutade livet för ett helt gäng vällustiga frossare. Väl bekomme säger jag...

Logistikspecialist

I natt 16 mm regn. På flera ställen i min trädgård så badade växterna rejält. Sniglarna joddlar och liljebaggarna håller ting. Kan någon minnas när just liljebaggar kom in i livet? Inte fanns de förr? Jädrans påfund...

Nåväl, numera klämmer jag dem mellan fingrarna i flock i stället för att skrika på valfri del i familjen. De ska döden dö.

Annars handlar det mest om logistik nu. Växter som ska ut. Växter som ska in. Säckar som ska ut. Säckar som ska in. Bord som ska ut. Bord som ska in. Stolar som ska in. Stolar som ska ut.

Jag möblerar våren.

Den ska möbleras både ute och inne. I växthuset så satte jag just in ett försök. Försöket består i en jätteverbena som övervintrat i min femtonåriga citrus kruka. Från den så klippte jag raskt av ett gäng sticklingar som jag satte ned i krukor med såjord. Med lite tur så har jag ljuva jätteverbenor i rabatten när det blir högsommar! Som grädde på moset hoppas jag att jätteverbenan som jag toppade blir till en grenad och buskig planta som lockar fjärilar snart!

Logistik för hela slanten nu alltså. Några gånger per sommar brukar jag göra en rejäl omorganisation bland växterna också. Någon kan säkert sätta namn på detta...

Vårens intåg

Varför går det alltid så fort? Ena dagen är det minusgrader och en halvmeter snö, nästa så springer man omkring i halvmeterhögt ogräs i stället!

Ja den våren.

Har spenderat några fina dagar på västkusten. Där har våren inte kommit så långt som hemma i Vimmerby. Vi kom fram till att det är havets kyla som ser till att våren kommer i sakta mak. Vilket ju är bättre att den gör. Här rusar våren fram som en nysläppt ko för att allt som ofta låta pigg grönska frysa ihjäl vid en sen frostnatt. Mina parasollblad är ständiga våroptimister och attans så svåra att täcka när det behövs.

För en gångs skull så regnar det och är kallt när jobbtiden infinner sig. Skönt!

Växthus i budgetklass

Just nu kan vi läsa det ena glassiga reportaget efter det andra i blanka tidningar om växthuset. Jag medger att jag dreglar som en vildsint varg när jag ser växthus med murade socklar och tjusig inredning a la Ernst.

Men.

Eftersom min kassa inte tillåter designade växthus så får drömmen om orangeriet vara en dröm just nu.

För några år sedan så valde vi att skaffa ett växthus i plast och aluminiumprofil. Det är fult som stryk men det fyller sin funktion. Jag sa så här, att hellre ett fult men funktionellt växthus än att gå där och drömma år ut och år in. Sedan vi satte ned foten och bestämde att fult är bättre än inget så äter vi sanslösa mängder god gurka och tomater hela sommaren. I år är jag extra tidig med allt och räknar iskallt med egna gurkor före midsommar.

Ofta står jag där inne i mitt fula växthus och nyper tomattjyvar. Varmt och gott. Vattnar lite, tittar lite och tittar lite till. Planerar. Om min familj inte hittar mig någon annan stans så är det ofta i växthuset de kan leta.

För övrigt blommar mitt persikoträd nu. Katsurans blad är späda och rostfärgade när solen silar genom grenverket tidig morgon. Min hängjordgubbsplanta har många jättestora knoppar eftersom den fått stå i min trädgårds zon noll en tid. Jag har lyckats gjuta snygg trädgårdskonst som kostat nästan INGET. Och så blommar min mörkröda trillium förstås.

Småstadsmentalitet i Jacobs tappning

Jag har ett favorituttryck: Hur man än vänder sig så har man ändan bak. Även de som vänder kappan efter självaste vinden har ändå rumpan där. Lite bakom.

Det stämmer så väl i många sammanhang. Vill en gå framåt så är en annan emot. Och tvärt om. Den som söker hinder och problem ska finna dem. De som däremot ser glaset som mera halvfullt än halvtomt lever lite lättare liv och ser kanske lite ljusare på tillvaron.

Den som läser Vimmerbybloggen OCH ser glaset som halvfullt får sig ett gott skratt. Underbar text och så sann, så sann.

För övrigt så är det fina tider nu i trädgården. Jag är minst lika flitig som bina och humlorna. Men som vi säger i branschen, finns det liljor så finns det liljebaggar...

Världens enklaste efterrätt!

Jag står gärna först i efterrättskön.

Choklad, vispgrädde och knapriga nötter är sånt jag går loss på. Det nyttiga med en efterrätt är ju själva njutningen och välmåendet när den äts! Att efterrätt innehåller fett, socker och kalorier vet vi ju alla men som sagt, vinsten kan ligga på det mera immateriella planet tycker jag.

Så resonerar jag fortfarande.

Men det finns ett underbart undantag.

En kväll när vi skulle äta tvårätters mitt i veckan så behövde jag vara kreativ. I fruktkorgen var det säsong för det lite mera exotiska just då.

Jag tog en mogen mango och skivade den carpaccio-tunt. Över de på ett fat utbredda skivorna klämde jag saften från en halv limefrukt. Jag tog sedan två passionsfrukter och klämde ut över mangoskivorna. Sedan var det bara att riva över lite limeskal och så ät-dags!

Nu borde jag lagt upp en maffig bild men jag tycker ni ska ha lite fantasi. Tänk er den gula mangon på ett snyggt fat. Tänk er passionsprickarna. Tänk er dessutom vårgrönt limeskal på toppen.

När ni nu ser detta framför er så ta och dra ett djupt andetag och låtsas att ni känner doften också...say no more....

Ingen grädde och inte tillstymmelsen till choklad. Otroligt enkelt och en smakexplosion. Blev genast en frekvent återkommande efterrätt i mitt hus.