onsdag 11 juli 2012

Tusenfotingen attackerar

05.15 i morse.

Något kilar snabbt över halsen.
0,3 sekunder senare är jag klarvaken, sitter rakt upp i sängen och vevar febrilt med båda händerna för att bli av med orsaken till killekillet.

Utan glasögon så ser jag något långt och mörkt kila in i ett veck av täcket och gömma sig.

Satan, tänker jag, en megatvestjärt på halsen. Uha.

På med glasögonen och beväpnar mig med en innetoffla. Nu ser jag att det är en TUSENFOTING!

Hur hamnade den på min hals, i min säng 05.15? OCH VAR HADE DEN VARIT INNAN?

Så beslutar jag mig för att veva till så eländet kommer ned på golvet och kan dödas med mitt fruktade vapen (innetofflan). Skakar ned tusenfotingen och vips: den är borta. Upplöst i tomma intet. Antiklimax, jovars. Fast vi som inte gillar insekter vi vet ju att de inte har förmågan att upplösas i tomma intet. De finns kvar där ute. Lömskt väntande på nästa attackmöjlighet. Så jag rotar runt lite. Lyfter på en matta. skakar morgonrocken, tömmer maken till min vapentoffla och stirrar in under sängen.

Ingen tusenfoting.

Då tar jag och skakar täcket en sista gång och sedan lägger jag mig ned igen. Fast sova, det går ju inte. För tänk om krypet de facto var tillbaka inne i påslakanet? INNE I PÅSLAKANET! Jamenvistserru. Och nu var det ju bara att gå upp och ta ur täcket ur påslakanet, skaka och vrida ut och in på påslakanet.

Ingen tusenfoting.

Eftersom vi alla nu vet att de inte löser upp sig i tomma intet så fanns den ju någonstans. Så mycket var säkert. Men jag var nu hur eller hur relativt säker på ett den inte fanns i min säng. Men trots det så var det inte aktuellt stt somna om efter detta, icke. Nej. För därute fanns den ju, någonstans.

Men vad tusan. Jag bor ju i ett katastrofområde. Enligt SMHI. Men som sagt så märker vi just inte så mycket av det. Vimmerby är finfint men två mil bort så är det vått, mycket vått. Den enda katastrofen jag har märkt av hade tusen ben och kilade över min hals i morse. Den och mördarsniglarna. Det är en katastrof  hos mig.

Och ikväll när jag går och lägger mig kommer jag att leta igenom sängen efter tusenfotingar.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar