Det blir stressigt CUF...

CUF, centerns unga tillväxt, uppmanar medlemmar att gå ut och fotografera folk i första maj-demonstrationerna imorgon.

Hanna Wagenius är ordförande och hon säger så här till tidningen Aftonbladet:

– Det var en spontan idé som dök upp. Jag tycker att den är lite rolig, säger Hanna Wagenius, ordförande i Cuf.

Vi som varit med om att bli fotograferade av nynazister under likande former tycker inte att det är fullt så roligt. Men det säger en del om Hanna Wagenius humor.

Hon verkar heller inte ha riktig koll på hur många som faktiskt går ut på första maj. De lär få det stressigt eftersom cuf:arna inte är så många. Men de kan kanske sno bilder från vårt digitala tåg...

Mera hos Högbergs Tankar på samma ämne.

Snabbmat från casa de la Högberg

Mat, mat, snabb mat. Inte dålig mat, snabb.

Tre bitar fläskkarré från glada grisar förvandlas på 25 minuter till en kulinarisk delikatess.

Skär karrén i bitar, små bitar. Bryn i smör tillsammans med en rejäl klyfta vitlök. Skvätt på en deciliter gott vitt vin och låt detta stormkoka en liiiiten stund. Krydda med salvia och var inte snål, salvia är gott.
Så är det dags för en rejäl skvätt vispgrädde. Som vanligt ska ni undvika lightskräpet. Riktig grädde. Och en skvätt kalvfond, liten. Smaka! Dra sedan några rejäla tag med svartpepparkvarnen och rör om. Nu ska detta puttra en stund tills såsen tjocknar. Blir det för tjockt späder ni bara med vatten (försiktigt med mängden vatten i så fall så det inte blir för tunt i stället) eller mera grädde.
Någonstans under tiden allt det andra gjordes så drog jag igång en gryta med pastavatten. När det kokar så i med pastan och en näve salt. Köp dyr pasta. Billig skit smakar...just precis - inte så bra! Den allra värsta sortens pasta är pastellfärgad turistpasta i snygga förpackningar. Jag vet, jag har gått på det jag också. Hittills har jag inte hittat någon "snyggpasta" som inte blir sladdrig och äcklig när man kokar den. Casa di luca och Zetas pasta är riktigt bra. Finns säkert flera men bland de jag provat så är de favoriter.

När det är tre minuter kvar på pastan så häller ni i en frysförpackning gröna sojabönor (eller ärtor om ni hellre vill) i såsen och kokar tills pastan är klar. När pastan är avrunnen så tippar ni ned den i såsen och rör om. Klart! Lite riven parmesan och svartpeppar på och där står en festmåltid! Inte nog med att det är snabbt, det är ganska billigt också!

På casa de la Högberg lär vi oss att god mat kan vara snabb men det är inte nödvändigtvis så att snabbmat är god...

Godaste pizzan!

I förrgår kväll satte jag en fördeg. I går morse satte jag en surdeg baserad på min fördeg. I går kväll åt vi syndigt god pizza.

Det kräver lite planering men det tar banne mig ingen tid. Har man en gång ätit en riktig surdegspizza vill man inte ha annat.

Faktum är att Ernst Kirschsteiger haft ett finger med i spelet. Han förbakade sina pizzabottnar en stund i ugnen för att de skulle få mera stuns och bli minde degiga. Jag lovar, det blir fantastiskt!

Ta degen och dela i två delar. Varje del plattas med hjälp av mjöl ut så den täcker en vanlig ugnsplåt. Pensla med oliv- eller rapsolja och in i ugnen på högsta värme och grill så att degen får liiite färg. Den ska inte vara klar. När du ser de första bruna bubblorna så ska den ut direkt.
Om det finns överflöd av olja så går det jättebra att låta lite hushållspapper suga upp. Sedan kan bottnarna stå så läng du vill. Ja, du kan till och  med frysa dem i detta skicket till en annan dag! Då får ni pizza på ett kick ju!!

Nåväl. När pizzan skulle bakas så bredde jag på ketchup. Om man hellre vill ha tomatsås kokad i timmar så går det naturligtvis bra det med. På den ena så använde jag riven ost, grillad paprika från burk och en hackad bit halloumi. På den andra riven ost, tonfisk från en burk och färsk fänkål som jag skivat tunt och stekt mjuk i smör (salt, svartpepper och en gnutta socker för karamelliseringen).

Himmel så gott! Båda var bra men faktum är att den lite otippade fänkål och tonfisk verkligen var super! Rekommenderas.

Vad är nästa steg i jakten på vinst - ättestupa?

Om vi bortser från att den moderatledda regeringen helt verkar ha tappat all verklighetsförankring när det gäller det mesta, inte minst försvaret och arbetslösheten, så landar jag idag i en skandal med hårt bröd och vatten inblandat.

Få personer i riket kan väl så här dags ha missat att barnen får svälta i vinstintressets namn?

Jag ska inte harva om allt ytterligare en gång utan jag vill i stället ta en funderare på vad som komma skall om de får hållas. Om man nu kan tillåta sig låta barnen svälta och gå med våta blöjor så borde det ju inte finnas gränser för vinstintressets påhittighet. I tidningen Dagens Samhälle kan vi idag läsa om hur underfinasierad välfärden är och hur mycket framtidens äldrevård kan komma att kosta. Det är inte fråga om småslantar vill jag lova...

Citat från Dagens Samhälle:
"Med skatter på dagens nivå kommer välfärdens finansieringsunderskott år 2035 att uppgå till runt 200 miljarder, enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). "

Sålunda torde det finnas pengar att tjäna på att lösa problemet...

Ättestupan har en plats i fornnordiskt berättande. Där handlar det om att äldre som inte kunde försörja sig helt sonika knuffades utför ett stup och mötte döden. Men nog är det väl långsökt att tro att någon ska förespråka det?

Å andra sidan så hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat tro att man medvetet svälte barn på vatten och bröd när jag vaknade i måndags.

Högbergs tankar noterar att det är fasligt tyst på de borgerliga ledarsidorna...
Flera skriver om detta i dag Roger Jönsson i två inlägg, Martin Moberg även han i två inlägg, Olas tankar och Röda Berget och Expressen för att nämna några.

Årets första trädgårdsträningsvärk kom tidigt

Håhåjaja. Den som någon gång haft trädgårdsträningsvärk vet vad jag talar om. Det är den träningsvärk som kommer sig av att solen tittat fram och man stått med rumpan i vädret vikt som en fällkniv över perennlanden i timmar. Att ha den värken den 24 februari är rekord. Igår ägnade jag mig åt att röja perennland och sprida kompost. Överallt tittar det upp växter. Krokusar och snödroppar blommar för fullt och gullflockan tittar upp ur jorden. Primula syns överallt! Både blad och knoppar och inne hos grannarna så är vintergäcken fullkomligt bedårande. Idag sa termometern 9,6 grander och det var en skuggtemp mina vänner!

Vintern har varit så god mot rododendron och azaleor. De är spänstigt gröna och knopparna är redo för vår och sommar. Må vi slippa det där bakslaget alla muttrar om. Snälla.

Nåväl, efter att ha överlevt två månader för gamla dadlar (nyinköpta) i helgen så var det bra med lite träning.

För övrigt så kan man fundera på detta med recept och receptmakare. I veckan som gick kom tidningen från ICA, Buffé. Där fanns recept på en cheesecake med blåbär och citron som verkade jätteläckert... Till att börja med så var det allt för lite socker både i blåbärstoppingen och i creme fraische- och mascarponefyllningen. Sedan är det så att 350 gr blåbär, 1 dl citronsaft och 1 1/4 dl socker "stelnar" icke efter att ha småkokat i tio minuter...jag dristade mig till att dra i ett blad gelatin. Det blev åtminstone mera stelt än R:s cheesecake som de "funderade på att dricka framåt kvällen"....
Nja, inte världens bästa recept inte....

Glada grisar smakar godare

Det är inte svårare än så. En glad gris är en god gris och har man en gång smakat en glad gris så vill man inte ha ledset, illaluktande kött från vare sig vissa svenska leverantörer eller danska. I så stor utsträckning det är möjligt så vill jag handla griskött ute på gårdsbutiken i Brantestad. Ett stenkast från butiken springer grisarna omkring och ytterligare en bit bort slaktas de och blir till allt möjligt gott. Sist jag hörde något hade de fullt upp att leverera till alla som vill ha, och i julas tog minsann skinkorna slut långt innan efterfrågan gjorde det. Desperata facebookefterlysningar syntes minsann...

 

För några dagar sedan så var jag i Brantestad och storhandlade. Inte nog med att det är högst överkomliga priser, det finns fynd att göra. Vad sägs om den "hemliga" styckdetaljen secreto som sprider sig som en löpeld på nätet efter att Marcus Aujalay hyllat detaljen? Finns i Brantestad...och i min frys. Goda egenproducerade korvar och pålägg. Kotletter med svålen kvar, en gudagåva till grillmänniskan...ja, och massor av annat. Just den dagen som jag var på plats hade de utförsäljning av frysvaror och en kotlettrad med svålen kvar för halva priset var naturligtvis ett otroligt fynd för en Smålänning som jag. Den som en gång smakat knaprig svål vet vad jag talar om.

 

Så.

 

Detta till trots så har det i dagar rapporterats om en grisbransch i kris och det börjar ske möten mellan branschen och ministern. "Ersättning", skriker de. "Missgynnade", skriker de.

 

Nu har ju självklart inte jag hela bilden här, det vet jag. Men vad är det som gör Håkan i Brantestad så framgångsrik att han har efterfrågan på sitt griskött som överstiger det han hinner föda upp när de andra inte får leverera så mycket som en grisfot ens? Vad är det som gör att det köas på Konsum den dagen färsen levereras? Vad är det som gör att Astrid Lindgrens Värld köper sitt fläsk av Håkan? Vad är det som får mig och många andra att köra dryga milen ut på landet och fylla bagageutrymmet?

Självklart är det inte så att Håkan har en gräddfil regelmässigt som gör att hans griskött är billigare att producera, det tror jag absolut inte.

 

Jag tror att framgången beror på flera saker. Delvis så beror det på att grisarna har det bra. Det kan vi alla se. De har det bra och de behandlas väl. Ytterligare ett skäl är så klart att vi som är matintresserade och vill ha spännade nyheter kan få det hos Håkan (secreto, droppe och porcetta).

Men om det inte dessutom SMAKADE gott så vore väl allt detta obetydligt?

En seg glad gris någon? Nej, det är lite egoism i det hela. Gott ska det vara och sedan så kommer det andra som en bonus. Utan kvalité - ingen affär.

Men nu kommer vi till det fina i kråksången. Det smakar gott just för att grisarna är glada och behandlas väl!  Någon debattör sa att just griskött är oerhört känsligt ur den aspekten.

 

Nu är jag inte militant på något sätt. Det händer att jag fuskar och köper annat kött om jag har bråttom och det inte finns glada grisar kvar på Konsum. Men aldrig danskt. Billig (inte ens dyr) fläskfilé blir det inte. Fläskfilé är för övrigt en riktigt överskattad köttbit. Och har man en gång känt doften, nej stanken, som kommer ur ett paket griskött från ledsna grisar, ja, då vet man.

 

Det jag vill komma till är att jag inte fattar krisen riktigt. Varför kan de inte bara föda upp kvalitetsgrisar som är glada? Om de sedan gör fantastisk korv och pålägg (vidareförädlar) så kan de ju räcka fingret åt Scans pressade? Att skrika på ersättning och kompensation håller ju inte i evighet. En bransch som inte efterfrågas kan ju inte finnas. Vilket är synd eftersom jag tror på gott griskött. Men jag tror inte på att billig skit är framtiden, det gör jag inte. På Gotland finns det grisbönder som föder upp grisar i "A- och B-lag" eftersom de får så mycket betalt för den så kallade prestigegrisen. Menvarförinihelvete föder de inte upp BARA kvalitetsvarianten som kunden är beredd att pröjsa lite extra för och som det uppenbarligen finns efterfrågan på?

 

Den som sätter sig med armarna i kors och inte är beredd att ta signaler på allvar kommer inte att klara sig på sikt, det tror jag vi kan vara ense om. Griskött från glada grisar tror jag har framtiden för sig.

 

Nej, jag är inte sponsrad. Men de finns på facebook också ;-)

Detta är en glad gris i Brantestad. Just så här ska de leva under den tid de lever. Inte instängda i grisindustrier, oavsett om det är i Sverige eller något annat land. Fotot kommer från hemsidan.

En lasagne värd namnet

Lasagne kan vara så mycket. Det har runnit massor med bechamelsås under broarna sedan klassikern med köttfärs och vit sås kom vill jag lova.

Häromsistens så var det några rader från en intervju med Lotta Lundgren som fick igång min inspiration.
I en artikel i DN säger Lotta så här:
"Lasagne på älgfärs, svamp, rostade hasselnötter och béchamel utblandad med puré på jordärtskocka. Så jävla god. Hela livet var en resa fram till den. Det var mediekollegerna Jan Helin, Henrik Schyffert, Per Sinding-Larsen och Jens Sjögren. Alla skrek. Och GW sa: Nu skriver du klart den där jävla kokboken om jag så ska sätta mitt eget namn på den."

Det var alltså inget recept utan en förflugen mening om ett recept under utarbetande....nåväl. Det är inget stort probelm.

Nu hade jag inte tillgång till älgfärs men i frysen fanns det rådjursfärs som åkte fram. En påse frusna gula trumpetsvampar och så en tur ut och krafsa fram jordärtskockor. Sedan var det dags att göra goa grejer.

Maken och jag gick loss i köket. Svamp och lök brynte vi tillsammans med rådjursfärs, salt och peppar. En stor svätt grädde och dijonsenap fick göra färsröran krämig. Lite viltfond. En gnutta socker. Svartpeppar. Ena såsen var klar.

Jag rostade nötterna och gnuggade av skalen i en handduk. Nu var frågan i vilket lager som de skulle vara. Bechamelsåsen eller färsröran? Här valde vi att faktiskt chansa på bechamelsåsen...

Alltså smält smör (inget margarintjafs) ha i mjöl, rör om och tillsätt mjölk. Se till att det tjocknar under vispning. Smaka av med salt, vitpeppar och en gnutta socker. I med massor av riven ost. Jag hade en ganska stor bit calvadosost från Ölandsost och det var naturligtvis gudomligt.... Men annan ost med smak på går bra. Köp ALDRIG svindyr och dålig färdigriven ost. Den är dyr och den smakar ju aldrig något!

I bechamelen ska ni sedan röra i ett halvkilo (till en normalstor familjelasagen) kokta jordärtskockor som ni mixat. Och tillsätt de hackade och rostade hasselnötterna. Sedan är det bara att köra på som en vanlig lasagne, först färsröra, plattor, bechamel, plattor, färsröra, plattor och så ett sista lager med bechamel. Jag använde färska plattor och då tar det bara en halvtimme i ugnen.

Sedan är det himmelriket...ja, Lotta. Tack. Skriv du färdigt den där kokboken, det tycker jag absolut! Men jag kunde inte vänta och det är jag hur eller hur glad för. Ska bli spännade att se hur Lotta Lundgrens recept stämmer med mitt!

Idag var det omöjligt att låta bli att blogga

Jag vet.
Det var ett tag sedan.
Men idag gick det inte längre.
Jag bara måste blogga.

Centern är i dagens väldigt trovärdiga mätning (2259 tillfrågade) mindre än KD och en rejäl bit under spärren till riksdagen. Den siffran är inte munter att få sig till livs lagom till samlingen i Malmö idag.

Men Annie Lööf hon håller modet uppe...
"Tittar man historiskt är vi inte så duktiga under träning, vi ligger på låga siffror under mellanvalsperioder. Men vi är riktigt duktiga på att spurta. Min uppmaning till centerpartisterna på kommundagarna är: ”Håll i och håll ut”, säger Lööf i P1 Morgon."

Håll i och håll ut?

Tjoho.

Som om inte de katastrofala opinionssiffrorna vore nog så har även medlemmarna börjat inse att centerpolitik inte är rätt. Var tionde medlem har lämnat partiet.

Men det finns en ljuspunkt för centern - de har en fet partikassa. Men som jag brukar säga - riktig kärlek kan inte köpas för pengar...

Jag ser med spänning fram emot att se hur valet kommer gå i Vimmerby, ett traditionellt centerfäste där väljarna 2010 tillsatte moderaterna i ledningen i stället. Ska opinionen i riket spilla över lokalt?

Nåväl. Det är väl ändå så att Göran Hägglund kan få ta fredagsmys idag med ett leende på sina läppar. För honom bör det vara en riktig höjdare att för en gång skull slippa vara sämst i alliansklassen.

Fredrik Reinfeldt däremot, han har nog gnisslat tänder sedan han fick fram en tidning i morse. För honom hjälper det inte längre med något. Inte ens Anders Borg kan muntra upp honom. Så länge stödbenen inte sitter i riksdagen finns inte ens drömmen om en moderatledd regering kvar.

Mera hos Martin Moberg, Röda Berget och Peter Högberg som bloggar på ny sida numera!

Skattar bäst som skattar för en bil

Anders Svensson, fotbollsspelaren ni vet, han vill inte ta emot bilen han fick på nån gala häromsistens. Först låter jag mig luras och tror att kille vägrar för att Therese Sjögran (som spelat många fler landskamper än Svensson) inte uppmärksammades.

Det var naturligt vis dumt av mig. Svensson vill helt enkelt inte pröjsa skatt på gåvan. Och så klämmer han till med detta citatet i slutet av SR:s intervju:

(Men han anser också att dam- och herrfotboll inte ska jämföras.)

– Jag vill verkligen betona att i en perfekt värld hade det varit samma intresse och samma löner. Men damlandslaget är en ren förlust medan herrlandslaget drar in massa pengar som gör att dam- och ungdomslandslagen kan åka på sina resor.

 

Om nu damlaget är en "ren förlust" så kan ju damerna trösta sig med att det i övrigt är herrarna som står för förlusterna...

 

Damer:

 

● Guld	1 (1984)
● Silver	3 (1987, 1995, 2001)
● Brons	2 (1989)(2013)

Detta gäller bara Europamästerskap då.... Herrarna, vad kan de skryta med i sammanhanget? Ett brons 1994?

Ödmjukhet någon?

Tips inför julsemestern!

Det finns en del böcker som lämnar läsaren med ett leende på läpparna. Samtidigt som det är varmt och mjukt i bröstet. Ni vet så där som bara en god historia kan få en att känna!

Just så känns det när man läser boken "Läsarna i Broken Wheel rekommenderar" av Katarina Bivald. Boken är Bivalds första och jag hoppas verkligen hon sitter hemma på sin kammare och knackar ned flera. Det är säkert så att många människor behöver få sig en dos glädje och hopp.

Boken handlar om människor och livet de lever. Om hur man kan finna varandra med en gemensam nämnare och om hur viktigt det faktiskt är att hamna på rätt plats i livet. Jag tänker inte avslöja mera om innehållet. Läs den bara!

Mera charmerande läsning tror jag att man får leta efter och epitetet "feelgoodroman" fick verkligen både blad, pärmar och bokstäver.

Finns det något annat vi kan göra för Kulturrådet?

Kära Kulturrådet!
När ni nu förlägger det så viktiga tillkännagivandet av pristagarens namn (ALMA-priset) till Stockholm så får väl vi i Vimmerby ta oss en funderare på om det inte är något annat vi kan göra för att underlätta för er i Kulturrådet.

Astrid Lindgrens barndomshem ligger ju kvar helt orört i Vimmerby. Ett stenkast från där ni tidigare tillkännagav priset. Just det, på Astrid Lindgrens Näs, ett kommunalt bolag som vi i Vimmerby driver för att vårda det kulturarv som vi bedömer att Astrid verkligen givit oss. Inte bara oss förresten utan en hel värld av lässugna vuxna och barn. Just nu håller vi på och utvecklar hela Näs för i runda slängar tio miljoner. Nåväl, det är kanske lite off topic för Kulturrådet men ändå. Jag ville nämna det.

Det är ju i alla fall 30 mil ifrån Stockholm och hit. Vi skulle ju kunna ta och forsla upp hela barndomshemmet till er? Funkar det?
Jag tänker att det kanske finns någon gräsplätt där utanför Kungliga biblioteket där vi kunde ställa den lilla röda stugan. Ja, för då har ni ju det också! Som ett pittoreskt inslag liksom.
Om det inte finns någon plats vid KB så kan ju alltid Skansen vara ett alternativ.

Nu vet jag!
Ni kan ta sockerdricksträdet också! Jag vet, det är lite stort och det har förvisso några år på nacken men sommartid så är det grönt och grannt. Ni får ta och gräva en rackarns stor grop för att få ned rötterna men annars ska det nog gå bra. Finns det plats utanför KB också? Inte det...ah, men då vet jag! Junibacken! Där ute vid vattnet så finns det nog plats för sockerdricksträdet.

Då kan ni till och med köra runt och ha en riktig dag i Astrids fotspår utan att förlora särskilt mycket tid alls! KB-Skansen-Junibacken - tjong på ett par timmar och så lunch på det. Utan att ens skita ned skorna.

När jag tänker efter så vore det kanske lika bra att vi flyttar upp hela Vimmerby!
Ja, men vilken idé!
Hela kommunen!
För oss vore det ju fantastiskt, då skulle vi få tunnelbanan på knuten och ni går heller inte lottlösa det ska jag lova! Vi har lediga lägenheter minsann! Det sägs ska vara en bristvara i huvudstaden. Se där! En så kallad win-win situation.
Ni vet väl att både Gibberyd och Bullerbyn ligger i kommunen? När det gäller Mariannelund så får vi ta en kontakt med Eksjö ifall de kan tänka sig att släppa orten lös. Men jag gissar att det finns vissa möjligheter där, absolut.

För all del, bara säg till om det är något annat vi kan göra för er, kära Kulturrådet.

Mera om ALMA och Kulturrådet kan ni läsa här.