Kära ledamöter av Kulturrådet. Ni har i nuläget makten att förvalta ALMA, världens finaste barn- och ungdomslitteraturpris, instiftat till minne av Astrid Lindgren. I alla år har tillkännagivandet av pristagaren hållits i Vimmerby, bara ett stenkast från Astrids välbevarade barndomshem. Prisutdelningen har sedan hållits i Stockholm. Här i staden har det funnits gott om ambition som strävar efter att själva tillkännagivandet bara var en början. Här ville vi mera, här ville vi gärna se utveckling, ja, varför inte flytta hela utdelningen också till rötterna?
Döm om allas förvåning när nu Kulturrådet snuvar Vimmerby på rubbet. Vad för stelbent administration är det som kan komma fram till detta? Hur i all sin dar kan ni någonsin tro att beslutet på något sätt skulle vara i Astrids anda? Vem är detta bekvämt för?
När ni företrädare för Kulturrådet skriver i SvD att ert uppdrag inte är att marknadsföra Vimmerby så har ni allesammans fått hela saken om bakfoten.
Vi i Vimmerby förväntar oss inte att ni ska marknadsföra Vimmerby. Däremot kan vi tycka att det är lite sniket, ja rent av fisigt som en del säger, att ni tänker dra nytta av Vimmerby för att marknadsföra huvudstaden och samlingarna i källaren av Kungliga Biblioteket. Börjar det månne blåsa snålt kring kulturanslagen?
Jag brukar vara oerhört försiktig med att svänga mig med vad jag tror att Astrid skulle ha sagt om både det ena och det andra. Men i detta fallet så är jag helt övertygad om att hon skulle ha dragit lans för sin stad. Hon stod på de svagares sida mot orättvisor och dumheter. Att sätta näsan i vädret och utan diskussion flytta tillkännagivandet från Vimmerby till Stockholm får anses höra till den kategorin.
Kulturrådet har genom sitt beslut visat sig fullkomligt diskvalificerade att handha hela ALMA-priset.
Hela inställningen, tonen i svaren och hanteringen av kontakter är så fullkomligt främmande för allt det som jag ser Astrid Lindgren stå för.
Kulturrådet beter sig som en viss översittare och tyrann från Törnrosdalen. Och tillåt mig påminna om hur det gick i slutänden där...
ALMA-priset är inte ett pris som alla andra och det är verkligen inte ett pris som är fullkomligt rotlöst.
Att det överhuvudtaget blev ett pris beror på att Astrid Lindgren föddes i Vimmerby, levde sina lyckliga barnaår här, hörde alla härliga berättelser och mötte alla underbara karaktärer här. Om det kan vi fortfarande berätta. Vi kan smyga på samma stigar och känna med handen i sockerdricksträdet. Vi kan blunda och tänka "här står jag på samma plats som Astrid gjorde för nästan 100 år sedan".
När Kulturrådet lämnar Vimmerby och Astrid Lindgrens rötter så har ledamöterna också helt missförstått både henne och sitt uppdrag.
Om Astrids mod och civilkurage kan ni läsa här. De allra flesta känner till både hennes engagemang för djurskydd och den så kallade Pomperipossadebatten.
Behöver jag säga att jag är rosenrasande? Troligen inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar