tisdag 14 december 2010

Skatter och arbetslinje

Vissa får ta det lungt och läka sitt krossade hjärta, andra ska ut och söka jobb med defekta njurar och utan ledsyn. Så kan det gå om man är född i fel familj.

Det finns folk som försöker göra något.

Jag undrar stilla hur länge Madeleine hade klarat sig i Ung&Bortskämd? Men vad vet jag om henne?

En annan intressant nyhet läser jag i dag i Corren:

"Vårdjätten Capio som bland annat ska överta delar av Linköpings öppna psykiatrivård betalar ingen skatt.
Samtidigt lever företaget i stor utsträckning på skattepengar."


Capio ägs, enligt artikeln, av tre riskkapitalbolag som skatteplanerar sig från skatt i Sverige.

Sedan till katastrof nummer tre (not). Det påstås att chokladasken Alladin håller på att ta slut till jul och den som vill ha får skynda sig...

Ha, det tror jag verkligen är ett försäljningsknep för att få eländet sålt...urk.

Mera om sjukförsäkring hos Löntagarbloggen och Martin Moberg på en blogg nära dig.

lördag 11 december 2010

Hopplös vinter

Såg i veckan en hopplös vinterfantast yvas över vinterns alla fördelar. Han är inte hopplös men hans inställning till vintern är det. Vi som inte gillar vinter får ofta höra hur vackert det är att titta på all snö.
Det argumentet håller bara så länge man får vara inne. Kruxet är att vi måste ut i eländet antingen till fots eller i bilen.

I dag talar alla om Vickans mage. Den putade en aning under nobelklänningen. Men hallå! Hon hade inte gjort annat än suttit där och ätit....uppsvullen och mätt. Så tror jag att det är.

onsdag 8 december 2010

Friheten att välja

"Mamma, varför bytte vi bredbandsleverantör", säger sonen klagande när teven för femtioelfte gången inte vill vara med riktigt.
Dagen innan var vår fasta telefon ur funktion för andra gången på kort tid. Den används så sällan att det för alldel är ett underverk att vi upptäcker felet.
Kanske är det fel på den oftare, vem vet.

Frågan från sonen är verkligen befogad. Hade jag vetat att Telia har mage att ta nästan 400 spänn för att avsluta oss som kunder så är frågan hur mycket man egentligen tjänar på ett byte. Dessutom råkade jag betala in för mycket pengar till Telia via internetbanken och då betalad de tillbaka i checkar som kan tas ut bland annat på Konsum. Teliastålar blir matcheckar. Det känns ju modernt och smidigt.

Det fria valet är de facto slaveri under obegripliga erbjudanden och avgifter som dyker upp när du minst anar det.

Skit, på ren svenska.

tisdag 7 december 2010

Tomten kommer inte till alla barnen

Jag blir så hemskt illa berörd. Så även Martin Moberg som i dag berättar på sin blogg om ensamma mamman Tina som får be Frälsningsarmén om pengar till julmat till sig själv och barnen.

En liknade artikel finns i dagens lokala tidning, Vimmerby Tidning, den handlar om att Majblomman får allt flera ansökningar. Till basics som mat. Förr bad människor om guldkant nu är det mat.

Det är två inlägg bland många.

Jag berörs eftersom jag vet hur det känns att må illa inför månadsskiften. Jag vet hur det känns att behöva ringa och be om att få dela upp en räkning. Jag vet hur stor klumpen i halsen blir. Jag vet hur det gnager i magen.

Det är några år sedan nu. Men jag kommer aldrig att glömma. Jag håller fortfarande hårt, hårt i slantarna tills jag är helt säker på att de räcker.

En nöduppfinning under dessa år när sonen var liten och kassan skral var "bestämmardagen". Det var en present som uppfanns under nöd och som innebar att motagaren trots att det inte kostade en krona fick en uppskattad och storslagen gåva. Tjusigt diplom, undertecknat och officiellt.

Makt.

Sonens allra första "bestämmardag" innebar att han hade total makt över en hel dag med mor och far. Han fick bestämma allt från morgon till kväll. Lekar och mat. Rubbet.

Kostade inget men var lyckat.

Under årens lopp har "bestämmaredagen" återkommit i flera skepnader och med varierat innehåll. Den har uppskattats av mostrar och mormödrar som fått bilutflykter med ljuvlig picknick.

Så visst kan man strunta i köphysterin lite oftare!

Ge din käraste en "bestämmaredag"!

Följ 08:orna i spåren!

De är framsynta, stockholmarna.

De tänker låta medlemmarna vara med och ta fram både viktiga egenskaper hos den kommande partiledaren och de har för avsikt att låta medlemmarna föreslå kandidater.

Jag gratulerar Veronica Palm som är ordförande för Stockholms Arbetarekommun!

Nu hoppas jag att allt flera inser att det inte är vare sig modernt eller demokratiskt att utse en partiledare i slutna rum. Vi måste ha en, eller för min del gärna två, ledare som visar på framåtanda. Vilja. Det vore högst olustigt om ett parti med 100 000 medlemmar bara har en enda att välja på i detta läget.

Ett skäl till att bara ta fram en kandidat är förstås den rotade ovanan inom partiet att ett uppdrag har någon till någon dör. Ska det vara så svårt att förstå att ett förtroendeuppdrag har vi under en mandatperiod och sedan omprövas vi alla! Att byta uppdrag utan att tappa ansiktet måste bli en vana. Att vara fem ickevalda partiledarkandidater bland sex möjliga måste ändå vara möjligt att utstå.

I dag är det många som berömmer 08:orna, bland annat Alexandra Einerstam och Martin Moberg och Sandro Wennberg och Johan Westerholm och Peter Högberg på en blogg nära dig.

måndag 6 december 2010

En spark till de gamla minsann

Frida, 92, behöver en spark. Inte en sån i rumpan som vissa behöver då och då utan en traditionell spark som går på medar i snön. Frida, 92, behöver sparken för att ta sig ut och kunna bära in ved. Rollatorn är nämligen värdelös i snö.

Kontentan mina vänner är; samhället måste bli mera flexibelt och se till att underlätta. Om det är en spark som behövs så är det banne mig en spark som ska fram.

Bildliga sparkar och bokstavliga.

söndag 5 december 2010

Grå, grå gråsosse

Förändring. Förtroenderåd. Socialdemokraterna. Framtid.

Undrar om de sov gott alla de som röstade mot en rådgörande medlemsomröstning i partiledarfrågan. En omröstning som skulle baseras på några kandidater som säger att det vill vara partiledare och dessutom berättar vad de vill göra under tiden. Låter inte helt orimligt, eller hur?

De flesta ledamöterna sa nej till detta. Michael Svensson från Vimmerby han sa ja och kan gå med rak rygg framöver. Han röstade för medlemmarnas inflytande.

På svt intervjuades Lena Hjelm Wallén under dagen. Hon svamlade verkligen väldigt länge om varför det måste gå till på det påvliga sätt som det gör. Förlåt Lena men jag vred mig som en mask under ditt försvarstal som inte var annat än pinsamt. Det fanns inga argument som höll alls.

När ska insikten landa om att socialdemokratin inte kan trava på i samma hjulspår!

Flera om detta är Alexandra Einerstam och Partistaten och Johan Westerholm och Löntagarbloggen nära dig.

lördag 4 december 2010

Vi lever över vår kompetens

Läser i dag att Green Cargo inte tänker köra på Botniabanan. Deras signalsystem är inte anpassat för trafik på banan och det skulle kosta alldeles för mycket att anpassa så att det fungerar i hop.

Då börjar jag fundera på liknade grejer.

Tåg som inte är anpassade för vinter, hus som inte klarar snö eller kyla och faktum är att det sägs att det splitter nya arkitekt- och expertutformade tillagningsköket i Vimmerby redan är felbyggt i vissa avseenden. Det sistnämnda utan att ens vara vare sig färdigbyggt eller invigt. I veckan var det icke färdigbyggda arenan för Kalmar FF som sjönk ned i marken.

Ni skulle säkert kunna finna ytterligare liknade exempel.

Och då infinner sig frågan; lever vi över vår kompetens?

Förr i tiden (och då menar jag för väldigt länge sedan) timrades hus som står sig än i dag. Hur många av er tror att Turning Torsos siluett finns kvar i Malmö om 100 år? Globen?

De gamla grekerna byggde ting som vi fascineras av än i dag. I Egypten vallfärdar människor till pyramiderna.

Inkafolket byggde de mest häpnadsväckande saker.

Så vitt jag vet tog det ganska lång tid för den moderna människan att räkna ut hur de egentligen bar sig åt utan att ha tillgång till allt det vi har i fråga om teknik.

Herregud, hur kan någon bygga en dyr järnväg och nu i efterhand komma på att det blir rackarns så svårt att köra gods på banan i miljöns namn? Borde man inte ha kollat det där med signalsytemen innan man byggde?

Att vi lever över våra tillgångar har varit känt länge. Troligen har den ekonomiska vidlyftigheten även ett samband med att vi lever över vår kompetens. Politker som beslutar om byggen som sedan inte blir som det var tänkt, ideligen påhejade av experter som talar om hur bra det ska bli.

Vår fantasi kanske faktiskt överstiger vad som i praktiken är möjligt att göra. Teori och verklighet är ju som bekant inte alltid samma sak.

Och om vi nu tror oss vara på det klara med att vi vet hur pyramiderna konstruerades, hur i
allsindar kan det komma sig att vi inget lärt oss?


Du som vill ha rykande färska rapporter från socialdemokraternas förtroenderåd kan läsa mera hos Martin Moberg och Peter Högberg och Johan Westerholm och Roger Jönsson och Peter Andersson och Kristian Krassman och Röda berget och Alexandra Einerstam på en blogg nära dig.

fredag 3 december 2010

Rasande på vinter

Snövallarna är höga utanför fönstret och jag är oresonligt arg på vintern. Jag är medveten om att det är totalt menigslöst men ändå, arg är jag.

Arg på väglaget mest och näst mest på kylan. I förrgår länsade jag en butikshylla på proppar. Så fort temperaturen stiger mot 20 grader minus ute så är det helt omöjligt med vissa saker. Exempelvis att köra micron och vattenkokaren samtidigt. Eller vattenkokarenoch ytterbelysningen...eller mitt pelargonelement och varmvattenberedaren. Mysko ting som blir till grädde på moset i vinterkvällen.

Men vintern är mystisk. Såväl för mig som för SJ och Vägverket. Om jag tycker att mina problem är stora så är de ändå inte i närheten av vad ansvariga på tidigare nämnda ställen ska känna i dessa dagar. Så utskällda och så hånade.

Det sista jag såg var Fotbollsfrun i Kalmar som kunde berätta om en ko som rymt från slakteriet. Kossan sprang i vild fart genom Kalmar och hamnade på tågspåren, en rejält säker plats så här års, menade Fotbollsfrun.

För mig som inte åkt tåg på länge så känns det verkligen inte lockande. Om man får tro på kvällstidningarna så går tågen högst sporadiskt...
Att fyra, av totalt fyra, tåg på sträckan Västervik-Linköping står på verkstad samtidigt kan man fundera på. Det skulle vara ett olyckligt sammanträffande, enligt insatta.

Jag tror att det är värre än så. Den person som alltid ser till att kärnkraftverken står stilla för underhåll under kallaste vintern har helt enkelt fått utökade befogenheter till att även basa över vissa tåg.

Snösvängen får minst lika mycket skäll. Jag funderar också på om det verkligen inte var bättre förr? Vi brukar ju i alla fall gärna tro det. Å andra sidan så körde jag inte bil i eländet "förr". Om nu förr är så långt tillbaka som på 1960-1970-talet förstås.

Men som sagt, det finns obegripligheter. En obegriplighet är att vägar kring skolor och dagis inte skottas före centrala stan som ändock inte öppnar förrän 10. Om man ska generalisera...jag har verkligen inte åkt runt och tittat överallt. Så mitt hopp står till att det är bättre på sina ställen.

I morgon ska jag mysa och se på teve när mitt parti har förtroenderåd. Då kommer mina bloggande vänner att överlämna en rykande färsk rapport i tre delar om hur medlemmar i Netroots ser på partiets idéutveckling, organisation och politik.