Jag blir så hemskt illa berörd. Så även Martin Moberg som i dag berättar på sin blogg om ensamma mamman Tina som får be Frälsningsarmén om pengar till julmat till sig själv och barnen.
En liknade artikel finns i dagens lokala tidning, Vimmerby Tidning, den handlar om att Majblomman får allt flera ansökningar. Till basics som mat. Förr bad människor om guldkant nu är det mat.
Det är två inlägg bland många.
Jag berörs eftersom jag vet hur det känns att må illa inför månadsskiften. Jag vet hur det känns att behöva ringa och be om att få dela upp en räkning. Jag vet hur stor klumpen i halsen blir. Jag vet hur det gnager i magen.
Det är några år sedan nu. Men jag kommer aldrig att glömma. Jag håller fortfarande hårt, hårt i slantarna tills jag är helt säker på att de räcker.
En nöduppfinning under dessa år när sonen var liten och kassan skral var "bestämmardagen". Det var en present som uppfanns under nöd och som innebar att motagaren trots att det inte kostade en krona fick en uppskattad och storslagen gåva. Tjusigt diplom, undertecknat och officiellt.
Makt.
Sonens allra första "bestämmardag" innebar att han hade total makt över en hel dag med mor och far. Han fick bestämma allt från morgon till kväll. Lekar och mat. Rubbet.
Kostade inget men var lyckat.
Under årens lopp har "bestämmaredagen" återkommit i flera skepnader och med varierat innehåll. Den har uppskattats av mostrar och mormödrar som fått bilutflykter med ljuvlig picknick.
Så visst kan man strunta i köphysterin lite oftare!
Ge din käraste en "bestämmaredag"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar